Nu i helgen har Skandinaviska killisällskapet sin årliga internationella fiskutställning i Köpenhamn. Det är en höjdpunkt jag inte gärna missar. Man träffar killiodlare från hela Europa, byter fisk och har allmänt trevligt.

Vad är då killis? Alla som har akvarium känner nog till ungfödande tandkarpar: guppy, svärdbärare, molly o s v. Killis är släkt med dessa och kallas även för äggläggande tandkarpar. De flesta är mycket färggranna, men tyvärr syns de mycket sällan i några zooaffärer. Kanske för att de har rykte om sig att vara svåra, kortlivade och aggressiva. Enligt min mening stämmer detta inte alls, utom möjligen på några enstaka arter.


[attachment=7317:Fp_sjoestedti_bsk.jpg]

Fundulopanchax sjoestedti hör till mina favoritkillis, även om den här bilden knappast gör arten rättvisa. Den hör till de s k årstidsfiskarna, som lever i små dammar och pölar som torkar ut under torrtiden. När vattnet sjunker leker fiskarna och lägger massor av ägg i gyttjan. sedan dör fiskarna, men äggen kan ligga torra i månader och kläcks när regnet kommer. Detta efterliknar jag genom att ha torv i stället för grus på botten i lekakvarierna. När fiskarna har lekt, tar jag upp torven med ägg och förvarar den halvtorr i en plastpåse, för att senare lägga den i blöt när det är dags för kläckning. Då är det alltid lika spännande att se om det blir några yngel.


[attachment=7318:Fp_g_n_Makurdi_bsk.jpg]

Fundulopanchax gardneri nigerianus "Makurdi" hör till den andra stora gruppen av killis, växtlekarna. Som namnet säger leker de bland växter. Äggen behöver inte torka utan kläcks i vattnet på vanligt sätt efter ett par veckor. Vad som kan vålla problem i början är att hålla reda på arternas namn - eftersom det finns väldigt många arter och nya ofta kommer in, är det nästan bara latinska namn som används. Dessutom varierar arterna i utseende beroende på varifrån stammen kommer. I killisällskapet försöker vi hålla isär de olika stammarna och ge dem namn efter fångstplats. Fisken här ovan tillhör arten Fundulopanchax gardneri, underarten nigerianus och kommer från Makurdi i Nigeria.


[attachment=7319:Fp_gresensi_bsk.jpg]

Gränsen mellan årstidsfiskar och växtlekare är inte exakt. En del arter, som den här Fundulopanchax gresensi, kallar man halvannuella eftersom de kan odlas både som årstidsfiskar och växtlekare. Äggen tål torka bra men kan även utvecklas i vatten.


[attachment=7321:Epiplaty...atus_bsk.jpg]

Epiplatys fasciolatus är en annan vacker art, som håller till uppe vid ytan och leker bland flytväxter. Det finns säkert närmare 1000 arter och stammar av killis, de flesta mycket färggranna och inte så svåra att ha. Det svåraste är ofta att få tag i dem, vilket man oftast lyckas med genom Skandinaviska killisällskapet. Den som råkar vara i Köpenhamn i helgen kan gärna titta in på vår utställning i Valby medborgerhus vid Toftegårds plads. Det kostar inget!

Olle

Intressant. Fina fiskar. Jag har bla haft guppisar i flera år, men har nu inget akvarium, får se hur det blir längre fram. Är killisarna utrotningshotade i naturen eller hur är deras status i naturen?

Vilka raringar !

Synd att jag har hoyor i mitt akvarium Tror inte dom skulle trivas tillsammans

De flesta killis är inte utrotningshotade, men det finns några som är det. Eftersom vissa arter och stammar har ett väldigt begränsart utbredningsområde (ibland bara någon damm) vill det inte så mycket till för att de ska försvinna. Dessutom hotas de på sina håll av konkurrens från inplanterade fiskar, t ex guppy och gambusia som används i malariabekämpningen för att de äter mygglarver. Livskraftiga akvariestammar kan vara ett sätt att hålla sådana arter vid liv, även om det bara är konstgjord andning.

Olle

Killies är trevliga men jag har en aning om att dom kväver lite mer än vad den vanliga akvaristen kan. Själv hade jag under min akvarietid "bara" Epiplatys dageti och Aplocheilus lineatus. Odlade dom också eller egentligen så odlade dom sig själva. Möjligen var det nån mer som jag glömt, det passerade en del arter under mer än 40 år.

Jag anser inte att killis kräver mer än vad den vanliga akvaristen klarar av. Som så ofta handlar det mest om att vara påläst och veta hur man gör. Många killis är inte så förtjusta i torrfoder (undantag finns) men även frysfoder säljs ju i nästan varje zooaffär. Alla killis jag har haft har ätit sådant utan problem, även om levande foder är allra bäst. Aggressiva arter ska kunna gömma sig för varandra i täta växter som t ex javamossa. Man ska också ha tätslutande täckglas, eftersom killis hoppar bra och har en förmåga att hitta minsta lilla hål. I naturen hoppar de ibland mellan pölar när torkan kommer. Att de är känsliga beträffande vattenkvalitet är däremot en myt - över lag är t ex dvärgciklider betydligt känsligare där.

Olle

Hur är det med kalk i vattnet ?
Vet ju av egna erfarenheter att vissa av dvärgcikliderna inte trivs i kalkrikt vatten.

Killis är inte särskilt känsliga för om det finns kalk i vattnet. Även arter som lever i mjukt och surt vatten i naturen brukar klara det bra. Att komma från Bohuslän till Köpenhamn kan vara en riktig chock för känsligare fiskar - hos mig ligger GH på 3-4, medan det i Köpenhamn ligger omkring 30. Som alltid gäller det då att ta det försiktigt när fiskarna ska ner i det nya akvariet. Man släpper inte ut dem direkt, utan byter gradvis ut vattnet i påsen först.

Olle

Olle, du har inte försökt med ökenkarparna från USA? Dom som lever i varma källor med temperaturer upp mot 45 grader och salthalt på 20%, 6 gånger saltare än havsvatten.

Nej, några ökentandkarpar har jag aldrig haft. De är knappast några fiskar för den vanliga akvaristen.

Nyss hemkommen från utställningen måste jag skryta lite: JAG VANN!!!
I Fundulopanchax-klassen, som är en av 12 klasser vi tävlar i, vann jag första pris för mitt par av Fp. sjoestedti. Jag visste ju att särskilt hanen var ett riktigt praktexemplar (den på översta bilden) men att det skulle hålla ända fram var knappast väntat. Det finns ju så väldigt mycket fina fiskar på sådana här utställningar. Över 300 par och odlingsgrupper den här gången, varav 38 i klassen där jag vann. Utställningen avslutades med att alla fiskarna såldes på en stor auktion, så nu har jag lite nya fiskar som väntar på att komma hem till mina akvarier. Förhoppningen är förstås att de så småningom ska yngla av sig och ge nya, fina utställningsfiskar.

Olle