CITAT (Markus_H @ 28-11-2007, 23:37)

Men vi är ju många som hävdar vår "rätt" till naturen. Skogsvandraren, svampplockaren, naturfotografen, fågelskådaren, målaren, entomolgen etc vill ju också kunna röra sig i naturen och kunna njuta av det djurliv som finns omkring oss. Varför ska jägarna ensidigt kräva att de ska få sätta ribban för hur många djur som ska få finnas?
I jägarens ögon så väger ofta äganderätten till skogen tyngre än allemansrätten (jag menar ju tvärtom, men, nu beskriver jag hur jag tror jägare resonerar - jag har jättemånga trevliga jägare i släkten). När någon 'klampar in' på jaktmarken så är det för jägaren jämförligt med fiskaren, som står och fiskar vid stranden, varpå någon plötsligt börjar tvätta sin hund i vattnet, med mycket plaskande, några meter bort. Eller jämförligt med att man är i skogen och plockar svamp, och så kommer ett gäng rollspelare och börjar bygga tält mitt på bästa kantarellstället. Eller fågelskådaren, som suttit i timmar vid en äng i väntan på en viss fågel, och så dyker plötsligt ett sällskap med barn upp och har picknick på ängen. Skillnaden är att jägaren, i hans/hennes egna ögon, ofta betalt rätt saftigt för att få jaga på marken. Mycket mer än fiskekort kostar. (Vapen etc räknar jag inte in som kostnad för jakt, vapen är något som de flesta jägare överinvesterar i av ren glädje). Att ett jaktlag skjuter 0 älgar istället för 10, vilket faktiskt lätt kan bli den lokala effekten för ett jaktlag om det finns varg i området, är inte bara ett antiklimax rent jaktmässigt (för folk jagar ju oftast för att det är kul - det är åtminstone få jägare som ser jakten som en plåga (undantaget vissa dagar i ösregn etc) ), det är dessutom en ekonomisk smäll som heter duga. Man kanske sparat hela året för att kunna fixa jakträtt, ta ledigt från jobbet, etc, och så får man bara kostnader och en trevlig naturupplevelse i mossan, men inte stort mera.