Själv hade jag planer på att amma Max till 1 årsålder med tanke på allergier. Men vid 7-8 månaders ålder började han bitas. Så då blev det ett tvärt avslut på amningen, då fick hans pappa ta honom i ett par nätter under avvänjningen.

som sagt...så länge man själv trivs med det så är det bara att amma på
det är ialla fall inte farligt eller skadligt, så varför inte
men tre-fyra år....ja då höjer jag nog också ett eller flera ögonbryn

Lilleman har bitit mig ett par gånger också just när han haft tandsprickning på G. Men det har varit oavsiktligt bara. Skulle han hållit på o bitas i enkom skulle han ha fått se sig om i månen efter nån mer amning.
Att vänja honom av med att äta just på nätterna är nåt jag gärna kunde ha gjort för länge sen, men jag har inte haft mycket till hjälp där tyvärr. Maken anser att han måste vara ledig en längre tid för att orka det o det är först nu han har varit det. Inte för att jag har kunnat vara ledig på dagarna efter att ha varit vaken halva natten, men men. Så ser situationen ut.

Så man kan ju säga att det vi genomför nu är att få till en ändring av hans sömnvanor (att somna snuttandes o vilja vakna upp på samma sätt) Jag avvänjer inte helt o hållet utan han får snutta på kvällen om han vill (men inte liggandes, för jag vill att han ska vänja sig av med det helt o hållet)

Ska tillägga att jag är glutenintolerant o det har väl bidragit lite till min motvilja till att hälla i mina barn välling till varje pris (om jag nu ska behöva försvara varför jag ammar "länge". Nu har de istället fått vänja sig vid små mängder gluten under lång tid samtidigt som amningen.

Inte behöver du försvara att du ammat länge. Det är upp till var och en.

Jag vet precis hur det är att ha en man som inte är så sugen att kliva in och ta nätterna, min var lika dan. Lång övertaling blev det. När han väl tog de där nätterna tillslut för att det helt enkelt inte gick att sluta amma utan det, så började han ge Max välling på nätterna istället, så då fick jag springa upp och göra välling flera gånger per natt istället Och det höll jag på med tills han var nästa 3 år ... tänk vad mycket jag skulle göra annorlunda om jag fick ett barn till... Man lär sig av misstagen... (framförallt skulle jag KRÄVA mer hjälp att pappan än vad jag gjorde)

är dom med och tillverkar dom, får dom också ta sin del av nätter och skötsel

Håller med dig, men när Max var bebis led jag av så mycket sömnbrist att jag inte orkade bråka och stå på mig.

Idag när Max är 7 år är han pappa jätte engagerad och en riktigt bra pappa, men de första åren var inte roliga, då knakade det rejält i förhållandet pga att han inte hjälpte till något nämvärt.

av någon konstig anledning, tror dom vi är "självlärda" när det gäller små barn....
dom pappor som tar sin bit, inser snabbt att det är dom som vinner på det i längden.
både förhållande och barnkontakten blir bättre
ser på min son, som nästan är rädd för att ta i sin lille...men han lär sig han med

Känner så väl igen det där....när inget annat funkar och man faktiskt inte får sova ett skit under hela natten, då tar man till det som funkar så att man åtminstone får sova 30 minuter nån gång ibland. För det är väl oftast inte så att man sitter å planerar att sätta sig i en sån situation.

Ja de tror tydligen det...vi har diskuterat det när dottern var liten o det var samma visa då förstås (fast i ännu högre grad) och även släktingar kan ju häva ur sig saker som att "men han är ju ovan vid papparollen förstår du väl, DU måste FÅ honom att komma in i den rollen!"
Jaha? Måste jag det? Men vem farao lärde mig att axla mammarollen då? Jag klarade det på egen hand o jag ska väl inte behöva ta ansvar för att nån annan ska ta sin del? Men det råkar ju vara så att jag har väldigt starka modersinstinkter och drift att ta tag i saker och ting och han är det rakt motsatta.

Magdis, det var inte meningen att ifrågasätta varför du (eller andra) ammar länge så du behöver inte försvara dej. Jag bara undrade hur det funkade. Nuförtiden kanske jag ska säga, det är ett tag sedan mina barn var i amningsåldern. Kommer inte ihåg hur länge jag höll på, kommer inte ens ihåg om det var så länge som ett halvår. Neej.... ett halvår är ju jättelång tid så det var det nog inte.

Tja...det bara funkar. Vet inte hur...jag handlar bara efter instinkten. Dottern ammades ännu mer och ännu längre eftersom hon inte åt ett skvatt så jag antar att man anpassar sig efter barnet. En del barn vill ju inte bli ammade särskilt länge och för en del funkar det inte att amma. Jag har alltså ingen plan att amma si eller så länge utan det blir som det blir.

Aha!

Ja ungefär så var det för mig åxå. Jag sa att jag skulle amma så länge det kändes bra för mig och grabben och så blev det. Beslutet att sluta var nog rätt ömsesidigt, de sista veckorna erbjöd jag inte, han fick komma när han ville ha en slurk och det blev mer och mer sällan. Så jag hade heller inga avvänjningsproblem, det bara blev så.
Det måste va hysteriskt jobbigt att behöva neka...

Ja, det hade ju varit väldigt jobbigt om jag hade tagit nattavvänjningen själv. Nu när maken tar den så går det mycket lättare. Lilleman fattar ju att pappa inte kan amma. På dagarna kommer avvänjningen att gå av sig själv för han propsar inte på att bli ammad då. Har inte ammat särskilt mycket på dagtid på senaste halvåret, men han har fått en efterrätts-slurk efter maten ibland och när han varit sömnig o inte kunnat komma till ro.

Och hittills har avvänjningen på natten också gått väldigt bra ju.
Med dottern var det också så att det bara "blev"....jag opererades i magen och hade ett väldigt ömt sår efteråt och kunde helt enkelt inte amma längre....hon var så pass stor då att hon fattade det o kunde godta det även om hon var väldigt väldigt lessen.

det kommer att ¨gå finfint magdis
han har snart glömt godiset

Jag håller tummarna att ni snart får sova gott hela familjen

Bamsekramar till hela familjen Magdis . Hoppas att du fick sova inatt också

Jag hoppas också att allt går bra. Jag håller tummarna!!!

Halloj! För min del har det gått jättebra...har fått sova mycket bra inatt. Maken och lilleman kom ner och åt frukost vid 8 och sen har lilleman tagit en tupplur i vagnsinsatsen en stund. Han hade varit lite oroligare inatt och sovit en timme i taget, vaknat o.s.v. Som det brukar vara alltså. Jag hoppas verkligen att amningsstoppet gör att han sover djupare och längre snart, annars blir det problem.

Inatt har det gått helt fantastiskt!! Maken och Lilleman kom ner och var strålande glada och berättade att han bara hade vaknat en gång vid 01-tiden men somnat om själv på en kort stund och sen vaknat vid 5.30 men även då somnat om efter en stund och sen sovit till 8.30!! Vid 6-tiden hade han börjat prata lite om mamma men för övrigt har han inte haft något emot att sova utan mig.

Fortsätter det så här så är det ju helt fantastiskt! Idag åker vi bort och sover borta i tre nätter så vi får hoppas det går lika bra då. Jag ska inte sova bredvid lilleman då heller men i samma rum.

toppen...nu är du snart fri..
duktig gosse

Härligt Magdis......klart att killarna klarar sig själva. Så skönt att du får sova och bli som en "männisch".

Så bra Magdis att Lilleman börjat acceptera mellanmålsfria nätter ..... för att det håller i sig även de nätter ni ska sova borta ...

Så skönt Magdis! Då kan du ju skåla och dricka champagne i morgon innan du går till sängs för ännu en lång skön amningsfri natt!
Jag önskar dej och din familj ett Gott Nytt År!

För övrigt
När våra barn var små så brukade mina barns mor pumpa ur mjölk i flaska som jag sedan värmde o gav barnen mitt i natta, så fick hon sova i ca 8 timmar i ett svep lite då o då.

Härligt att höra att det går bra!

Wilma

Det var ett bra sätt att dela på nattvakten.

en omtänksam pappa

Första natten har vi läst om. Hur gick det sedan Magdis?
Hoppas han är avvand nu redan.

Som vi befarade så krånglades det till när vi var bortresta. Vi sov alla fyra i ett pyttelitet trångt rum och bara det att få jäntan och lilleman att somna bredvid varann är ju en utopi i princip. Det blev "nöd-ammande" både nån morgon och nån kväll för att få ihop de omöjliga ekvationerna. Dock krävde han inte att bli ammad varje gång han vaknade på natten o det är ju en stor framgång iallafall. Enligt makens referensramar har han sovit dåligt de tre nätter vi var borta, men enligt mina har han sovit "hela natten" (trots att jag inte kunnat sova nästan nåt under de nätterna så det beror inte på att jag inte hört honom. Jag hade öronproppar inkörda i örona men jag vaknade ändå med ett ryck varje gång lilleman pep)

Igår skulle vi ju då sova med lilleman mellan oss och då somnade han nere i min famn medan pappa la jäntan uppe och sen la jag ner honom i spjälsängen (men tyvärr vaknade han efter 30 minuter) sen låg han i vår säng. Inatt vaknade han massor med gånger och det märktes hur svårt han tyckte det var att inte få amma fast jag låg där. Han kurade ihop intill mig och körde ner handen i BH:n En stund verkade det som att han skulle nöja sig med att klämma men sen började han ynka över att han inte fick snutta...han klämde och klämde samtidigt som han försökte suga på min haka Stackars liten!

Så nu har vi sagt att det är bäst att jag och jäntan sover i ett annat rum några nätter igen. Vi var ju medvetna om att resan skulle kunna krascha allting och det var han som propsade på att vi skulle åka bort, så då måste ju även han ta konsekvenserna av det. Även om han tar några nätter med lilleman så sover han ju 5 ggr mer än jag (min sömn har ju blivit helt kraschad, behöver nog starka piller för å rätta till det tyvärr)

Stackars lilleman! Ha mjölkbaren så nära, men så långt borta

Hoppas det går bra i fortsättningen.

WIlma

ja för övrigt jag gick upp i vikt i solidaritet med min hustru undergraviditeterna. Men de sen gick ju hon ner i vikt igen! Vilket j-a sätt va???

Jag har ett litet tips som kan funka, kanske, kanske...
Min son var två år när jag slutade och jag hade jättejobbigt
att inte "slänga dit den"
Då plåstrade jag först bröstvårtorna, sen berättade att jag hade så
ont, så ont vilket han förstod. Förstod att jag inte skulle klara
mig igenom natten utan att slita bort plåstret .
Så jag bandagerade hela min överkropp för säkerhets skull.
Inte en chans en snutthungrig unge skulle få tag i mig
det gick faktiskt över på ett kick

Nu har han sovit med pappa i två nätter igen. Första natten hade han vaknat väldigt ofta men inatt hade han sovit väldigt bra. klockan 7 väckte maken mig för då skulle han upp och jobba så då la jag mig hos lilleman. Han blev förtjust över att hitta mig i sängen när han vaknade men han insisterade inte på att få snutta utan slumrade till i omgångar och vi steg inte upp förrän halv tio sen!
Nu har jag just lagt honom för att sova middag och även det funkade utan snuttning. Han rullade runt på mig och gosade och försökte tugga på mina kinder och till slut somnade han med huvet i stort sett ovanpå mitt huvud Men jag lyckades lirka mig ut och ska ta en kopp kaffe nu med en massa gott glutenfritt fikabröd som svärmor har bakat.

Oj lilla gubben.....det är inte lätt att förstår vad mamma och pappa hittar på, att inte få mysa och snutta när man vill.
Du gör det bra Magdis.....ni är på rätt väg. Det kommer att gå sakta men säkert.
Håller tummarna och ser fram emot att få läsa fortsättningen.

Hoppas det går bra för er!
:-)
Jag ville bara säga:
För mig har det underlättat mycket att aldrig bestämma något från början, när det gäller amningen av min lilla flicka.

Innan hon föddes trodde jag att jag skulle amma ca 8 månader... men när de 8 månaderna var till ända, så var det som om det blev riktigt roligt att amma för första gången! Som om hon just då fattade hur man skulle göra, samtidigt som min kropp vant sig, och kunde somna om på nolltid så fort jag lagt henne till bröstet.

Så jag tänkte, OK, när hon är ett år slutar jag. Men när hon var ett började hon visa så tydligt hur mycket hon njöt av amningen, skratta, smeka brösten osv, så då fanns det ingen chans i världen att sluta. Inte ens under en vecka när hon bet mig i tuttarna... jag förstod senare att det berodde på att jag var stressad just då, så det kom ingen mjölk.

Nu är hon 1,5 år, har just börjat på dagis och behöver tanka massor av trygghet på nätterna. Så hon ammar mycket mer nu än när hon var 10 månader, för då hade hon just börjat pröva riktig mat och tyckte det var jättespännande att äta "vuxenmat".

Så:
Ta det lugnt med avvänjningen. Det gör inget om det "kraschar" vid resor etc. Jag har bekanta som avvänjt helt, kört med välling några månader, för att sedan ta upp amningen igen när de är piggare eller mindre stressade.

Och:
Visst är det kanon för barn att bli ammade länge! Både för deras kropp och psyke är det det allra bästa, det är läkare och psykologer eniga om. Men bara om mamman orkar med det! Och i vår kultur är det tyvärr svårt för oss mammor att klara att amma i 4-5 år, vilket är det optimala. Man behöver helt enkelt en väldig massa uppbackning för att palla det - mer än vi västerlänningar har tillgång till :-(

Sist av allt vill jag gärna tipsa dig om ett skönt forum med vänliga och rara mammor och pappor:
www.sjalbarn.se
Där har jag fått mycket inspiration och kunskap om både amning och annat som gäller föräldraskap!

Jodå jag ammar gärna länge. Men på nätterna har det inneburit att jag aldrig fått sova längre än 30 minuter i sträck och sammanlagt fått ett par timmars sömn per natt...och jag funkar inte längre om det ska vara så. Därför är det bättre för både mig och honom om det blir en tydlig gräns att nu är det slut på att ligga i sängen och snutta.
På dagen ammar jag honom fortfarande ibland, sittande i soffan.
Dottern ammades i 3 år.

Mmmm, utan nattsömn går det inte. Särskilt inte när man har två barn, som du har!

Det jag försökte säga var att.... eftersom du verkade lite stressad över att avvänjningen gått lite ryckvis, ett steg fram och två tillbaka.... så tror jag att det faktiskt är helt OK att det går till så. Bättre för dig och lillkillen än ett tvärt slut. Eftersom du vet att det är ditt mål att sluta nattamma, så kommer det att bli så... och lite snubbel och hit-och-dit på vägen kan säkert vara till hjälp för dig och lilleman, hjälpa er att vänja er gradvis vid det nya.

Stort lycka till! :-)

Ja det är ju säkert inte hela världen att det blev ett avbrott i det hela. Nu när det är andra barnet så är vi säkrare på att det faktiskt kommer att funka och förhoppningen är att han liksom syrran kommer att börja sova hela natten när han slutar äta på nätterna. Jag önskar att det kunde funka att amma en gång per natt och låta honom ha sitt mys, men han blev alltmer hagalen. Precis samma var det med syrran, exakt var 30:e minut vaknade hon.

Tack för lyckönskningarna!

Lite uppdatering kommer här. Under jullovet tog vi alltså bort nattamningen medan maken var ledig och kunde ta hand om honom, sen dess har jag inte sovit i samma säng som Lilleman (utom när vi var ensamma här under sportlovet, då var det ju tvunget eftersom han sover i dubbelsängen)
Han fick fortsätta att snutta på morgonen och lite då och då eftersom han gillar det så mycket, men sen började han ta sig mer och mer friheter. När vi var ensamma här flera dagar så blev han totalt tuttfixerad och nu håller han bara på och gräver i min tröja hela tiden.
Så nu när det är påsklov och maken är pappaledig för storasyster så tar vi tag i att avvänja honom helt. Han har varit ledsen men det har ändå gått bra. Jag tror han har förstått vad vi pratat om och vet att det ska vara slut på snuttandet, för han har tittat mig i ögonen några gånger och sagt "dä?" och pekat på tröjan. Annars sliter han bara upp den. Men jag har sagt nej och det har han accepterat.

Sen blev det lite silikonvarning här på kvällen så jag var tvungen att mjölka mig lite...muuuuu!

Skratta på ni. *muuuuuu* Sinar nog snart hoppas jag, har ju ändå inte ammat sen igår vid 16-tiden och inte behövt mjölkas förrän nu.

Hehehe... Det låter så mysigt, muuuuu...

...och du har ersatt tutten med russin! Nu förstår jag varför han blev halvt hysterisk när russinen tog slut!

Nä han fick lite russin redan innan jag började avvänjningen. Idag har han faktiskt inte ens försökt stoppa händerna innanför tröjan på mig så det verkar gå snabbt med avvänjningen. Jag får nog dock akta mig snart så det inte blir mjölkstockning i påsk.