Jag är glad att jag inte behövde befatta mig med dömandet men anser ändå att detta var den enda möjligheten. Att döma för mord efter alla trakasserierna hade varit fel, han blev tvingad över gränsen för vad en människa klarar. Det kanske kan bli en signal till alla som tycker sig ha rätt att retas och trakassera. Jag frågar mig också över föräldrarnas ansvar i sammanhanget.
Ja, var var föräldrarna när ungarna trakasserade och djävlades?
Jag tror inte de var omedvetna, antagligen trodde de inte det var så allvarligt. Förnekelse, naivitet och "men min son som är så snäll"-fällan.
Därmed inte sagt att de drabbade får skylla sig själva, men det kanske kan vara en signal till andra föräldrar att sluta låta barnen uppfostra sig själva.