Hyperkorrektion:
ÅtminstonDe

Beträffande tidningar. Fenomenet märkliga avstavningar så kommer det sig av regeln en konsonant till nästa rad. Detta följs slaviskt även om en annan regel säger att sammansatta ord avstavas i sammansättningen. Därför blir det knas ibland. Det är där en korrerkturläsare skall se upp. Fenomenet långa avstånd m e l l a n bokstäverna uppstår i smala spalter när programmet skall fylla upp spalten med orden och dom liksom inte räcker till. Kom sen ihåg att inte skylla knasiga rubriker på journalisten som skrivit artikeln, tidningarna håller sig med särskilda rubriksättare som skall hitta på något smaskigt för att locka till läsning. Förmodligen viktigare än att korrekturläsa.

??? Förstår inte vad du menar riktigt. Hyperkorrektion vet jag vad det är...

Aftonblaskan och Häxpressen lever sitt eget lilla liv, dem befattar jag mig inte med så dra inte in dem. Skiten de producerar dagligen och under hög press skulle vilken gymnasist som helst kunna göra bättre, kanske bara inte lika fort. De är kvalificerade skitspridare helt enkelt men kalla dem inte professionella journalister, det är förnedrande för oss som verkligen är journalister. Att bli dömd sida vid sida med sådana som dem känns sorgligt för oss som faktiskt gör faktakontroller och försöker göra vårt jobb så bra vi någonsin kan.

De gånger jag skickat texter till korr (journalistslang för "korrekturläsning" om någon undrar) har det varit för att tidningen vill hålla en given ton i tidningen. Läsarna förväntar sig en viss typ av läsning i sin tidning och det är korrens uppgift att se till att alla artiklar håller ungefär samma standard och ton. Däremot förväntas man kunna svenska, naturligtvis eftersom det är arbetsredskapet. Grammatik, avstavningsregler, isärskrivningssjukan och en massa annat ingår i paktetet. Målare måste kunna något om färg, journalister måste kunna något om svenska språket.

Du kan läsa på och bli dagens expert på vad som helst, men för att kunna producera en bra artikel måste man kunna skriva. Det är inte något man lär sig på en kvart.

Faktiskt är vardagsskrivandet väldigt viktigt för att befästa ett beteende. Är man van vid att slarva med kommatering och stor bokstav slinker det lätt igenom även i viktigare texter än dem som man skriver för ett forum. Så alla som strävar efter att försöka lära sig mer, bli bättre och förkovrar sig i svenska språket har i alla fall min respekt.

Men det är bara min åsikt i sammanhanget.

I min grå kontorsvärld använder vi Word och en del automatisk avstavning - som ibland kan ha lite egen fantasi och inte helt korrekt. Rak höger- och vänstermarginal orsakar också luckor i texten. Ja rubriker i tidningen eller löpsedlar kan vara bra tossiga ibland De drar ner vissa ord i storlek till förmån för de snaskiga orden

Tack Gossen Ruda!

Jag har aldrig fått sätta en enda rubrik själv, trots att jag hållit på sen Hedenhös

Det stavas ju inte så...

Åtminstone? Nej, det är klart det inte stavas med D. Och egentligen stavas inte igentligen... Men det finns s.k. journalister som stavar så. Scary!

Hyperkorrektion är ett språkfel som består i en felaktig rättelse enligt en förmodad eller feltolkad språknorm. Hyperkorrektion uppstår ofta när skribenten växlar mellan talspråk till skriftspråk, och misslyckas med att överföra ett talspråkligt uttryck till standardskriftspråk. Ett inte helt ovanligt exempel på hyperkorrektion i skrift är att konsekvent använda dem för både de och dem:.... (ur Wikipedia) kände inte till ordet ens men så är jag ju blond också

Jag förstår...

"Bröllet " Det var ett roligt ord! Jag skippar visst stavelser i mitten istället för ändelser...

( J***ans *** tangentbord - skämmer ut mig på det här sättet )

Ja det är ett lustigt ord. Det betyder väl kort och gott att man har en överdriven vilja till att vara språkpolis.
För övrigt är det fint att vara blond.


Det roligaste av allt var att jag inte lade märke till att du skrev igentligen. Jag har förmodligen läst detta ord för många gånger för att reagera. Så jag tänkte att du hade stavat fel på det andra.

Ja, precis som professionella musiker ska spela rätt. Nu har jag inte läst resten av tråden än, har fasligt bråttom, får be om ursäkt ifall mitt inpass är felplacerat.

Det innebär såklart inte att amatörmusiker ska hålla sig borta från instrumenten! Jag spelar ibland själv musik, utan att vara ett skvatt bra på det. Lika väl måste man inse att vi som skriver här alla gör det på vår fritid, som hobby, rekreation, etc, och att då ondgöra sig över språket är knappast konstruktivt.

Tvärtom, jag blir GLAD om jag ser någon här som kanske kämpar med skrivspråket (av olika skäl), men ändå skriver, det är en seger för oss alla!

Jag förstod att det var något sånt...

Detta utspelade sig för många, många år sedan när jag flyttade till Sverige från vårt östra grannland.

Lägenheten som vi flyttade in i skulle renoveras och veckan efter vi flyttat in kom målaren som skulle måla om i köket.

"Hur länge har du bott i Sverige" frågade han.

"Kom förra veckan"

"Och redan lärt dig så bra svenska ? ...det var som f...n!!

Väldigt fint uttryckt!

Tack, jag funderade en smula över om jag skulle använda "skrivspråk" eller "skriftspråk", men jag valde första alternativet. Jag menar dessutom stenhårt att det heter "svenskalärare", om man menar lärare som lär ut svenska i skolan. Man ska ta sig språkliga friheter ibland...

Jag har t.o.m. träffat på svensklärare som säger att de är svenskalärare. Funkar väl okej, så länge man inte särskriver det tycker jag! En svarrabahktibokstav (med reservation för stavning) hit eller dit...

Stavas nog med ett r.

Du har så rätt! Svarabhakti stavas det. Sanskrit är bra klurigt

Äsch är det?

Edit: stavfel, fingrarna har brottom.


Nu såg jag vad du skrev.

Om nån mer har funderat på charmös-charmör jämfört med chaufför så blir jag jätteglad om du/ni delar med er.

Ikväll var det dags igen... minst två ggr sades vesäntligt istf väsentligt som det ju heter.
Att Lärarförbundets ordförande inte vet att det heter väsentligt, tycker jag är minst sagt

Här kan du se .... Rapport 18 söndag

Ehh, men hur man uttalar väsentligt har med dialekt att göra. Jag är upplänning och jag uttalat ordet med e, alltså vesentligt. Så detta har ju inget med rätt och fel att göra utan dialekt.

Samma här.

Säger man vesentligt .. då förstår jag att det är dialektalt.
Men om man däremot säger vesäntligt ... då är det bara felsäg ... som jag ser det.

Och så säger jag rev, grevling, veg... Folk retar sig som attan på det, men det är min dialekt, så låter jag




Varför tror du att det är felsägning och inte dialekt?

Helt enkelt för att jag hört det i både radio och teve och det i både lokala och rikssändningar.
Skulle inte tro att man råkar ha samma dialektala uttal i Norrbotten som i Sörmland/Uppland el var det nu var.

Nånstans i en hjärnskrynkla döljer sig ett luddigt minne som säger att det ena ordet är det man sätter på syltburkar, det andra det som hör ihop med vett. Skillnad i stavning men olika betydelse.

Kanhända har jag hallicunerat.

Orden stavas lika trots att de har olika betydelse (jag blev tvungen att kolla i ordboken för att vara säker på att jag inte skulle sitta och ljuga )

Det är intressant med ord, vi har en massa olika ordböcker hemma och vi ska strax köpa en etymologisk ordbok också där man kan slå upp ordens ursprung.

Hur låter det då med "gresbrender i Teby", eller Sötelje...

Ja, eller hunsgård?

Så skulle man mycket väl kunna uttala det här upp för Piteborna säger såt mellanting mellan u och o där det ska vara ö. (jag är ju inte nån infödd Pitebo så jag har inte helt kläm på det där)

Gresbrender är ett vackert uttal Så låter jag

Ja det låter bättre än det ser ut skivet iallafall. Känner igen det på mystisk sätt.

Skillnaden är att där upp pratar ni dialekt jag tycker är behaglig, medan Västerås dialekten är mindre behaglig...

... på SAOL:s hemsida står det:

... litterärt VÄRK!! Mama mia!

Jösses!! Det värkar vara väldigt svårt att skilja på e och ä.

Och jag tror inte att det enbart har med dialekter att göra - sett/sätt, enda/ända, verk/värk... Finns kanske fler...?

Vesäntligt kan mycket väl ha börjat som ett dialektalt uttal (stockholmska?) men det gör det ju inte mer rätt för det.

När förre kungen dog, Gustav VI, hörde jag ett par gånger i radion angående kungens arkeologiintresse hur han var i Italien och "grevde". Hmm, var han greve då?

Hur man uttalar ord lär man ju ha fått med sig från barndomen och sådant måste ju vara i princip omöjligt att ändra på oavsett vad man utbildar sig till eller vilket yrke man hamnar i??

Gomorron alla!
Såhär i vårregnet en måndagsmorgon behöver vi lite uppmuntran: Berglin

Ja Berglin är rolig han...

Det här är en bra tråd och den kan nog ge en hel del råd och stöd.
Men handen på hjärtat! Vist är det väl kommunikationen som är viktigast?
Medger att skriver jag en ny tråd så skriver jag i Word och självkorrar så gott det går. Men det är stört omöjligt att hitta alla fel, till och med överhoppade satser/bisatser för de var en gång tänkta och vid självkorr så "vet men ju vad man har skrivit". Med andra ord läsblind.

Men skriver jag inlägg så är det oftast med plötslig ingivelse och då blir det ofta fel. Ofta syftfel och felskrivningar.
Har förutom Erik den XIV beklagan ett från lärartiden.
"Förut red hon alltid på sin ponny men numera bara pojkvännen"!!!? S. k. kamratporträtt. Modernt och rakt på sak?

Angående imperfektum så gäller det i vanligt skriftspråk att ha med den böjningsfprmen. Här stör det mig inte om det i ett inlägg förekommer "...då tala jag om för...
Däremot noterar jag med inövad automatik imellanåt (emellanåt). Tycker att man kan skriva "då och då" om man är osäker på stavningen.

För övrigt påpekar jag aldrig när någon skriver fel annat än på anmodan. Jag skriver själv fel då och då. alt ...själv fel emellanåt. alt Själv skriver jag stundtals fel. alt. äldre uttryck "understundom". Ibland är också användbart. Ordlekar!

Korra gärna. Den här sortens inlägg inbjuder till syftfel, meningsbyggnad och interpunkteringsfel.

"Snavfel" ,vilket toppen ord!

Reagerar lite över rubriker som denna jag hittade på GP idag: Man knivskuren i Gårdsten. Egentligen är det ett syftningsfel och det borde stått "Man i Gårdsten knivskuren" men det så vanligt förekommande att man vant sig och något risk för missförstånd föreligger nog inte.

Säg inte det! Man kan drabbas av gallsten och njursten. Varför inte gårdsten

Vad vet jag? Man kanske kan skära med kniv i Gårdsten? Det kanske är en slags bergart?