Det här med att byta mobiltelefon stup i kvarten, det har jag aldrig förstått mig på.

Samma mekanism som får en del att byta kläder efter modet antar jag. Eller bil. När jag själv byter mobil är det dock oftast för att den gamla är trasig, eller inte klarar det jag vill den ska klara. Ska exempelvis strax byta mobil eftersom min nuvarande inte klarar 3G, och jag vill använda den som trådlöst modem. Dessutom är min nuvarande telefon en smula buggad i epostsystemet. Har haft 3 mobiler sedan 1999 så jag tillhör väl inte de värsta som tur är (Har dessutom haft en del mobiler för arbete etc, dem räknar jag ej in)

Min mobil är inköpt feb 03..har inte färgskärm, kamera, mp3funktion, epost, men knappar som man kan slå nummer med och även smsa...jag längtar efter att den skall gå sönder så att jag kan köpa mig en ny. Batteriet håller en vecka oftast eftersom jag sällan använder den till mer än väckarklocka.
Ibland känner jag mig sjukligt bunden till att låta mina prylar gå hela vägen mot förgängelse innan jag byter ut dem.

Inte för att jag byter mobiltelefon stup i kvarten men jag gillar tekniska prylar och kan mycket väl förstå dom som vill ha det senaste.
Just mobiltelefoner utvecklas ju hela tiden till att kunna användas till mycket mer än att bara prata i telefon.
En del är säkert bara roade av att ha senaste modellen.

Tur att man kan välja sina laster själv

Intressant poäng. Man samlar in saker, och behåller dem tills de är oanvändbara, är väl det traditionella. Felet vi gör idag är väl att vi slänger en massa utmärkt fungerande saker för att köpa en annan sak som är lite bättre eller lite snyggare (i egna ögon). Jag har därför som mål att börja shoppa mer på auktion, och mindre på Clas Ohlson

Jag har dessutom haft andra knepiga mål, som att klara mig på endast en papperskorg skräp per vecka (undantaget matrester). Det är svårare än man tror. Men jag tänker att det kan få mig att reflektera mer över sakerna jag vill köpa redan i butik.

Är det nån mer än jag som brukar drabbas av konsumtionsångest? Särskilt på jularna brukar det krypa fram.
Jag kan även tycka att det "gör ont" om man har en massa saker som ligger och dräller som inte används.

Konsumtionsångest nej, köper inte så mycket saker.

Däremot är jag en notorisk samlare av braohasaker och det kan vara vilket skräp som helst nästan och varje utrensning "gör ont". Brukar göra en årlig utrensning och snart är det dags.

Å jag som älskar utrensningar, jag kan komma och hjälpa dig!

Vi köper inte heller så mycket saker men på julen blir det ju en massa paket till ungarna eftersom vi har en bautastor släkt. När man sen ser den stora högen prylar, papper och kartong får man nästan ont i bröstet.

Skönt att man inte är ensam om detta...
"Julkonsumtionsångesten" har vi i vår släkt försökt att dämpa genom att dra ner på julklapparna. Numera är det bara barnen som får. En fördel till med att göra så är att man inte behöver panikhandla en massa skräp bara för att man har lite dålig fantasi. Ju färre att fundera ut åt desto mindre onödig "skåpmat" blir det.

Jag känner den samlargenen jättestarkt, det finns inget som gör mig så nöjd och tillfreds som när jag har varit ute och plockat lingon/blåbär/svamp eller skördat mina egenodlade kryddor/grönsaker och konserverat på olika sätt och har så att det räcker hela året till nästa "insamlingsperiod". Shopping däremot hatar jag, en gång om året räcker för mig.

Samma här!

Ja fy för julklappshögar, sådana gillar jag inte. Jag vet precis Magdis, minns med fasa när ungarna var små och hela släkten samlades på julafton. Julklappshögen som blev större och större för varje år. Dessutom verkade det i mina ögon som om det var en tävling om vem som gav finaste och dyraste prylen. Barnen tyckte att det var så orättvist att några fick mycket mer osv. Det slutade med att vi höll vår egen julklappsutdelning hemma och sedan sa jag ifrån till dom andra att hädanefter köps det bara en sak för max summa till varje barn och inget till vuxna. Det man vill ge sina egna barn kan man ge hemma. Det var inte populärt kan jag säga.

i vår familj satsar vi nog mest på barnen och trädgårdsrelaterade julklappar (systrar o mamma)

vi behöver inte alls så mycket som vi tror att vi behöver.....vi blir lurade hela tiden!....njutningar och förändringar bl.a......njutningen är underkastad förändringens lag...alltså något som skänker njutning vid ett tillfälle kanske senare lämnar en helt oberörd-därefter blir man missnöjd och olycklig....njutningen (över nya saker, fyllt kylskåp etc)förtär så att säga sig själv.
vilket leder till att om vi hänger upp oss på tingen eller de "rätta" traditionella tillbehören vid vissa tidpunkterblir vi aldrig riktigt tillfredsställda.....

ligger mkt i det!

En del har som princip att för varje sak de köper, så ska de också göra sig av med 1 sak (lämpligen på något vettigt sätt), för att inte bli alltför prylbemängda. En del gör sig av med 2 saker. De vill inte bli slavar under materialismen. Ett resonemang jag kan förstå, även om jag inte tror det hade funkat för mig, men samtidigt undrar jag om det inte vore ännu bättre om man hade som mål att INTE göra sig av med saker hipp som happ, jag menar, när garage, garderob, kök, TV-rum, etc, redan är överfyllt - borde då inte vår vilja (eller möjlighet) att "shoppa" minska en smula? Hm. Nä, förmodligen inte.

Jag har ALLDELES för mycket saker. Samlar på allt, den underligaste plåtbit "kan vara bra att ha". Sitter nog i sen barnsben, min farfar slängde aldrig något i verktygsväg, inte heller något som kunde återanvändas - krokiga spik kunde ju rätas med hammaren och var ju utmärkt till fågelholkar exempelvis. Men eftersom jag bor i lägenhet så har jag helt enkelt varit tvungen att slänga en hel del då och då, bland annat för att kunna få plats med en extra person i rummet. Mest vansinnigt kändes att göra sig av med knappa 10-talet mer eller mindre fungerande datorer, med tillhörande grafikkort, ljudkort, etc. Men vad ska man göra med Pentium-datorer på 150MHz liksom? Får hoppas elektronikåtervinningen på Renova kunde få någon nytta av dem iaf.

jag är verkligen sugen på en ny dator (som funkar) och en platt-TV.... men.. jag klarar mig ju faktiskt utan ett tag till

Precis, sådan är jag också.....
Anki

Samma här, tänk att få odla sina egna grönsaker, man känner sig rik,
däremot kan jag inte förstå varför man måste köpa nya mobiler hela
tiden eller en ny tv när den gamla funkar bra.

Fast visst blir man lite lycklig av att köpa. Vi har länge letat efter en liten antik matsalsgrupp till köket. Och i dag ropade vi in en kanonfin sådan på auktion. Lycka!
Gita