Hej alla!

Måste bara få skriva av mig lite.

Det är ett rent helvete, ursäkta språket, när ens vänner lämnar en.

En av mina älskade katter gick bort i fredags morse i bilen på väg till vår veterinär.
Sedan dess har man bara sörjt och klandrat sig själv för att man inte såg att han var sjuk innan.
Men det var inte förrns tidiga morgonen mellan torsdagen och fredagen som han blev riktigt sjuk.
In i det sista så åt han sin mat.
Och hur folk än säger till en att man inte kan veta, så är ändå självförebråelserna där.
Jag borde ha gjort si och så. Och det gör _så_ ont.

Nu lider han inte mer och har fått komma till vår gamla vän Lia, Golden retriever, på andra sidan Regnbågsbron.

Jag kommer aldrig glömma honom.


Tuck-Tuck

Det är sorgligt när våra älskade fyrfotingar lämnar oss...
En kram till dig
MVH MLK

Så tråkigt. Kan bara säga att jag vet hur det känns.
Stor kram till dig

Usch ja, det är aldrig roligt.

Så fin han var! Och så sorgligt när han inte finns mer. Stor kram från mig också.

Olle

usch vad hemskt! alltid lika jobbigt!

jag vill inte ens tänka på när den dagen nalkas här

Usch, jag blir gråtfärdig när jag läser sånt där. Stackars dig. Stor tröstekram!

Nu sitter jag och gråter och tänker på hur det gick för stackars Henrik. Du ser mer om varför i PM:et jag skickade till dig!

De blir ju som ens barn, barn som aldrig tjatar och är jobbiga utan bara underbara! Tänk på allt roligt ni har gjort tillsammans, och förebrå dig inte!

Kram

Den stora kärleken du visar för katten är beundransvärd!

Stackars dig, jag vet också hur det känns. Det blir så gräsligt tomt och man hör dom små tassande stegen långt efteråt fast ingen misse finns där. Jag blir gråtfärdig än idag när jag tänker på vår förra katt som gick bort visserligen 18 år gammal, men ändå. Sonen som då var i 10-årsåldern fällde kommentaren 'Mamma, jag är mer ledsen nu än när morfar gick bort'. Och inte kunde jag bli arg på honom för det, att mista ett husdjur kan göra minst lika ont. Men tyvärr finns det många som inte förstår.

Tack allihopa för Ert stöd och goa kommentarer!
Det värmer!

Jag kan trösta dig med att katter döljer att de är sjuka. Deras instinkt säger att endast den starke överlever i flocken och så är det även inför oss människor. Förebrå inte dig själv. Det var helt enkelt dags (Tyvärr)
Hoppas ni har glada och ljusa minnen kvar av honom istället.

Regnbågsbron

Sitter i samma sits som du, den 25 krossades mitt hjärta oxå....
Det är mycket tungt.. o svårt, varje dag.. varje timme.. varje natt...

Sörjer med dig... fruktar dagen då någon av våra älsklingar lämnar oss...

Vi blev av med en förra året. hittade henne på vägen när jag gick ut med hunden... Höggravid och nyvaken... Vilka idioter som inte ens tar sig tid att flytta henne eller kontakta oss.... Sörjer fortfarande henne... hon var värkligen älskad och är det fortfarande....