Som Heda skriver - björk är inte bara björk...

Av björkarna är jag sedan en tid mycket fascinerad av de rödbladiga. En av dem, Betula pendula 'Purpurea' (sorten kallas ibland också 'Crimson Frost') klarar zon 3. Det finns en annan rödbladig variant som klarar zon 6, men namnet minns jag inte nu. Någon som gör? De har planterats i Finland i lite större skala.

Båda är fascinerande i sin illröda bladskrud. Båda blir också härliga på hösten. Dessa blir runt 8-10 meter höga - betydligt lägre än de vanligare vårt- och glasbjörkarna alltså.


Kolla också här http://puutarha.net/keskustelu/aihekuva.asp?id=231113

En annan är himalayabjörken, Betula utilis var. jacquemontii, som också håller sig lägre än våra vanliga björkar. Det är ett mycket prydligt träd med kritvit stam. I min vilda trädgård tror jag den skulle se underlig och spöklik ut, men i en slät gräsmatteträdgård är den underskön. Man MÅSTE ta på stammen, som håller sig vit och närapå helt hel under björkens levnad. Klarar sig i zon 3 men bara i skyddade lägen.




Ja sedan är det då kopparbjörken, Betula albosinensis och dess olika varianter. Den är ett måste. För egen del måste jag nog ha flera varianter - stam och grenar är mycket olika färgade. Något annat får ryka här!


Och här: http://farm3.static.flickr.com/2387/234185...bec9d36.jpg?v=0

Om man ska köpa flikbladig Ornäsbjörk finns de numera som E-träd, www.eplanta.com. De blir stora och mäktiga.

Här har kommunen (gissar jag) planterat himalayabjörk med rödbladiga låga växter i en rondell, riktigt tjusigt.

På tal om Ornäsbjörk, hörde nånting om att det var fel träd som alla trodde var Ornäsbjörk. Alla kommuner i Sverige ska ha planterat var sin Ornäsbjörk, men det skulle alltså vara något annat, och de äkta fanns inte att få tag på förrän nu. Kanske tur att jag inte hunnit skaffa en, det ska ju vara rätt! Ornäsbjörken är så underbart vacker, bara måste ha en!! Någon som vet mer om den här missen? Vad var det istället? Tyvärr minns jag inte var jag hörde det.

Jag tror att den "feliga" heter Flikbjörk Betula pendula laciniata, men om man en gång har sett en riktigt Ornäsbjörk så tar man inte fel! Flikbjörkens löv ser ut som djupflikiga "vanliga" björklöv. Ornäsbjörkens flikar är ju utåtriktade liksom böjda.

Antagligen blev det som med andra eftertraktade sorter, oseriösa "uppfödare" började sprida Flikbjörken som Ornäsbjörk eller någon tog bara fel och trodde att det var samma.

//Heda

Stopp & belägg här, menar du att e-träds versionen av ornäsbjörk blir lika stor & maffig som en normal vårtbjörk?
I så fall MÅSTE jag bara ha!

(Apropå stora maffiga och unikt svenska odlingsformer av träd: om ni nånsin har vägarna förbi stockholms universitet, ta en närmare titt på det enorma träd som står på gräsmattan framför allhuset. Det är en genmanipulerad asp <triploid = med tre genuppsättningar>, nästan 100 år gammal, sisådär 30 meter hög, och med en stamdiameter på uppemot metern. )

Tack för svar!

Vårtbjörken har jag för mig är den största av den svenska björkarna. Kolla med E-plantgruppen för mer exakt sluthöjd på Ornäsbjörken. det är den riktiga ornäs de har iallafall, och det blir ett högt träd.

Vilken underbar tråd och så många härliga träd ni föreslår.
Någon skrev att Björken har så fina gula blad så här års och det håller jag verkligen med om... när solen skiner på dem åtminstonde

[attachment=42955:1G_r_H_S...SDC13976.JPG]

Vilken vacker bild! Visst är björkar vackra!

Jag hade nog inte valt det själv - men nu är jag i alla fall mycket lycklig att den förre ägaren till min nuvarande trädgård för sådär 40 år sedan beslutade sig för att plantera två ornäsbjörkar i trädgården - de är idag i min mening ett par mycket vackra träd. Ornäsbjörken har en mycket vit fin stam och väldigt gracilt hängande grenar samt vackra mycket djupt flikade blad.

Ett annat bra alternativ tycker jag är oxel som inte har kommit fram i tidigare inlägg.

Det finns ju ett antal sorter men jag tycker personligen nästan att den vanliga Sorbus intermedia är finast. Det är ju ett av de svenskaste träd man kan tänka sig, ett av de första som invandrade efter inlandsisen.

Oxel hade jag inte en tanke på, det känns som ett gatuträd. Varför ser man aldrig några oxlar i skogen? Att de är väldigt svenska måste stämma, för de heter Schwedische Mehlbeere på tyska.

Oxeln växer ju relativt långsamt och blir därför ofta överskuggade av både gran, björk, bok, tall eller vad som nu är det dominerande trädslaget i skogen ifråga.

De har ju sin styrka i sin vindtålighet och tålighet mot salta vindar och deras huvudbiotop är ju därför ofta våra kuster. Det är till exempel extra spännande att studera oxeln på Gotland där vi har många sorter i vilt tillstånd. De kan ju även undantagsvis dyka upp i till exemple ekskogar som inte ger så djup skugga.

Att de växer relativt långsamt och inte blir så enormt stora kan ju vara en fördel även i trädgårdssammanhang.

Här omkring träffar man på oxeln i skogen ibland, men det är sällsynt och oftast från frö som någon fågel tagit med sig från planterade trädgårdsträd. På öland växte det oxel överallt i buskskogen som var runt Allvaret och lite varstans. Dom gynnas av kalkrika jordar också.

Men jag undrar om oxeln verkligen var bland de första att invandra efter istiden. Så vitt jag kommer ihåg har den skapats i Sverige, som naturlig korsning mellan finnoxel och vitoxel eller någonting.