Ehh... Vi gjorde en vanlig stuvning (som till potatis) med dill helt enkelt. Och åt till gravad lax. Mums! Vi hade champinjoner i också.
Fräste på svampen först i smör och saltade och pepprade.

Undrar om vi inte hade i lite hackad lök i fräset också...

Gott är det iaf
Edit igen: lite soya också och en bit buljong.

Jag är född och uppväxt i Finland, och är därmed en stor fantast av alla ätliga riskor, som ofta ratas eller är helt okända av de flesta svenskar.

Pepparriska, skäggriska och andra mindre riskor med mjölksaft. Jag plockar dem alla och kokar en liten stund för att få bort värsta pepprigheten. Sen blir det att frysa in eller göra ättiksinläggningar. Supergott. Vissa år har jag saltat in med grovsalt i en fyraliters glasburk. Den krispiga konsistensen behålls bäst då. Vid frysning vill de bli lite sega tyvärr.

Sås/stuvning, soppa, varma mackor, sallad ihop med finhackad lök... De inlagda som tillbehör som de är (som man äter rödbetor).

Som jag skrev i ett föregående inlägg så är det omöjligt att välja en favorit, nya trevliga bekanstkaper från i år är mandelkremla och blodriska.

1. Karl Johan och kantarell
2. Svart trumpetsvamp
3. Blodriskor
4. Rödgul trumpetsvamp
5. Trattkantarell

Det lär ha varit ett mandelriskeår, sökt med ljus och lykta, kammat noll. Har aldrig smakat den, tror den skulle ha kunnat hamna högt på listan.

All matsvamp är kanske god i sitt rätta sammanhang.

Ja. Smaken koncentreras.

Det beror också på hur man tillagar den. Färsk eller förväld/fryst KJ kan, som jag se det, smaka underbart eller smaka näst intill smaklöst och "bara svampigt" (ingen höjdare). KJ kräver sin tid. Färsk eller fryst: Välj stor stekpanna (inte tjockt lager svamp), stek utan smör till vätskan dunstan bort, i med smör (eller olja för den som föredrar det), stek ett bra tag på medelvärme så smakerna vaknar och växer. Salta försiktigt, krydda om så önskas. Öka sedan värmen, jag föredrar knaperstekt.

Torkad KJ föredrar jag till grytor och många gånger till såser.

Det finns fördelar med att torka KJ; miljövänligare, lång hållbarhet (rätt torkad), tar inte utrymme i frysarna (hur många frysar...) och den är godare vid snabbare tillagning i alla fall. Svampmjöl på KJ (och tex trattissar eller trumpeter) är ju också en hit. Spar dessutom utrymme. Också skafferi/skåp har ju begränsningar.

Är svampgalen ! Lite ledsamt att vi haft lite väl torrt och varmt nu ett tag , svampen börjar torka bort
Men har hunnit med att plocka en hel del
Kantareller , taggsvamp , gul och svart trumpetsvamp , fårticka , Karl-Johan och trattkantareller.
En del blodriska när grannen , som kan den, varit med. Känner mej inte helt säker på den ännu , även om jag känner igen en riska, men det finns ju en del riskor som inte är så bra matsvamp.

Blodriskor (tall- och granblodsriska) kan inte som jag ser det förväxlas med giftig svamp. Om du skär i den sipprar en morotsröd saft fram.

Andra riskor: Vit mjölksaft.

Älskar trattkantarell och taggsvamp!

Brukar göra en jättegod trattkantarellsoppa, perfekt nu i höst, eller att ha so förrätt (i mindre portioner då förstås)

Taggisarna brukar jag steka, när de är nästan helt färdiga lägger jag i en liten klick mango chutney och en liten svätt mjölk, som får koka ihop, mums till kött av olika sorter...

Jag skulle verkligen vilja lära mig dessa "finska riskor". Och bjuda vännerna på en risksallad, på egen risk . Är det inte så att alla riskor med mjölksaft inte är ätbara?

Du menar säkert tvärtom:
Alla riskor med mjölksaft ÄR ätbara. Så är det. De kan ju vara mer eller mindre smakliga, men ingen är giftig.
---------------
Här gör jag en ändring nu i efterhand. Svartriskan rekommenderas ej längre som matsvamp. Den åts tidigare utan tvekan. Se inlägg längre fram om detta.
---------------
Alla ska de kokas först. Hur länge eller i hur många vatten, beror på vilken styrka man föredrar i smaken. Men ju mer man kokar o byter vatten, desto mer mineraler och nyttiga spårämnen spolar man bort. Jag gillar den lite peppriga smaken i riskor mycket, det är min barndoms svampsmak!!! Mina föräldrar plockade inga andra svampar. De skördade ett par-tre hundra liter om året på 50- och 60-talen när jag var liten, och familjen ganska stor. Vi barn fick förstås lov att hjälpa till!!

Skäggriska är bäst enligt mig, den är "köttig" och sällan larvangripen, och otroligt lätt att identifiera. Skogsriska är nummer två för mig. Båda dessa är dock sällsynta i mina närmaste skogar. Pepparriskan dominerar här, den är mindre men talrik.

Den är mycket speciell, även om man aldrig sett den förut så kan man absolut inte ta miste. Tyvärr hittar man dem ofta ensamma. En av mycket få svampar som jag lyckats identifiera direkt från bilen (ca 30 km/h!).

Jaha, jag trodde det möjligen finns någon riska med mjölksaft som inte är att beteckna som matsvamp. Nu vet jag bättre.

Skogsriska, har aldrig hört talas om den. Söker på Svampguiden, hittar den inte. Pelle Holmbergs bok har jag inte tillgänglig. Den är väl helt enkelt så sällsynt... OBS: Jag ifrågasätter inte dina kunskaper.

Till helgen tar jag en "risktur".

Det retar mig så att jag inte lyckats hitta någon .

Tröstar mig med att det varit ett enormt kantarellår, och rätt mycket svarta trumpeter. Och annat.

Men magert med KJ .

Svartriskan åts tidigare (har mjölksaft), men numera vet man att den inte är nyttig att äta:

http://www.acc.umu.se/~saasha/giftsvam/gsvamp.htm#svartriska

Jo (kände det på mig).

Skogsriska? Jag ifrågasätter absolut inte RitRat:s kunskaper. Men okunnig som jag är...

Skogsriska går utmärkt att äta, i t ex "Nya svampboken" så står det att man kan förväxla skogsriska med buktriska, som inte betecknas som matsvamp (INTE giftig). Men i Finland äts buktriska glatt:

hhttps://www-hotel1.it.helsinki.fi/~ekuva/virtuaalikasvio/plant.php?id=513&haku=Lactarius%20flexuosus&page=1&global=&bundle=768&pcat=6
http://www.nrm.se/sv/meny/faktaomnaturen/v...iskor.1035.html

Äts svavelriska också? Den har förresten inte röd eller vit saft utan gul.

Jadå, den har jag dessutom sett personer (som var från Finland!), plocka i Sverige.

https://www-hotel1.it.helsinki.fi/~ekuva/vi...=768&pcat=6

Svart trumpetsvamp är min favoritsvamp

Skäggriska tycker jag inte smakar svamp - den smakar äpple. Jag gillar den inte. Ätlig efter avkokning tror jag.

Brukar plocka Soppar Taggsvamp Riskor och Trattkantareller. Skulle vara häfftigt att få hitta en Blomkålsvamp en gång,min svåger hittade en på 1 kilo nyligen.

Jag upptäckte den bleka taggsvampen i fjol och det är nog en av mina favoriter. Tyckte den var lättplockad, lättrensad, hade en god smak och en trevlig konsistens.

Tack för svar och länk.

Visst. Jag vet att svartriskan är omdiskuterad och till och med icke-rekommenderad, men den är ganska sällsynt här, så jag hittar inte så många. Jag brukar låta några stycken följa med i risk-blandningen (haha, vilket ord!) Tre-fyra såna på fem liter riskor, det gör varken till eller från. Jag tänker ofta, att som ickerökare kan man kanske ta några andra risker. ;-)

Plockar det mesta Ung fårticka är jättegod att panera, krydda och steka Gjorde vi ofta när pengarna tröt i ungdomens dagar ... fast den är lika god fortfarande även om den inte hamnar lika ofta på middagsbordet nu

Skogsriska, Lactarius trivialis, är ganska vanlig här i Västerbotten.
http://www.velutipes.com/swedish.htm är en bra *bilderbok* av svampar, sen får man söka information någon annanstans.

Här:
http://www.naturplats.com/svamp/default.as...=200&page=0

Jo, jag såg skogsriska i Pelle Holmbergs bok när jag kom hem. Och tack för länkarna.

När det blir lite kyligare ska vi alla fall plocka blodriskor. Det känns tryggt. Det går inte att ta fel.

Mandelriskor, nu är det försent

Det som kallas finska riskor, har lockat och lockar. Skär, tittar, luktar. Vågar inte riktigt. Vi har ingen riskkännare i bekantskapskretsen.

Det kryllar ju av riskor, inte bara blodriskor, i våra skogar.

Blek taggsvamp verkar vara omtyckt av många. Vi ska testa den (av någon anledning har vi inte gjort det), växer rätt rikligt här.