[attachment=27362:j0430820_1_.jpg]
Det är inte lätt att vara telefonsäljare, vill inte byta med dem, man har nog genomgående en avvog inställning till samtalen.
Tacka vet jag när barn och barnbarn ringer och berättar vad de har varit med om.
Jag svarar: Hej det är Uggi.

Svarar för det mesta med mitt efternamn på vanliga hemtelefonen, mobilen med mitt
förnamn. Ser jag att det är en telefonförsäljare låter jag barnen svara och säga att
näää hon är inte hemma, har ingen aaaaaning om när hon kommer

Är det barnen som ringer för femtitolfte gången på mobilen blir det till slut bara ett: mmmmm

Precis! Förstår inte varför man skulle behöva vara otrevlig bara för att det är en försäljare, säg Nej tack! och lägg på, det räcker väl.

Jag svarar alltid med efternamnet, både på jobbtelefonen och hemma. Oavsett vem som ringer. Mitt efternamn är en stavelse kortare än förnamnet

Det händer att jag svarar XXXXX-mitt-i-maten. Någon undrade varför man svarar alls när man äter men det rätt jobbigt att höra på alla signalerna. Speciellt försäljare brukar inte lägga på i första taget.

För många år sen hade ett företags utlandsavdelning fått för sig att vårt hemnummer var deras IT-avdelning (dom hade väl något slags kortnummer). Jag svarade med mitt namn och personen i andra änden kunde tex be mig starta om deras printer som inte funkade. Det hände väl att jag nån gång sa att "härifrån ser det ut som att printern funkar. Du får ta ut pappersbunten och lufta den".

Och italienarna säger "Pronto!". (Jag är inte så bra på italienska så jag kan ge en översättning, men det låter som när vissa amerikaner säger "talk to me!" när de lyfter luren.) Min väninna som pluggar italienska röt "Pronto!" sist jag ringde. Det fick mig att tappa målföret - vilket inte är så vanligt

"Ingrid, mitt i maten" svarar jag när det är aktuellt, och jag svarar då för att få tyst på telefonen. Min far kunde svara "[vårt efternamn] residens, familjen sitter till bords och svarar inte i telefon" och lägga på luren utan att ta reda på vem som ringde. Mina storasystrar blev tokiga speciellt när det var pojkvänner på gång. ("residenset" bestod av en hyreslägenhet )

På jobbtelefonen svarar jag med förnamn och efternamn, hemma och på privatmobilen oftast med förnamn.

pronto betyder egentligen "klar" - typ "klar att ta emot samtalet" - Så svarar alla i Italien och en del med mycket hög röst, kanske ett arv från tiden med sämre ljudkvalitet i telefonerna.

Fungerade inte för mig. Behöver jag tillägga att jag inte är kund hos dem längre...

Eller så kan man ju svara "riksförbundet för nervösa skratt"... Fast när jag försöker säga den meningen så hinner jag bara halvvägs innan jag bryter ut i ett garv

Edit: När min sambo svarade i telefonen igår så sa han "jag lyssnar"

XXXXXX potatislager vilken knöl vill du tala med?
hej det är jag...

Är det svärmor som ringer svara jag Ella manullamo
är det dotter Grys gott
och är det någon annan så räcker det med hej

Hur jag vet vem som ringer? tja man får väl använda sin manliga sensibilitet: