Om du ser på nummerpresentatören att det är någon du känner väl - hur svarar du då?
Som vanligt:"Johansson" eller "12345"

eller börjar du prata med vederbörande direkt utan det vanliga svarandet?

eller gör du som jag ibland gör, svarar med något helt ovidkommande, tex "Rångedala grusgrop" eller "Polisen, Jonsson"

jag undrar om det bara är jag som får såna tokryck ibland?

Har ingen nummerpresenatatör så jag svarar efter humör

Ja, för i tiden (innan det fanns nummerpresentatörer) hände det att jag svarade: drottningens badrum, men det slutade jag med efter ett samtal som kom från en person som man kanske inte borde skojat med! Numera säjer jag ofta när jag sett vem det är :Hej, xxx! Annars i vanliga vardagen oftast med mitt förnamn.

Vid de tillfällen jag är tvungen att svara så är det närmast att jag gör det med en frågande ton:
"Ja, det är Vanjaaa?" (= vad f-n vill duuu?)

Knäppt, jag vet, men det har blivit lite som en signatur...

Om det är en nära vän--kan jag svara allt möjligt knäppt!

Oftast: "Ja, det är Susanne..."
Om dottern eller sonen ringer, så brukar jag nog oftast säga: "Heeej Lillgumman" eller "Heeej Lillgubben"

Sedan kan det väl hända någon gång att jag svarar "Kungens rosa badrum..."

Oftast med mitt förnamn, oavsett jag sett vem som ringer eller inte.
Det händer att jag svarar med ett otrevligt "Vad vill du????" om det är någon som tål det i andra ändan och jag faktiskt blir störd.
Svarar ganska ofta med mitt efternamn följt av recidence också.
Numer kan jag låta bli att svara alls, en omöjlighet förr. Men är det viktigt ringer de väl igen.

Jag hade en jobbarkompis en gång i tiden som var min idol, han svarade "Sverige" varje gång det rinde i hans jobbtelefon. Det har aldrig blivit av att jag anammat det, men det är väl värt

Men om man har en telefon så är det väl för att folk ska kunna nå en? Och då finns det väl ingen anledning att svar ilsket om någon ringer? Jag menar att vill man inte bli störd så låter man väl bli att svara eller stänger av telefonen? Den som ringer kan ju inte gissa sig till om h*n stör eller ej. Vill man inte att någon ska ringa får man väl skaffa hemligt telefonnummer, eller?

Jag blir irriterad på "dolt nummer"! Oftast är det nå´n som vill be om bidrag...
Men; måste ju svara eftersom det kan vara från svärmors äldreboende--
eller läkare!

Man kan ha telefon för att själv kunna ringa 112 i nödsituationer också, men det tycks folk ha glömt bort.

"Äh, jag ville inget särskilt... skulle bara kolla vad du göööööör..."

Vid "okända nummer" svarar jag med för-och efternamn. Vid "kända" nummer svarar jag, "Ja, det är Mojan". Någon gång kan jag tramsa till det.

Helt riktigt att du behöver en telefon för att ringa 112, men du måste faktiskt inte ha ett simkort i den, med andra ord kan man ringa 112 utan att ha ett telefonnummer

(ta mig inte på orden och släng simkortet... jag vill gärna kunna nå dig ibland också)

Svarar jag på "hemtelefon" säger jag...ja,det är Mari!
Är det på mobilen svarar jag efter vem det är... numerpresetatör!!
Nära vän...Hej eller Tjena!
Barnen... hallå det är mamma!
Dolt nummer... ja,det är Mari!
Om jag är på gott humör... HALLÅ!!
Roligare en så är det inte hos mig

Min sambo svarar ibland: -Jönssons fisk!

Här är det allt från nummer, förnam, ett hederligt hallå till dambastun i malmö. Allt efter humör...

Svarar alltid:

Ja, det är Farbror Blå?

öhh ja eller mitt riktiga namn förstås

Vad vill du NU då... har jag tänkt mer än en gång när jobbtelefonen ringt när jag "trodde" jag var ledig, ÄNNU har jag inte vågat svara annat än "xxx AB, Henrik", men det kommer....

Ja, därför svarar jag så när det är folk i andra änden som tål det. Tex min bästa vän, ringer hon och jag svarar på det viset vet hon att jag var upptagen och då säger hon antingen att hon ringer senare eller ber mig att ringa upp, eller så säger hon sitt ärende om det är viktigt. Vi blir inte osams för det och hon gör lika till mig.

Beror på vem som ringer men de kan bli "här är jag", "heej", "stina här" "dröj kvar i telefonen jag tar ditt samtal så fort jag kan" eller något annat jag känner för just då. Förr när ungarna bodde hemma så blev det "Karlssons bageri" eller "Stadshotellet" ibland. Har enbart mobiltelefon och då ser man ju vem som ringer.

Jag svarar alltid med ett " - Hallå!" i mobilen oavsett vem som ringer och svarar alltid " - Det är Betty..?" i hemtelefonen.


...så lagom "inte-kul" är jag...

För det mesta svarar jag med förnamn, ringer sonen så är det - hej mammas lilla bubbas (lilla och lilla, han har blivit 21, men är minstingen)Och är det dottern så är det bara ett långdraget jaaaa (hon ringer minst 10 gånger om dagen om allt och ingenting)
Min pappa svarade alltid med - knäckeböhults sparkcykelförening....varför vet jag inte.

Enligt Herman Lindkvist svarar Parisarna med att lyfta luren och säga "jag lyssnar" Det har hänt att jag ringt opp någon och de svarat med namnet och "mitt i maten" Känns lite dumt Därför tycker jag att e-post är bra ... den kan läsas och svaras på efter tid och lust ....

Camilla svarar jag. Ifall det är ett konstigt nummer så svarar min bättre hälft. För oftast så är det en försäljare som vill prata med frun i huset. Och då säger han att hon har flyttat



Jag lyssnar

Fattar ju inte igentligen varför man svarar om man är upptagen med att äta med "mitt i maten"...
Om man nu måste svara för man e så nyfiken så kan man väl säga efter presentationen är klar att man tyvärr är upptagen och går det att återkomma... eller ??
Hur jag svarar beror på vem det är, är det en säljare så svarar jag bara " nej jag skall inget ha" sedan lägger jag på.. eller också lägger jag bara på med en gång.. eller också "kan du vänta lite".. sedan lägger jag telefonen och så får de vänta tills de tröttnar.. det beror på humöret

Jag svarar oftast med telefonnumret (snabbt som attan!) för jag brukar inte komma ihåg att kolla presentatören Om mobilen ringer och det är något av barna en syster eller Han så blir det Heeej eller Tjenamoss!

Jag brukar svara med förnamn.

Är det någon som ringer mitt i natten (man tror ju att det är viktigt...) så brukar det bli ett irriterat Mmmmm.

Ciczi

Ser jag vem det är kan jag svara lite vad som helst. Annars svara jag "Hej, det är Monica". På jobbet svarar jag alltid "Välkommen till STT, det är Monica". Det har hänt att jag svarat så i hem-telefonen ibland också! Vilket brukar göra kompisarna väldigt förvirrade.

En kompis till mig brukade alltid svar "Välkommen till XXXXXX, vad kan jag hjälpa dig med". Fast en gång blev det väääldigt fel, då råkade hon svara " Välkommen tilll XXXXX, kan ni hjälpa mig".

Oftast blir det Ja de e Maria eller om jag ser vem det är så blir det Tjena eller Hej och den personens namn.

Om jag ser på nummerpresentatören vem det är så svarar jag med förnamn. Annars så svarar jag med för- och efternamn.

haha=)

Är dte bara jag som blir förbannad på såna försäljare, som frågar så? är vi inte lite för jämställda i det här landet för att acceptera såna tilltal? Hände mej också en gång, och då påpekade jag att jag inte var gift, och då ville han istället tala med "den som sköter tvätten i hushållet". jag föreläst för honom om singelboende, att män KAN tvätta osv.. han blev lite tyst, sen repade han mod och försökte igen. Det var då jag förklarade att jag aldrig köper okända varor via telefon, när jag vet vad jag får på Konsum.

gå förrresten med i NIX-registret, så slipper ni försäljarna!


haha , förlåt, men händer det ofta?

Jag brukar svara med mitt förnamn.

När det gäller försäljare så brukar de ju ibland fråga efter nån särskild av oss men de brukar inte uttrycka sig "frun" eller "mannen" i huset utan de frågar efter namnet.

Jag svarar med förnamn. Förr när jag var yngre var jag roligare

Telefonnumret säger jag aldrig. Inte ens om den felringande frågar efter det. Jag frågar istället vilket nummer de slog.

Det där med försäljare som frågar efter frun i huset är en relativt ny företeelse.
Förmodligen någon mindre begåvad konsult, som lärt dem att säga så.

är det nån kompis eller familjen så kan jag svara det som faller mig in
annars blir det mest förnamn och på jobbet för & efternamn till de jag inte vet vilka det är

Japp. Det händer välldigt ofta. Typ varje dag.

Det börjar med att telefonen ringer i fickan, så sticker jag ner handen. Tittar vem som ringer och svarare sedan men mitt namn.
Dock om det är på lektionen så är det oftast L som ringer bara för att se om jag har kommit ihåg att sätta telefonen på ljudlöst

Vaaa???? Händer det varje DAG att fok ringer dig mitt i natten???????

Har ingen nummerpresentatör. Svarar alltid med efternamnet.

Om det är telefonsäljare verkar det inte spela den ringaste roll vad man svarar. Om jag svarar med "Hej det är Henrik Sxxxxx" så blir det ändå något i stil med "tjena det är olle svensson, jag söker Henrik" eller "Hej, det är susanne, hur står det till idag?"

Precis samma reultat, om än med någon sekunds förvånad fördröjning om jag svarar "JAAA" eller "HALLÅ" eller "VADVILLDUNUDÅ"

Beroende på humör kan sen min reaktion bli lite vad som helst, allt från "ska inte ha nåt" och sen lägg på luren, till att först spela med en stund för att ta upp deras tid och sedan yxa ner deras argumentation (elsäljare älskar jag att slänga käft med, de har oftast inte den ringaste aning om vad de säljer, men si, det har jag!.... )

En sak är dock säker - jag går ALDRIG med på att ta emot kalsonger, sockar, elavtal, telefonabonemang eller vad f-n för skräp de säljer allt.
Liten bekännelse: jag har faktiskt gått med på en provprenumeration på en dagstidning... 3 månader för 200 kr eller något sådant, men då var jag jäkligt noggrann med att det inte var en automatisk förlängning sedan, utan att den avslutades utan att jag behövde säga upp den.

varför går inte alla med i NIX-registret?!

Mitt i natten??? Skrev jag det?


Vi är med i NIX. Spelar ingen roll tydligen. De som ringer säger att "du är kund hos bla bla" och vi undrar ifall.....

Jag är registrerad på NIX. Det funkar för det mesta, men ibland så slinker nån emellan men om jag då säger vänligt , men bestämt att jag inte vill bli uppringd utan hör av mig om jag vill nåt, så rukar de nästan alltid be om ursäkt. Förutom en kä**ing från Telia en gång som sa men en näbbig ton att; näe, jag får ringa dig för du är kund hos oss...men det var jag inte länge till sedan ...
Svarar gör jag med att säga : ja, det är Maya

Är nog samma kärring som ringt mig ett par gånger... Med ett företag registrerat så hjälper inte NIX - då ringer de ändå.

När de säger att de får ringa för att man är kund hos dem, kanske det biter om man svarar "inte länge till om ni fortsätter så här"

Det skall jag prova nästa gång!

Det kommer att funka, var så säker .

När det ringer andra där jag vet att jag är kund , brukar numer säga direkt att; jag har inte tid och är inte intresserad...kort men korrekt.
/Maya

Använder samma strategi! Det finns ju ingn anledning att vara otrevlig mot nån stackare som kanske "tvingats" ta ett jobb på ett callcenter. Men om dom blir tjatiga eller otrevliga, då....

Precis - tänk så hemskt att behöva sitta och ringa runt till en massa människor och mer eller mindre tvinga på dem saker de inte vill ha, och få en massa otrevligheter tillbaka! Telefonförsäljarna är också människor som ska leva...

Så även om jag avskyr telefonförsäljare är jag alltid artig mot dem när jag upplyser dem om att jag inte är intresserad innan de hunnit dra hela historien. (Jag är också artig mot de stackars ungdomar som säljer mobilabonnemang mm i matbutiken - de tycker säkert inte heller att deras jobb är så himla kul...)

Hemma och i mobilen svarar jag - Ja, det är Helen. Är det nåt av barnen som ringer för femtielfte gången blir det oftast bara "Hej".
På jobb svarar jag med företagets namn och mitt för- och efternamn. Ibland är jag förvirrad och vänder på det - då brukar det bli ganska tyst i luren. Särskilt om jag har sagt "Ja, det är Helen" när jag sitter i växeln på jobb...

Är med i NIx, men det är ett evigt ringande ändå. Både "gubben" och sonen har egna firmor och då gäller det visst inte. Man blir bara sååå trött.!!

Svarar för det mesta med namnet, men ibland kan det bara hoppa ur mej nåt tokigt också.

Är det människor som jobbar på callcenters? Jag har alltid trott att det är utomjordingar och robotar. Trodde inte att det fanns en enda människa som orkade med att sitta och prångla ut skitsaker som ingen vill ha.

(Behöver jag tala om varför jag slutade som säljare? trodde inte det....)