Jo, det blir nog lugnast så...

Usch. Jag har liknande minnen Full morfar och arg mormor Själva ska vi nog bara vara hemma med varandra och kanske äta en skinksmörgås och en klick Jansson Och kolla på TV då...

Supertrist att läsa om helger som går i supandets tecken. Det går att fira helger utan vare sig sprit och gud säger helateisten som även är helnykterist.

Det var länge sedan någon hade så rätt sist

Vi firar att solen kommer åter att vintern börjar gå mot sitt slut, det är ju vintersolståndet. Och vist, midvinterblot kan man också kalla det, fast vi inte blotar i blod o hemskheter som en del tror. Bara är tillsammans och har en fin stund utan en massa krav på presenter osv. barnen får i o för sig inga dyra julklappar på julafton heller, det har jag inte råd med. Och så vill jag dra ner på det, vi kan och vill inte även om det gått, tävla med kompisarnas föräldrar om skotrar ny slalomutrustning, musikinstrument för ett antal tusen osv. Sånt får de om och när jag har råd och då blir det begagnade saker.

Tycker om att fira vintersolståndet men den vanliga julen har blivit lite förstörd, julstämningen har svårt med köpmännens införande av julsaker i oktober och vart tog advents-skyltningen vägen? Finns ju kvar på ett sätt, om man gillar att bli mer eller mindre överfallen av tomtar som säljer lotter och döv av skränig musik ur högtalarna. alla måste ju se till att just deras hörs mest.

Så vår 'riktiga' dag känns mer äkta för mig och för de stora, lillkillen vill så klart ha julklappar men om han fått dom den 21 skulle han nog inte bry sig om julafton. Det känns lite som att julen spelat ut sin roll ( fy så hemskt ) .tror det kommer vända snart, det har blivit för kommersiellt och jag har en känsla av att det kommer bli fler alternativa jular och så kommer vi så småningom tillbaka till julen som den var för 50- 60 år sedan. God mat och samkväm och kanske ett par lovikka-vantar (hemmagjorda) i paket och alla är nöjda med det.

Ordet religiös innebär för mig att man alltid har Gud i tankarna. Inte tar ett steg utan att tala med Gud först och fråga vad han tycker. Man går till kyrkan, ber aftonbön och morgonbön osv.

Hemma hos oss hade vi en sorts vardaglig kristen tro. Vi gick inte i kyrkan varje söndag, men i det stora hela följde vi de kristna traditionerna. Jag minns att alla runt omkring, grannar, vänner och släktingar gjorde likadant. T ex var det något speciellt inte bara med julen, som var en glädjens högtid, då man skulle tänka på andra och önska fred på jorden; även påsken var speciell. På långfredagen var alla affärer stängda, tom Pressbyrån. Inga biografer visade filmer och på radion spelades tung sorglig musik. Så även om man inte var religiös, styrde de kristna reglerna det vardagliga livet.

När jag blev vuxen och vår son föddes, var det inte så längre. Självklart berättade vi för honom varför vi firar jul(dvs Kristi födelse)men eftersom jag själv och min man inte längre är troende, så har han alltid haft ett eget val. T ex lät vi döpa honom efter påtryckningar från omgivningen. För att konfirmeras i tonåren måste man ju vara döpt och vi föll till föga för argumentet att det var lättare att bestämma sig för konfimation om man redan var döpt och inte behövde döpa sig oxå. Men det var ju lite onödigt visade det sig senare. Han valde bort konfirmationen.

Jag tycker ändå att Tio Guds bud och sk kristna värderingar är ett bra rättesnöre. Hela vår lagstiftning bygger ju på det. Å andra sidan fins det liknande påbud i all religioner och vanligt sunt förnuft och medmänsklighet kommer man långt med.

När det gäller julen och alla dyra julklappar, så tycker jag nog att det bara är ett kommersiellt jippo. Framförallt när vuxna ger varandra dyra julklappar. Det är ju egentligen bara att ett sätt att byta pengar.

Det händer än idag att vi läser julevangeliet, men nu är det ju Kalle Anka vid just den tiden då "det hände sig" (Julevangeliet börjar så: Det hände sig vi den tiden, att...... och sen fortsätter sagan)

Lite kul att filosofera över ordet jul. Tydligen förlorar sig betydelsen och ursprunget långt bort i germaniskan men fortfarande använder vi ordet. I engelskspråkiga länder används vanligen Christmas som givetvis syftar på det kristna firandet, men det finns även Yule (yl) som förklaras följande: Christmas, or the season or feast celebrating Christmas. Ord och ords ursprung och betydelse intresserar mig.

Intressant med ordet jul.
Vet ni vad som i våra vanliga jultraditioner idag som härstammar från det fornnordiska? Ja, överhuvudtaget, kul att höra vad våra traditioner kommer ifrån...
Granen = Tyskland (eller hur?)

Intressant det där... En del kan jag förstå, och kanske hålla med om, men en del tycker jag precis tvärtom om.

Jo, granen är tysk från början. Det står en hel del om jul mm på Wikipedia, det finns länkar dit tidigare i tråden. Man får hoppas att det mesta stämmer. Att sen helt och hållet bena ut vilket som kommer från vad är nog svårt. På tal om Tyskland, tyskan jul (Weihnacht) borde väl bli något i stil med Heliga natt vid en direktöversättning. Vad kallas jul i våra grannländer Norge, Danmark och Finland? Nån som vet?

Norska= Jul (Julegave= julklapp) samma på dansk

Finska= Joulu (Joululahja= julklapp)

Jamen det gör ju vi i min familj, läser julevangeliet. Vi är inte troende med vi ser det som en vacker stämningsskapande saga, en tradition, en del av vår kultur
Gita

Så såg jag också på det, men däremot inte min fru. Jag bedömde att det var en mindre uppoffring för mig att vika mig i just denna frågan. I andra sammangang har det varit tvärtom. Vi har levt 35 år tillsammans utan några större konflikter, men med många lyckliga stunder.

En ny tidningsartikel om julspel för dagisbarn:
"--- Meningen med julvandringen är att visa barnen att julen inte bara handlar om julklappar och julmat, utan att det var en person som föddes då för mer än tvåtusen år sen. De vill få fram det kristna budskapet för barnen så de kan förstå varför vi firar jul. ---"

Det är lite skrämmande att man försöker indoktrinera barnen på detta sätt. Småbarn är lätta att påverka, om dom själva väljer religionen när dom vuxit upp är en annan sak.

Jag tycker faktiskt att det är lite löjligt att tro att det skulle vara fel att berätta för barn om det kristna budskapet om varför vi firar jul. Är det verkligen någon som på allvar tror att barnen blir så indoktrinerade av att se en julkrubba och höra berättelsen att de sedan därför blir religiösa som vuxna och inte kan välja själva. Inte har mina ungar blivit det iallafall. Då har dom ändå deltagit i en hel del kyrkliga aktiviteter eftersom det i stort sett bara var det som fanns att tillgå på orten. Kyrkan var dessutom den enda tillräckligt stora samlingslokal som skolan kunde samla alla klasser i på avslutningarna och dessa avslutningar var inte det minsta religiösa utan klasserna skötte själva underhållningen.

Själv är jag inte det minsta religiös men jag har väldigt svårt att förstå varför det skulle vara så fel att berätta för barn om kristendomen även om det är historia för många. Det är faktiskt en väldigt stor skillnad på att indoktrinera och att berätta en historia.

instämmer!

Jo, jag tror faktiskt att risken är uppenbar. Att sen många kan stå emot är bara bra. För min del så har jag lyckats tränga bort det jag fick i mig från skolans kristendomskunskap men alla har inte haft samma tur. Kanske tack vare att mina föräldrar inte var religiösa. När det gäller krubban och hela baletten så framställs det som att det verkligen har hänt, inte som en berättelse som alla andra.

Du kan väl inte jämföra gamla skolans kristendomsundervisning med detta. Indoktrinerad blir du väl snarare av religiösa föräldrar som prackar på sina barn sin egen tro men har du inte sådana föräldrar så tror jag inte ett skvatt på att ungarna blir indoktrinerade så att dom blir religiösa som vuxna. Tvärtom tycker jag att man som förälder ska upplysa barnen om hur det ligger till och att människor tror på olika saker och en del inte tror alls.

Men då är vi ju överens. Att läsa julevangeliet varje jul, att säga att vi firar jul för att Jesus föddes den här dagen, att han var guds son mm, det ÄR enligt min uppfattning en form av indoktrinering. Tror knappast att ickereligiösa föräldrar håller på med sådant.

Hej!
Skolan ska berätta om det kristna firandet av julen men också berätta om sanningen bakom traditionen. Julkrubban, julgranen och julklapparna har också sin plats i skolan liksom midvinterfirandet och att Jesus inte föddes vid jultiden eller år 0.
Indoktrineringen inträffar när läraren påstår att Bibeln är den enda sanningen och att prästen har rätt när hon berättar om julen. Lågstadiebarn har en tendens att tro på allt som läraren säger så det gäller för läraren att vara objektiv och kunnig.
MVH
Jan Lindgren

Jag utgår från att ALLA ni som är emot att man berättar om bakgrunden till varför vi idag firar Jul (nåja- inte alla-men många) d.v.s. Jesu födelse ochså avstår från att LJUGA för sina barn om att tomten finns.

b

Håller med Jan i det mesta, visst måste man berätta om olika traditioner men också påpeka hur mycket som är sant och bevisat, dvs inget. Om Gammelnalle vänder sig till mig så har jag inga barn, men om jag hade haft så skulle jag givetvis berättat sanningen om tomtetraditionen.

Jodå vi hade en jättefin julkrubba när ungarna var små och i många år. Det var en av höjdpunkterna tyckte dom när dom fick vara med och göra iordning den med en massa fina tillbehör hämtade från naturen. Det var hur kul som helst att hålla på och möblera om alla grejerna som hörde till. Tror att många blir lite "falskt småreligiösa" framåt jul. Folk får göra hur dom vill, jag bryr mig faktiskt inte alls. Egentligen är det väl lika mycket indoktrinering att pracka på ungarna sin "icketro".

Jomenvisst kan det vara kul att leka olika lekar med barn. Så länge det är just en lek. Beträffande det sista du skriver om icketro så håller jag dock inte med men jag tycker att man kan vänta med att tala om vetenskapsmännens uppfattning av tingens ordning tills barnen själva frågar.

Nej Åke, absolut inte till dig (eller Jan) ni verkar ju vara rätt så realistiska i era omdömen... (.Jag delar inte era åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem. Voltaire

b

Citerar en bit uppifrån trots att ni pratat vidare i ämnet.

Det är just det där jag reagerar på - "det kristna budskapet om varför vi firar jul"! Om det är så att det berättas för barnen att vi firar jul för att Jesus föddes då så är väl det en lögn? Det är väl bara 'rena turen' att man firar Jesu födelse och jul samtidigt?

Sen undrar jag också om kyrkan har tagit till sej traditioner som från början inte var deras? Granen till exempel, man ser ju klädda granar i kyrkan runt jul. Är det en religiös tradition från början?

Ingen behöver ta illa upp, jag undrar mer än jag ifrågasätter.

De flesta barn möter en mångfald av människor, kulturer o traditioner. Att säga att det ena är sant o det andra är falskt känns väldigt konstigt. Det handlar om att människor tror på olika saker - dvs tro och inte vetande. Det farliga blir ju när sekter o andra slutna grupper hävdar en sanning och stänger alla samtal o reflektioner om allt utanför.
Ja, så frågar någon mig så berättar jag att vi firar jul pga tradition, dvs alla seder o bruk är ju traditioner. Traditioner är inte helt fasta utan nya inslag kommer till o annat faller ifrån. Man kan skapa sin egen tradition, om man nu vill det...
En del som firar jul gör det också för att de tror på Jesu födelse. En del tror på det, andra tror på annat. Det finns inte en sanning o inga bevis. Man kan inget säkert veta, men man kan tro om man vill.
Ja, o en del väljer att gå i julottan, läsa julevangeliet osv utan att vara direkt troende. Det tycker jag inte är "falskt" - förstår inte riktigt användningen av det begreppet i detta sammanhang - att döma o bedöma på detta vis.

Dagis - de ska absolut berätta varifrån traditionerna kommer, men de ska också vara tydliga med att det handlar om tro o inte vetande, olika kulturer osv.

Tomten - hm, det är väl snarare en lek än en verklig trosfråga, eller? Ja, så familjen leker leken o barnen vet ju mkt tidigt vad det hela handlar om, men leker med. Tror inte att det är ngn verklig fara för att människor indoktrineras och i långa loppet far illa av detta.

Dock... farligare kan säkert vara den indoktrinering o hysteri som kraftfulla kommersiella krafter står för, då de höjer kraven o förväntningarna på allt dyrare sätt att fira, ge julklappar osv. Här kan behövas motkrafter, som tillåter o inspirerar oss att ta det lite lugnare o ha det lite trevligare...

Bra Kassam, det här var ett av de bästa inläggen hittills! Du hanterar problemet på ett vuxet och nyanserat sätt. Personligen så håller jag med dig om att det kommersiella köptrycket som skapas kring julen är den kanske allvarligaste påverkan/indoktrineringen!

Instämmer till fullo i Kassams inlägg. Jättebra skrivet. Att jag skrev "falskt" och satte det inom citationstecken var just för att INTE döma eller bedöma men det är inte alltid jag hittar en bra formulering av mina tankar så att det klart framgår vad jag menar.

Nu tycker iofs jag att alla inlägg här varit "vuxna", om vi nu menar samma när det gäller det. Och om jag förstått dom flestas åsikter om varför vi firar jul så är det av gammal tradition, oavsett var den kommer ifrån. Många verkar också hålla fast vid och även berätta för sina och andras barn att julen firas till åminnelse av Jesu födelse, oavsett om det är sant eller inte.

Jag är också en sån som håller ganska hårt fast vid traditioner, och julen är absolut en sån tidpunkt när traditioner är viktiga. Och jag verkar inte vara ensam om att fira den utan minsta inblandning av religiösa inslag.