Jag har inte sett denna tråden förrän nu och blir helt förskräckt! Jag visste att det var illa ställt med vården men detta tar ju priset! Stackars dej Ingrid! Vilken ofantlig tur att det finns människor runt om dej som kan hjälpa till och att du är en sån duktig "surkärring" så du lyckas få din vilja fram! Fortsätt att stå på dej och hämta styrka där det går. Snart blir det bättre tider ska du se!

Här är några sötnosar som skickar en puff och en slick
[attachment=33346:valpar.jpg]



Krya på dej!

Underbart att livet känns enklare än vad det är.

Vad säger de om frakturen då, läker den som det ska? Och dina svarta tår?
Lila gips och en ny sko, det var ju piffigt!

Kraft och styrke-

Hej min vän*!
Hur är det?
Med lila gips och svarta tår
Hoppas du håller modet uppe!
KRAM Anne-Li

Hur är det med dig stackare? Tur att vi har varandra! Sköt om dig, kram, kram

Nu skäms jag - har spräckt även det lila gipset Fast det är kanske inget att skratta över men jag måste ju rensa ogräs så att det inte tar över helt, gå med hundar, även om det är vingligt och går sakta och att elda i pannan och nu ska husse flytta hem - han fick tre dagar på rehab, sedan var han klar.
Kommunen hjälper mig att förhala hemgången, de måste organisera hemtjänst personal. Sjukvården måste spara så man flyttar över kostnaden på nästa instans, har slutat bry mig men Xera är nöjd - hon tycker om sin husse och vill att han ska vara hemma.

Först av allt får vi se till att hon lär sig det elimintära och sedan får hon bli en servic hund, det har hon anlag till att bli.

Fast hur ska jag klara av att gå här och dra på gipset och att det kommer en massa folk - kommer nog att städa ihjäl mig, för inte kan man släppa in någon genom dörren till ett hem som är ostädat, så fungerar nog de flesta - eller? Hur känner Ni för det?

Jamenvisst är det så att många städar innan hemtjänsten kommer.
Så gjorde iaf min mamma ... hela dagen innan gick åt till att städa.
Men hon var ju 80 +

Tycker inte att du ska göra ett enda dugg innan.
Ta emot all hjälp du kan få.
Det kommer du inte att ångra.

Krya på dig.

Oj oj oj vilket elände som drabbat dig,såg inte tråden förrän nu.Jag hoppas verkligen det ordnar sig för dig och din sambo.Du får ta det lite lugnare med benet,städning och ogräsrensnig med gipsat ben???Nej Nej Nej det får vänta tills benet är bra igen.
Krya på dig och ta det lugnt. kram Renate

Men snälla du!
Hemtjänstpersonal är till för att avlasta och hjälpa till. Jag förstår hur du känner, men släng upp foten med gips och se lidande ut så förstår nog dom som kommer att du inte kan klara allt......
vad skall du ha för färg på gipset nästa gång då?

Tre dagar, men hallå! Är det någon vits med det överhuvudtaget då?

Och jag tycker inte du ska städa!! Försök att ta det lugnt.

Nej men!!! Tre dagar på rehab... vem i sambons situation blir hjälpt av det? Borde ju snarare förvirra situationen ytterligare för honom. Tur att kommunen verkar vara på din sida, kanske det kan hjälpa till lite .

Jag tror att även om det känns pinsamt att släppa in en massa folk genom dörren till ett ostädat hem så kan kanske just detta bevisa för dem att du inte klarar av att ha din sambo hemma just nu. Jag avskyr att släppa in folk när det är ostädat hos mig, men nu är det ju ett undantagsfall... eller hur? Säga till dem att "ja titta, jag har försökt städa, och nu är gipset sprucket och jag vet inte hur jag ska göra om XX(sambons namn) kommer hem dessutom..." Hjälplöshet kan vara ett bra medel ibland, även om det inte känns naturligt. Målet helgar medlen säger man ju... .
Själv tycker jag det är fruktansvärt jobbigt att behöva be andra om hjälp. Så jag förstår dig. Jag hade säkert också spräckt mitt gips flera ggr om ifall jag hade varit i din situation. Den gången det hände mig bodde jag fortfarande i lägenhet utan trädgård, det var mitt i vintern och min dåvarande sambo fick hjälpa mig.

ta det lugnt och försök att ta hand om dig så att benet kan bli bra!

Oj Ingrid så det kan gå... jag hade missat denna tråd helt såg den nu. MariaS berätta vad som hade hänt.
Krya på dig nu... och njut av det sköna väder vi nu har För du sitter väll i trädgården och njuter
//Mari

Inte kan man sitta denna årstiden! Var i och för sig overksam första halvan av dagen då jag deppade över att sambon blivit sjukare men sedan var jag tvungen att ta mig i kragen så att jag inte helt grävde ner mig så istället grävde jag ur en kompost - fin jord!

Eftersom det är tveksamt vad komposten innehöll har jag påbörjat att fylla ut ogjämnheter i gräsmattan - detta är ju gratis och förhoppningsvis gör gräsklipparen, om jag får igång den! att kvickrot/nässlor och annat dör om gräsfröna tar sig, måste köpa nya gräsfrön - mössen hittade de från förra året ; ))

Sjukvården måste spara så därför kortas vårdtiderna ner men husse kom inte hem eftersom jag bråkade och sedan blev han sjuk, den stackan! Men vem har påstått att det ska vara enkelt att vara människa? Det finns de som har det betydligt värre så det så - det får man inte glömma bort.

Jodå, visst finns det dom som har det värre, men det hjälper inte dig ju.
Tänker på dig och skickar i mängder!
Anne-Li

Kramis Ingrid!

Jag önskar att jag hade hälften av din energi, så som du gräver och jobbar och står i och sköter det som ska skötas. Du tar väl dig tid att koppla av och sitter ner och lyssnar på fåglarna och tittar när det växer och känner dofterna också hoppas jag.

Hur går det vännen?
Vad har du för färg på gipset nu?????

Kramar
A-Li

Vad du håller igång, med gipsat ben och allt!

Hur går det för dig nu?



Det var någon som sa att: "Man måste vara i väldigt god form för att klara av den svenska sjukvården."
Hoppas att din energi räcker till!

Vete tusan om du har rätt där. Visst det finns alltid människor som har det sämre, barnen i alla svältande och krigande länger, men du ska väl jämföra med andra människor i Sverige som bor här och har betalat skatt här. Jag tycker att du har fått tråkigheter och jobbigheter långt mer än vad som är vanligt. Din man har det jobbigt och är sjuk, men hur mår du? Hur mycket ska du orka? Jag önskar att du får lite ro i både din kropp och i din själ. Jag önskar att du ikväll kan hälla upp ett glas vin och gå ut och lyssna på fåglarna och att du får lite vila.

Jag precis som andra i tråden undrar hur det har gått för dina tår. Snälla Ingrid, berätta nu för oss att de har normal färg och att du åtminstone slipper ha ont i kroppen.