Jag intresserar mig för att göra jorden i mina grönsaksland bättre, och läser och testar lite gröngödsling. Hittills har jag mest provat gröngödsling som eftergröda, jag sår honungsfacelia efter skörd av tidig potatis och annat som skördas tidigt på säsongen.

Men jag läser också om den nytta gröngödsling skulle göra som gröda mellan grönsakerna och under buskar och träd. Alltså växande gröngödsling samtidigt och intill de grönsaker och växer man sen ska skörda.

Vad jag trots mina böcker inte begriper är: hur och varför uppstår det inte konkurrens om näringen när man gör så? Både gröngödslingsväxterna och grönsakerna man ska berika jorden åt måste väl kivas om samma näring och vatten i jorden när man gör så, eller? - vad är det jag inte begriper tro? Nån som fattar det där och kan ge mig en vink?

Om man odlar det tillsammans med perenner eller buskar, så återför man ju alla näringen till dem senare. Sedan bör man skilja på olika sorters näring och konkurrens. Gröngödslingsväxterna konkurrerar ju om tillgången på vatten, och de behöver ju också mineraler och fosfor, medan de på sikt tillför kväve. Men om man odlar dem tillsammans med grönsaker, så hinner de ju knappast tillföra något kväve till de grönsaker som de växer tillsammans med, men de tillför ju kväve som nästa säsongs grönsaker har nytta av.

Hej!
Ska det vara någon nytta med gröngödslingväxter samtidigt med växter som ska skördas måste man använda någon sorts växt som lever i symbios med kvävefixerande bakterier. Det blir oftast någon fabaceae. När växter multnar avgår en hel del kväve till luften så använder man facelia bör man tillföra kväve så att växtmassan blir stor och det bildas mycket humus. Ett annat skäl att så facelia efter skörd är att minska näringsläckaget från den andra öppna jorden.
MVH
Jan Lindgren

Tack för båda era svar. Som jag förstår det bygger hela idén om gröngödsling mellan raderna i exempelvis grönsaksodlingen på en önskan om att just minska kväveläckaget som uppstår genom öppen jord. Jag täckodlar sedan flera år med gott resultat - men då handlar det ju om avklippta multnande växter som placeras så att de täcker den öppna jorden, och och göder och fukthåller den. Att så ärtväxter, eller kvävefixerande växter, mellan grönsaksraderna låter i och för sig vettigt, men i de böcker jag läser tycks det inte vara strängt styrt mot sådana växter, man verkar använda lite olika arter. Många verkar också odla starkväxande örter och med jämna mellanrum under växtsäsongen klippa av dem (skörda dem) för att på så sätt få tillgång till ännu mer humusmaterial (var de sedan gör av detta humusmaterial vet jag inte riktigt, kanske som täckning ännu närmre grönsakerna - mellan dem?).

Men om man bortser från kvävefixerande växtval - finns det eg. inte (som du KURT skriver) något som tyder på att grönsakerna skulle berikas av att ha denna odling inpå väggarna? Begriper fortfarande inte riktigt (kanske är jag trög) men odlingssättet är ju på intet sätt ovanligt i vissa kretsar?

Hej!
Naturligtvis finns det inget vettigt skäl att plantera konkurerande växter mellan raderna. Det är mycket inom odling som saknar vettiga eller vetenskapliga anledningar. Du har hela en sk ekologiska odlingen och andra ännu konstigare odlingsmetoder.
MVH
Jan Lindgren

Var det också vitsen med gröngödsling-odlingar mellan grönsaker att de fyller tomrummet
och förhindrar ogräsen att växa ?

FOBO skriver en del om samodling (under odlingsmetodik):

http://www.fobo.se/artiklar/index.shtml

Tack för era svar. Jag läste artiklarna från Fobo, det är den sortens artiklar jag också tidigare läst. Nu förstår jag det så att man är ute efter att vissa gröngödslingsväxter berikar vissa grönsaker genom att tillföra eller producera ämnen som är gynnsamma för dem. Men fortfarande står det ingenstans om den konkurrens om vatten och näring som rimligen måste uppstå. Åtminstone borde det finnas nån "övre gräns" på vad och hur mkt man kan odla i samma land utan att huvudgrödan kommer till korta. Verkar vara en smula hokus-pokus detta, för mig. Men mina täckodlingsmetoder (med gräsklipp och diverse annat) kan jag ju bara bekräfta funkar alldeles ypperligt - det växer så det knakar, och kostar inte ett skvatt, dessutom slipper man bära påsar och frakta köpta gödselmedel. Och inte minst, man slipper rensa och vattningen behövs inte lika ofta, och maskarna blir avgjort fler. Att inte rensa undan ogräs frenetiskt (och på så sätt på sätt och vis samodla med lite ogräs) har heller ingen som helst negativ verkan, men då handlar det ju om små mängder och inte som "odlingssystem".

Kort sagt: jag håller mig till mitt gamla vanliga och struntar i odling mellan raderna tills nån ger mig mer hårdföra bevis på nyttan med detta.

PS. Drar mig nu till minnes de radioprogram jag hört på senare tid, där en nygammal odlingsmetod som går ut på att aldrig gräva eller plöja jorden är på stark frammarch i delar av världen, även här i Sverige. Här är det mikrolivet och jordstrukturen man vill gynna på detta sätt. Verkar funka väl, och har undersökningar och experiment som stöd. Kanske är detta ett slags utveckling/variant av den samplantering som verkar mer flummig?

Boken "Jordbruksbok för alternativodlare" ger en bättre och mer konkret inblick i gröngödsling än FOBOS artiklar tycker jag.
En hint kan vara att man gör skillnad på närande och tärande grödor, vilket man bör tänka på vid samodling. Ärtväxterna som Jan nämde ovan är närande. För egen del så tycker jag samodlingens största syfte tycks vara att öka den biologiska mångfalden för att hålla olika angrepp på en rimlig nivå eller för att det är vackert.

Det är inte alla som har tillgång till så mycket gräsklipp att de kan täcka jorden med det. Då kan det löna sej att odla gröngödsling växter mellan trädgårdsgrönsakerna. Gräsklippet gör säkert samma sak som gröngödslingsväxterna men är enklare att hantera.