Nu är all potatis uppe ur jorden, det var första året jag satte potatis och resultatet var kanske inte lysande, men jag tog i alla fall upp mer än jag stoppade ner.

Men att det skulle vara så knepigt att få upp potatisen, alla knölar och helst oskadda, visste jag inte. Det står ju aldrig i böcker hur man gör, bara hur man sätter och gödslar. Allt jag kan (nästan i alla fall) om odling har jag lärt ur böcker eller från odla.nu. Jag använde omväxlande spade och grep, ibland körde jag grepen genom en potatis, ibland klöv jag en knöl med spadbladet. Hur man får bort jorden från knölarna så att man inte bär hem hälften jord visste jag inte heller, jag stod och borstade en knöl i taget och kände mig som en idiot. Och var sätter man fötterna? Potatislandet är en drygt meterbred bädd, men det var ändå svårt att hålla sig utanför den.

En plätt på någon kvadratmeter trodde jag att jag rensat från potatis, men när jag grävde ner kompost häromdagen hittade jag tre potatisar till, och de var inte små heller.

Finns det några knep? Alla tips mottages tacksamt, nästa år vill jag göra bättre ifrån mig. Jag känner mig sååå misslyckad.

Jag är ingen erfaren potatisodlare och jag tycker att det du beskriver låter som en ganska "normal" potatisupptagning!

Men det kanske finns några tjuvknep för att slippa från det där med delade/spetsade potatisar... vill också veta i så fall.

Oj, vad välbekant det här låter!
Precis sådär slutade min första potatislandsrensning också. Fick en hel hög "grepspetsade" att ta hand om. Blev potatisgratäng en hel vecka

... Så alla bra tips kommer att mottas tacksamt här också.

Gunilla

Åhå! Jag är kanske inte så ensam ändå. Nu känns det mycket bättre! Synd bara på potatisarna, men även de spetsade blev goda i soppa. Blå Kongo ser inte alls dum ut i soppa om den inte är med i för stor mängd och inte får koka sönder för mycket.

Vi potatismassakrerare får väl hoppas på tips från riktigt erfarna odlare. Fast de kanske råkar ut för samma saker de med?!

Hej Susanne!
Som uppfödd på landet var min stora pina att plocka potatis.
Men de gamlas kunskap är nog värde att ta vara på.
Potaisfåra var ju inte bara till att kunna täcka potatisen med gjord utan användes också så att man "helt enkelt" plogade upp potatisen sen var det "bara" för oss barn och "tanter" att plocka.
Prova nästa år med riktiga fåror och skaffa en liten "handplog", åder så kommer det att gå finemang.

Carl-Axel på Öland där mörkret nu fallit

Om du siktar med grepen en bit ifrån plantan och går in under så skadar du inte så många potäter. Om du har blast kvar som tål att dras i, han du börja med att "hissa upp" plantan en bit innan du trycker ned grepen. Sen får man nog räkna med att en och annan potatis klyvs.

Skrubbat potatis i täppan har jag dock aldrig gjort. Möjligen petat bot lite jord. Hemma brukar jag skölja av dem och lägga dem på tork på tidningar tills de är riktigt torra. Sen åker de ned i matkällaren i lådor med tidningar.

Uppvuxen på landet där vi hade flera potatisland.

Först drog vi upp blasten och med den följde en del av potatisarna
resten tog vi upp med Potatishacka. Att en del potatisar klyvs går nog inte att undvika. Våra hackor var mest lik den långa mörka.

Bekanta tongångar för en potatisspestare. Som nån skrev så måste man börja en bit ifrån och jobba sig inåt. Helst underifrån. Potatisarna finns dels i närheten av sättpotatisen, dels i änden på ytliga rötter som utgår från stjälkarna. Det är mest dom senare som blir gröna och som man spetsar. Att det finns gömda potatisar som senare hittas eller börjar gro på våren hör också till. Enda möjligheten att få bort dom är att sålla jorden. Eller möjligen gräva igenom ett antal gånger.

Grep eller potatishacka? Det tycks ha lite att göra med var man befinner sig och vilken jordtyp. Inåt landet överväger nog hackan men i Göteborgstrakten är grepen mest användbar. Detta har säkert med vår lerjord att göra. Driver man ner en hacka i sån jord sitter den fast och får nästan grävas loss.

Några gånger har jag odlat potatis genom att lägga ut sättpotatisen på jorden och sedan täcka med halm. När bladen växt upp en bit över halmen har jag täckt med ytterligare ett lager halm.

Det går åt mycket halm, men potatisen blir rena och lättskördade utan skador.

På Färöarna så lägger dom potatisen på gräsbacken och gräver upp två fyrkantiga torvor som dom lägger som ett tak över med grässvålen neråt, så här gör dom i långa åsar. Det ska funka det här och potatisen är ren och fin och ligger mellan grässvålarna och förökar sig, bara att plocka upp!!

Jag skall i allafall testa till våren men jag måste nog kolla en gång till med farsan att det var så här man gjorde för det låter ärligt talat inte klokt...

Låter som något jag vill testa!! Du får gärna kolla om det var så det gick till!!

Ja, fråga honom! Halva den bädd som potatisen ska få vara på nästa år är gräsbevuxen, så den tekniken är jag mycket intresserad av!

Det här skulle jag ha vetat i våras, då grävde jag två diken att sätta potatisen i, vände ner grässvålen underst och lade den överblivna jorden mellan fårorna för att kupa med senare. Och så skulle grässvålen varit ovanpå potatisen istället!

Jag skall kolla med faderskapet så fort jag får tag i honom...
Jag vet att han har testat och att det funkade, hur det nu var han gjorde....

Jag har hört att man ska kunna sätta knölarna i ett tjockt lager halm eller liknande och på det viset kunna plocka dem enkelt och få dem rena. Jag har inte provat själv men har planer på att försöka, antingen med halm eller torr vass, körd genom kompostkvarn. Har massor med vass på landet. Det vore bra att göra något vettigt med den. Efter potatisskörden borde vassen kunna vara så nedbruten att den kan fungera fint i andra odlingar. I teorin i alla fall....

/Jennyn

En risk med att använda grästorvor kan vara att man får angrepp av knäpparlarver. Dom lever vanligtvis på gräsrötter men gnager gärna på potatis. Vet inte nåt om skalbaggsfaunan på Färöarna men vingade insekter brukar vara ovanliga på öar. Dom blåser ut i havet.

Tack, Åke - du svarade på frågan innan jag hann ställa den!!

Kollade upp det här med Färöodlingen...

Det var enklare ändå, bara att lägga knölen på gräsbacken och lägga EN grästorva över med grässvålen neråt. Nästa lägger man med lite överlappning, som taktegel ungefär.
Dom odlar såhär på Färöarna för att det lutar överallt och regnar mycket så bar jord skulle rinna bort.

Sen kan nog Gossen Ruda ha rätt i det där med knäpparlarver.
Jag skall testa i vår iallafall med några rader. Bara för skojs skull, vi odlar rätt så mycket potatis på vanligt vis så jag får nog så jag klarar mig ändå.

Potatisodling i gammal halm/hö går alldeles utmärkt. Man behöver vattna lite mer än om de är i jorden och det blir kanske inte riktigt lika många potatisar, men det är inte svårt att ta upp dem och de är rena direkt från landet.

Detta är av egen erfarenhet från årets odling i hö- och halm"bös" i pallkragar. Kragarna gör också att vattningsbehovet ökar, så mycket vatten behövs det... Jag väntade nog lite länge med att ta upp men fick å andra sidan finfina bakpotatisar bland de av vanlig storlek.

Jennyn, vass går säkert utmärkt. Ser de lite ledsna ut kan du ju alltid gödselvattna med nässelvatten el dyl.

/Anneli

Hej!

Jag har liten trädgård och en rätt stor altan så jag har odlat mycket i hinkar och dylikt.
I somras satte jag Maria och Congo. I en zinkhink fick jag 12 STORA fina potatis av sorten Maria.
Lätt att skörda, bara vända upp och ner på hinken

Jag ska göra en hemsida med mina trädgårdsbilder så fler kan se vad jag sysslar med

Gott slut, har kopierat upp min "barndomsläxa" från tidigare inlägg
Som uppfödd på landet var min stora pina att plocka potatis.
Men de gamlas kunskap är nog värde att ta vara på.
Potaisfåra var ju inte bara till att kunna täcka potatisen med gjord utan användes också så att man "helt enkelt" plogade upp potatisen sen var det "bara" för oss barn och "tanter" att plocka.
Prova nästa år med riktiga fåror och skaffa en liten "handplog", åder så kommer det att gå finemang.

Carl-Axel på Öland där mörkret nu fallit