Jag håller med dig fullständigt om att alla larm och olika budskap skapar mer oro och förvirring än de gör nytta. Där tycker jag att massmedia är rätt slarviga i sitt sätt att hantera detta. Deras sätt att basunera ut lösryckta nyheter kan t o m bidra till att människor inte orkar lyssna på de råd som samhällets representanter ger. (Jag tycker i och för sig att sjukvården ger för lite råd.)

Jag lovar, jag kommer inte att skrämmas på det sättet. Jag hoppas istället att jag både skall skapa debatt, väcka samhållets representanter, tillföra något nytt och ge människor grundläggande kunskap som de har nytta av. Frågan för mig är om jag mäktar med att göra allt detta i en och samma bok. Jag har ett jättematerial och vet inte riktigt hur jag skall hantera det.

Sedan så är väl frågan ... ska vi hålla stenkoll... bara äta det som just för tillfället sägs vara nyttigt ...
träna på sätt som just nu sägs vara mest effektivt osv osv

Får mig att minnas ett kul mail jag fick en gång för länge sedan ... där kontentan var ...
Allt slit ... bara för att bli ett vackert lik.

Näää ... då lever jag hellre fullt ut och njuter ... än att vara på min vakt 24/7 och dö ändå

Grejen är väl den att det finns väldigt många som har en massa jobbiga hälsoproblem under väldigt många år innan dom dör. Ta migrän t ex. Det kan man få tidigt i livet och de som har det kan säkert intyga att det sänker livskvaliten. Nedstämdhet och depressioner är också ganska vanligt och läkemedlen har ofta negativa konsekvenser. Min väninna blev så tjock när hon åt antidepressiv medicin så jag kände inte igen henne när hon dök upp oanmäld. Det var lite ruggigt faktiskt. Jag var i trädgården och plötsligt stod det en främmande människa på grusgången och då när hon började prata så kände jag igen rösten men hjärnan fick inte ihop det riktigt. Hon hade färgat håret också och hade sin nya karl med sig som jag inte träffat men i alla fall.

Själv drabbades jag av glaskroppsavlossning och en massa andra synproblem och min väninna fick grå starr och gula fläcken innan hon var 40. Hon är dock helt frisk igen och det är inte genom sjukvården kan jag säga. Listan kan göras lång. Om det var så enkelt att man var frisk och mådde bra ända tills man dog knall och fall men så är det ju inte för majoriteten.

Det är intressant det du skriver. Kan du utveckla det lite.

Om det vore arvet hur kan du då förklara att diabetes typ 2 ökar lavinartat i västvärlden?

Jag förstår allt mindre vad du vill med denna tråden,Christa.

Vad gäller hur boken ska skrivas.
Som någon tidigare skrev: Berätta din historia! Det gör boken lättläst OCH faktiskt så tror jag den blir lika trovärdig som vetenskapliga analyser av statistik odyl.

Med trovärdig menar jag här att att den som läser är beredd att tro på att det faktiskt kan ligga något bakom. -Det har ju funkat iallafall en gång, eftersom du berättar din sanna historia.
Läser just nu en bok av Temple Grandin som forskat på hur djur fungerar. Författaren drar exempel på exempel från verkligheten och de är de om är intressantast att läsa.

Jag kommer också ihåg mkt mer av denna bok för att den har så många "historier från livet" än om den varit skriven som en faktabok.

Sedan är ju frågan om man kan räkna med tjäna pengar på en bok idag? Det kanske är så att boken mer får räknas som ett marknadsföringsmedel och så tjänar du pengar på att hålla föredrag? Det har du ju redan gjort så där känner jag spontant att pengarna kan ligga.
Hm.. då är det du själv som är produkten som ska lyftas fram och det kan ju då med fördel speglas i bokens titel och omslag.

Fritt lördagsnatts-spån från en som också skulle vilja skriva en bok.

Hej!
Det är lätt att hitta på nya teorier.
Diabetes kan mycket väl vara påverkat av olika virus eller bakterier. Med lite fantasi kan man också påstå att cellernas känslighet för insulin påverkas av mobiltelefoner, färgteve eller att vi använder mindre mängd kvicksilver vid tandlagning. Vi får också i oss mindre mängder mögelgifter. Bättre hygien har gjort oss känsligare.

Efter att ha studerat div. samhällsinformation så har jag kommit på orsaken till den största sk välfärdssjudomen

FETMA ÄR EN SEXUELLT ÖVERFÖRD SJUKDOM.
Före sextiotalet var relativt få människor feta. Människor var försiktiga i sitt sexualliv. Få partners och man använde kondom. På sextiotalet kom p-pillren. Sexlivet blomstrade. Ofarligt att ha många sexuella kontakter. Ev. könssjukdomar botades lätt med antibiotika. Virus som påverkade matlusten och fetupplagringen spreds. Fetman började spridas i samhället. Bakterier och virus fördes från infekterade föräldrar till barnen. På nittiotalet blev sexlivet lite mer avancerat bland många. Anal och oralsex började förekomma i allt högre grad. Nya bakterier spreds som också invaderade mag och tarmsystemet vilket påverkar näringsupptaget. ( Det pågår forskning om hur mag och tarmbakterierna påverkar människan.) Fetman bland människor ökade ytterligare.

Den stora fördelen med sådana här teorier är att ingen kan inom rilmlig tid och till rimliga kostnader bevisa att den är felaktig. Massor med människor producerar teorier som varken kan bevisas eller motbevisas. Ofta är teorierna grundade på några få enskilda fall. Att hitta div samband i samhällslivet är också mycket lätt. Rimligtvis måste det bland alla obevisade teorier finnas någon som innehåller lite sanning, men vilken?

MVH
Jan Lindgren

Det är fullt möjligt att hitta statistiska samband mellan allt möjligt. Det är en annan sak att bevisa att sambandet faktiskt existerar. Samband kan vara skenbara. Magsår är ju ett bra exempel då man förklarade och behandlade ett tillstånd utifrån helt fel antaganden. Vet man inte om att bakterier som orsakar en sjukdom finns så söker man ju orsaker på "fel" ställe. Själv tror jag att ökningen av prostatacancer har ett samband med minskningen av hästar som dragdjur i jordbruket.

Jag sitter här med ett superintressant material och är osäker på hur jag skall presentera det. Jag tänkte först att avstå från att argumentera med dem som tvivlar helt och hållet men så hände det inte så mycket mer i tråden och jag tänkte att jag får väl försöka bemöta allt som skrivs för att få igång den igen.

Det är naturligtvis svårt att ställa frågan när ni som svarar inte riktigt vet vad det är jag skall presentera. Samtidigt kan jag ändå ha nytta av era tankar och åsikter om vad som gör en bok intressant.

Berätta gärna vad som fick dig att undra vad jag ville med tråden så kanske jag kan svara bättre.

Med de flesta sjukdomar (bortsett från vissa genetiska sjukdomar), är det så att man inte ärver en sjukdom utan en benägenhet att bli sjuk. Dvs, du har större risk att drabbas än en genomsnittlig individ (som i sig inte existerar som individ). Men trots att vissa personer löper större risk är det inte alla som drabbas och det är här det blir extremt komplicerat. Vad bestämmer om individen med ökad benägenhet för en viss sjuksom ska drabbas eller inte?
Hade man vetat detta hade man kunna göra det enkelt för sig och kanske börjat med mediciner redan innan sjukdomen bröt ut, man kunde undvika vissa saker och man kunde kanske operera förebyggande osv.

Det är enkelt att kalla vissa sjukdomar livvstilsjukdomar, Diabetes typ 2 är ett ständigt förekommande exempel. Enkelt förklarat kan man se det så att folk har tillgång till för bra mat och rör sig för lite -> övervikt vilket kan ge diabetes. Men är det verkligen så enkelt? Alla överviktiga drabbas ju inte av diabetes? Och normalviktiga drabbas faktiskt också..... Man kan vända på resonemanget och se det på ett annat sätt; Vissa individer har en ökad benägenhet att drabbas av typ 2 diabetes, och om dessa personer lever ett visst liv och exponerar sig för vissa faktorer som kan vara utlösande, då löper de större risk än den genomsnittliga människan att drabbas.
På samma sätt kan man diskutera allergier, om båda föräldrarna är drabbade är risken för att deras gemensamma barn får någon allergi många gånger större än om ingen av föräldrarna har någon allergi. MEN trots detta är det inte alla barn till allergiker som blir allergiska, och även icke-allergiska föräldrar får allergiska barn. Så vad beror detta på? Ingen vet, men det finns massor med teorier, bla den sk "hygienhypotesen" (vi lever för rent), bakteriehypotesen (vi har fel sorts bakterier i tarmen vilket påverkar immunflrsvaret negativt) osv. Det är dock känt att barn som drabbas av RS-infektioner som små löper en ökad risk att få astma senare, men igen - alla som får RS-infektioner får inte astma.
Samma resonemang kan man föra om cancer, hjärt-kärlsjukdomar etc.

Problemet är alltså att man inte vet vad som "är droppen som får bägaren att rinna över", och det är därför det är så svårt att säga vem som kommer bli sjuk, och det är därför man pratar om risker och procent-tal, det går helt enkelt inte att vara säker. Och detta är också orsaken till att många läkare är skeptiska till de nya gentesterna man kan göra som visar på risker att drabbas av olika saker baserat på vad man harför gener. Med få undandtag kan man inte säga mer än att om man har gen X löper man "något ökad" eller "ökad" risk för vissa saker, det säger inget OM man kommerdrabbas.

Å andra sidan är det naturligtvis så att om man känner till att väldigt många i ens släkt har drabbats av en sjukdom, eller man kanske tom vet att man har en gen som predisponerar för ett tillstånd - då kan man ju försöka minimera riskerna att drabbas genom att vidta åtgärder. T.ex. bröstcancer - regelbunden mammografi och evt test för att se om man bär på en av de idintifierade bröstcancergenerna. Prostatacancer - samma sak (dock undersökning på annat sätt än mammografi ) osv.

Vet du vad Christa, jag förstår om du själv tycker att ditt material är superintressant men är du säker på att andra också tycker det? Varför låter du inte ett par vänner ta del av materialet för att få deras synpunkter. Du behöver uppenbarligen bollplank.

Det är ju oerhört svårt att svara på dina frågor när man bara har det lilla du berättat att gå på. Du går som katten kring en het gröt och bara antyder en massa saker och sen vill du veta vad vi tycker och hur du ska presentera ditt material. Det faller ju på sin egen orimlighet att vi ska kunna ha några synpunkter om detta när vi inte vet vad det handlar om mer än lite luddigt hur man kan förebygga/bli av med livsstilsrelaterade sjukdomar (som vi inte ens med säkerhet vet är livsstilsrelaterade. Min anm.)

Jag fattar det som att Christa använder odla för att få hjälp med sin bok på olika sätt.

Vad menar du??? Har någon påstått något annat?

Inte såsom jag har uppfattat det.

Jag tycker att det är intressant att läsa om människoöden. Så om du riktar dig till en publik som är som jag så ska du skriva med dig själv som utgångspunkt. Hur du levde innan, hur du upptäckte symptomen, hur ditt liv har påverkats av allt detta och vad det var som fick dig att hitta "nyckeln" till problemet. En bok som rent faktamässigt beskriver ett sjukdomsförlopp skulle jag inte läsa om det inte var så att den ingick i ett annat studiematerial, eller om jag själv eller någon närstående drabbades av sjukdomen i fråga. Håller med "jholma" om det hon skriver:



Jag tror dock att om du "utlämnar" dig själv i boken så måste du ta ställning till i förväg hur du kommer att reagera på att de som läser boken förmodligen kommer att förknippa din person med din sjukdom, och detta kan bli väldigt besvärande i längden tror jag. Det kan vara väldigt tufft att helt och hållet identifieras med en sjukdom. " Aha, det är du som är den där diabetessjuka personen som... vad var det du hette sa du?"

Ett alternativ kanske kan vara att skriva om en påhittad person som du låter påskina att du har träffat och intervjuat t.ex. Eller helt enkelt bara skriver om i tredje person som t.ex "Anna".

Detta beror ju på vad du vill få ut av att skriva din bok.

När det skrivits om livsstilssjukdomar i tråden så nämns det olika fysiska åkommor, som diabetes typ II, hjärtsjukdomar, cancer mm... En allvarlig sjukdom som jag tror ökar och kommer att göra det ytterligare om dagens samhällsutveckling fortsätter i samma hjulspår är depressioner av olika slag. Detta är ett utmärkt exempel på vad dagens livsstil där vi blir allt mer stressade och tvugna att hela tiden prestera mera och mera kan leda till.

Jag undrar om den här boken håller på att bli en slags deckare

Detta är svåra frågor. Jag har ju inget egenintresse av att lämna ut mig och det är svårt att veta vad det kan få för konsekvenser. Jag har tidigare varit ganska naiv när det gäller andra människors intentioner och lärt mig att en del letar efter svaga punkter för att trycka till en.

Ett problem kan ju vara att om jag inte får tillräckligt med inkomster genom mina nya kunskaper och det blir allmänt känt att jag har hälsoproblem. (Har lyckats att bota en rad hälsoproblem men är inte helt klar än.) Kan det då bli svårare att få ett jobb t ex?

Har också förstått att de som har häloproblem eller har haft det inte får ta vissa försäkringar.

När det gäller vad jag vill uppnå så är det primära syftet att hjälpa andra att bli friska eller slippa bli sjuka. Att tjäna pengar på boken kommer i andra hand men jag har lagt ner tusentals timmar på det här och det kommer också att kosta pengar att trycka den så det är klart att jag vill få igen en del och kanske kunna leva på bok, artiklar och föredrag. (Har skrivit lite mer om vad jag vill uppnå tidigare i tråden.)

Om jag skall hålla föredrag så kan det förståss bli svårt att låtsas att det handlar om intervju av någon annan. De skulle snart förstå att det är jag.

Med tanke på hur jag blev behandlad när jag mådde som sämst så borde jag vara försiktig. Det finns tyvärr människor som gärna trampar på dem som visar sig svaga. När det var som värst så var livskvaliten nere på minus och jag var nära att ge upp.

Ja, det är det. Svåra frågor alltså. Mycket viktigt att tänka igenom detta ordentligt i förväg tycker jag. Annars kan det lätt bli en väldigt jobbig situation tror jag. Bäst att redan innan försöka föreställa sig vilka situationer man eventuellt kan komma att ställas inför och hur man kan hantera dessa. Sedan kan man ju verkligen hoppas att de jobbiga situationer man har fantiserat om aldrig kommer att hända!

Det här är intressant. Du skriver att det handlar om prestige och pinkas revis samtidigt som du nämner att du tvingas läsa medicinsk forskning. Innebär det att du har kunskaper om hur läkarna resonerar? Att du genom ditt yrke så att säga ser sjukvården från insidan?

Jag har många gånger undrat hur läkarna egentligen resonerar. Att förutse hur de skulle reagera på mina upptäckter är ju svårt när jag inte vet hur de tänker men man kan ju gissa...

Samtidigt är ju ett av mina mål att förändra sjukvårdens inriktning till mer förebyggande och botande och då måste jag ju få läkarkåren intresserad.

Inside information är alltid värdefullt

Det här tycker jag är intressant! Om läkare hade varit lite mer intresserade av att förebygga och behandla orsaken till olika sjukdomar så hade många människor säkert varit mycket friskare. Tycker oftast att de bara vill behandla ett symptom i taget och knappt det ibland... .
Den österländska medicinen fungerar mera på detta sätt än vår västerländska. Om man nu ska generalisera...

Ja och kommer man med en lång lista över symptom i syfte att underlätta för läkaren att hitta felet så verkar de snarare se det som ett utslag av hypokondri än som ett viktigt hjälpmedel för att kunna ställa diagnos.

Att vi är fysiologisk helhet och inte en serie av varandra oberoende kroppsdelar verkar inte riktigt ingå i den svenska läkarutbildningen.

Nå det här kan man ju ha i egen tråd men jag vill hålla liv i den här ett tag till. Jag har svarat på flera inlägg och hoppats på kompletterande information från skribenterna men de har inte svarat. Kanske pga att de inte sett att jag har svarat.

"Att vi är fysiologisk helhet och inte en serie av varandra oberoende kroppsdelar verkar inte riktigt ingå i den svenska läkarutbildningen".

Jo, det gör det visst, det är i högsta grad en del av läkarutbildningen. Saken är bara den att under utbildningen börjar man grundläggande och brett, och sedan specialiseras utbildningen mer och mer, ungefär som en pyramid. Detta fortsätter efter att man blivit färdig läkare (dvs gjort sin AT), eftersom många specialiserar sig. De fortsätter "läsa" i 4-7 år för att bli extra bra på ett sepeciellt område. T.ex. lungor, hjärta, att söva folk eller hjärnan. Eftersom ingen människa kan allt om allt, får man antingen lära sig mycket om lite (specialister) eller lite om mycket (allmänläkare). Under de första terminerna betonas sammanhang, att allt hör ihop och att alla organ är en del av en större helhet, men vid den efterföljande specialiseringen får detta resonemang stryka lite på foten.

Vad gäller helheter och smaband så är de viktigt, och kan vara av oerhörd vikt vid diagnoser och behandlingar. MEN, idag är de så ont om folk att en läkare kan ha fler patienter än det rimligen finns tid för, vilket gör att man inte har möjlighet att sitta och prata med varje patient i flera timmar för att diskutera en persons hela livsanamnes. Och vanligen behövs det inte heller. Söker en person med svåra öronsmärtor och trumhinnan visar sig vara röd vid en ndersökning, då är det troligen örninflammation. Det finns ett uttryck för det på engelska, vet inte om uttrycket finns på svenska men det betyder ungefär att det troligaste oftast är det som är rätt. Att en person av 1000 som söker för de problemen har något helt annat, motiverar inte att ALLA med dessa symptom ska genomgå t.ex. en MRI..... I så fall hamnar vi i USA, där läkarna alltid gör alla undersökningar som finns bara för att inte riskera att stämmas om de skulle missa något. Detta är en av orsakerna till USAS horribla sjukvård.....

Jag måste säga att jag tycker det generaliseras och nedvärderas en hel del i denna tråd. Alla läkare är faktiskt inte stelbenta idioter som är odugliga på allt och aldrig gör något bra. Att en del människor har dåliga erfarenheter är inte konstigare än att jag haft dåliga erfarenheter av rörkillar eller att vissa avskyr poliser. Om man inte är nöjd med en läkare, då söker man en andra uppfattning. Får man inte respons hos allmänläkaren på vc, ser man till att få remiss till specialist osv. Det stora flertalet läkare är faktiskt hyggliga människor, som blivit läkare för att de vill hjälpa folk att må bättre. De har slitit under MÅNGA år för att uppnå sin dröm, och även om läkareutbildningen kanske inte är tekniskt svår är det en fruktansvärd mängd information man msåte memorera. Dessutom lever dessa människor alltid med visheten att de har andras liv på sina axlar och att de måste göra allt och lite till för sina patienter. För om de misslyckas kan det kosta liv. Hur många har ett arbte där ett pyttelitet misstag kan kosta liv? Inte jättemånga kan jag lova.

Och nej, jag är INTE läkare själv, så det är inget personligt försvarstal. Däremot har jag viss insikt i både utbildningen och yrket.

Edit: stavfel

Så sant!
Kan inte annat än att hålla med och jag har också viss insikt.

/Anki

Jag skall inte berätta vad jag har varit med om eftersom det inte var ovanstående diskussion som tråden skulle handla men ni skulle nog bli förvånade...

Jo förresten, jag skall berätta en sak som hände mig. Jag hade under en rad av år fått det ena hälsoproblemet efter det andra. Hösten 2006 bestämde jag mig för att äntligen ta itu med det hela och lade stor möda på en lista över allt som drabbat mig.

Min noggrant och överskådligt skrivna symptomlista som jag lagt stor möda på kastade hon bara en hastig blick på och bad mig sedan berätta. De tog lite prover och sedan hände det ingenting. Jag tog kontakt igen efter några månader och undrade hur hon tänkte gå vidare. Hon verkade inte ha dragit några slutsatser av symptomlistan alls. När jag undrade om hon kunde ta ett visst prov så blev hon tvärförbannad och sa att det minsann var hon som bestämde vilka prover som skulle tas.

Jag orkade inte söka dit igen och kom dit först när jag blev akut dålig 1,5 år senare. Då hade det tillstött ännu fler symptom. Då kom jag till en annan läkare som hade jour och den första var inte kvar. Fick dock ingen hjälp den gången heller. Jag var helt förtvivlad.

När jag sedan bad att få ut journalen så hade den första läkaren varken scannat in symptomlistan eller skrivit in symptomen själv.

Det var efter det som jag började söka information på egen hand och snubblade över en massa annat som sedan byggts på till en helhet som skall bli en bok.

Min väninna kände sig så illa behandlad varje gång hon sökte läkare så hon till slut tog med sin man. Hon menade att kvinnor ofta blir sämre bemötta. Om det är så vet jag inte.

En läkare sa till henne - Du som ser så frisk ut kan väl inte vara sjuk!

Syftet med min kommentar i mitt förra inlägg var inte att racka ner på läkarkåren i allmänhet utan på deras utbildning. Det jag skrev här ovanför var mer för att många inte vet hur det kan vara.

För egen del känner jag dock ett mycket stort obehag inför tanken att besöka en allmänläkare igen.

Jag har sett en undersökning för flera år sedan som visade att kvinnor behandlas sämre än män inom vården. Minns inte riktigt på vilket sätt, men tror det handlade om möjlighet att bli undersökt, att bli tagen på allvar, att få prover tagna.
Jag förstår att du är besviken på vården Christa efter hur du blivit behandlad - eller snarare inte behandlad

Torr makuladegeneration, som 80% av alla har som har det som du kallar GulaFläcken (vilket är fel eftersom det är GulaFläcken i ögat som blir skadad), går ännu inte att bota, vad hade din väninna som blev frisk utan sjukvård? Den våta varianten är aggressiv men kan botas om man är snabb (vi talar någon till några veckor), antingen med laserkirurgi eller olika typer av injektioner, näppeligen någon man ordnar utan medicinsk expertis. Jag ställer mig frågande till den typen av uttalanden om man ska vara trovärdig i ett sådant här sammanhang. i så fall bör man nog vara lite mer precis om hur personen lagade sig.

Jag är inte läkare, men både min mormor och nu min far har nyligen fått diagnosen Torr M, mormor blev blind och pappa ser tok-dåligt. Därför har jag intresserat mig, eftersom chansen är ganska stor att jag får det också. Dessutom hade min morfar Glaukom (grönstarr) så jag lär väl bli stenblind.... Katarakt (gråstarr) har både mamma och pappa, men det kan man operera, åtminstone blev det halvbra på pappas andra öga.

Instämmer med Aqva. Vad är ämnet för den här tråden?

Sorry Christa, men det där tror jag inte på en endaste sekund.

Varför Christa ... har inte din väninna gått ut med sitt sensationella botemedel mot en otäck
sjukdom????

Min syster har den våta sorten och behandlas ... har fått tre sprutor i ögat .. med en månads mellanrum, på Borås lasarett.
Hennes sjukdomsförlopp har stagnerat, inte helt, men hon ser bättre nu än hon gjorde för ett år sedan.
Men i hennes vänsteröga är synen för evigt splittad ... det ögat använder hon inte längre.
Varje gång hon kallas till återbesök ( nästa är om en vecka) får hon veta att hon ev kommer att få en injektion i ögat ... det vet man först efter undersökning och synkontroll.
Hon vet också att det handlar om obotlig sjukdom .. ingen har ännu lyckats bota.

Kan inte din väninna dela med sig av sitt "recept" till botemedel och hjälpa en massa människor som nu är i förtvivlan över att kanske så småningom bli helt blinda .... min grannes pappa som nyss fyllde 60 tillhör en av dem. Han har helt tappat livslusten .. han har också den våta sorten .. som dock gått lite för långt.
,

Ja jag blev också väldigt fundersam när jag läste det Christa skrev om Gula Fläcken eftersom det inte kunde stämma.
Man blir ju fundersam på hur det förhåller sig med resten av de revolutionerande upptäckterna när man inte ens vet detta.

Jag förklarade det för Aqva och ställde en del frågor eftersom jag inte riktigt visste vad det vad personen syftade på. Om du undrar så kan du läsa mitt svar men som jag skrev där så är det lättare att svara tydligare om frågeställaren är lite mer konkret. Jag har heller inte fått något svar från den förra frågeställaren så jag vet fortfarande inte riktigt vad personen syftade på.

Det är f öv inte alltid så lätt för den som startat en tråd att styra den till att vara det man tänkt sig. Sedan kan man ju välja att inte bemöta de inlägg som inte stämmer med det ursprungliga syftet men det är lite svårt tycker jag.

Dessutom tycker jag det är väldigt intressant att få läsa om andras tankar, åsikter och erfarenheter även om det inte riktigt handlar om det jag ursprungligen avsåg att diskutera.

Stintan har på ett bra sätt formulerat mycket av det jag känner om denna tråden. Mer kött på benen från din sida Christa, annars så känns det inte meningsfullt att försöka hjälpa dig!

Hon har inget eget botemedel. Hon gick till alternativsjukvården och fick hjälp där. Hur hennes ögonläkare reagerade när symptomen gick tillbaka vet jag inte men han har i alla fall konstaterat att de har gått tillbaka. Det som finns kvar är ett litet ärr på gula fläcken. Hon sökte hjälp i ett väldigt tidigt skede annars kanske det inte hade gått att vända. Det är dock den vanliga sjukvården som ställt diagnosen.

Meningen med tråden var från början inte att diskutera sjukdomar men jag berättade detta eftersom någon trodde man skulle få vara frisk ända tills man dog.

Jag beklagar att du råkat illa ut, jag är dock säker på att det inte handlar om något personligt mot dig från läkarnas sida. Det blir naturligtvis extra jobbigt eftersom man upplever det som att man får slåss på två fronter, dels mot sjukdomen och dels mot läkaren.

Vad gäller detta med provtagningar osv kan jag erbjuda en sannolik förklaring. Jag läste nämligen en tidning på ett par år sedan (tror det var läkartidningen, men är inte säker) där man diskuterade olika "patienttyper". För jag, det finns sådana och det bedrivs forskning på det eftersom det har att göra med hur snabbt man får behandling, hur effektiv denna är osv. Jag kommer inte ihåg vad som stod ordagrant, men en av patienttyperna kallades "den pålästa". Detta var folk som hade gjort listor på symptom, googlat allt på internet, kollat upp provtagningar och läkemedel - allt innan man ens konsulterade en läkare. Vilket får till följd att personen när den kommer till läkaren "presenterar" sig själv som ett "fall". - Dessa symptom tyder på detta, bekräftas med detta provbet och behandlas på detta sätt - så ta proven och ge mig medicinen nu!
OBS - jag menar inte att du är denna typ, men troligen såg läkaren som behandlade dig som detta eller något liknande. Kanske hade h*n precis haft en annan patient som betedde sig så? Kanske hade h*n tidigare haft en patient som var en annan typ "den inbillningssjuka"? OBS igen, jag antyder inte att du skulle vara inbillningssjuk, jag försöker visa på att ett beteende kan påverkas av tidigare erfarenheter och situationer.

Jag har själv varit i situationen att jag gått till en läkare med en färdig diagnos, och nogsamt och varligt lett läkaren till rätt diagnos, allt för att få medicin utskriven (som då inte var receptfri vilket den är idag). Så jag VET att det ibland handlar om prestige, att en patient inte kan veta mer än en läkare. Dock, jagvidhåller ändå att detta är undantag. Tänk på hur många som söker läkarhjälp dagligen och får ett mycket bra bemötande. Dessa hör man aldrig något om, bara det som blir fel, de som blir illa behandlade osv. Jag säger inte att det inte förekommer, bara att det är undantagsfall men det är tyvärr dessa som märks.

Vad gäller utbildningen, så är den mycket "fallstyrd" och på många av utbildningssätena arbetar man med något som kallas PBL - problembaserat lärande. Detta innebär att studenterna får "fall" som de arbetar med och ska utgå ifrån för att först ställa en rad frågor, lösa dessa och till slut sätta en förklaring på problemet. Detta är en metod som gör att man ser sammanhang och helheter. MEN man får ine glömma, de läkare som utbildats de senaste säg 10 åren, de är en klar MINORITET jämfört med alla andra. Och till detta kommer alla läkare som utbildats utomlands. Alla utbildningar inom EU är inte livärdiga i fråga om hur man ser på patientens roll, hur man ser på läkarens roll, hur man lär ut och vilka pedagogiska metoder man använder. Detta har jag själv erfarenhet av - och sjäklart blir bemötandet gentemot patienten olika beroende på hur man är skolad. Därmed inte sagt att en läkare som utbildats utomlands skulle vara en sämre läkare, det kan precis lika gärna vara tvärt om - men bemötandet gentemot patienten, hur man lyssnar och hur man tolkar en patient - det kan variera stort.

Vad gäller kvinnor och vård så är det tyvärr så att det råder en viss genusproblematik inom vården. Ett bra exempelär hjärtinfarkt - de "klassiska" symptomen har visat sig vara klassiska för män, men kvinnor uppvisar ofta andra symptom vilket har inneburit att många kvinnor med hjärtinfarkt inte tagits på allvar. NU har man inset detta och är medveten omskillnaderna, men det har tagit många år. Problemet är att MÅNGA medicinska studier, både på läkemedel, metoder och allmäna tillstånd har gjorts på män. Många gånger av omtanke av kvinnor eftersom de är fertila och ett experimentellt läkemedel kan göra stor skada på ett foster. Dessutom kan östrogen och progesteron många gånger påverka symptombilder osv. Däremot ska man ALDRIG acceptera att läkaren inte tar en på allvar eller talar nedlåtande till en pga att manär kvinna - upplever man det så är det bara att säga till. Att ta med sin man är inget alternativ, skulle detta inträffa måste man själv ta tjuren vid hornen och begära att man blir bemött korrekt. Blir man inte det kan man också kontakta ansvarig chef eller liknande, att diskrimineras pga kön i sverige är ALDRIG acceptabelt!

För min del vet jag ju faktiskt inte varför de var så slappa. Jag vet inte om de inte tog mig allvar eller om det var kompetensbrist eller bådadera. Jag är bara ett enda stort frågetecken och mitt förtroende för primärvården har sjunkit till bottennotering.

Vad som skulle hänt med mig om jag inte tog tag i det själv vågar jag inte ens tänka på. Utan min sambo som försörjt mig under tiden hade det heller inte gått. Jag har lagt ner 3 år av heltid för att komma tillrätta med mina hälsoproblem. Det har varit många bakslag och mycket förtvivlan men bit för bit har pusslet blivit alltmer komplett och nu har jag kommit tillrätta med det mesta.

Jag har varit mycket fundersam från första början. Allt låter väldig konstig för mig.

Jag själv har drabbats av en och annan sjukdom, tyvärr. Även om jag inte alltid har fått den vård jag hade behövd men att en lekman/kvinna hittar på nyckeln till olika sjukdomar, låter väldigt långsökt och skummt i mina öron.

All forskning är ju med det onödigt eller hur???

Christa vill ha hjälp med att skriva sin bok, men själv avslöjar hon ingenting. Mystiken tätnar...

Elisabeth

Ja visst är det spännande...

Vilka sjukdomar tror du själv beror på vårt sätt att leva, dvs faktorer som vi själva kan påverka?

Spännande ämne detta. Antar att du vill ha lite uppslag tillbaka med ditt kryptiska förstainlägg;)

Saker jag tycker intressanta i dags dato här i Sverige är ex:
-Varför har det dykt upp så mkt "nyttiga" kostvarianter idag jämfört med för ex 20 år sedan?
-Åt folk sämre för 50 år sedan?
-Hur farligt är det att sitta stilla så mkt som mga gör idag i kontorsmiljö framför datorer.
-Hur påverkar mobiltelefoni/bildskärmar oss både fysiskt som stresståligt?
-Vad är det som gör att vi tror att det är mycket mer stressrelaterat arbete idag än för 30 år sedan?
-Hur får man med minst antal billiga produkter i sig det mesta från näringskedjan och vad består kassen i så fall av?
..listan kan göras lång...

Jag är inte intresserad av Yoga osv utan vill med enkel kost och lagom motion förbättre min hälsa. Tror mga andra vill ha enkla lösningar!