Jag tycker det är intressant att man kan komma undan som sexturist bara för att man är kvinnlig ikon på vänsterkanten. Då är man plötsligt en förebild, och det man gör är rätt och bra.

Ja, det är märkligt.. Men det är också märkligt att detta är det enda du vill diskutera och inte hennes författarskap...

Jag tycker det är intressant att man kan komma undan som sexturist bara för att man är kvinnlig ikon på vänsterkanten. Då är man plötsligt en förebild, och det man gör är rätt och bra.

Jag tycker absolut inte att du gör hennes författarskap rättvisa - utan väljer att avfärda författarskapet, därför att du upplever henne som motbjudande som person.

Vilka böcker av henne har du läst? Vad tyckte du om dem? Om du inte gillade dem, varför fortsatte du att läsa dem?

Har du läst Åsa Lindeborgs artikel om KT? Vad har du för invändningar mot den?

Absolut inte - men man kan ju försöka vara lite nyanserad och skilja på hennes författarskap och henne som person. Stintan har ju i motsats till Huggorm läst en del böcker av henne, så jag var intresserad av hur hon resonerar kring dem.

Ja, det är märkligt.. Men det är också märkligt att detta är det enda du vill diskutera och inte hennes författarskap...

Och fördomarna mot kvinnor frodas fortfarande ...........................



Att fördomar ändras beror just på sådana som Kerstin men det tycks som en del har svårt att fatta det.

Hur många här har läst nåt av Kerstin Thorvall?

Skröt hon verkligen om det?

Antar att :
respektslös=vulgär.

Har inte läst henne men, skulle tro att hon ställde sig emot både skrivna och oskrivna regler och lagar och normer. Som kvinna får man sota för om man gör sådant.

Har jag fel?

Jajamen



NEJ, vulgär tycker jag hon var i sin framtoning under intervjuer t.ex. respektlös mot sin mamma och sina söner framförallt, hon är ju mamma till trubaduren Finn Zetterholm bl.a. han har aldrig någonsin uttalat sig om henne medans hon satt och lipade i tv över att barnen inte brydde sig, vilket jag har mkt lätt att förstå.
Kan inte vara kul att vara en offentlig person själv o höra sin mamma sitta i tv och skryta över unga älskare och lämna ut sig själv i böckerna. Privatliv ska inte vara offentliga tycker jag.

Jajamen



NEJ, vulgär tycker jag hon var i sin framtoning under intervjuer t.ex. respektlös mot sin mamma och sina söner framförallt, hon är ju mamma till trubaduren Finn Zetterholm bl.a. han har aldrig någonsin uttalat sig om henne medans hon satt och lipade i tv över att barnen inte brydde sig, vilket jag har mkt lätt att förstå.
Kan inte vara kul att vara en offentlig person själv o höra sin mamma sitta i tv och skryta över unga älskare och lämna ut sig själv i böckerna. Privatliv ska inte vara offentliga tycker jag.

Nu är du ute och reser neta! Finn Zetterholm

Jajamen
NEJ, vulgär tycker jag hon var i sin framtoning under intervjuer t.ex. respektlös mot sin mamma och sina söner framförallt, hon är ju mamma till trubaduren Finn Zetterholm bl.a. han har aldrig någonsin uttalat sig om henne medans hon satt och lipade i tv över att barnen inte brydde sig, vilket jag har mkt lätt att förstå.
Kan inte vara kul att vara en offentlig person själv o höra sin mamma sitta i tv och skryta över unga älskare och lämna ut sig själv i böckerna. Privatliv ska inte vara offentliga tycker jag.

De här tråden är väll inte enbart ägnad hennes författarskap, utan hela hennes livsgärning? Men jag tror jag hoppar av diskussionen här, till allas lättnad och glädje.

Här är de normer som KT vänt sig emot som är så viktiga för dig.

Hon varit den uppkäftige som upprör de konservativa uppfattningarna. Hennes intresse för yngre delar hon med Sarkozy och Berlosconi, men ni nämner henne för hon var inte en konservativ borgerlig.


Det är ingen lättnad för mig att du hoppar av tråden. Vill gärna ha dig kvar.

det som är viktigt är de fakta som samlas och plötsigt presenterar en annan person än den tråden handlar om, för imorse tåg du upp "små barn" vilkas umgänge är brott både i Sverige och andra länder också.

Det är bäst att du håller dig till det som hon gjorde och fortsätter att skriva här.

Under huden
Bli medlem i Aftonbladet Snack och börja blogga
Åsa Linderborg om en författare som trotsade alla tabun
Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna var den första vuxenboken jag läste. Jag var åtta år och kunde inte låta bli. Den låg på hallbänken hemma hos min moster och den låg på mammas nattduksbord och jag såg, jag kände, hur den satte sig under huden på dem utan att de kunde eller vågade prata med varandra eller någon annan om det de läst, för då hade de varit tvungna att prata om sig själva – samma obarmhärtiga krav ställdes på alla. ”Den är bra”, var allt de sa. ”Ja, den är verkligen bra.”
Anna i den självbiografiska romanen är en 45-årig kvinna som låter sexualiteten vara livets centrifugalkraft. Hon ”behöver inte våldtas”, för hon bjuder ut sig av egen kraft. Bara för att det är roligt, varmt och skönt ”fast man är kvinna och inte ens ung”. Så drabbas hon plötsligt av mammans sippa ögon – mamman hon vill döda med ett strypgrepp – och pappans uppgivna blick. Hon skriver frivilligt in sig på psyk med hopp om att bli normal, vanlig, lagom, men kommer snart hem igen bara för att dra vidare med nya män. ”Stygg dotter. Otrogen hustru. Dålig mor. Motvillig farmor” är Annas facit över sig själv.

Vissa böcker är man för liten för att läsa, men Det mest förbjudna blev senare ett livsavgörande vittnesbörd om att litteraturen får vara privat, uppfordrande och sanningssökande. Att inga ämnen är tabu.
Det mest förbjudna från 1976 är en av Sveriges mest omdebatterade böcker och brukar ofta nämnas som portalen för den bekännelselitteratur som var konsekvensen av sin tids kvinnorörelse. Då glömmer man Sonja Åkesson, för att bara nämna ett exempel, eller Inger Alfvén, som bara några månader senare utkom med Dotter till en dotter. Det förtar dock inte Thorvalls betydelse. I dag har vi en jämn stril av självutlämnande böcker, bloggar och krönikor, men få vågar tillfoga sig själv skamstämpeln som dålig mor.
Kerstin Thorvall gjorde saker kvinnor inte får göra. Manliga genier kan obekymrat vara ”familjelata”, för att citera Ingmar Bergmans ord om sig själv, och slå mynt av det. Kvinnor kan det inte. Uppföljaren Oskuldens död inleds med en dedikation som nästan snuddar vid det manligt koketta – ”Till min äldste son, som jag övergav” – men den som läst Porträtt av ett mycket litet barn, om barnet som kryper och upptäcker världen bortom filten, förstår var orden kostar.
Samtidigt kom Thorvall undan med vissa tvivelaktiga handlingar just för att hon var kvinna. Redan i Det mest förbjudna låter hon läsaren ana en sexturism i Tunisien. På 90-talet skrev hon om sina ”dansresor” till afrikanska västkusten. Jag minns med fasa ett tv-program där hon berättade om en ung afrikan som uppmuntrad tagit sig till Sverige men nu var övergiven på en flyktingförläggning, eftersom hennes intresse hade svalnat. ”Jag pratar med honom ibland i telefon”, sa hon till en programledare som inte hade några följdfrågor. En manlig författare hade aldrig kunnat gå hem med något liknande, men för många fick Thorvall en renässans som feministisk ikon. Andra ursäktade henne med att hon var en tossig gammal kärring.
Thorvalls styrka och svaghet var just att hon gav fan i vad som passade sig. Det gjorde att männen svek henne lika många gånger som hon svek dem. Ensam dam reser ensam är en pregnant titel på ytterligare en självbiografisk roman på samma tema – hon skrev samma bok några gånger för mycket.
Kerstin Thorvall föddes 1925 i Eskilstuna och utbildade sig på Beckmans reklamskola till en modetecknare som elegant och ledigt sammanfattade en kappa eller dräkt med några få penndrag. Så kan även hennes prosa beskrivas. Hon debuterade relativt sent, som 34-åring, med Boken till dig (1959), som vände sig till unga tonårstjejer på ett dittills okänt sätt. Därefter följde en rad böcker för alla åldrar. Hon var även verksam som illustratör av både egnas och andras böcker, såsom Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist och Rasmus (1953).

Med När man skjuter arbetare fick hon 1993 ett nytt genombrott och även en manlig läsekrets. Fördjupningen av uppväxten och föräldrarnas äktenskap är en berättelse där kön och klass vävs samman och som är väl värd sitt Moa Martinson-pris. 2004 fick hon Ivar Lo Johanssons personliga pris och året därpå kom hennes sista bok, Jag är en grön bänk i Paris, ett urval av hennes dikter (red. Göran Greider). Hon var även verksam som kolumnist, bland annat i Aftonbladet.
De som kände Kerstin Thorvall vittnar om en sällsynt stor narcissism. Hon var den duktiga flickan som kom i trotsåldern först som vuxen och lika trotsigt vägrade lämna den. I denna magnifika självupptagenhet föddes en viktig litteratur som oavlåtligt luktar människa

För att kunna neutralisera Mobbens skvalleri om Kerstin Torvall hämtar jag Åsa Linderborgs bedömning om KT. Hoppas att på så sätt hindrar vi den personangrepp som de konservativa är duktiga på.

Nu driver du väl med oss. Eller menar du allvar? Nej, jag tänkte väl det.

Oj oj oj vad världen skulle vara färglös och grå om inte sådana som Kerstin funnits . Det jag läst av henne är sådant som hon upplevt och varför skulle hon inte få skriva om det ?

Vi har tydligen olika gränser när det gäller t ex vad som är oförskämt eller vulgärt men vi har fortfarande åsiktsfrihet , eller hur ? Kerstin skrev som hon gjorde och jag tycker det var bra eftersom hon gick över gränsen .

Om någon aldrig skulle gå över gränsen skulle vi fortfarande tro att jorden var platt. Bra eller dåligt ?

Om någon aldrig skulle gå över gränsen skulle vi fortfarande ställa ut handikappade barn i skogen . Bra eller dåligt ?

Om någon aldrig skulle gå över gränsen skulle det fortfarande vara oförskämt och vulgärt att prata om sex . Bra eller dåligt ?


Columbus blev hånad , den första person som behöll sitt handikappade barn blev säkert mobbad , den första som pratade/skrev öppet om sex blev säkert t o m polisanmäld.

Det finns en första gång för allt . Den som passerar gränsen ser till att ett tabu bryts och att vår värld förändras d v s utvecklas och att gamla fördomar så småningom går i graven .

Därför är jag tacksam mot Kerstin och mot alla andra som var/är som hon.

Visst jag kan hålla med men det innebär väl inte att man måste gilla alla personer som går över gränsen eller alla författare.
Fattar inte varför det ska vara så svårt att respektera andras åsikter. Jag har absolut inte sagt något om att du och andra inte tycker som jag. Jag klankar inte på er för det men på er blev det ett jäkla liv bara för att jag och någon mer tyckte att KT var på gränsen till vulgär och respektlös.

Visst jag kan hålla med men det innebär väl inte att man måste gilla alla personer som går över gränsen eller alla författare.
Fattar inte varför det ska vara så svårt att respektera andras åsikter. Jag har absolut inte sagt något om att du och andra inte tycker som jag. Jag klankar inte på er för det men på er blev det ett jäkla liv bara för att jag och någon mer tyckte att KT var på gränsen till vulgär och respektlös.

Jag tyckte inte alls att det blev "ett jäkla liv bara för att jag och någon mer tyckte att KT var på gränsen till vulgär och respektlös". Däremot är det lite tråkigt när det är hennes person som kommer i fokus och inte hennes konstnärskap. Tydligen provocerar hennes utlevande kvinnliga sexualitet fortfarande. Vi är tydligen inte så frigjorda som vi kanske vill tro...

Visst måste det krävas mod för att "gå över gränsen". Kom att tänka på Per Oskarsson när han pratade sex o klädde av sig i Hylans hörna. Vilken folkstorm det blev. Men modigt var det.

Oj oj oj vad världen skulle vara färglös och grå om inte sådana som Kerstin funnits . Det jag läst av henne är sådant som hon upplevt och varför skulle hon inte få skriva om det ?

Vi har tydligen olika gränser när det gäller t ex vad som är oförskämt eller vulgärt men vi har fortfarande åsiktsfrihet , eller hur ? Kerstin skrev som hon gjorde och jag tycker det var bra eftersom hon gick över gränsen .

Om någon aldrig skulle gå över gränsen skulle vi fortfarande tro att jorden var platt. Bra eller dåligt ?

Om någon aldrig skulle gå över gränsen skulle vi fortfarande ställa ut handikappade barn i skogen . Bra eller dåligt ?

Om någon aldrig skulle gå över gränsen skulle det fortfarande vara oförskämt och vulgärt att prata om sex . Bra eller dåligt ?
Columbus blev hånad , den första person som behöll sitt handikappade barn blev säkert mobbad , den första som pratade/skrev öppet om sex blev säkert t o m polisanmäld.

Det finns en första gång för allt . Den som passerar gränsen ser till att ett tabu bryts och att vår värld förändras d v s utvecklas och att gamla fördomar så småningom går i graven .

Därför är jag tacksam mot Kerstin och mot alla andra som var/är som hon.

Vita Vargen har inte tillfört en enda åsikt om hennes författarskap i denna tråd.
Han har nog inte läst en enda rad eller kände inte till henne ens innan denna tråd skapades

Rahmat/Vita vargen tar alla möjligheter att på sitt eget märkliga sätt sprida sitt dunkla politiska budskap i alla trådar. Nu kommer han dessutom att som svar på mitt inlägg tjafsa om mobbens förstenamn. Man får ta honom som ett pittoreskt inslag och absolut inte ta honom på allvar. Beträffande huvudpersonen KT så har jag ingen åsikt, känner till namnet men inget mer.

En stor förlust, hon var en färgklick med sitt färgade hår och hennes snabbhet när hon var med i tv.

Vet du om hennes verk är översatta till andra språk, i så falla vilka?

Jag har ingen anning om om hennes verk finns översatta, Jag ser hennes storhet inte i böcker och det är nog för att jag har läst för lite av hennes böcker, utan jag tycker att hennes storhet var som Debbatör.

Ingen hyllar väl henne för att hon köpte sex, utan hon hyllas naturligtvis för sitt mångskiftande och delvis banbrytande författarskap.

Visst bör hon bli ihågkommen för sitt banbrytande, ibland självutlämnande , högkvalitativa författarskap.
...

Visste att du var kapabel att hoppa över bron

(De som har arabiska som modersmål brukar använda ordet kapabel väldigt ofta. Det beror på att bokstaven "p" finns inte i det arabiska alfabetet. Istället användes bokstaven "b". kapabel blir kababel och det är den sortens "el" som anvädes för att göra kebak)