CITAT (Piccante @ 30-04-2014, 21:38)

Nu är jag inte insatt i genetiken bakom varje defekt men i regel är defekter recessiva (dvs ickedominant). Eftersom en individ får hälften av sitt genom från fader resp moder så innebär det att en recessiv gen som ärvs från en förälder inte får något genomslag men individen blir bärare av anlaget.
Att rashundar dras med ärftliga defekter beror ofta på att de har varit så få individer ursprungligen att även "dåliga" gener finns hos väldigt många av individerna och då många är bärare riskerar man att de förs vidare hela tiden om man inte medvetet selekterar bort bärarna.
Om man korsar två obesläktade linjer så bryts däremot inaveln och inavelsgraden sjunker. Finns inget som säger att blandrashundar skulle ha fler defekter än andra däremot är det ju svårt att veta om ursprunget om det inte finns stamtavlor.
Det finns ju fördelar hälsomässigt med raskorsning, just för den skull att många sjukdomsanlag är rasbundna, eller i alla fall vanligare i vissa raser.
Handlar det om dominanta anlag så spelar det ju ingen roll, antingen går anlaget vidare och djuret blir sjukt eller också gör det inte det. Om det är en rasren parning eller om det är två olika raser spelar ju då ingen roll.
Dominanta anlag är ju lite lättare att hanskas med eftersom man ju oftast kan se om djuret är sjukt, problemet är ju om det är en sjukdom som dyker upp förhållandevis sent i livet, som tex vissa hjärtproblem, då har ofta en hel del avkommor redan fötts när man kan se föräldradjurets sjukdom.
Recessiva anlag däremot är ju värre, dom kan man ju inte se om djuret inte fått dubbel upplaga av dom och därmed är sjukt. Men finns det ett anlag så går det vidare till vissa av barnen.
Men parar man då ett djur av en ras med det recessiva sjukdomsanlaget X med ett djur med det recessiva anlaget Y med varandra så får man bara friska djur angående sjukdommarna X och Y.
Men någon av avkommorna kan ha fått bägge anlagen och är alltså bärare av bägge sjukdommarna.
Gör man ytterligare en utparning med en annan ras så kan kanske även det recessiva sjukdomsanlaget Z tillkomma.
Och allteftersom blir det mer och mer ett spel på lotteri att göra en parning, när ska dom här sjukdomsanlagen stöta på varandra och istället resultera i sjuka avkommor.
Med några oregistrerade utparningar i bakgrunden så har man ju förlorat all kontroll, man kan inte längre veta vilka sjukdomsgener djuret kan bära på och även om man vet så skulle en ansvarsfull avel innebära så mycket tester (om dom nu finns att få) att det inte är rimligt längre.