Är småbarnsföräldrar mer värda?, kanske ett laddat ämne... Alternativ

[Anki på Öland]

Tänker mera på att arbetsplatsen skall utformas efter individen och där ingår att man skall ha möjlighet att sköta arbete och föräldrarrollen, lika väll som när man blir äldre kan gå ner i tempo mot när man var 25år.

Ja du, det är en utopi!! Nu är ju verkligheten närmast tvärt om.
Anki

[kristerh]

Hos oss är det rena huggsexan, ha, ha! Inget rullande schema där inte. Har ni inte hört detta:

"Men jag har REDAN bokat en resa - jag MÅSTE vara ledig veckorna 29 och 30."
"Min man kan bara vara ledig under byggsemestern och ska vårt äktenskap hålla så MÅSTE jag vara ledig hela juli, d.v.s. veckorna 29, 30, 31 och 32."
"Om inte jag får semester veckorna 29, 30, 31 och 32 så kommer jag och min man inte att ha någon gemensam semester alls. Jag MÅSTE vara ledig då.
"Dagis har stängt under veckorna 29, 30 och under veckorna 31 och 32 så kommer kusinera från Stockholm ner och då ska vi till Legoland i Danmark så jag MÅSTE vara ledig då."
"Ifjor fick jag minsann rucka på min semester så i år så bara MÅSTE jag vara ledig veckorna 29, 30, 31 och 32."

Etc. etc. etc. etc.

känner igen det där

hos oss är det först till kvarn som gäller med vissa undantag,
sen är det ett stort förhandlande med chefen som domare...
det brukar alltid lösa sig så att alla blir nöjda.

krister

[kristerh]

säj att det är någon med småbarn som vill vara ledig v9=sportlov skall den då stå tillbaka för en ung människa som skall dra till fjällen?,

Först till kvarn säger jag bara,
om en ensamstående bokar en resa i god tid
och talar om det skall de då bli tvungen att avboka pga att någon med barn helt plötsligt säger att jag ska vara ledig på sportlovet för jag har barn som är skollediga
verkar ju inte klokt.
krister

[Magdis]

Först till kvarn säger jag bara,
om en ensamstående bokar en resa i god tid
och talar om det skall de då bli tvungen att avboka pga att någon med barn helt plötsligt säger att jag ska vara ledig på sportlovet för jag har barn som är skollediga
verkar ju inte klokt.
krister

Jag har svårt att tro att det funkar på det viset på någon arbetsplats. Uppstår ett sånt problem så blir det ju nån annan som får ställa upp istället, någon som inte har resplaner eller barn sittande ensamma.

Tillägg: Det finns ju oftast inte bara två anställda på en arbetsplats menar jag!

[Rossi]

säj att det är någon med småbarn som vill vara ledig v9=sportlov skall den då stå tillbaka för en ung människa som skall dra till fjällen?,

Först till kvarn säger jag bara,
om en ensamstående bokar en resa i god tid
och talar om det skall de då bli tvungen att avboka pga att någon med barn helt plötsligt säger att jag ska vara ledig på sportlovet för jag har barn som är skollediga
verkar ju inte klokt.
krister

Du har så rätt så rätt så Krister.

Vi har en dam här på jobbet som inte längre är småbarnsförälder eftersom hennes barn är vuxna men under hela tiden som hennes barn var mindre så skulle hon vara ledig sportlovsveckan. Jag brydde mig inte eftersom jag inte hade några önskemål om att vara ledig den veckan. Men trots att hon inte längre är småbarnsförälder så propsar hon på att vara ledig sportlovsveckan för nu är hon ju farmor så nu ska hon vara ledig av den anledningen.

Hursomhelst, min man råkar fylla år i anslutning till sportlovet och för två år sen så nollade han och då skulle vi åka utomlands. I god tid (flera månader) så meddelade jag mina arbetskamrater att nästa år vill jag vara ledig under sportlovsveckan och jag nämnde också varför. Då hör det till saken att under mina 20 år här på företaget så har jag ALDRIG varit ledig sportlovsveckan. Då kröp den här damen till korset, lite rödflammig i ansiktet, och erkände att hon - utan att fråga oss andra - redan hade bokat en skidresa tillsammans med barnen den veckan. Dålig stil att bara utgå ifrån att man kan vara ledig. Tänk om alla skulle göra så!

De andra kollegerna tyckte också att hon hade agerat väldigt märkligt men vi blev lediga båda två och de andra fick jobba häcken av sig.

[Rossi]

Magdis! Vi är ganska många anställda på min arbetsplats men vi är bara ett fåtal som kan täcka upp för varandra eftersom det är väldigt specialiserade arbetsuppgifter det handlar om. Och det är inte heller så lätt att lära upp någon annan som tillfälligt skulle kunna hoppa in eftersom det tar år att lära sig mitt jobb och du måste jobba med det kontinuerligt för att inte tappa kompetensen. Så det uppstår verkligen problem när mer än en person inom samma yrkesgrupp vill vara ledig samtidigt. Och på sommarsemestern infaller sådana problem. Speciellt, som jag tidigare skrev, som jag är den enda i min yrkesgrupp som jobbar heltid. De andra är lediga en eller två dagar i veckan eller slutar tidigare varje dag men vi måste ändå alltid ha heltidsbemanning.

[Hannele]

Visst ska man ställa upp för varandra och det gör jag också, kanske är det just själva uttrycket "det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn" som etsas sig fast i min hjärna och retar upp mig.
Hur tänker ni?

Jag tänker att arbetsgivare är korkade, som inte vill anställa vuxna kvinnor 50+
fast de inte längre har sjuka småbarn, utan kan jobba för fullt, men anses "gamla".

[Magdis]

Magdis! Vi är ganska många anställda på min arbetsplats men vi är bara ett fåtal som kan täcka upp för varandra eftersom det är väldigt specialiserade arbetsuppgifter det handlar om. Och det är inte heller så lätt att lära upp någon annan som tillfälligt skulle kunna hoppa in eftersom det tar år att lära sig mitt jobb och du måste jobba med det kontinuerligt för att inte tappa kompetensen. Så det uppstår verkligen problem när mer än en person inom samma yrkesgrupp vill vara ledig samtidigt. Och på sommarsemestern infaller sådana problem. Speciellt, som jag tidigare skrev, som jag är den enda i min yrkesgrupp som jobbar heltid. De andra är lediga en eller två dagar i veckan eller slutar tidigare varje dag men vi måste ändå alltid ha heltidsbemanning.

Ja på sådana arbetsplatser blir det ju problem. Men nu är ju som tur är inte alla småbarnsföräldrar så egoistiska som den kvinnan du beskrev (även om hon inte var småbarnsförälder längre) Jag fattar inte hur hon lyckades få ledigt alla sportlov trots att hon hade vuxna barn...att ingen protesterade! Så kan man ju inte bete sig!

Som sagt, jag har aldrig upplevt några problem med sånt här. I min yrkesgrupp finns det oftast gott om yngre personer som mer än gärna jobbar extra. Även småbarnsföräldrarna har ställt upp extra eftersom det ger en del extra pengar. Har man bara barnomsorg under tiden så...

[netaave]

När jag läser det här är jag glad åt min uppehållsanställning. Vi som familj har ju mått väldigt bra av det. Jag är lite förvånad att det inte finns i fler verksamheter än skola/förskola, det är billigare för arbetsgivaren. Man får offra några procent av lönen men det märks knappt. Man kan aldrig ta semester på t.ex. sportlov.
Men det är aldrig något snack om mina ledigheter, jag är alltid ledig 10 v på sommaren och 2-3 runt jul. Det är klart värt det.
Som småbarnsförälder tycker jag man skulle kunna löneförhandla om denna anställningsform under viss tid, t.ex. lika länge som man har rätt till tillfällig fp.

Nu är jag medveten om att alla arbetsplatser inte har nedsatt verksamhet under sommar och jul som ju vi har på dagis. Jag fick ju iaf ta med mig anställningsformen till kontoret.

[kristerh]

Tillägg: Det finns ju oftast inte bara två anställda på en arbetsplats menar jag!

nej men det kan finnas många med barn som ev skulle vilja vara lediga sport/påsklov eller nåt annat lov
krister

[kristerh]

Jag tänker att arbetsgivare är korkade, som inte vill anställa vuxna kvinnor 50+
fast de inte längre har sjuka småbarn, utan kan jobba för fullt, men anses "gamla".

Håller med om det, inga barn oftast friska (om det inte är ett tungt slitande jobb förståss)
nuförtiden är man ju gammal när man fyller 40 lite underligt resonemang från arbetsgivarna.
krister

[Rossi]

Men det är aldrig något snack om mina ledigheter, jag är alltid ledig 10 v på sommaren och 2-3 runt jul. Det är klart värt det.
Som småbarnsförälder tycker jag man skulle kunna löneförhandla om denna anställningsform under viss tid, t.ex. lika länge som man har rätt till tillfällig fp.

Ja, jag förstår att det måste vara helt underbart men det hade inte fungerat på min arbetsplats. Som jag skrev så är det väldigt svårt att anställa en vikarie på mitt jobb eftersom det tar år att lära sig. Det är så pass så att om någon är föräldraledig ett år eller mer så går det inte att anställa någon vikarie utan resterande kolleger får jobba hårdare under tiden.

Och tänk då det scenariot att småbarnsföräldrarna fick lov att vara lediga 10 veckor på sommaren .... Då hade ju jag inte kunnat få semester överhuvudtaget eller gått på knä så mycket jobb som jag hade haft. Jag har aldrig ens haft fyra veckors sammanhängande semester eftersom det inte funkar riktigt här på jobbet då. (Även om jag har rätt att ha det.)

För att ni inte ska få fel uppfattning så trivs jag bra på mitt jobb, vi har det väldigt väl förspänt här på alla sätt och vis men det är en väldigt nischad bransch, det är svårt att lära sig jobbet och det är inte lätt att bara helt hastigt ta in en ersättare så vi som faktiskt kan jobbet måste hjälpas åt så gott det går och då hade det inte funkat med 10 veckors semester. Dessutom ligger det mesta av jobbet och väntar på mig efter semestern. Bara det som akut måste åtgärdas har åtgärdats av andra under min semester. Så man får alltid först jobba in semester och sen när man kommer tillbaka jobba IGEN semester ....

[Pirum]

Ja, det är också en intressant fråga. Min mamma var hemma ända tills vi barn började skolan så vi levde på pappas lön som inte var mer än normal. Ändå klarade man sig.

Hur kommer det sig att man inte gör det idag? Har vi större krav på standard, statusprylar, semester etc. eller är penningvärdet helt annorlunda idag?

Delvis tror jag det beror på att vi har högre krav idag. Men, kraven är inte alltid dyrare. Jämför TV och video nu, med för 25 år sedan. Enormt mycket billigare idag. Om man inte köper värstinggrejor, och det gör ju en del. Men inte de flesta.
Vi reser kanske mer, men det går också att resa billigare. Kostar ju "ingenting" att flyga utrikes längre. Bilar är också billigare, relativt sett. Inrikes kollektivtrafik är visserligen dyrare idag än för 30 år sedan.
Det enda som blivit markant dyrare är väl boendet, såväl husinköp som löpande kostnader (el, sophämtning, etc). Kläder har nog blivit billigare, men jag gissar ändå att folk lägger ner mer pengar på kläder nu än på 70-talet.

Kort sagt, jag tror att folk är mer "slösaktiga" idag, men också att de stora fasta kostnaderna gällande boendet gör att det blir svårt att klara sig på en inkomst idag.

SCB har säkert nån fin statistik om vad hushållen lade pengarna på för 30 år sedan (då vi hade jämförbar standard med idag i många avseenden) och vad hushållen lägger pengarna på idag. Att jämföra med ännu äldre tider, 1930-talet etc, blir nog väldigt svårt. Då var, av förklarliga skäl, folk i gemen mer sparsamma än idag.

OBS! Notera att det såklart fortfarande finns grupper som är, och måste vara, extremt sparsamma. Jag vill inte peka ut ensamstående föräldrar som "slösare" exempelvis.
Känner en person som är både ensamstående och förälder, och STUDENT (dvs, knappt fullvärdig medborgare ens), och det är sannerligen ingen dans på rosor.
Skulle vara om man är barfota och törnerna sitter kvar på stjälkarna dådå...Sådär, då fick jag in en trädgårdsaspekt på det.

[Kathy]

På mitt jobb är det ingen skillnad på om man har barn eller ej. Ingen har rätt att avgöra vems fritid är mer värd. Men visst försöker jag tillmötesgå allas önskemål om ledighet så långt det är möjligt och det brukar sällan vara några problem.

För övrigt så kan jag svara Andersen om att det inte alls är en självklarhet att arbetsplatsen skall anpassas efter individen. På vår arbetsplats anpassas arbetsschemat utefter hur verksamheten ser ut och behovet ser ut.
Vi kan ta ett exempel:
För några år sen så hade jag en medarbetare som var barnledig och skulle sen komma tillbaka till sin arbetsplats. Hon hade då enbart möjlighet att jobba dagtid och hennes tidigare schema var ett rullande schema med mycket kväll/natt och helgtjänstgöring, eftersom vår verksamhet ser ut så.
Det fanns ingen möjlighet att erbjuda henne ett schema med dagtid eftersom det inte fanns något behov av en sån tjänst.
Hon blev då erbjuden en dagtid på en annan arbetsplats inom företaget, men tackade nej pga resvägen.
Hon fick alltså söka nytt jobb.

[Annkina]

Läser era inlägg och har svårt att förstå dom,det är väll självklart att arbetsplatser skall anpassas efter individer och då måste väll dom som har småbarn komma först? annars så blir det ju helt konstigt säj att det är någon med småbarn som vill vara ledig v9=sportlov skall den då stå tillbaka för en ung människa som skall dra till fjällen?, nää arbetsplatsen skall anpassas efter individen dvs småbarnsföräldrar skall ha förtur till ledighet.

Varför är det viktigare för en småbarnsfamilj att åka till fjällen tillsammans än för en ensamstående att åka till fjällen tillsammans med vänner? Många yngre som arbetar har vänner som studerar och bara är lediga dessa veckor.

För några år sedan åkte jag och mina vänner alltid på semester tillsammans. Eftersom jag var ensamtående utan barn så fick jag ju se till att ta ledigt då. Annars blev det ingen semester för mig det året, alternativet att åka helt själv. De jag umgicks med då arbetade mycket inom industrin och hade då industrisemester. Hade jag då tagit min semester i juni eller augusti hade jag gått hemma själv i 4 veckor.

De första åren jag arbetade ställde jag alltid upp för att jag var ju själv. Men det har jag slutat med. Nu är jag sjukskriven, men när jag arbetade ställde jag givetvis upp och jobbade extra om så behövdes, flyttade semestern en vecka också. Men ser det inte som en självklarhet att jag ska göra det för att jag inte har några barn. Jag har andra saker som jag tycker är viktiga.

Att barnen är viktigast för föräldrarna är självklart, men som förälder bör man också inse att deras barn inte är viktigast för mig.

[forget-me-not]

Tillägg: Det finns ju oftast inte bara två anställda på en arbetsplats menar jag!  

Det beror nog på var man arbetar det.

På många arbetsplatser har alla fullt upp att göra och så fort någon ska vara ledig så innebär det extraarbete för alla andra. På den arbetsplats jag pratade om tidigare i den här tråden gick det inte att ta in extrapersonal då arbetsuppgifterna var specifika och krävde en längre tids upplärning för att kunna utföras självständigt. Vi fick t ex heller aldrig vara lediga över ett månadsskifte för då var det så mycket att göra att det inte ens gick att vara sjuk för då föll allt. Semester fick vi därför endast ta max 3 veckor i taget.

[Magdis]

Ja jag orkar inte tjafsa om det här mer för det verkar ju ha kommit att handla om semesterresor och lyxledigheter nu. Jag pratar om de akuta nödlägena då man som förälder blir satt i en situation att ingen ser efter ens barn medan man jobbar. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att någon småbarnsförälder fått ledigt vartenda skollov och åkt iväg på resor medan någon stackars ensamstående fått jobba häcken av sig och aldrig fått ut semester vare sig ena eller andra perioden av året. Självklart ska en ensamstående också få semester och det får de också, man kan inte nekas till att ta ut sin semester! Men jag kommer aldrig att tycka att en skidresa/solsemester ska få gå före att någons barn blir sittande utan tillsyn, vare sig den som tänkt resa bort har barn eller inte. Har jag uttryckt mig tillräckligt klart nu?

[Rossi]

Självklart ska en ensamstående också få semester och det får de också, man kan inte nekas till att ta ut sin semester! Men jag kommer aldrig att tycka att en skidresa/solsemester ska få gå före att någons barn blir sittande utan tillsyn, vare sig den som tänkt resa bort har barn eller inte. Har jag uttryckt mig tillräckligt klart nu?

Självklart har du helt rätt Magdis! Och som jag skrev så måste man ju kommunicera sinsemellan på arbetsplatsen.

Visst har man rätt till semester men man har inte rätt att välja NÄR man ska ha semester. Det semesterlagen säger är att man har rätt till ett visst antal veckor i sträck under juni, juli, augusti men arbetsgivaren kan förlägga semestern när det passar arbetet under de här månaderna. Och om man då har en arbetsgivare som tycker att man bör ha lättare för att ta semester på mindre attraktiva tider "bara" för att man inte har barn så blir det ju ett stort problem. Men jag har inte själv varit med om att det är på det sättet men visst kan det förekomma.

Och nej - ingen kan säga att en semester ska gå före att någons barn blir utan tillsyn. Vem kan tycka det? Men samtidigt är det kanske inte MITT problem om min kollega inte kan skaffa barnvakt. (Speciellt om barnvakt kan fixas jä*ligt snabbt när det rör sig om trevliga firmautflykter, firmafester etc.)

På mitt jobb brukar höstloven vara populära semesterveckor för småbarnsföräldrarna och jag har ingenting emot att de tar ut sin semester då. Själv brukar jag inte vilja vara ledig just då och man minns ju själv när man var liten - man ville ha mamma och pappa hemma när man själv var ledig! Men om jag hade velat vara ledig då så hade vi säkert kunna lösa det. Som sagt - jag har turen att arbeta tillsammans med småbarnsföräldrar som verkligen ställer upp för mig - och jag för dem.

[forget-me-not]

Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att någon småbarnsförälder fått ledigt vartenda skollov och åkt iväg på resor medan någon stackars ensamstående fått jobba häcken av sig och aldrig fått ut semester vare sig ena eller andra perioden av året.

Du har nog haft tur då. Jag beskriver bara den verklighet jag levde i.

[forget-me-not]

Men samtidigt är det kanske inte MITT problem om min kollega inte kan skaffa barnvakt. (Speciellt om barnvakt kan fixas jä*ligt snabbt när det rör sig om trevliga firmautflykter, firmafester etc.)

Exakt!

Som sagt - jag har turen att arbeta tillsammans med småbarnsföräldrar som verkligen ställer upp för mig - och jag för dem.

Det hade inte jag. Det var bara jag som förväntades ställa upp hela tiden. Och med en svag chef så får sådant beteende fortsätta utan att något görs åt det.