Krisgrupper, - varför i kyrkan? Alternativ

[Tezzla]

Kan man ens veta hur man kommer reagera i en krissituation om man aldrig upplevt nån?

Nej, det tror jag inte.

Som jag skrev flera sidor tillbaka; jag har ingen aning om hur jag skulle reagera i en riktig krissituation. Jag kanske skulle bli tokig eller våldsam eller helt apatisk... Jag har ingen aning. Men jag är ganska säker på att jag efteråt skulle uppskatta all den hjälp jag förhoppningsvis fick mitt i den akuta krisen. Tror knappast jag skulle bry mig om ifall det var prästen Bosse eller hårfrisörskan Ellen som hjälpte mig.

[Anma]

Synd att du tycker att vi tramsar här. Ser inte att ditt inlägg är något annorlunda än våra?

Och du har svårt att läsa mellan raderna? Vill inte utveckla detta offentligt i tråden, men är du intresserad av att veta vad jag menar så kan du skicka mig ett PM.

[Berith]

Och du har svårt att läsa mellan raderna? Vill inte utveckla detta offentligt i tråden, men är du intresserad av att veta vad jag menar så kan du skicka mig ett PM.

Jag tar gärna mellanradstexten här, tack.

[Anma]

Jag tar gärna mellanradstexten här, tack.

Ja, men då får det vara.



Redigerat av Anma: 12-11-2007, 17:18

[Berith]

Ja, men då får det vara.

Jaha...

[Magdis]

Hinner bara skriva lite kort: Präster har gedigen utbildning i själavård vilket är en stor fördel när man tar hand om folk i kris. Dessutom har de utbildning i krishantering. Utöver det har de flesta präster utbildat sig vidare via kurser med POSOM (psykiskt och socialt omhändertagande vid olyckor eller katastrofer)



Redigerat av Magdis: 12-11-2007, 17:47

[Jan Lindgren]

Hej!
Det är väl underbart att de troende finner stöd i att be. Låt dem vara lyckliga med det så länge de inte stör oss andra. Själv har jag vuxit ifrån det där att se upp till en allseende förälder. Det är naturligt för ett litet barn att se upp till föräldrar men när man råkar ut för något hemskt så är det nog naturligt att bli lite infantil och önska att ens allmäktiga föräldrar var där och hjälpte till. Människans barnsliga sinnelag ger kreativitet och nyfikenhet men också en saknad efter föräldrar. De flesta inser att föräldrarna inte räcker till och då är man tvungen att uppfinna en. Präster är säkert ett bra stöd för de troende men låt oss andra slippa religion i ett svårt ögonblick. Det finns andra kunniga människor.
MVH
Jan Lindgren

[Tezzla]

Hej!
Det är väl underbart att de troende finner stöd i att be. Låt dem vara lyckliga med det så länge de inte stör oss andra. Själv har jag vuxit ifrån det där att se upp till en allseende förälder. Det är naturligt för ett litet barn att se upp till föräldrar men när man råkar ut för något hemskt så är det nog naturligt att bli lite infantil och önska att ens allmäktiga föräldrar var där och hjälpte till. Människans barnsliga sinnelag ger kreativitet och nyfikenhet men också en saknad efter föräldrar. De flesta inser att föräldrarna inte räcker till och då är man tvungen att uppfinna en. Präster är säkert ett bra stöd för de troende men låt oss andra slippa religion i ett svårt ögonblick. Det finns andra kunniga människor.
MVH
Jan Lindgren

Vilken fin och sympatisk dumförklaring av oss troende

[Cacki]

Vilken fin och sympatisk dumförklaring av oss troende

Fast jag inte räknas till "de troende" så håller jag absolut med dej! Var och en måste väl få tro och tycka som man vill utan att för den skull bli förolämpade av sådana som tydligen tror sej veta bäst! Låt var och en få "vara salig i sin tro" är ett klokskap som vi kanske ska tänka på. Visa lite människorespekt för tusan!!

[Magdis]

Präster är säkert ett bra stöd för de troende men låt oss andra slippa religion i ett svårt ögonblick. Det finns andra kunniga människor.
MVH
Jan Lindgren

Hur många gånger ska jag och flera andra här behöva förklara att själavård från en präst i ett krisläge inte inbegriper religion såvida de drabbade inte uttryckligen ber om det? Undra vem det är som är dum här egentligen.

[malin72]

Berith! det jag menar med trams är att varför kan man inte bara tycka att alla har sin rätt att känna som dom vill, kan man inte lyssna in hur andra känner utan att peka med fingret! hur jag eller du eller andra känner och anser måste ju alla ha sin rätt till....
Att du inte vill ha en präst där....jaha ok då så men det fanns ju dom som ville....jaha så bra att vi alla inte känner och tycker lika men varför ifråga sätta???? Nu menar jag inte dig Bertih utan i allmänhet!
det som känns bra för mig behöver ju inte vara bra för andra!!!!!
men en sak är väl ganska säker att vi alla behöver bli tröstade och stärkta ibland och som jag ser det så spelar det ju ingen roll vart ifrån.

[myskmadra]

Jag tror nog att präster gjort och gör mycket tokigt, men utifrån hur den här tråden utvecklats verkar
det som om präster mestadels via sitt yrke är de mest olämpliga att ta hand om folk!
Verkar vara mera "tro" än "vetande"!
Det är inte min erfarenhet - lika sann som någon anns -.
ibland, gissar jag, tror jag mycket av misstron mot kyrkan och kyrkans folk sitter kvar sen erfarenheter från förr. Samt vissa prästers unkna syn på kvinnor och homosexualitet. Och vissa tossiga frikyrkoförsamlingar.
Men det finns mycket annat, och många bra präster och diakoner.
Det är skillnad nuförtiden, eller har jag tur som bor i Stockholm och kan gå till Allhelgonakyrkan med Olle Carlsson
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existe...ikel_231921.svd
eller var som jag känner mig hemma. Känner jag mig inte hemma så går jag.
Jag får mycket kraft och livsmod via det kristna "goda"arvet och möjligheten till en tro och livsmening.
Kriser kommer och går, det stora är att stå ut med bristen på kontroll! Kunna stå ut, kanske släppa och ta emot
det som livet ger- de människomöten livet ger tillfälle till.
Ja, nu är det jag som surrar på. Sån´t här kan jag diskutera i oändlighet.
Go kväll!/ Myskmadra
ps För mer vetande, kolla mitt tidigare tips; www.krisberedskapsmyndigheten.se ds

[Magdis]

Vissa i denna tråd tycker alltså att man ska skicka ut krisgrupper bestående av mjölkbudet och kassörskan på ICA. Vad ska man med läkare, psykologer och präster till i såna sammanhang, vad har de för utbildning i krishantering?? Kan det verkligen stämma att det finns folk här som tycker så? Jag tror jag skrattar ihjäl mig.

[herkules]

/../
Jag tror jag skrattar ihjäl mig.

vad du än gör så skratta inte ihjäl dig - risken finns ju att det kommer hem en präst till er då.
i övrigt så håller jag med om det du skriver - det finns en anledning till varför krisgrupper oftast består av präster, diakoner, församlingspedagoger, psykologer, socialpedagoger, beteendevetare osv.

[Berith]

Jag tror att jag har kommit på en sak, vet inte om nån här har påpekat det tidigare, iså fall ber jag om ursäkt för att jag har missat det.

Vem som helst får inte gå utbildning i krishantering, det gäller bara vissa yrken. Så långt har jag inte tänkt förut, det var en tanke som slog mej just nu bara.

Jag trodde i min enfald att vilken person som helst kunde gå en sån utbildning, men så är det kanske inte. *sitter här som en fågelholk* Kan det vara så enkelt?

Och jag som varit så påstridig och tyckt att andra också kunde vara lämpliga som krishanterare och så får dom inte. Om det är så illa så ber jag hurmångasomhelsttusen gånger om ursäkt för att jag klampat runt här. Jag trodde att det hölls kurser i krishantering, punkt slut. Och att man kunde anmäla sej och få en fantastisk utbildning för att kunna ställa upp och hjälpa till där man bäst behövdes.

(Här skulle jag haft en passande glagubbe men jag hittade ingen som ser ut som jag just nu...)

[Berith]

Ett litet tänk till... Det kommer nog att bli flera tänk, nu när det liksom lossnade.

Arbetet som jag tänker mej ingår i en krisgruppspersonals syssla skulle ju "vem som helst" kunna göra men jag kanske har fel här också. Hjälpa till att kontakta tex myndigheter och ambassader, dela ut filtar, se till att ingen fryser, ingen är hungrig, att alla har det dom behöver just då. Kanske skjutsa till sjukhus, eller andra samlingsplatser. Fixa fram telefonnummer eller kontaktpersoner för olika frågor. En massa såna "enkla" saker men som blir svåra för den drabbade.

Jag har inte förstått, förstår jag nu.

[Magdis]

Ska jag berätta en sanning till? Det är "vanliga människor" som inte i vanliga fall tror på Gud som gärna tar till religion när de ska försöka trösta en människa i sorg. De vet inte riktigt vad de ska säga så de tar till "men han har det säkert mycket bättre där han är nu" m.m.

[Berith]

Ska jag berätta en sanning till? Det är "vanliga människor" som inte i vanliga fall tror på Gud som gärna tar till religion när de ska försöka trösta en människa i sorg. De vet inte riktigt vad de ska säga så de tar till "men han har det säkert mycket bättre där han är nu" m.m.

Ajajaj... Det är precis sånt som jag reagerar på. Om nån sa så till mej om det hade hänt nån i min familj nåt, att den personen "har det säkert bättre nu" så skulle jag bli väldigt väldigt ledsen. För mina barn och min man är glada och lyckliga nu, vad det exakt beror på vet jag inte. Kanske på att dom lever med varandra, och mej? Sorry Magdis men en sån kommentar kan göra saken värre.

[Elisabeth-Västku...]

Ska jag berätta en sanning till? Det är "vanliga människor" som inte i vanliga fall tror på Gud som gärna tar till religion när de ska försöka trösta en människa i sorg. De vet inte riktigt vad de ska säga så de tar till "men han har det säkert mycket bättre där han är nu" m.m.

precis så är det.

Jag fattar inte hur man kan vara så hatiskt till präster. Undrar bara hur dessa skulle reagera när dom verkligen behöver hjälp. Skulle dom avstå från hjälpen bara för att den kommer från kyrkan?

[Piccante]

Ett litet tänk till... Det kommer nog att bli flera tänk, nu när det liksom lossnade.

Arbetet som jag tänker mej ingår i en krisgruppspersonals syssla skulle ju "vem som helst" kunna göra men jag kanske har fel här också. Hjälpa till att kontakta tex myndigheter och ambassader, dela ut filtar, se till att ingen fryser, ingen är hungrig, att alla har det dom behöver just då. Kanske skjutsa till sjukhus, eller andra samlingsplatser. Fixa fram telefonnummer eller kontaktpersoner för olika frågor. En massa såna "enkla" saker men som blir svåra för den drabbade.

Jag har inte förstått, förstår jag nu.

Brukar inte frivilligorganisationer som typ Röda korset bistå med dom sysslorna vid större olyckor/ katastrofer?