Krisgrupper, - varför i kyrkan? Alternativ

[netaave]

En liten fundering. är det inte så att de som jobbar med krishantering dessutom måste innefattas av tystnadsplikten? Tystnadsplikt har ju alla inom sjukvård, socialtjänst samt präster. Är man lekman måste man ju ha det inskrivet innan man ger sig ut i kris....eller vad?

Tror alla som är involverade i en krisgrupp får skriva under sekretessen.
Även elektrikern och vägverket

[netaave]

och när får de den utbildningen då??? undrar än? om präster är bättre än psykologer så skulle kanske präster jobba på sjukhusen istället för psykologer då...

Ställer du samma fråga om psykologen? "När får han den utbildningen då?"
Och du präster jobbar på sjukhusen, på ALLA avd medans psykologen bara jobbar på psykavdelningen.
Finns inte ett sjukhus i det här landet som inte har en präst knuten till sig på ett eller annat sätt.
Dom jobbar från neontalavd till den psykosomatiska. 0-100 år, minst

[Berith]

Pratade med mannen igår om det här, att jag undrar över vilka som ingår i en krisgrupp. Då berättade han att Kent Kompis är medlem, och han är "vanlig" jobbare på fabrik.

Vem vet, jag kanske hittar snart vilka som får och kan vara med i krisgrupper.


PS.... Kent Kompis heter nåt annat i verkligheten.

[netaave]

Pratade med mannen igår om det här, att jag undrar över vilka som ingår i en krisgrupp. Då berättade han att Kent Kompis är medlem, och han är "vanlig" jobbare på fabrik.

Vem vet, jag kanske hittar snart vilka som får och kan vara med i krisgrupper.
PS.... Kent Kompis heter nåt annat i verkligheten.

Må hända att han är en vanlig jobbare på fabrik, men har nog något annat i ryggsäcken också för att platsa i en krisgrupp.
Jag är också med i krisgruppen här där jag bor, för att jag har varit och i viss mån fortfarande är anhörigstödjare.
Man utbildas då under flera tillfällen i Röda korset.

[Magdis]

Pratade med mannen igår om det här, att jag undrar över vilka som ingår i en krisgrupp. Då berättade han att Kent Kompis är medlem, och han är "vanlig" jobbare på fabrik.

Vem vet, jag kanske hittar snart vilka som får och kan vara med i krisgrupper.
PS.... Kent Kompis heter nåt annat i verkligheten.

Ja det finns ju lite olika sorters krisgrupper. På Holmen Paper där min pappa jobbar finns det en krisgrupp t.ex. Det händer ju olyckor där med jämna mellanrum. Pappa är med i den krisgruppen p.g.a att han är en av cheferna på bruket. Han har säkert gått en massa utbildningar för den sakens skull också men jag har inte möjlighet att fråga honom just nu.

[Berith]

Pratade med mannen igår om det här, att jag undrar över vilka som ingår i en krisgrupp. Då berättade han att Kent Kompis är medlem, och han är "vanlig" jobbare på fabrik.

Vem vet, jag kanske hittar snart vilka som får och kan vara med i krisgrupper.
PS.... Kent Kompis heter nåt annat i verkligheten.

Suck. Pratade med mannen igen, och nu säger han att Kent Kompis bara är med i krisgruppen på sitt jobb. Naturligtvis.

Kunde han väl kläckt ur sej igår. Det blev nästan svärordsstämning här nyss. Tänk... honom valde jag för över 35 år sen, trots att vi knappt var könsmogna. Och ingen av oss är med i kyrkan.

[Ralf]

Det har påstås flera gånger att vårt rättsväsende kommer från kristendomen. Inget kan vara mera felaktigt.

I västvärlden finns det två rättsystem kan man enkelt säga. Det anglosaxiska och det romerska. Vi har det romerska systemet i Sverige

Demokrati
Om vi tar det från början som bestämdes princip att varje medborgare hade en röst i Grekland.
Det kallades demokrati (Demos betyder folket och Kraetin betyder styrelse på grekiska) Nu undantog man vissa medborgare så som tex kvinnor, barn o slavar. När Demokratin föddes? Ca 4000 år sen.

Romarriket
I Romarriket fortsatte man med demokratin efter att ha prövat diktatur men utvidgade demokratin med lagar och domstolar. Ja detta gjorde man säkert på andra håll också
Men i Romarriket blev det i alla fall att :
*Folket väljer vilka som får styra
*Dom som styr stiftar lagar.
*Dom som dömer efter lagarna.
Avsikten var att det ej skulle vara samma person som både skriver och dömer och att dessa personer skulle verka oberoende av varandra.

Denna princip har vi Sverige
*Folket väljer en riksdag
*Riksdag och regering skriver lagar o förordningar
*Domstolar o domaren dömer och skall ej låta sig styras av andra än lagtexterna.

Denna princip att domarna ej ska låta sig påverkas av andra gick så långt att domare inte umgicks med medborgare alls. Ett exempel är Pierre de Fermat som var domare i Frankrike på 1600-talet. Han satt hemma mellan sina arbetsplikter och höll sig borta från allt umgänge. För att ha något att göra lekte han med siffror och bokstäver och skrev matematiska formler. Han hade så mkt tid över att han blev en av våra matematiska pionjärer och många av oss har nog hört talas om Fermats sats.

Den minnesgode svenske vet väl att politiker ville avsätta Justitiekanslern Göran Lambertz (titel för övrigt från Romarriket!) men det går ej för han har en sån funktion i vårt system att han ej ska gå att sätta av utan vidare. Likaså minns ni säkert att Maud Olofsson nyligen utryckte sitt missnöje över ett domslut och då var andra personer framme och sade till henne att så får hon som minister inte säga. Det kallas ministerstyre.

Motsatsen
Ja det finns väl gott om samhällen där en person utser sig själv som ledare, själv skriver lagar och dömer själv. En del har dessutom påstått att de har gjort det i guds namn.

Kristendomens påverkan
Kristendomens påverkan på rättssystemet är minimal. Strukturella finns det ingen påverkan alls bland annat därför att kristendomen ej fanns eller ej var särskilt välutvecklad när Romariket drog upp sina riktlinjer. Den kristen person som påverkar rättsfilosofin men ej själva systemen är väl teologen och filosofen Thomas av Aquino.

Redigerat av Ralf: 16-11-2007, 17:11

[inglan]

Angående demokrati, jag tror att man kanske tänker så långt tillbaka som till Mose och 10 Guds bud. Men då är det ju judendom och inte kristendom vi pratar om. En del av budorden där är ju faktiskt även nu olagligt som att döda och stjäla. Medan tex att begå äktenskapsbrott och ljuga inte är olagligt men av många ansett som fel.
Kristendomen har ju sina rötter i judendomen, så om någon säger att vårt rättsväsende vilar på kristendomen så kanske de egentligen menar judendomen. En tanke jag hade bara...

Inglan

[Piccante]

Ställer du samma fråga om psykologen? "När får han den utbildningen då?"
Och du präster jobbar på sjukhusen, på ALLA avd medans psykologen bara jobbar på psykavdelningen.
Finns inte ett sjukhus i det här landet som inte har en präst knuten till sig på ett eller annat sätt.
Dom jobbar från neontalavd till den psykosomatiska. 0-100 år, minst

Psykologer är ju till skillnad från präster legitimerade och får inte arbeta utan att dels ha genomgått en 5årig utbildning sedan tror jag de även gör någon form av AT-tjänst innan de blir legitimerade? Jag tvivlar inte på att psykologen läser psykologi, det är ju deras huvudämne och det som de är experter på!
Jag länkade tidigare i tråden till en kursplan för prästutbildningen och vad de erbjöd på den högskolan så var prästens huvudämne hör och häpnad teologi! själavård var en tillvalskurs vad jag förstod. Krishantering fanns inte som ämne alls. Därmed tycker jag att min undran är välgrundad.

[Magdis]

Präster har en form av AT-tjänst de också, de får jobba som pastorsadjunkt ett år (minst) sen kan de söka tjänst som komminister. Dessutom räcker det inte med att plugga i 5 år och ta examen, innan de prästvigs av biskopen måste de dessutom godkännas av en kommitté. Då kan man få nobben om man t.ex. avslöjas med att ha fel intentioner till att bli präst eller om man på annat sätt inte anses som lämplig.

[Magdis]

Nu var jag tvungen att saxa lite från Johannelunds hemsida:
Alla kurser vid Johannelund ryms inom kunskapsområdet Teologi. Från och med hösten 2007 delar vi upp detta område i följande ämnesområden:
A. Exegetisk teologi, som handlar om frågor som rör Bibeln, dess innehåll och tolkning.
B. Systematisk teologi, som består av religionsfilosofi, dogmatik (kristen troslära) och etik.
C. Historisk och praktisk teologi, ett stort ämnesområde med flera underavdelningar:
- Kyrkans historia, som även bearbetar frågor om den kristna kyrkans identitet och mission,
- Religionspsykologi, själavård, psykiatri och kurser i kristen spiritualitet.
- Praktisk teologi omfattar exempelvis predikokonst, kommunikation och liturgik.
- Religionspedagogik behandlar allmän pedagogik, ledarskap och pedagogik med kyrklig inriktning.

Allt detta kallas alltså teologi, så när man ser på kursplanen att de läser teologi så vet man inte exakt vad det innebär. Precis som att under min utbildning läste vi en faslig massa Omvårdnad, och det innefattade ju hur mycket som helst som man inte räknar upp i kursplanen. Själavård är en jättestor del i prästutbildningen.

[ingrid fuxwall]

och när får de den utbildningen då??? undrar än? om präster är bättre än psykologer så skulle kanske präster jobba på sjukhusen istället för psykologer då...

Präser arbetar lite överallt i samhället där människor i kris befinner sig. Sjukhus är ett ställe och sedan har vi fängelse - de du!

[quote name='Anma' date='14-11-2007, 22:03' post='702298']
Markus, psykologer jobbar faktiskt också med andra saker än bara krishantering. Krishantering är en väldigt liten del av deras arbete. Psykologers huvudsysselsättning är att hjälpa psykiskt sjuka och deprimerade människor. Inte att ta hand om människor i kris.

/quote]
Instämmer, det är långt i från alla psykologer som är lämpade att ta hand om människor i kris. Om alla präster är det - det kan jag inte svara på.

ingrid

[netaave]

http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=683740,00.html

[Berith]

http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=683740,00.html

Intressant. Och där sägs inte ett ord om att det är kyrkan som ska hålla i krisgruppen.

[Anma]

Intressant. Och där sägs inte ett ord om att det är kyrkan som ska hålla i krisgruppen.

Men det brukar ju inte vara kyrkan som håller i krisgrupper, däremot ingår präster i krisgruppen och samlingsplatsen brukar ofta vara kyrkan.
Nu vet jag inte om jag är ute och cyklar men jag tror att det är kommunen som håller i gruppen och är sammankallande??

Edit: Läste nu länken till unt. Det kanske är Länstyrelsen som håller i krisgruppen?

Redigerat av Anma: 20-11-2007, 08:51

[Bettson]

Vad är då kriterierna för att en krisgrupp ska kallas in. Är det ett visst antal dödsfall? Är det olyckhändelse av viss art eller vad ?

Hus stor ska krisen vara för att krisgruppen ska börja jobba. Jag menar många gånger så är den som drabbats av sorg, trauma, olyckhändelse, brand,storm,naturkatastrof så himla nedslagen att de inte är kapabla att söka reda på en krisgrupp. Var finns dessa krisgrupper. Har de någon koll på omvärlden och hör av sig till människor i kris eller sitter de på något kontor på kontorstid och väntar på att männsikor ska söka hjälp?

Ibland kan man rent av vara utan både telefon och telefonkatalog om en olycka inträffar.
Vad är det för kriterier som gör att en krisgrupp träder i arbete.


Jag har själv nämligen inte träffat på någon, bara hört talas om i medierna. och ändå har jag nog själv varit med om en hel del traumatiska händelser.

Hade en bekant vars arbetskamrat förolyckades i jobbet. Krisgruppen på arbetet tog väl hand om arbetkamraterna på arbetsplatsen. Men änkan och arbetkamratens barn var det ingen som frågade efter hur de mådde. Frun var så deprimerad efter beravningen att hon knappt tog sig ur sängen. Och hon var ensam vårdnadshavare åt deras minderåriga barn. Vem bryr sig?

Existerar verkligen dessa krisgrupper?

Det enda jag känner till är väl olika telefonlinjer som jourhavande präst, jourhavande kompis osv. Och då måste du åtminstone vara i så bra skick att du ringer själv.

Om livet skiter sig så pass att du inte orkar ringa själv. Vem bryr sig?

Det tycker jag är en mycket angelägnare fråga än vem som ingår i en krisgrupp.

[lena:-)]

Kan instämma i Bettsons inlägg. Krisen för individen är väl inte mindre för att man är "ensam" drabbad än om det är 100 drabbade? Kanske det tom är så att man behöver stärre stöd om man är "ensam" drabbad än om man är drabbad tillsammans med andra. En människa som dör hastigt orsakar lika mycket kris för en enskild anhörig oavsett om den dör ensam i en bilolycka eller i färjekatastrof. Eller tänker jag fel?

[Magdis]

Jag håller också med Bettson. Det viktigaste är ju att den drabbade blir omhändertagen. Jag vet inte exakt hur förfarandet är, jag vet bara ett par exempel från hur det gått till här. T.ex en gång var det en tonårskille som tog livet av sig här i Piteå och då kallade skolan in krisgruppen (där bl.a min man är med)

Krisgruppen där min pappa ingår på Holmen paper kallas automatiskt in om det har hänt en olycka med personskador.

[Bettson]

Jag håller också med Bettson. Det viktigaste är ju att den drabbade blir omhändertagen. Jag vet inte exakt hur förfarandet är, jag vet bara ett par exempel från hur det gått till här. T.ex en gång var det en tonårskille som tog livet av sig här i Piteå och då kallade skolan in krisgruppen (där bl.a min man är med)

Krisgruppen där min pappa ingår på Holmen paper kallas automatiskt in om det har hänt en olycka med personskador.

Håller med dig Magdis. Det viktiga är att de som behöver blir omhändertagna.

Men många ramlar ändå genom stolarna.

Exempelvis Det händer en bussolycka: Det kanske betraktas som så stort att en kommunal krisgrupp sammankallas. Säg att tjugo perosner från en samhälle skadas eller dödas. Stora krisgruppen OK.

En kille tar livet av sig och skolan kallar samman sin krisgrupp. För skolkamraterna. Men killen kanske inte umgicks med sina skolkamrater ( kanske rentav var mobbad) och hade andra närmare vänner på annat håll .Vem bryr sig om dom. De kanske sörjer djupt och känner det som ett hån att krisgrupp sammankallas för skolkamraterna som inte var vänner och inte brydde sig. Obs jag tar det bara som ett exempel. Och vem tar hand om föräldrarna

Eller min bekants arbetskamrater blev omhändertagna på jobbet. Den omkomnes fru jobbade på samma arbete men blev sjukskriven för depression. Det fanns inte så mycket kvar av mannen utan man fick skrapa bort kroppen för att kunna begrava den. Eftersom frun var sjukskriven så släppte arbetsplatsens krisgrupp henne och menade på att det var sjukvården som skulle ta över. Men hon fick bara sjukskrivning och antidepressiva piller, ingen att tala med.

Eller när en anhörig går bort. Det kan säkert fungera olika på olika ställen i landet men när min mina anhöriga gått bort så hörde inte prösten av sig, Vi fick kontakta honom ang begravning.

Eller som när vårt hus brann. Kyrkans personal gick förbi utanför i tio veckor. Inte någon gång stannade och frågade hur vi mådde eller om vi behövde hjälp med något. Bara att kunna få prata med någon som lyssnar och inte bara var ute efter skvallermaterial att föra vidare hade varit till stor hjälp.

Maken mådde dåligt, sönerna mådde dåligt och jag fick försöka finnas till för dom så gott jag kunde. Efter fem veckor med nästan dygnet runtjobb, ångest, dålig sömn, pengaproblem och annat började jag själv må skitdåligt. Ringer till doktorn och får en tid tre veckor fram. Efter det besöket hemskickad med ett recept på blodktrycksmedecin. Det var den enda kanal jag kunde vända mig till och hjälpen var i mina ögon inte så stor.

En människa i det läget som bara kunnat lyssna och frågat hur man mår utan att föra skvaller vidare hade varit guld värd.

För mig så skulle verkligt krisarbete fungera helt annorlunda. Sedan bryr jag mig inte ett skit i vem som genomför det eller i vilken lokal.

Tex daglig genomgång av polisens brott och olycksrapportering.
Brandkåren kunde också vara en källa till information av trauamtiska händelser som kanske inte står i polisrappporterna.
Har det skett en allvarlig trafikolycka, har någons hem brunnit ner, har någon utsatts för ett allvarligt brott eller har en arbetsplatsolycka skett.

Man kontaktar de drabbade och kollar upp ifall de är i behov av hjälp, om de vill ha hjälp och slussar vidare till de kanaler det gäller att här behöver någon bli kontaktad.
Eller andra kanaler som kan fånga upp. Tex självmord som kommer polisen eller sjukhusens kännedom.

Kanske slussar man vidare till krisgrupper på arbetsplatser eller skolor. Eller att man förmedlar kontakt med Präst, kurator, psykolog eller något annat.

Det jag efterlyser er en basstation för ett genomgripande nätverk av resurser och samordning av dessa. Inte något som fungerar väl på vissa avgränsade ställen och kanske inte för de som behöver mest, utan något som försöker fånga upp så mycket som möjligt.


Ett trauma för den enskilde behöver inte vara mindre smärtsamt för att det drabbar en person eller en familj.

Jag känner mera som att bli för farao inte så dålig att du inte klarar dig själv, och råka inte ut för några olyckor för du kan gå under utan att någon lyfter ett finger.

[Cacki]

Håller med om att det skulle vara önskvärt om det kunde fungera så. Men hur skulle man kunna fånga upp människor utan att nagga på intrigiteten? Jag vet t ex en kvinna vars make dött hastigt och där man gick in och erbjöd stöd. Hon kände sej rent av kränkt eftersom hon menade att man ifrågasatte att hon nog inte hade några vänner eller släktingar som ställde upp för henne.
Efteråt har hon berättat att det förmodligen var krisreaktionen som gjorde att hon reagerade så, men det visar ju faktiskt på att det är jättesvårt att veta vad som passar just denna person eller när i tiden det är lämpligt att agera. Det gäller ju att personen ifråga är mottaglig för hjälp och inte vänder taggarna ut och "smäller igen dörren för gott". Alla är inte redo att ta emot den hjälpande handen vid samma tidpunkt.
I hela den här diskussionen tycker jag att vi glömt en jätteviktig sak. Nämligen att man medmänniska / vän / granne / jobbarkompis, you name it, borde vara bättre på att reagera och agera. Ofta är det ju så att "omgivningen" har ganska bra koll på om det är läge att fixa hjälp. Då är t ex prästen en bra person att vända sej till som ett första steg. I sjukvården är det nog tyvärr större risk att falla mellan stolarna eftersom organisationen där är så komplicerad och det är svårt att veta var man får tag på "rätt person". Detta tror jag en präst har ganska bra koll på och kan därför hjälpa till med det också utan att för den skull utöva något "prästeri".