Krisgrupper, - varför i kyrkan? Alternativ

[Magdis]

Får man höra av en präst i svenska kyrkan att man ska "brinna i helvetet" tycker jag man ska agera direkt och anmäla vederbörande till högre instans. Ingen ska någonsin behöva höra sådant.

Jag håller med. Så säger man inte! Präster i allmänhet går inte omkring och säger sånt, det är synd att folk drar hela prästkåren över en kam på grund av ett uttalande som EN person har gjort. Man måste komma ihåg att präster är individer de också. Alla är inte exakt likadana, stöpta i samma form och uttalar sig likadant. Alla har inte gått i samma skola heller.

Angående utbildning i krishantering så måste jag fråga maken om det ingår i utbildningen. Det tror jag att det gör under den 5 år långa utbildningen. Maken är med i en krisgrupp här och enligt honom är det som medmänniska han agerar då. De börjar alltså INTE mässa om Guds mening o.s.v som nån här trodde.

Edit: o med tanke på att det är väldigt många som hör av sig och ber att få själavårdande samtal med honom så torde han göra ett ganska bra jobb på den fronten.

Redigerat av Magdis: 09-11-2007, 11:01

[myskmadra]

Intressant ämne att läsa om - begrundar vad som står i länken.
Hittat några relaterade länkar om någon är intresserad.
http://www.krisberedskapsmyndigheten.se/
http://www.svenska-humanistiska-forbundet.a.se/hem/hem.html
Det bästa är ju om samhället kan erbjuda obegränsade resurser och bra krisutbildad personal tycker jag.
Men när det inte räcker till? Då måste man ju lita till de enskilda människornas goda krafter!
Inom eller utom olika trossamfund. Annars är man ju illa ute.
Tyvärr finns det ju personer i kyrkor, vården mm som inte är på rätt plats i livet.
Personer som inte borde arbeta med människor.
Hur man kommer tillrätta med det är en annan fråga.

[Piccante]

Sen vill jag skriva en sak angående präster, som i alla andra yrken finns naturligtvis bra och dåliga präster, präster som begår tjänstefel o.s.v.
Får man höra av en präst i svenska kyrkan att man ska "brinna i helvetet" tycker jag man ska agera direkt och anmäla vederbörande till högre instans. Ingen ska någonsin behöva höra sådant.

Tror du syftade på mitt inlägg där... Det är ju svårt att anmäla en präst för en högre instans för att han följer den teologi som är central för hans religion?
Han sa det givetvis inte så uttryckligen, men vi diskuterade innebörden av ett bibelcitat och man behöver inte läsa så mycket mellan raderna för att förstå att det är så det menas. Dessutom sa han inte emot att det skulle sluta illa för mig (och andra) som inte ville efterleva det bibelordet.

[anna_rispan]

Tror du syftade på mitt inlägg där... Det är ju svårt att anmäla en präst för en högre instans för att han följer den teologi som är central för hans religion?
Han sa det givetvis inte så uttryckligen, men vi diskuterade innebörden av ett bibelcitat och man behöver inte läsa så mycket mellan raderna för att förstå att det är så det menas. Dessutom sa han inte emot att det skulle sluta illa för mig (och andra) som inte ville efterleva det bibelordet.

det är ändå fult. det finns så många bibelord o det finns ingen som inte bryter mot något. o det är fortfarande inte någon mänikska som ska döma.

[netaave]

Tror du syftade på mitt inlägg där... Det är ju svårt att anmäla en präst för en högre instans för att han följer den teologi som är central för hans religion?
Han sa det givetvis inte så uttryckligen, men vi diskuterade innebörden av ett bibelcitat och man behöver inte läsa så mycket mellan raderna för att förstå att det är så det menas. Dessutom sa han inte emot att det skulle sluta illa för mig (och andra) som inte ville efterleva det bibelordet.

Men det är ju nåt helt annat än du skrev.
Diskussioner kan leda till antaganden och missuppfattningar att man tror att man menar så o,s,v,
Och en präst i sv. kyrkan har inte den teologin så då förutsätter jag att det var ett annat samfund du hade att göra med.

[Piccante]

Men det är ju nåt helt annat än du skrev.
Diskussioner kan leda till antaganden och missuppfattningar att man tror att man menar så o,s,v,
Och en präst i sv. kyrkan har inte den teologin så då förutsätter jag att det var ett annat samfund du hade att göra med.

Jag konfirmerades i Svenska kyrkan, och det var egentligen inte mycket till diskussion heller. Vi fick inte diskutera religion när vi läste för vi skulle läsa och lyda. jag minns inte citatet ordagrant men det var något med att om man vänder sig från gud så är man evigt dömd, eller förlorad eller något i den stilen.... Jag frågade vad det uttryckligen innebär? men det vägrade prästen svara på. Sen undrade jag vad det innebär i deras syn på ateister, agnostiker och de som tillhör andra religioner, är de oxå evigt dömda och förlorade själar utan räddning?

Säga vad man vill om gud men någon större humanist har väl aldrig varit. Jag har väldigt svårt för den människosynen som kyrkan har därför skulle inte jag tycka att en präst skulle vara till någon större tröst vid något tillfälle.

[anna_rispan]

MarkusH: vilken hemsk präst ni råkade ut för!!! vi hade en stökig konfirmationstid så fick vi hade tre olika präster. men ingen var så extrem som den du hade.

[Berith]

"en präst är en präst, oavsett situation". Hur menar du? Jag tror inte att en präst sätter igång och mässa över en person i chock och sorg. I så fall är den prästen oerhört oproffsig som inte klarar att hålla isär yrke och privatliv och faktiskt inte lämplig för sitt yrke.
Men du kanske menar att h*n har sin tro? Eller nä, det kan du ju inte mena eftersom det finns läkare som tror på Gud också.
---

Jag menade så här - en präst är en präst, alltid. Jag tror inte att h*n kan koppla bort sitt yrke. Eller yrke förresten, det är väl egentligen ett sätt att leva. Antar att dom inte bara är präster mellan vissa tider, vissa dagar. Vet inte vilket annat yrke jag skulle kunna jämföra med. Läkare kanske, som du säger. Men oavsett om läkare tror på Gud eller inte så är dom ju läkare först och främst.

Återigen, så tror jag inte att prästen ingår i en krisgrupp som privatperson. Om sen privatpersonen "tittar fram" mer än prästen så är det ok såklart.

[Berith]

Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Jag vet bara att varken staten eller de olika kommunerna lyckades särskilt bra efter tex. estonia, gbg branden och tsunamikatastrofen. De som lyckades hyfsat var kyrkan och de drabbade själva som tog tag i saken och startade egna stögrupper.
Självklart finns det undantag. Mina källor är dels berörda människor (utom i Gbgfallet) och tidningar och böcker.

Ok. Ska kanske säga att jag har ingen aning om hur det fungerar i min del av landet, har inte funderat på det förut. Och här drabbades såklart också människor av tsunamin och Estonia, och en bussolycka för ett tag sen. Men som sagt, jag vet inte hur kommunen gick in där, eller vem som gjorde vad.

[Berith]

---
Åh Tezzla så bra du skriver. Jag instämmer helt.

"Och vad jag behöver då är en människa med hjärta!"

Tror inte att en bagare t.ex. saknar hjärta. Eller busschaufförer, eller tjejen i kassan på ICA, eller killen på macken. Tror inte att det har med vilket yrke man har, om man har hjärta eller inte.

Känns nästan som att ni glorifierar prästerna, och då är vi tillbaka till mitt inledande inlägg. Jag skulle absolut inte uppskatta om en präst tog hand om mej i en traumatisk situation om ni eller prästerna själva inbillar sej att dom är dom enda med hjärta.

[Ralf]

Egentligen är det ett j-a tjat om dessa krisgrupper, som stödjer vid stora grjejer. Är sorgen större/kraftigare då för den enskilda individen i dessa fall än andra enskilda olyckor?

För några år sen lästa jag om en tjej i 20-års åldern med ett litet barn. Hennes kille hade dött i en olycka under natten o hon blev väckt på morgonen av 2 poliser som sade att killen omkommit. Thats it... Hon fick ingen mera hjälp sen. Hon mådde skit med för att få hjälp av en psykolog så måste du antigen vara svårt sjuk eller stå länge i kö hos landstingent. Givetvis efter att först ha gått till vanlig läkare först o allt vad som sker där.

[myskmadra]

Om man läsre på krisberedskapmyndighetens hemsida kan man se en definition på kris:
"Vad är en kris?

Med kris menar vi en händelse som drabbar många människor och stora delar av vårt samhälle. En kris hotar grundläggande funktioner och värden som exempelvis elförsörjningen eller vår hälsa och frihet.

För att lindra konsekvenserna av en kris måste kommuner, länsstyrelser, centrala myndigheter, organisationer, näringsliv och ytterst regeringen agera tillsammans. Det handlar om att vi måste kunna fortsätta att leva så normalt som möjligt även om vårt samhälle är hotat.

Misslyckas de ansvariga med att lindra effekterna av en kris kan allmänheten förlora förtroendet för landets regering och för myndigheterna. Det kan i sin tur hota den nationella säkerheten och vår demokrati.

Extraordinär händelse

En extraordinär händelse är en händelse som avviker från det normala och innebär en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga funktioner. En extraordinär händelse kräver brådskande insatser. Enligt lagen Kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap har dessa skyldigheter att särskilt förbereda sig inför detta slags händelser"

Personliga kriser, är något annat, drabbar ju personen men oftast inte samhällsfunktionerna! Det är en stor skillnad. Skillnaden- tycker jag - är att större händelser som drabbar flera får mer medial uppmärksamhet- på gott och ont. Den enskilda upplevelsen av en kris är ju helt unik och en persons behov kan inte jämföras med en annan persons.

Eftersom inte samhället resurser räcker till för människor i personlig kris kan det ju vara
läge att informera den som är intresserad att det finns möjlighet att söka stöd och hjälp hos kyrkans diakoner och präster. En del, jag vet inte hur många, har dessutom fördjupat sina utbildningar med psykoterapeutisk kompetens. Ofta kostar denna hjälpen inte något*, jämfört med vad en timme hos en leg psykoterapeut kostar ute på stan.
Detta var lite av mina tankar av idag. Rättså stor plats tog de! / Myskmadra

* Inte för den enskilde. Kostnadens bärs av de som stödjer svenska kyrkan.

[Ralf]

Eftersom inte samhället resurser räcker till för människor i personlig kris kan det ju vara läge att informera den som är intresserad att det finns möjlighet att söka stöd och hjälp hos kyrkans diakoner och präster.

Och om man inte e religös o tycker präster e "dumma", vad ska man göra då??

Redigerat av Ralf: 10-11-2007, 11:17

[Cacki]

Jag menade så här - en präst är en präst, alltid. Jag tror inte att h*n kan koppla bort sitt yrke. Eller yrke förresten, det är väl egentligen ett sätt att leva. Antar att dom inte bara är präster mellan vissa tider, vissa dagar. Vet inte vilket annat yrke jag skulle kunna jämföra med. Läkare kanske, som du säger. Men oavsett om läkare tror på Gud eller inte så är dom ju läkare först och främst.

Återigen, så tror jag inte att prästen ingår i en krisgrupp som privatperson. Om sen privatpersonen "tittar fram" mer än prästen så är det ok såklart.

Nej, jag uttryckte mej nog lite slarvigt när jag skrev privatperson. Naturligtvis har du alldeles rätt i att prästen är där å yrkets vägnar! Det är kanske bättre att kalla det privata värderingar. Det vore oproffsigt att låta sina privata värderingar gå ut över någon annan (helst i en situation som denna då de som behöver hjälp är mer sårbara än någonsin). Ta t ex en lärare som är mycket politiskt engagerad. Hur skulle det se ut om h*n försökte pådyvla sina åsikter på eleverna?

Sedan om man jämför privatliv och yrkesliv, så tror jag faktiskt att även en präst precis som t ex en läkare, måste hålla isär dessa roller för sin egen skull. Kan man inte koppla bort allt grymt man ser genom sitt yrke är risken nog ganska stor man går under själv. Detta ligger kanske lite utanför diskussionen, men det klargör kanske lite bättre vad jag menar med att jag uttryckte mej slarvigt i förra inlägget.

[myskmadra]

Och om man inte e religös o tycker präster e "dumma", vad ska man göra då??

Det tycker jag är en bra fråga!
Kanske det är dags för ateisterna att organisera sig, bygga alternativa byggnader
med allt igenom goda ateistiska livsrådgivare.
Mycket snack men lite verkstad är det ibland!
Om man har åsikter och kraft( ett tecken är ju att man kan uttrycka sig)
är det ju bra om man tar tag i och förändrar det man tycker är fel! Mera sånt.

[pejori]

tycker det är självklart att det är kyrkan som samlingsplatsen är...
kyrkan står ju för "friden" "lugnet" "sinnerligheten" och så vidare...
hur kul och okänsligt skulle det inte vara att ha krishanteringen i simhallen?

sen kan man tycka si eller så om präster, men den som ofta möter mäniskor i sorg och kris är ...just präster.
dom vet vilka tankar som rör sig i huvudet på t.ex. en mamma som förlorat sitt lilla barn...
hur man tänker och mår när ens käraste omkommit i olyckor eller våldsdåd.

är man i akut kris är det nog det sista man tänker på om lyssnaren är präst eller rörmokare.
då vill man att någon lyssnar eller bara finns med...

[Tezzla]

Känns nästan som att ni glorifierar prästerna, och då är vi tillbaka till mitt inledande inlägg. Jag skulle absolut inte uppskatta om en präst tog hand om mej i en traumatisk situation om ni eller prästerna själva inbillar sej att dom är dom enda med hjärta.

Och HUR kan du få det till det när jag faktiskt skrev:

...skulle det någon gång ske något så fruktansvärt att jag behöver akut krishjälp så struntar jag i om det är en präst, muslim, en frikyrkopastor eller whatever som hjälper mig.

Jag har INTE glorifierat präster och jag har INTE påstått att de är de enda med hjärta.

[Berith]

Det tycker jag är en bra fråga!
Kanske det är dags för ateisterna att organisera sig, bygga alternativa byggnader
med allt igenom goda ateistiska livsrådgivare.
Mycket snack men lite verkstad är det ibland!
Om man har åsikter och kraft( ett tecken är ju att man kan uttrycka sig)
är det ju bra om man tar tag i och förändrar det man tycker är fel! Mera sånt.

"Alternativa byggnader" - menar du speciella byggnader där krisgrupperna och de drabbade samlas? Räcker det inte med alla andra byggnader, andra än kyrkor alltså?

[netaave]

Säga vad man vill om gud men någon större humanist har väl aldrig varit. Jag har väldigt svårt för den människosynen som kyrkan har därför skulle inte jag tycka att en präst skulle vara till någon större tröst vid något tillfälle.

Personifierar inte du Gud med det rötägg till präst du råkat på nu?
Och vad är det för speciell människosyn du syftar på, sånt varierar ju överallt i samhället och man kan inte dra alla över en kam.

[Berith]

tycker det är självklart att det är kyrkan som samlingsplatsen är...
kyrkan står ju för "friden" "lugnet" "sinnerligheten" och så vidare...
hur kul och okänsligt skulle det inte vara att ha krishanteringen i simhallen?

sen kan man tycka si eller så om präster, men den som ofta möter mäniskor i sorg och kris är ...just präster.
dom vet vilka tankar som rör sig i huvudet på t.ex. en mamma som förlorat sitt lilla barn...
hur man tänker och mår när ens käraste omkommit i olyckor eller våldsdåd.

är man i akut kris är det nog det sista man tänker på om lyssnaren är präst eller rörmokare.
då vill man att någon lyssnar eller bara finns med...

Som sagt... Jag förstår inte det självklara i att ha kyrkan som samlingsplats. Tror knappast att en katastrof blir mindre av att man går till kyrkan. Och när alla drabbade samlas, alla dessa förtvivlade föräldrar och barn och andra är det nog svårt att finna frid och ro. Just då, det kommer säkert senare. Kanske veckor och månader senare. Men just vid första samlingen är det nog mest gråt och kaos. Eller tror ni att dessa förtvivlade anhöriga sätter sej i bänkarna och bara slutar gråta och lugnet infinner sej....?

Och om du jämför simhallen och kyrkan så förekommer det nog inte varken bröllop, barndop, begravning eller konfirmation i kyrkan samtidigt som krisgruppen samlas där. Precis som det naturligtvis inte förekommer handbollsmatch eller gymnastikuppvisning i idrottshallen (som jag föreslog tidigare) om det skulle samlas en krisgrupp där. Ganska dum jämförelse tycker jag.

Jag tror inte att präster är dom som oftast (ofta - men inte oftast) möter människor i sorg och kris. Tänk bara på alla poliser som är först på plats vid trafikolyckor, tillsammans med räddningskåren. Till exempel. Dom får nog ta hand om större sorger och kriser än prästerna, när dom kommer in i bilden.

Och dom enda som vet vad som rör sej i huvudet på andra i vissa situationer är bara dom som varit med om nåt liknande.

Neej det håller inte, pratet om att det är självklart att det är kyrkan och personalen där som ska hålla i krishanteringar.