Jag heter Cecilia Karlsson och det var väldigt länge sedan jag hade någonstans att bo, så jag minns inte alls.
Och där jag för det mesta är, finns det knappt några hus. Det skulle väl vara på sommaren då, men då är det bara turister som får tak över huvudet.
Vid min ålder (72 år) har jag hunnit öva upp musklerna ordentligt eftersom jag är smed. Jag kan hålla ett järnspett i ena ändan och sträcka ut armen rakt ut från kroppen och jag kan även banka kallt järn så snabbt och hårt att det glöder.
Det bästa som finns är olika myndigheter. Tänk att fördriva en kväll i telefonkö, telefonsvarare som meddelar "viktiga" möten (frissan) eller någon med roliga idéer om vilka blanketter som är användbara.
Jag tror aldrig att jag sett en unge som jag tycker är snygg, därför är jag jätteglad att den inte blev någon i tonåren när allt knäppt skulle göras på en gång
Frisyren är luddig men väldigt kortklippt och vitgrå. Jag har bara två par ögon som går att använda och just nu är de på rengöring så det är väldigt svårt att se något.
Improviserad jazz och kramgo dansbandsmusik ligger mig väldigt varmt om hjärtat men dubbdäck mot torr asfalt är svårslaget.
Allt är relativt. För en mask är det en större avkoppling att gräva i den hårda jorden än att vara med och fiska.
Ny variant av presentation, Hi hi hi....
09-03-2008, 20:55
