CITAT (Jan Lindgren @ 29-06-2008, 21:56)

Hej!
Inavel måste förekomma inom alla djurraser. Det är enda sättet att hitta recessiva negativa gener. (I dag kan man ibland göra en DNAkontroll.) Slår man ut alla avelsdjur vars avkomma visar recessiva sjukdommar så får man bort en massa skräp ur aveln. Det finns extremt hårt inavlade djur vars avkomma är mycket sund och frisk.
Blandrasavel är ibland bra när man vill producera bruksdjur. Dessa djur används normalt inte till avel. Ibland används treraskorsningar där man växlar mellan handjur av tre olika raser. Kan ge bra produktionsresultat. Vid produktion av bruksdjur hos höns används normalt fyra hårt inavlade stammar.
Använder man handjur av hög kvalitet så förbättrar man rasen även om lite sämre hondjur används. Man måste ofta använda lite sämre hondjur när det gäller husdjur som har låg reproduktionshastighet.
Det som förtvånar mig när jag läser den här tråden är att det tydligen inte finns några vettiga undersökningar om vilka raskorsningar som ger bra resultat. Är inte korsningsaveln inom hund och katt mer seriös? Att man någon gång träffat en trevlig eller otrevlig hund är inte särskilt relevant.
Jag har aldrig sysslat med hund och kattavel men självklart kan man inte bara bedöma utseendet på ett djur som ska fungera som familjemedlem. Jag har däremot sysslat lite med islandshästar och där har man i alla tider använt bruksvärdet som det viktigaste kriteriet vid bedömningar vilket innebär både fysiska prestationer och beteende. Det var kanske däremot inte helt lyckat enligt vår tids syn att använda hingsthetsningar som ett urvalskriterium. ( vikingatiden )
När man ställer ut fjäderfä så är det utseendet man bedömer men det är oftast inte djur som anses vara familjemedlemmar så det gör inte så hemskt mycket om lynnet är lite sämre.
Att slumpmässigt korsningsavla kräver ett mycket stort ansvarstagande hos uppfödaren och man måste vara beredd att ta sitt ansvar och vid behov avliva hela kullen.
Självklart vill uppfödaren tjäna pengar. Lägger jag ner tiotusen kronor på en betäckning så hoppas jag att avkomman ska bli så bra att jag kan tjäna några tusen. Ibland kan det vara trevligt att föda upp ett souvernirdjur för eget behov. Vi har två sådana hemma. Döttrar efter en underbar hingst som vi inte brytt oss om att få godkänd. Naturligtvis är de renrasiga och vi tror att fölen kommer att bli underbara ridhästar men knappast några svenska mästare. När det gäller de flesta djurarter så kan man bara få ett vettigt pris på toppdjur, hundar tycks vara ett undantag.
MVH
Jan Lindgren
Jag tror att du ser lite annorlunda på avel än vad vi gör som enbart avlar sällsakapsdjur, eller ev djur för utsällning och fortsatt avel. Katt för min del. Visst kan man hitta reccesiva gener genom att använda sej av hård inavel, men det är inte den vägen jag vill gå, att föda upp kullar som rena expriment för att sen avliva eller få döda kattungar är inte ett alternativ. Viss inavel förekommer därimot i raser med extremt liten avelsbas, och där använder man sej också av utavel på andra raser för att med tiden få en avelsbas som är stor nog för att kunna existera på egen hand utan varesej inavel eller utkorsningar.
När det gäller katt så finns det nog mycket riktigt inte några undersökningar om vilka raskorsningar som ger bäst reslultat, mer än rent utseendemässigt. Men katten är ju även om skillnader finns i temprament inte så "specialiserad" som vissa hundraser kan vara. Så jag har aldrig hört talas om en rasblandning som gett problem på det sättet, det som kan hända är väl att man från början inte riktigt vet vad man har fått. Har kattungen fått det livliga och pratsamma temperamentet från siamesen, är den lugn och stillsam som en perser eller ligger den nånstans mittimellan.
Sen finns det ju rasbundna sjukdomar och sjukdomar som är mer vanliga i vissa raser, så att blandar man kors och tvärs så är det betydligt svårare att hålla koll på vad katten kan bära på, utan risken är stor att det visar sej efter några generationer.
Men min absolut grundläggande protest mot avel på huskatt är ju det stora antalet hemlösa och dåligt uppfödda som finns, och att det år efter år bara ökar, trots information och idogt arbete på katthemmen och bland andra frivilliga.