Ursäkta mitt korta svar, jag är på dåligt humör. Alla kan ju inte komma ihåg varför det aldrig blir några kycklingar hos mig så det kan jag väl berätta en gång till. För 7 år sen när jag hade kycklingar sist var det ett avtal med den som jag fått hönsen av, han kunde ta tupparna som blev. Jag hade då precis fått två nya hönor och en tupp av honom efter att räven tagit alla mina höns, jag ville ha fler men han hade inga fler att avvara. Det blev bara två kycklingar, en höna (hon som nu blivit mamma) och en tupp (min avatarkyckling) och han tog tillbaka pappatuppen när de började bråka, han hade då själv förlorat en massa höns och alla tuppar så han behövde en tupp. Efter det blev det inga fler kycklingar för jag kan och vill inte mörda tuppkycklingarna. Jag har inga problem med att andra gör det, bara djuren slipper lida, men själv blir jag för fäst vid mina djur. Nu var det en annan bekant som vill ha grönvärpare och frågade om han kunde få avelsägg av mig. Först sa jag ja men att jag ville få tillbaka en höna efter min älsklingshöna, sen kom jag på att detta var chansen att en gång till få njuta av kycklingar så jag föreslog att
jag skulle föda upp dem istället och behålla en eller två hönor. För två år sen låg hon på 6 ägg tror jag det var, det blev inget. En död kyckling i ägget och resten obefruktade. Jag ville ju att hon själv skulle bli mamma så det blev inga fler försök eftersom hon inte ville ruva en gång till. Samtidigt sparade jag ägg av min stora svarta grönvärpare till min bekant hela sommaren, men ingen av deras hönor ville ruva. Han var här när hon hade slutat värpa och börjat rugga, då fanns det 2 av hennes ägg kvar som inte var för gamla, men han trodde inte någon skulle lägga sig så han sa att jag skulle sluta spara dem. När jag precis hade ätit upp dem ringde han och sa att en höna hade bestämt sig för att ruva! Det är sorgligt för min höna dog den hösten och hon var en fin höna, det hade varit trevligt om hennes gener funnits kvar.
I fjor låg favorithönan på 9 obefruktade ägg. Sen lånade jag in en tupp men hon ville inte lägga sig igen, så till slut blev jag så desperat att jag petade in tre ägg under guldsebrighten som ville ruva just då, och det blev en tuppkyckling som jag behöll och det var tur det så han kunde bli pappa nu för jag hade nog inte kunnat låna tuppen igen.
Så på sätt och vis har jag längtat efter de här kycklingarna i 7 år, då kanske ni förstår!

Pappa deltar i familjelivet