När det värsta har hänt, finns det hopp, kan man hälpa Alternativ

[Inga från Närke]

Jag undrar så varför vi är så rädda för att tränga oss på och störa andra när någon har sorg.

Man vet oftast inte hur man ska hantera situationen. Vet inte hur man ska säga m.m. man kanske blir mycket ledsen själv för att man inte orkar ta sorg vem det än är som går bort. Då har man svårt att hantera det.

Personligen tycker jag det är jobbigt när någon kommer fram och beklagar sorgen eller liknande jag vill bara att det ska gå i samma lunk efter som före för livet går vidare. Detta låter nog hårt för många men tyvärr så är jag uppväxt så.
Många kanske tror att jag inte varit med om sorg men mitt första möte med döden var min lillasyster (hjärtfel) när jag var sju och hon ett år, mina morföräldrar (ålder) före jag fyllt 15 år, mina farföräldrar (ålder) före innan jag fyllt 30 år,en kusin när jag var 35 år (hjärntumör), mitt bonusbaren när han var 18 (sjukdom), min pappa (hjärtinfarkt)för 5 år sedan, en moster (sjukdom) för 2 år sedan så nog har jag upplevt döden av nära och kära men har fortfarande tankar som att livet måste gå vidare och vill inte ha någon som kommer och beklagar m.m.

[kasam]

Läst denna tråd... Förfärligt det som hände flickan o hennes föräldrar. Beundrar dig Aqvakul (o din fru också såklart) för att ni inte lät risken att göra fel hindra er från ett försök att göra riktigt gott. Faran med att göra något är kanske ändå mindre än faran att inte göra något alls. Ja, o gör man det - som ni - med känsla o lyhördhet för "mottagarna", så behöver det ju inte bli så konstigt. Att de ges möjlighet att bara öppna dörren (om de nu vill det), ta emot blomma (eller vad det nu är) o säga tack o stänga igen eller kanske välja att släppa in. Det viktiga här - tycker jag - är att familjen inte känner sig tvingad. Hur vet man det? Kan man ju inte veta säkert, men gör man det med försiktighet, ställer frågor osv så bör det inte vara någon större fara. Ja, o frågan kvarstår ju: Är inte faran större att den som är i behov av stöd inte får det alls pga allas vår försiktighet, hänsynsfullhet och rädsla för obehag för såväl egen som andras skull.

(Jag har själv missat att göra det ni gjorde... minns det fortfarande som ett av mina grova misstag. Jag har dock gjort liknande och fått gensvar på att det var värdefullt. Trodde tidigare att "bli lämnad ifred" gällde för såväl mig som andra, men har även som mottagare fått ta emot medmänniskors omtanke och uppskattat värmen.)

[Bettson]

Det finns ett talesätt om krissituationer.

Häll i
Håll om
Håll tyst
Håll ut.

Följer man den regeln vid plötslig sorg och traumatiska händelser så går det nog inte fel.'

Människor i kris tänker inte på mat precis och det måste de ha
En vanlig kram säger mer än tusen ord
Inga ord kan trösta men det kan lindra att någon lyssnar på den sörjande
Håll ut. När nyheten i händelsen äv borra och de anhörigas kris kommer först när chocken lagt sig. så finns ofta ingen hjälpande hand eller lyssnande öra när det behövs som bäst.

Vem som verkligen är vän och vem som är bekant vet man inte förrän något omvälvande händer.

Den trogne "nära vännen" kan plötsligt var bortblåst och den ytligt bekante man bara nickat åt visar sig vara en klippa. I sorgen prövas vännen heter det och det är så sant.

En nästan lika stor sorg är att man "tagit miste" på sk vänner.

Heder åt dig Aquvakul och din fru som vågar vara medmänniskor.

[pejori]

Det finns ett talesätt om krissituationer.

Häll i
Håll om
Håll tyst
Håll ut.

Följer man den regeln vid plötslig sorg och traumatiska händelser så går det nog inte fel.'

Människor i kris tänker inte på mat precis och det måste de ha
En vanlig kram säger mer än tusen ord
Inga ord kan trösta men det kan lindra att någon lyssnar på den sörjande
Håll ut. När nyheten i händelsen äv borra och de anhörigas kris kommer först när chocken lagt sig. så finns ofta ingen hjälpande hand eller lyssnande öra när det behövs som bäst.

Vem som verkligen är vän och vem som är bekant vet man inte förrän något omvälvande händer.

Den trogne "nära vännen" kan plötsligt var bortblåst och den ytligt bekante man bara nickat åt visar sig vara en klippa. I sorgen prövas vännen heter det och det är så sant.

En nästan lika stor sorg är att man "tagit miste" på sk vänner.

Heder åt dig Aquvakul och din fru som vågar vara medmänniskor.

Du skriver så fint så änglarna brister i gråt när dom läser det Bettson

[Gillan]

Du skriver så fint så änglarna brister i gråt när dom läser det Bettson

Japp, det är precis det de gör