Min stämning är alldeles utmärkt och min nyfikenhet är stor för varför du skriver som du gör?!
Man behöver jo inte säga ett ord till sina djur,utan att de kommer glatt emot en.
Men har du märkt hur dina djur agerar då du har mått dåligt,utan att du visat detta på något vis överhuvudtaget?
Har du uppmärksammat nån gång ,om du har hund,att hunden börjar röra på sig och går till dörren och efter en stund ringer någon på dörrklockan?

Eller att du möter en total främling som börjar med glatt röst pratar med din hund och din hund reagerar med morrning?Eller att din hund går till en annan främling som inte säger ett ord,men hunden är så glad och viftar och viftar på sin svans!

Jag tror absolut att djuren ser bilder och agerar därefter och kan "se" hur vi människor är inom oss och de känner våra kännslor,bättre än vi förmår känna medmänniskornas kännslor.
Vi människor dömer varandra efter utseendet,färgen,kläderna,var vi kommer ifrån,våra ord etc...
Jag tror att djuren "ser"förbi det yttre.

Verje vuxen människa väljer själv vad h*n vill tro på!

Tala med djuren kom låååååångt före 2000talet,men "TALANDET" om det har kommit idagen mer och mer under de senaste 20 åren så vitt jag vet.

Jag känner en kvinna som i telefon kan berätta för mig hur mina hundar har det,precis där de har haft besvär och dessutom helt utan betalning!Men jag går ändå till Veterinären när det är någonting som är fel.

Att tala med djur för mig är mycket mycket mer än djurpsykologi,vi alla har osynliga "trådar" mellan oss,men de flesta av oss människor kan inte "se" eller uppfatta detta.

nä man kan inte tala med djur, de fattar inte vad man säger.
förutom ord som man tränat in då.
däremot kan man ha öga för vad djur önskar och man kan ha ett kroppspråk som djur förstår.

Alla kan absolut INTE tala med djuren och alla människor kan inte "tala-läsa av" sina medmänniskor!
Förritiden fanns inte varken TV,dator eller telefon så människorna kunde inte sprida sina kunskaper om att tala med djuren.På den tiden fanns säkerligen flera äkta "djurpratare"
Mycket av det ursprungliga och sanna har förvanskats i vårat "pengargalna" värld-människor.

Människor behöver i första hand egentligen känna sig själva,innan vi skaffar barn,eller djur,men det är också en skola vi går i medans vi lever här på våran underbara planet och vi människor behöver varandra (både de goda och de mindre goda människor) OCH vi behöver djuren,naturen..ja ALLT levande för att kunna utvecklas till sanna människor...änu är det lång kvar till dess.....eller kanske inte,men det är en annan historia.....

Jag tror att din katt skulle ha även en massa att berätta om dig,men trogna som djur är vill det inte berätta om sina ägare,har jag hört-läst...

Det är bara att konstatera att det finns människor till allt.....



Gulle Emil

och sen kom mannen som talar med hundar - ceasar millan - tråkigt nog är det bara hemsnickrade tortyrhalsband och el som talar för den mannen

jag tycker att han verkar haja hur hundar fungerar och att de gör det i flock. Tortyrhalsband?

japp, han har knåpat ihop ett halsband som han sätter på hundarna som gör så ini helvete ont så de kan inte annat än göra som han vill.
prova ett själv. eller så kan du ju prova något av de elhalsband han använder.
sen jävlar dansar man, hur mycket eller lite folk än talar.

halsband

fast jag tror att det ska finnas en ceasar millantråd någonstans här på forumet så vi kanske ska skippa honom här.
ber om ursäkt för ot.

Ja tyvärr använder han stackel och elhalsband i en del fall. Dessutom sätter han upp halsbandet bakom öronen på hundarna
vilket är mycket obehagligt för hundarna och kan skada dom illa om det tas efter av okunniga människor. Tyvärr sitter det en massa okunnigt folk och tror att hans idéer går att direkt överföra på deras nyinköpta små valpar och unghundar. Detta trots att det står varningstext i hands program. Han jobbar med problemhundar i USA där hundhållningen är helt annorlunda än här. Folk går ju inte ens ut med sina hundar där eller aktiverar dom på något sätt. Därför blir det helfel när folk här tar efter hans metoder.

Man måste sålla agnarna från vetet när man tittar på hans program och inte bara svälja allt. Det är mycket pengarna där!

För Motti är detta "bullskit"och om du vill förstå hennes ståndpunkt så behöver du se på livet genom hennes ögon,eller hur?

Historia förtäljer inte allting,utan sådan här speciella kunskap fördes över från generation till generation...jag kanske har fel?!

Prästerskapet har gjort så mycket hemskheter,men de har inte fattat att göra annorlunda..av rädslan..vad vet jag?

Moder Jorden mår mycket mycket dåligt!!!

Du behöver inte hålla tyst,du är en gåva till oss som vandrar här på Livts Stig,likaså som ALLA andra är,ALLT som lever och har levt!!!!!

ALLA av oss får tillbaka tiofallt av det som vi själva har givit,MEN alla av oss förstår inte detta,vi är alla på olika nivåer i livets skola och ingen,absolut ingen är mera värd än nån annan!
VI ÄR ALLA VÄRDEFULLA!!!!!!!

HUR skulle Motti kunna förstöra för andra medlemmar? Tror du det så är det som att ta ifrån de andra medlemmar deras egen förmåga att ta sina beslut över vad de våga eller inte våga!

Om någon inte vågar komma fram och berätta om sina funderingar så kan jag tänka mig att h*n ännu inte är redå för att göra det,utan behöver "växa" till sig....vi behöver ha förtröstan till medmänniskornas existerande där det är i livet och respektera deras val.....



Här,vilket spöke?



Visst är det härligt med mångfalden och sååå mycket att lära!Varför skulle du trassla till tråden?
Fick du hjälp från andevärlden?

Det skrev jag med glimten i ögat som ett skämt efter att fuchian tidigare förfasat sig över att det satt folk här på forumet och skrev på nätterna. Det gör bara överförfriskade personer enligt henne och själv är hon aldrig på forumet efter kl 19.00 för sen sover hon påstår hon.

Ja,jag tror på detta på rent allvar!

Många av oss som ha djur kan behöva lite extra hjälp,när det är någonting som man är orolig över och inte har själv kunnat läsa av,så jag tycker att det är okej att gå till en djurpratare,men inte skulle jag betala tusentalskronor för det!

Ja,med kärlek kommer man långt här i livet,i alla relationer....

Hi hi hi,det är vädigt vad du gillar ordet Bullskit

Det är mycket bra för hälsan att skratta...det finns till och med kurser för skratt

Ni som tror på paranormala fenomen som telepati och annat, ni kan bli rika. En fd illusionist mm i USA, James Randi, har satt upp ett pris i en miljon dollar till den som visa på ett paranormalt fenomen under kontrollerade former. Eftersom ni tydligen tror benhårt på detta så är det bara att håva in pengarna. Förmodligen ingår även att prata med djur och växter. Tyvärr är den beska sanningen att allt är inbillning och fantasier och kanske lite självbedrägeri.

Nu blir jag full av skratt för detta"bullskitandet"

Annars så hävdar jag att det finns INGA "fånar"...bara människor under utveckling!

Kommunikation mellan människor och djur sker med bilder,i alla fall från djurens sida,men vi människor har tyvärr blivit av med den förmågan.

Så trist livet skulle bli om jag endast talade till människorna.....

Jag talar med mina växter t.o.m.sjunger jag för dem då och då

Kolla här nedan:
http://paranormal.se/mirror/sokaren/www.so...e/INDEX306.HTML




Nä,fy för tortyrhalsband och el!!!

Till en vis del tänker jag så också,men människor kan jo också lära sig att förstå.
För länge länge sedan förstod jag inte mina hundar alls,men hundarna,de goa kära fyrbenta vännerna lärde mig att bli en bra matte Och i samma veva började min vandring för att förstå mig själv och den resan pågår fortfarande och kommer att pågå ända tills jag dör.

Inte skulle jag klarar av sådan test,eftersom jag inte kan ta emot bilder från mina djur,annars hade jag ställt upp.

Om du inte ta emot dessa bilder hur vet du då att dina djur kommunicerar med bilder?

Jag har läst böcker om detta.
Dessutom prövade jag det för länge sedan.Min hund var ute långt borta från huset i trädgården,då blundade jag och tänkte hur jag stod på trappan och "såg" hur min hund kom till mig och till min stora förvåning kom hon genast och jag gick ut och mötte henne.

Spännande ämne det här - jag tänkte bidra med lite personliga erfarenheter, helt utan värderingar.
(Ganska långt inlägg, hoppas det är ok:))

Jag har haft katter i en himla massa år, och har aktivt ansträngt mig för att lära mig deras signaler så gott jag kan. Detta har lett till att vänner och bekanta ofta ber mig komma och studera deras katter om ett problem uppstått (beteendemässigt, inte medicinsk, jag är ingen veterinär ) Det jag, och alla människor, har kunnat lära mig är att tolka kattens subtila signaler och ofta kunna dra logiska slutsatser på dessa byggda på erfarenhet och studier. Ibland har jag kunnat råda djurägaren att gå till vet omedelbart, eftersom beteendet katten uppvisar kan vara ett sjukdomstecken, andra gånger kan det vara så enkelt som (bara ett exempel) "flytta kattlådan längre bort från matskålen så slutar katten att kissa i sängen - hon visar att hon är obekväm med att ha sin toalett så nära sin matplats". Varje djur är en individ och vad som passar för en passar inte alltid för en annan - men om du noga studerar djuret och har lärt dig artens normala signaler så kan de flesta lära sig att se (i grova drag) vad som är fel. Naturligtvis förstår jag mina egna katters signaler bäst, också för att vår tillitsfulla relation gör att de lättare kan/vågar visa obehag för mig. De flesta djur är annars experter på att inte visa att de har ont, till exempel.

Det är också så att djur med en bra relation till människor till viss mån lär sig att "prata människa", alltså anpassa sina signaler till vad djuret märker att vi förstår. Kanske tränar de oss? Katter är ofta bättre på detta än hundar (jag har hund också) och en annan, helt orelaterad, observation jag har är att ett gott förhållande mellan katt och hund har mycket mer att göra med hur väl katten lärt sig att "prata hund" än tvärt om. Nåväl, tillbaka till ursprungsämnet.

Jag har aldrig haft gåvan att se djurens bilder, hur gärna jag än hade velat önska att jag hade den, utan har fått förlita mig på att lära mig deras signaler - som jag beskriver ovan. Med en speciell katt kom jag väldigt nära, ibland kunde jag ana mig till mer komplexa medellanden än vad de rena signalerna antydde, men jag tror också att detta hade att göra med att vi älskade varandra mycket (DET var signalerna tydliga nog att berätta för mig) och hon ansträngde sig extra hårt för att "tala människa" så jag skulle förstå. Hur som helst räcker min kunskap mer än väl till att erbjuda mina djur bästa möjliga katt- och hundliv (hoppas jag) - men någon kommunikation utöver det mest basala handlar det inte om. Länge länge har jag också ansett att det där med djurprat är ren bogus - att det inte går - fast jag väldigt gärna skulle vilja att det fungerar. Min önskan att förstå dem bättre driver den viljan. Så hände det något för ett par år sedan som satte den tron lite på ändan.

Jag var på en kattutställning, med den där speciella katten jag berättade om ovan. Jag ställer ut mina katter ibland, men visar de mig att detta är något de tycker mycket illa om så slipper de, oavsett hur fina utställningsdjur de är Först och främst är de mina vänner. Jag har en ras som är mycket lugna och människotillvända, och de flesta av dem "står ut" med utställningarna utan att lida av det. Mycket få av dem verkar faktiskt direkt tycka om det, men det finns ett par. Den här speciella katten var en av dem. Hon var tydligt glad och avslappnad, älskade att träffa nya människor (var aktivt kontaktsökande), tillbringade tiden på domarbordet i konstant stadium av spinnande och med en avslappnad kroppshållning, öronen framåtriktade och svansen rätt upp i vädret (tydligt kattecken på att den mår bra). Vi åkte på många utställningar ihop. så en dag ändrade sig allt. Badet var mysigt som vanligt (ja, hon gillade att bada, udda - jag vet) men torkningen tillbringade hon ihopkurad som en icke-badvan katt istället för luxuöst utsträckt som vanligt. Nästa morgon när det var dags att åka till utställningen var det svårt att få henne att komma, och välpå utställningen var det en helt utbytt katt. Hon ville inte "prata" med någon (utom mig), hon låg ihopkurad på domarbordet, hon visade på alla sätt att det HÄR var inte kul. Jag blev självklart förvånad och oroad över denna radikala förändring, vilket jag också nämnde för en av försäljarna på utställningen som jag känt länge. Hon fick INGEN bakgrund, jag bara nämnde att min katts beteende på utställningen var så olikt hennes vanliga glädje.

Kvinnan i fråga (vi kan kalla henne Anna, fast det heter hon inte ) ställde då en försiktig fråga till mig om jag kunde expandera mitt sinne till att tro att det finns människor som faktiskt KAN ta emot bilder från djuren, och i viss mån tolka dem - och jag konstaterade att jag gärna ville tro på det, men inte kunde (som jag skrev ovan). Då berättade hon att hon själv var en av dem som kunde detta, och undrade om hon fick träffa min älskling. Inget att förlora, tänkte jag, och gick och hämtade henne. Anna satt med min katt i 5 minuter ungefär, och kattens beteende var helt ändrat vid slutet av denna tid. Hon blev tydligt mer livfull under tiden, mer kontaktsökande, och avslutade "samtalet" med att sätta tassarna på Annas axlar och gnida sitt huvud under hennes käkar i ett typiskt kattbeteende mot någon de känner stort förtroende för och vill byta dofter med.

Sedan berättade Anna för mig vad som var fel. Hela händelseförloppen från bad till utställning var för katten en behaglig helhet, berättade Anna, där hon och jag var väldigt nära under hela proceduren och hon inte delade min uppmärksamhet med någon annan, djur eller människa, utan där hon blev bortskämd och stod i centrum, något som hon tycker mycket om. Hon berättade för mig att något hade ändrats med torkningsproceduren som varit väldigt obehagligt för katten - vad som brukade vara en behaglig kontaktövning mellan henne och mig hade fått en antydning till "fara" - och fara var något katten aldrig upplevt med mig förut. Detta hade förstört helheten för katten och istället för att känna sig trygg i min "mentala famn" på utställningen var katten lite orolig och kunde inte göra något annat än att dra sig inåt i sig själv. Det som brukade vara roligt med massa främlingar som beundrade henne samtidigt som hon visste att inget ont kunde hända henne när jag var där, blev ytterst obehagligt när hon inte var helt säker på att hon kunde lita på mig. Allt detta var en "tolkning" från några tydliga bilder från kattens syn på händelseförloppen, naturligtvis inga ord.

Anna frågade mig om det varit någon skillnad under torkningen, och framför allt om jag ändrat något från de vanliga rutinerna (jag hade alltså INTE sagt något om att hon uppfört sig annorlunda redan då) och ja, det hade jag ju. Jag hade köpt en ny djurtork som blåste lite hårdare och lät lite mer - men inte mycket. Flera av de andra katterna hade blåsts med denna tork innan och ingen hade reagerat onormalt - alltså hade inte den förändringen varit något som slagit mig kunde ha något att göra med kattens förändrade beteende. Anna bad, på min begäran, katten om ursäkt från mig (jag vet, det låter luddigt - men handlar mer om att kommunicera att förändringen inte varit illasinnad) och "berättade" också för katten att detta aldrig skulle hända igen - och hon KAN lita mig. (enligt anna någon form av bild av värme, kärlek och trygghet, oförändrad från tidigare - tydligen svårare att skicka än att ta emot bilder fick jag förstå). Direkt efter detta gick katten från Annas knä till mitt, för första gången, och strök sig längs mig. Freaky. Resten av utställningsdagen gick som vanligt, hennes förändrade beteende var som bortblåst - hädanefter blåstes katten uteslutande med den gamla fönen och situationen upprepades aldrig.

Det här är min enda erfarenhet av att "prata" med djur - och även om jag fortfarande har svårt att tro på det fullt ut har min skepsis fått sig en rejäl törn. Så är det bara. Kanske kanske kanske ändå att det FINNS människor som kan se bilderna, och tolka dem. Kanske till och med att man kan skicka bilder tillbaka. Kanske

MVH
Emma

Jag började skriva mitt inlägg ovan innan diskussionen rört sig emot att djuren kommunicerar i bilder - jag ville bara nämna det!

Anna lärde mig att så är fallet, och ända sedan dess har jag försökt visualisera vad jag vill kommunicera istället för att tänka orden. Verkar fungera skrämmande bra ibland - men ingenting som jag kan sätta som någon form av "bevis"

Roligt att höra från dig och dina erfarenheter med "djursamtal", Jag har använt det på mina djur och alla är de olika på sitt sätt att kommunicera med oss. Jag tycker att det är svårt att hålla tråden flytande vid ett sånt tillfälle och det är inte enkelt ,, usch huugana mig!
Men det var inte min väg på jorden att bli en sådan person ... med all respekt till dom som kan det ...
Min väg ledde mig till kosmisk healing och mediumskap och det räcker fullt upp för min del. Hadde turen att få den bästa läraren i Sverige som fick mig att förstå och använda dessa 2 saker som jag är mest lämpad för.

Men allt har sin tid ... jorden var ju platt, trodde dom då när de inte visste annat .... .. Fuchian ..