Teven står på i bakgrunden och jag hör ... "han stog" ... precis som jag när jag lyssnar på böcker,
hör att det sägs "stog" ist för stod. T.ex ... byrån stog intill dörren .... pojken stog nära vägen osv

För mig låter det lite knepigt, men kanske är det vanligt förekommande i andra delar av landet.

Här i Bohuslän säger man "stog". Stod låter väll mer som mälardalsdialekt?

jag säger stog, tror jag. fast sedan är min dialekt lite speciell så där är väl inte mycket rätt när jag pratar.

? ... det skrivs ju stod ... just att man uttalar d som g ... det känns knepigt.

säger nog bara "sto".. min dialekt är lite avfilad stockholmska...

Jag säger stog, men skriver stod.

Jag säger och skriver stog. Min mormor sa stod så jag tror man sa så oftare förr men nu går det bra med vilket som.

Det är mycket som sägs på ett vis och skrivs på ett annat. Skriftspråket utvecklades ur en enda dialekt antar jag, och tog inte hänsyn till hur folk i resten av landet talade. Mycket av skriftspråket utvecklades dessutom långt innan den den del av landet som jag bor i hade erövrats av Sverige. Svenskarna tvingade med våld alla i de nya landskapen att lära sig svenska, men lite finns fortfarande kvar av ursprungsspråken. Tydligast märks det väll i Skåne. Där finns det ju knappt ett enda ord som sägs och skrivs på samma vis.

Samma som "egentligen".Många jag hört, på sistone (speciellt unga mänskor) säger "egenkligen". Sen om de stavar det "egentligen", det har jag ingen aning om ...

Aha .. ser ut som kanske är bara vi här i norr som talar skriftspråket:)
Ett annat ord som jag alltid reagerar på, är väsentligt som nu så gott som alltid sägs ... vesäntligt!

Det har jag faktiskt hört också i våra lokala nyheter.

Den första standardsvenskan sägs ju vara Gustaf Vasas bibel som blev första boken på svenska som spreds över hela landet. Före den hade latin varit kyrkospråket och det förstod ju ingen alls. Den skrev visst av konungen betrodda biskopar i mälarlandskapen så den blev präglad av deras dialekt. Rikssvenskan har ju mycket drag av huvudstaden och Mälarlandskapens dialekt.

Som västsvensk har jag märkt när jag har talat med både norrmän och danskar att ju mindre man anstränger sig med att tala "tydligt" rent och artikulerar sig och ju mer bred dialekt man talar ju bättre blir man förstådd Rikssvenskan är ju en märklig konstruktion från landets baksida som inte har något gemensamt med andra nordiska språk.

Så gör jag med!
Anki

Nu blir jag riktigt osäker när jag tänker efter jag säger nog stó när jag pratar och skriver stod.

Wiktionary säger så här;

stog

1. (talspråk) preteritum av stå

stod

1. böjningsform av stå

så båda funkar i talspråk men stod är korrekt i skrift.

Men är det inte så med mig, dig och sig, att man skriver det så, men uttalar det som mej, dej och sej?

Jag säger stog men skriver stod.

Ett annar språkligt fenomen som jag lagt märke till den senaste tiden vad det gäller skriftspråk vs. talspråk är att många blandar ihop dem och dom, det går bra att säga: dom åkte skidor men ser lite knepigt ut om man skriver: dem åkte skidor för det heter väl: de åkte skidor...

jag säger stod, precis som det stavas, kanske för att min familj består av en samling danskar/skåningar och norskar/värmlänningar, det är en salig blandning av dialekter så det är bäst att hålla sig till skriftspråket och att artikulera väl så alla förstår vad man säger.

Jo, det är många som har svårt för de och dem. Det är nog för att de har svårt att skilja på subjektsformen och objektsformen... Men skriftspråket förändras också, så idag går det att skriva dom (i vissa texter), även det känns som att personen i fråga har ett enkelt skriftspråk, typ...

Säger "sto", skriver "stod".

Det blir nog mest stog i tal och stod i skrift men jag kan även säga stod. Håller fö med malcolm om dem och dom, man att försöka påpeka för den som säger fel skall man passa sig för.

Jag både skriver och säger stod.

Absolut stog. Stod är för jobbigt att säga sen beror det lite på vad för ord som kommer efter. Helst inte konstant efter stog då blir det sto istället. FYI är från Bohuslän/Götet om ngn forskar genetiskt.

Idag är det ju helt accepterat att skriva dom. Problemet uppstår när människor ska försöka skriva "fint" och blandar ihop de och dem.

Säger stog men skriver och vet att det egentligen heter stod.

Säger dom och skriver också dom, oavsett om det ska vara de eller dem. Tror också att dom som skriver dem istället för de tror att dom ska bytas ut mot dem, precis som AQ skriver.

Kanske att e och ä byter plats i väsentligt precis som e och ä förväxlas i enda och ända? Jag säger nog mer vesäntligt än väsentligt, men förväxlar aldrig enda och ända. Tycker det är konstigt att man inte vet (?) att enda har sitt ursprung i en/ett och därför inte borde förväxlas med ända. Den sitter man ju på eller är slutet på nåt, korven tex. "Du är den enda jag har älskat!" - "Du är den ända jag har älskat!"

Förväxlar heller aldrig sett och sätt men det ser man ju här ibland. "I stort sätt blir det bara röda blommor..."

Skriver också mej, dej och sej om det inte ska vara något formellt då det får bli mig, dig och sig.

Kom på ett par ord till som är svåra att skilja på - var och vart!

Jag tror att var använder man när man syftar på en plats och vart använder man när man visar på riktning...

för mig gäller stod i båda fallen - säger/skriver aldrig stog!

När jag gick i skolan på 60- och 70-talet fick vi veta att det var okej att skriva "dom" men det var inget jag anammade och jag vägrar att skriva "juice" som "jos" också.

Att klaga på någons stavning är lika mycket tabu som att kritisera hur någon är som chaufför.

Jo, visst är det så, men jag tycker synd om de som inte kan stava. Det är lätt att det ger ett oseriöst intryck. Har du läst på blocket ibland? Kanske att ett bristfälligt skriftspråk skrämmer bort vissa köpare

Du har nog rätt där och samma sak gäller för ej och inte, minns när jag blev ordförande för radhusföreningen där jag bor och gick igenom en del papper. Det hade pågått en tvist mellan föreningen och skattemyndigheterna under en längre tid om huruvida föreningen var skattepliktig eller inte och det märktes hur vår sekreterare ansträngt sig för att skriva kanslisvenska men inte behärskat det riktigt. Jag skrev som ett vanligt brev till skattemyndigheterna och berättade att de enda "inkomsterna" som föreningen hade var medlemsavgifterna och dessa pengar var endast till för renovering och underhåll av vår gemensamma garagebyggnad och vi har varit skattebefriade sedan dess.



Har också lagt märke till det men jag tror det är många invandrare som annonserar och kanske inte behärskar språket riktigt, speciellt när det gäller bilar.

Appropå ord så tycker jag det ser väldigt tokigt ut när folk vill slänga sig med "fina" ord i skrift utan att veta vad det egentligen heter. Det blir liksom inte bara stavfel då.

Fast nog tycker jag det är bättre att skriva dom istället för att använda de och dem fel som man ser att många gör.
Beträffande stod och stog så har jag alltid använt stod, både i tal och skrift. Stog låter helt galet i mina öron.
Jag kommer ursprungligen från Småland men bor sedan många år i mellansverige så jag tror inte att det är ett dialektalt fenomen
Gita

Om man har svårt för de och dem, men ändå vill använda det när man skriver så kommer här ett tips:

Ha engelskans they och them i tanken när du ska skriva
de dem

Pelle och Lisa såg Karin och Olle.

De såg dem
They saw them
subjekt objekt

Men visst är det väl stod som är det rätta om du t.ex slår upp ordet i ett lexikon, eller har jag fel?
Gita

Jo jag tror du har rätt och märker att jag börjar bli slarvig själv.

Håller fullständigt med men visst är det synd när språket utarmas fast det är väl så det "utvecklas", tittar man på gamla svenska filmer från 30/40-talet tex. så är det inte en människa som talar så numera. Jag har en gammal upplaga av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (tryckt 1928) här hemma och den är jobbig att läsa pga. det "ålderdomliga" språket. Försökte läsa den för barnen när de var små men de tröttnade snart och jag få medge att jag inte heller gillade språket i den nå´t vidare.

Dessa böcker (det är två) förtjänar dock en egen historia, det var en klassuppsättning och någon gång i mitten på 60-talet skulle de bytas ut mot en nyare och reviderad upplaga. Vår fröken ordnade ett slags "lotteri" där de gamla böckerna delades ut bland eleverna, hon stod med ryggen mot katedern och låtsades slumpvis dela ut dem till var och en. Jag fick ett fullkomligt oskadat exemplar i perfekt skick av del I och var naturligtvis lycklig över det, veckan därpå var det dags att dela ut del II och jag hoppades så klart att jag skulle ha samma tur den gången. Blev överlycklig när den visade vara minst lika fin som den första men så här efteråt begriper jag hur det gått till. Vår fröken Margit Lundgren (gift med Svante Lundgren som skrivit flera böcker om djur och natur) hade lagt böckerna i en viss ordning så att de elever som troligtvis skulle vara rädda om och uppskatta dem skulle få de finaste exemplaren. Listig kvinna men ingen genomskådade bluffen då men jag är tacksam för att jag har dessa gamla böcker i min ägo då de innehåller riktiga fotografier av hur det var förr i världen.

Kom ifrån ämnet lite nu men tyckte ändå att min lilla historia passade in i denna tråd. Hoppas ingen tar illa upp pga. detta.

nee idag sa jag sto, så jag måste ändra mig här. tydligen säger jag inte stog.

Säger stog och skriver stod . Är en bakåtsträvare eftersom jag fullkomligt hatar när man skriver dem i st f de. Har lättare att acceptera att man skriver dom i så fall.

Är noga med skriftspråket men slarvar nog en del ibland .

Jopp, ett extra mellanslag innan sista punkten. Det blir en bock i kanten.

Nja...
Man brukar säga att rikssvenska inte är den som talas i Stockholm utan så som man pratar i Uppsala.

Och min 20-åriga arbetserfarenhet av export är att om pratar med våra nordiska grannar, ju tydligare ("rikssvenskligare") man pratar, desto enklare har de att förstå. En dansk jag pratade med sa att skånska fattade han ingenting av (vilket i mina öron är 75% danska i ljudandet om ej i språket )men däremot var det lättare med rikssvenskan.

Glömde ju att svara på den urspungliga fråga!

Blev också osäker, men jag tror nog jag säger stog men jag skulle aldrig skriva det i en text (bortsett från nu då!) utan då skriver jag allt stod.

Aj aj aj Rudan ! Så fel det kan bli ibland !

Tycker det är märkligt när människor som försörjer sig genom sitt skrivande som tex. journalister och författare inte behärskar det skrivna ordet. Ofta ser man meningar som börjar med om, att, men och att skriva men efter kommatecken blir allt vanligare. Liza Marklund är ett skräckxempel på detta och jag vägrar att läsa hennes böcker just på grund av dåligt språk, samma sak med Ulf Lundell som kan skriva sida upp och ner utan punkter eller nytt stycke. Spelar ingen roll för mig hur intressanta eller spännande berättelserna i sig kan vara men jag störs så mycket av det dåliga språket att jag inte kan fokusera på vad det egentligen handlar om.

Akta dig för att ha några förkunskaper då när du läser journalisters alster. För mig och alla andra tågintresserade framstår tidningsjournalister som närmast analfabeter, såna grodor kan man läsa. Så var det t.ex. över 10 år sen gamla SJ delades upp i Banverket(själva banan), SJ(passagerartågen) och Green Cargo (godstrafiken) men fortfarande får SJ skulden så fort något blir fel.

Håller helt och fullt med dig Malcolm ! Blir lika irriterad jag på dessa " författare " som inte kan skriva !!!!

Förutom de du nämnde så gillar jag inte Camilla Läckberg och det finns fler i den genren som skriver som krattor . Ändå så säljer de jätteupplagor och sprider det dåliga språket fast det är väl som jag skrev förut att man är en bakåtsträvare när man tycker som man tycker. Språket ska ju utvecklas men när en del skriver så man knappt förstår vad de menar , syftningsfel o d , och får bra betalt så tycker jag det gått för långt.




Hoppas jag skrivit korrekt nu så inte Rudan sätter fler bockar i kanten .



edit : oj oj oj var tvungen att rätta stavfel !

Jag håller med. Har dom inga korrekturläsare på förlagen längre?

Länge leve Klas Östergren!!

Jag läste mycket av Harry och Moa Martinson, Ivar Lo Johansson, Bernhard Nordh, Strindberg, Wilhelm Moberg mfl. i min förra ungdom och det är väl där jag format mitt skriftspråk. Det var författare som kunde uttrycka sig, började iof. sig min läsarkarriär med Enid Blyton (Femböckerna) och Sivar Ahlrud (tvillingdetektiverna) men detta ledde så småningom till att jag började läsa "riktiga" böcker. Var en riktig bokmal under min uppväxt och tycket inte om att man bara fick låna sex (6) böcker i veckan på skolbiblioteket men som tur var fanns ju det kommunala biblioteket också.

Jaså, Blyton och Ahlrud!!! Även du min Brutus! Jag lägger till Biggles också. Fast mamma gillade inte att jag läste Biggles, hon hade läst nånstans att det var kommunistpropaganda. Hon hade alltså uppenbarligen aldrig öppnat en Bigglesbok. Fö var Blytonböckerna inte tillgängliga på det kommunala biblioteket, nån sorts bannlysning. Skolan hade dock dem men de var alltid utlånade så jag fick köpa dem.

Jag läste också allt detdär plus Carolyn Keene - Kittyböckerna men det var väl inget för unga herrar?

Nu börjar ni prata böcker !! Läste också böcker av de författarna och i tonåren blev det Dostojevskij m fl. Är vi någon sorts dinosaurier , eller ? Det känns nästan så !