Väl tänkt och skrivet!
Mvh
Fenja

Absolut inte! Då har jag nog missuppfattat hela tråden tror jag, jag skrev ganska tidigt att det var inlärningsförmåga jag avsåg när man har lätt för sig, inte intelligens. Intelligens är nåt helt annat. Det är barn med god inlärningsförmåga jag vill ska få en utmaning, för det är meningslöst att traggla alfabetet när du redan själv läser Alfons på fritiden. Det är meningslöst att gå på en engelskalektion när de lär sig skilladen på I was/You were när du redan fattat det för ett halvsekel sen.

Är det inte så att dagens skola är anpassad till medelmåttorna, de som är "lagom" duktiga. Varken de högt begåvade eller de svagare eleverna får den hjälp och stimulans som de på olika sätt troligen behöver för att utvecklas maximalt.
Sen har jag svårt att förstå varför det är OK med elitklasser (med intagningsprov) för musik- och idrottsbegåvade elever men inte för de språk- och mattebegåvade. Jag tror både att de svaga och de högt begåvade eleverna skulle tjäna på en nivågruppering
Gita

Jag hoppas att ordet intelligens var ett "misstag" . För det finns ett antal intelligenser enligt vissa forskare (bl.a Howard Gardner).
Och en person med dyslexi eller dyskalkyli är som oftast ingen "dumbom"- oftast tvärtom- men faller ofta imellan stolarna i den normala skolan.
Men vad är det för lärare/skolor ni pratar om?? När jag jobbade som lärare på gymnasiet stod det TYDLIGT i våra styrdokument att vi skulle jobba efter elevens behov... Och jag tycker inte att det är svårare- snarare tvärtom (iaf i gymnasiet).
Men rent vatten och sunt förnuft är ju en bristvara i dagens samhälle.

b

Det är just den synen du nu beskriver som jag tror är livsfarlig. Ska man kalla dom som är språk- eller mattebegåvade för högt begåvad elit och alla andra för svaga elever så är vi ute på mycket tunn is. Dessutom finns ju språk- och mattebegåvade även bland musik- och idrottsbegåvade. Nivågruppering i all ära men det måste gå att fixa utan att man har "elitklasser" i grundskolan och då ska man i så fall se över om det kanske behövs nivågrupperingar även inom andra ämnen.

Jag upplever det inte som att skolan är anpassad till medelmåttorna utan den försöker tillgodose att alla hänger med vilket inte är så lätt om man kommit snett från början. Om den som är duktig i något/några ämnen inte får utmaningar så beror det nog mer på lärarna än på skolan.

Håller med de som säger att det är en utmaning att hjälpa andra för du måste kunna förstå och därmed förklara på ett bra sätt samtidigt som den du hjälper kanske ställer frågor som gör att du som hjälper måste tänka i andra banor . Att klara av det är en utmaning som du lär dig massor på.

Skillnaden på att ha skolor för intelligenta och mindre intelligenta och för elever med musik - eller idrottsbegåvnngar är där är det EN förmåga som tas till vara medan de i övrigt följer samma undervisningsplan som alla andra. När man delar upp efter den " totala intelligensen " blir det något helt annat.

När man gör högskoleprov så är det indelat i olika områden , språk , matte osv osv. Om vi säger att den som får 1,5 på högskoleprovet , det normala brukar vara kring 1,0 , är intelligent så kan den ha nästan alla rätt på flera områden men var ganska dålig på ett annat.

Om vi tänker tanken att skolungdomarna skulle göra ett inträdesprov till en " intelligent " skola och det skulle motsvara 1,5 på högskoleprovet så blir det inte bra för den eleven i alla fall. H*n kommer inte att klara att hänga med i de ämnen där h*n är sämre .

Då återstår det att bara de allra allra bästa skulle få gå på den intelligenta skolan , den som är bäst i alla ämnen även de praktiska . Men resten då ? Ska vi ha olika skolor för de som är bra i matte eller språk eller geografi eller historia osv osv.

Tror nog att det bästa är att om man är bra i t ex 3 ämnen får extra uppgifter t ex läsa nästa års kursbok eller hjälpa andra . I ett eller flera ämnen kanske man själv måste ha hjälp och då kan man få den av de som är bra där.

Sedan var det någon som tyckte att det var skrämmande att en elev kan mer än sin lärare. Tycker inte jag är så konstigt. En elev som har ett eller två stora intressen gör i stort sett inget annat än ägnar sig åt det/dem och kommer att gå om de vuxna förr eller senare .

Jag har i alla fall den inställningen att mina barn kommer att lära sig mycket mycket mer om många många fler saker än vad jag någonsin kommer att göra . Visst, kanske kommer jag fortfarande att kunna mer som den gamla pluggskolan lärde mig ( t ex att rabla Noah's barn = Sem , Ham och Jafet ) men vilken nytta har jag av det egentligen ?

Jag tänker på mamamaggans inlägg. Je va int på de vise. Och inte mina söner heller. I dag är en lärare i grafisk formgivning och den andre civilingenjör och systemvetare inom GIS. Deras snurriga vägar till nuläget skulle ta en hel sida att redovisa deras väg från grundskola till gymnasium och nuvarande yrke.

Hur var jag då? Skolan från början i årskurs ett till konstindustriella högskolan (konstfack på den tiden) var ett störande element på min egen aktivitet och mina intressen. Trots det har Havamal och dyl, diverse geografi, historia, grundläggande matematik, förmåga att beställa en bärs på andra språk och stundtals en tafat förmåga att uttrycka mig i skrift av någon anledning fastnat. För att inte tala om konsthistoria, kompositionslära, ritteknik och form- och färglära. Jag skyller på två saker. Dels autodidakt arv och miljö dels bra lärare även om jag inte var särskilt själsligt närvarande. "Je dor" (Fr) är mitt favourituttryck.

Skämt åsido. Dina barn blir vad du gör dem till. Föräldraansvaret och med det tollerans och förmåga att våga jämföra sig själv med "de dj-a ungarna" är det viktigaste för våra barn. Kräv inte mer än vad du själv skulle accepterat som barn/ungdom — men förklara varför. Visa alternativ och på vägen dit. Förvänta dig inte mer än vad du själv skulle accepterat som pubertetsungdom. Skäll inte och gorma och skrik för en fylla, graviditet eller uppblommande faderskapsmål. Snacka om saken när det lugnat ner sig. Och framför allt säg aldrig "Vad var det jag sá.

Individanpassad undervisning låter verkligen idealisk och är nog så när det fungerar. Tyvärr så är det skralt med lärare som kan/orkar det.

Elitskolor kommer bara att passa en mycket liten grupp lite äldre elever. I övrigt handlar det om valmöjlighter, individualisering, tillräckliga resurser och kompetenta lärare.

Att göra klasser för intelligenta låter, som många säger, väldigt vanskligt, intelligent på vilket sätt.... men kanske klasser eller grupper för vetgiriga. Klasser/grupper där alla ungarnana är intresserade av att veta mera och där takten är lite snabbare och att man går lite djupare i ämnena. Det kanske skulle kunna vara något. Hade också ungar som satt av tiden dom första åren för fröken och hennes hjälpfröken hade fullt sjå att springa efter dom som inte satt stilla och hjälpa dom som inte hängde med alls.
Det skulle ju också ge lärarna tiden att ägna sig åt dom som kanske inte får den hjälp dom skulle behöva hemifrån. För så är det ju som Överbölingen säger, vi föräldrar har ett stort ansvar och många överlåter ju gärna det till skolan helt och hållet.
Anki

Hej!
Det finns också forskning som visaŕ att elever i åldersintegrerade klasser har sämre kunskaper i basämnen. Därför är det inte längre så populärt med åldersintegrerade skolor och nivågruppering ökar. Det måste rimligtvis vara bättre att gruppera elever efter kunskap och förmåga istället för efter ålder. Forskning visar också att särskilt pojkar som är födda sent på året i genomsnitt har lägre betyg.
MVH
Jan Lindgren

Det finns elever som är så uttråkade i skolan att när de gjort sitt så ställer de till annat till allas förtret. Oftast är dessa elever understimulerade och skulle passa bättre med mer utmaningar i de områden de är duktiga på. man ser ju ex. i vuxenvärlden av personer som knappt öppnade sina skolböcker, men sitter i höga poster och det pga att de är så skapade.
Alla passar inte den "normala" mallen. .....fuchian...

Jamen det är ju inte så konstigt för det kan ju skilja i stort sett ett helt år i ålder på elever i samma klass. Sen mognar väl pojkar ofta senare än flickor också om jag inte har helt fel.

Kan någon förklara för mig varför det är OK med speciella musikklasser, som ju är allmänt accepterat, men inte med speciella matteklasser.
Gita

Jantelagen kanske. Jag kan inte riktigt förstå det. Har elever specialkunskaper och intresse så borde det tas tillvara tycker jag. Likaväl som att elever med svårigheter ska få specialundervisning.

Kanske för att musik knappt har något utrymme alls i den vanliga skolan utan måste utövas på fritiden om barnet vill kunna förkovra sig och har fallenhet. Ska man ha speciella matteklasser så skulle väl såna behövas även för dom som går i musikskolor.
Eller finns det speciella musikklasser i den vanliga grundskolan nu för tiden?

Det jag inte förstår är varför det skulle skapas särskilda matteklasser om det nu bara är matte några elever är extraduktiga på. Det är väl bara matte och språk det varit tal om för resten av ämnena är ju samma för alla.

Det påstås ju att Einstein var usel i matematik. Kanske en skröna. Om inte så visar det ju på att vi utvecklas olika snabbt. En del behöver längre startsträcka, men dom lyfter till slut. Alla vill bli något när dom blir "stora". Polis,brandman,lokförare,austronaut. Drömmen finns där att bli något. Och det är ju skolans uppgift att uppmuntra
o kanske puscha på. Sedan kanske man inte blir austronaut, men vadå. Viljan räknas.

Det är lite olika med elevers intresse för skolan och den påverkan man fått från sina föräldrar, som jag tidigare nämnde, kan vissa bli bråkiga pga understimulans och när andra kämpar med sina läxor så har en del det redan klasklart.
Jag har själv fått turen att lära de högre kursserna som fanns då i både matte, engelska, tyska, kemi och fysik. Det brukar ju vara så att antingen är man bra på matte eller bra på språk men hos mig gick det väl nån korsslutning för jag fick alldrig nog av de extra kurserna och hade jag kunnat då att fortsätta mer i dessa ämnen.
Skrattretande nog fick jag ett stibendium att börja på konstfack men nix, en målarkludd i familjen räckte.

Det gällde att skaffa sig ett yrke och inte sikta högre. Senare efter dotterns födelse fick jag en möjlighet att läsa matte och engelska och ville läsa mer kemi, men allt skulle jag inte hinna med.

Vår dotter var rätt vissen på mig och om jag hade kunnat dela av mina kunskaper mer än med läxläsning så hade hon velat det. Hon var inställd att göra sitt och trivdes i skolan tills det hände en omvälvande sak i hennes liv och hon fick vara borta från skolan 1½ år och hadde en privatlärare periodvis och jag hoppade in när det behövdes, men att gå i skola är en heltidsjobb och nu hade hon fått "ett jobb" utöver skolan när hon var 9 år. Tufft, men så nyttigt för henne men hon avskydde kändiskapet.

Efter det blev skolan en pest för henne pga. mobbing som följd, men som tur var hade hon ärvt mer av sin far och basar just nu över 3 olika avdelningar, varenda ca +- 40 anställda. Detta jobb sökte henne och inte att hon sökte nytt.

Han lär ha blivit underkänd, troligtvis därför att han tänkte i sina egna revolutionerande banor som inte stämde med det läraren försökte lära ut..
Fast han var nog ganska unik, sådana begåvningar vimlar det inte precis av...

Enligt wikipedia hade han utmärkta betyg i mattematik, så det hela verkar vara en myt.

Om du läser lite längre upp så har jag redan skrivit om det.


Men vi tar om det .

Om vi ska ha speciella skolor för alla ämnen t ex matte , geografi , historia osv hur många olika skolor skulle vi då ha ?

Varför kan inte eleverna gå kvar i sina vanliga skolor men få extra " tuff " undervisning i de ämnen som de är duktiga i ?

Nu vet inte jag vad du menar riktigt med musikklasser. Eleverna läser väl precis samma saker som alla andra elever också men tyngdpunkten ligger på musik.


En orsak till att ha musik - eller fotbollsklasser kan ju vara tillgången till utrustning för specialämnet. Sedan var det väl också så för några år sedan att skolorna fick satsa på olika " specialämnen " t ex finns det skolor i dag där all undervisning sker på engelska.

Matte är ju lite speciellt. Geografi och historia är väll bra, men matte ligger till grund för så mycket mer. Skall Sverige fortsätta ligga bra till inom forskning behöver vi folk som verkligen får fördjupa sig inom mattematiken. Att det är musik och idrott som har specialutbildningar beror inte på att vi behöver dessa kunskaper, utan på att folk har dessa ämnen som sina favoriter. Matten vore långt nyttigare.

"Skall Sverige fortsätta ligga bra till inom forskning behöver vi folk som verkligen får fördjupa sig inom mattematiken." Säger du. Hur klarade sig de som gjort så att Sverige ligger bra till i forskningen idag?

Kanske hade vi inte lika hård konkurrens? Indien och Kina satsar mycket nu, men det gjorde dom inte tidigare

Indien o Kina kan vi nog inte konkurera med. Dom är på väg förbi oss. Uttrycket hungriga vargar jagar bäst är väl inte helt fel i sammanhanget. Dom länderna spottar ut kvalicifierade o motiverade personer i en rasande takt.
Vi köper allt fler produkter o tjänster därifrån. Volvo made in china är inte många år bort.