Visst är det väl ändå tokigt att vi kletar på oss en massa smink och färgar håret, på grekernas tid så gjorde dom det! Har jag läst nånstans?
Men varför håller vi på som vi gör?
Jag skulle vilja veta hur många här som "försöker" att se bättre ut än vad dom egentligen är?
Eftersom jag skapade denna allvarliga tråd så vill jag även ha allvarliga svar. För mej så har det blivit en jobbig grej! Jag "måste" färga håret, jag ska ha snygga naglar och jag får inte va fet....o.s.v...
Va tusan håller vi på med? OM jag skulle vilja va med en karl så då vill jag ju ha äkta vara! En karl tycker nog samma sak? Ändå så sminkar jag mej dagligen fast jag är ensammen? Varför? Är det för att jag vill älska min egen spegelbild? Är jag egotrippad? Berätta om er nu och era liv, hur gör ni? Snälla berätta !
Hum, hum ta nu lätt på min fråga, men jag tycker att vi ska ha en kul diskussion om hur vi är och varför vi "fjädrar upp oss" Vad söker vi? Vad söker jag som sminkar mej då jag bara ska va hemma?
Kramiz på er alla snyggingar! Skönheten kommer innifrån men......???
Tyck till nu!

Kletar inte på mig något smink ... har aldrig anv annat än mascara och lite ögonskugga och det
gör jag max några ggr/år. Tonat håret har jag gjort några ggr, men det försvann ju på några veckor så det struntar jag i.
Är nöjd med hur jag ser ut och nöjd med min vikt ... skulle jag bli lite fet så gör inte det heller något.
Lite pondus skadar väl inte en kvinna.
Kläder är jag noga me ... även om jag bara är hemma.

Ja jag måste nog erkänna att jag inte heller sminkar mig. Det är nog tio år sedan sist, beror mest på lathet. Hemma går jag oftast omkring i mjukisbyxor och t-shirt. På jobbet är jag mer noga hur jag är klädd, kanske därför det är så skönt att ta på mjukisbyxor när jag kommer hem

Är inte överviktig. Jag äter allt jag tycker är gott och ofta smör och grädde i mat, fast med måtta. Men visst känner jag nu när jag snart är 45 att kroppen förändras. När jag blir gammal vill jag nog hellre vara en lite rund tant än en mager tant

Men oj! Jag är ju en livsnjutare av STORA mått, allt som jag har har jag fått! Mina förfäder och min farfar och min pappa ägde denna mark. Nä inte allt....
Kärlek kan man inte köpa.

Jag har svårt för att va mej själv i många lägen, jag är uppfostrad till att vara en ärlig och bra person men ibland så blir man så .....

Jag sminkade mej redan som ung, min stora syss levde livet med elvis o dom stora! Jag var hennes sminkdocka då =0) Och hårsprayet flödade så man kvävdes!
Här fanns ju telefonväxel.... Borde ha ringt till nutiden för att få hjälp! Jag fick uppleva så konstiga saker i min uppväxt.kan det vara det som gör att jag försöker att hävda mej med att se bra ut m,m...?

Jag är fet, målar mig aldrig längre men färgar håret för jag tycker inte jag känner igen mig annars....
Behöver inte det senaste modet och vägrar klack på skorna, tycker jag mår rätt bra trots allt

Jag tror inte att du är "fet" det är hjärnan som tillåter dej att säga sånt! Klackeskor är inte heller min grej, jag bor ju i norrland där man enbart bär sköna skor.

Har inte sminkat mig sen hedenhös och aldrig färgat håret som för övrigt är grått sen nästan 30 år. Man kan se välvårdad och snygg ut ändå anser jag men jag är inte riktigt säker på att den lätt överviktiga kärringen i spegeln tycker detsamma.
Kläder ska vara stora, bekväma och ha många fickor och skorna ska fungera att gå i. Kjol äger jag en styck och den är lång och skön. Nästan alla mina kläder är svarta. Har ingen stor garderob. Det är praktiskt.

Smink är ett okänt begrepp för de allra flesta män i min ålder. Däremot är jag noga med att vara välklippt (hår och skägg) och tycker att jag ser mycket bättre ut när jag är lite solbränd. Men att ligga in solarium har jag ingen lust till.

Sminkar mig i stort sett aldrig och överviktig kan man nog inte kalla mig, arbetskläderna i damstorlek 34 på jobbet är en aning stora (ibland köper jag kläder på barnavdelningen) + jag ser ca 10år ygre ut än jag är ibland får jag visa leg för att folk ska förstå hur gammal jag är + jag umgås mycket med yngre människor och kan nog ibland verka yngre till sättet än jag är.

Jag är väldigt populär på den där dejtingsiten jag lade upp mig på som lite skoj, osminkade bilder + ärlig beskrivning av mig själv gisses vilken respons t.o.m 20år yngre killar vill dejta mig så jag tror faktiskt inte jag behöver smink.

Använder heller aldrig smink, har inte gjort sen tonåren. Färgar inte håret och är inte särskilt modemedveten heller. Jeans och sportiga bekväma kläder duger för det mesta.
Anki

Gillar snygga kläder och är förtjust i fransk mode, för de vet hur man visar sina behag på rätt sätt och stilfullt.
Brukar inte sminka mig mer än läppglans om jag är enbart hemma, men håller håret i trim och ser till att fixa det hos frissan, men en enkel toning av det som inte håller mer än några veckor kan jag fixa till om man ska ut och resa och det inte är frissadax. Håret har nog alltid varit mer eller mindre långt, ej kort och i guldbrun, ljus. Inget grått, likt min mors. Hon fick lite grått i sitt hår under sista året hon levde och hon blev 87 år. Min mormor var helt slåt i hyn vid sin 75-års foto och inte ens gråhårig.
Kan måla mig rätt så kraftigt vid utetillfällen, men har en kosmetologutb. så jag vet vad som passar.

Går till hudsalong par ggr per år, mest för att känna mig fräch, men har inga beskymmer med huden annars och har inte rynkor, till deras stora förvåning och använder endast sånt med fukt på huden.
Lite kortare än medelläng med midjan på rätt ställe. Min dansträning har nog format min kropp under åren.

Min 5 år yngre syrra blir sur när hon blir kallad till storasyrran, hon är rynkig i hyn och åldern synns mer på henne.

Det nästa som står i mina tankar är att skaffa en bra skräddare/sömmerska som kan sy en del baskläder åt mig, trött på att lägga upp själv.
Bra att ha en resegarderob som man inte behöver vara så rädd om att det blir skrynkligt.
Naglarna har jag behållit som de är, för kan inte ha längre naglar pga. dockgutning och putsning, men den tanken har flygit i mig när jag ser min dotters fina naglar. Jag är nöjd med det stora hela och går på gym under vintertiden för att fixa musklerna och för framtida behov, man vet ju aldrig vad som kan hända, så det gäller att vara nöjd just nu och inte tro annat. ....fuchian...

Är jag överviktig? Japp, men det är just nu bara att gilla läget. Normalt sett är jag ganska musklad men pga sjukdom så funkar inte kroppen som den ska just nu med en massa hormonbrister mm. Den och jag har olika åsikter men jag ska nog lyckas överlista kräket en vacker dag för jag saknar min kropp.

Färgar håret... Tja, om lusten faller på, typ en gång vart tredje-fjärde år. Klipper mig ca vartannat år... när jag kommer på att, OJDÅ , när blev det så här slitet.
Borstar inte ens håret varje dag. Drar ihop det med en truls på morran för att ha det ur vägen.

Ansiktet brukar jag skrämma med lite smink några gånger om året. Är nog lite för slapp för att orka sminka mig. Fåren och de andra djuren bryr sig inte om ifall jag är osminkad och det är dem jag arbetar och rör mig mest runt.

Plockar ögonbrynen gör jag OCH vaxar benen. Ser ut som en björn annars. När jag inte orkar vaxa brukar jag bara säga att jag sparar till vinterpäls.

Naglarna däremot, dem har jag under flera år gått på salong med. Sen ett år tillbaka har jag fått sluta pga ekonomin men kan jag bara få ordning på kroppen så jag kan jobba igen så kommer jag stå och banka på dörren hos min Nageltjej.
Saknar mina naglar. Det var det enda som jag unnade mig själv. Allt annat går till djuren.
Och... jo det går att sköta ett lantbruk med långa naglar! När det var dags för lammning filade jag ner dem. Det händer nästan alltid, varje säsong, att man måste in och gräva i en tacka för att vända lamm etc. Ville inte göra det med långa naglar.
Även när hunden valpade filades de ner.

Hallåj!
Kan inte hejda mej förlåt. Men måste bara garva: (pga skryt)

Annars då. Smink och smink, det ska vara ett bombnedslag av smink på ansiktet och gärna lite plastkirurgi varje vecka. Annars är man not. Klack, klack, klack everytime.
Nej, skojar bara

De vackraste kvinnorna är osminkade och lite mullighet gör dem bara skönare att krama.

Jag är lite för lång till min vikt,men det är inget jag tänker på dagligen.Smink ja det kan gå veckor utan nåt sen har man en period med lite lagom men det finns dagar då jag löper hela linan ut dock är jag nog oftast osminkad.Varför ja det beror på tid lust och prioritering.Men ibland känner jag mej piggare och fräschare med lite piff.Vad andra tycker de sk..er ja i !

Det är inte skryt det är förvåning jag trodde faktiskt ärligt talat att jag inte skulle få några erbjudanden alls trodde inte min naturliga look var speciellt populär bland killar.

Cool brud! Thumbs up!

Smink har jag aldrig använt. Att hålla sig hel och ren är ju trevligt. Likaså försöker jag vara hyfsad i håret och antingen vara rakad eller ha stubben under kontroll.
Någon gång emellanåt trimmar eller plockar jag missprydande hår här och var och plockar ögonbrynen vid behov.

Jag föredrar helt klart osminkade tjejer. Jag står inte ut med fåfänga människor som måste hålla på och joxa med utseendet och aldrig törs vara nöjda med sig själv.

Lite mascara när jag ska ut bland folk, färgar håret 2-3 ggr/ år. Ser ut yngre än jag är enligt andra.
Huvudsaken är ju att man mår bra, det syns utanpå om hälsan sviktar, tyvärr.

Vilken respons från osminkisar, hoppas du kan få lite svar från andra hållet också... Jag sminkar mig heller inte, när jag gick ut och dansade gjorde jag det då och tyckte det var kul, men nu.. Nixpix, till vardags gör jag det aldrig och det ska till en rejäl högtid för att jag ska göra det. Vill jag skämma bort mig tänder jag doftljus eller badar med doft och tända ljus(inte nu då jag ej har badkar). Jag har slingat håret i blont, skulle jag få grått hår skulle det inte göra något. (Jag har allt gråa strån). Kankse vågar jag vara mej själv, eller så är jag helt enkelt lat och ointresserad??

Det är inte billigt att se billig ut lär ju Dolly Parton sagt.

Under flera år var jag alldeles för kort för min vikt. Tänk så olika det kan vara.

Färgar inte håret längre, efter att min då 18-årige son tyckte jag var snyggare med vitt/grått. Innan dess hennade jag håret i c:a trettio år. Gillade den struktur håret fick av hennan. Nu när det har förlorat nästan all färg är det också kraftigare än det var innan. Har superkort hår numera, eftersom jag inte klarar av att göra något med det längre. (Kan inte lyfta armarna över huvudet). Kan sakna mitt långa hår ibland, men det går snabbt över.

Sminkar mig gör jag ibland. Ögonbryn, maskara och lite ögonskugga. Mest för min egen del. Tycker jag ser piggare ut då. Har man, som jag, kronisk värk och sömnsvårigheter, syns det i ansiktet ibland. Då är det roligare att möta sig själv i spegeln när man ser pigg ut.

När jag fortfarande arbetade sminkade jag mig dagligen.

Red Top Men det var ju så jag mena
Ibland blir jag rädd för mej själv men skyller på att jag städar nu, tittar bara ín nån gång ibland

Och jag som blev så avundsjuk. Visst vore det toppen om man var för lång för sin vikt.

Det går att skapa fantastisk vacker yta med smink, se speciellt stumfilmssmikning/teater, men nästan alltid ser det bättre ut utan. Är väl upp till var o en men det naturliga blir ändå det bästa.

Man kan väl vara sig själv trotts smink !för mig handlar det mer om en innre trygghet att vilja göra sig vacker är aldrig fel.När jag jobbade som frisör fick man alltid tänka på sitt utsende för man var ju reklampelare för sitt jobb så det blev lite påfrestaned att alltid vara på topp tvätta håret varannan dag osv.När jag flyttade ut på landet permanent för två år sedan så får sminkväskan vara ifred för det mesta alla har set mig omålad i byn och ingen ramlade ihop av förfäran ,men det var ett stort steg att ta från att ha sminkat sig varje dag sedan man var 14 år tills man var 55 !men här bestämde jag mig för att lägga av med att rusa upp varje morgon för att sminka mig,ja de fick väl stå ut med att jag var som jag var helt enkelt,men jag tycker det är himmla kul att sminka upp sig när man ska ut och shoppa klä upp sig osv,det är dubbelt så kul när man inte har tvånget att varje dag göra om samma prossedur och det handlar om inre trygghet att man känner sig själv och vet att man duger utan smink också.har till och med fått komplimanger fast jag varit osminkad.

det jag skrev innan skulle jag ge lite förtydligande. Till vardagen i hemmet är som sagt var lite läppglans i neutral färg och bekväma kläder som tål ett och annat.
Om det skulle uppstå en situationen att jag måste till stan, är inte smink det första jag tänker på, kollar endast håret och byter till snyggare, enkla kläder.
Jag kan inte den mentaliteten som jag har sett att det finns folk i affärer och köpcentrum i sina joggingsbyxor, och sällan har man fel --- de är från Finland!!! jag fattar inte den kulturen..... arbetskläder, rena är OK, gymkläder har jag då jag åker till gymmet och hem, men inte skulle jag gå till affären med dem, även vilket märke det skulle stå i dom.
Har inte ens hemma sådana plagg. Men det är ju upp till var och en och jag brukar inte bry mig om finnar i joggingkläder, men dom sticker ut.
använder en naturlook- sminktyp om jag åker till stan och har tid för det. Men tycker att det är roligt att pyttsa på lite extra vid andra tillfällen.
Att gå sminkad dagligen har jag inte gjort om jag har varit hemma eller i byn för man vet ju inte vilket skit man kan få av det på längre sikt.
ögonbrynen noppar jag själv. Rakning endast under armar och bikinilinjen och har inte haft en lite fjun i benen, så jag har aldrig rakat eller behövt vaxa dom. goda gener fr. mormor. ....fuchian....

Jag har blivit så van att se mej själv med lite mascara så jag känner mej faktiskt lite glåmig utan. Men det får räcka, allt annat jox sparar jag till festligare tillfällen.

(Det är ganska kul att höra hur många män resonerar. Hävdar att de tycker att kvinnor är finare utan smink men trycker man upp en bild i ansiktet på dem på en sminkad modell kontra en när hon är osminkad och frågar vilken hon ser bäst ut på....ja, vad blir då svaret??? )

Vad är det för män du frågar egentligen?

Jag sminkade mig dagligen fram till olyckan, och höll på med håret, spraya och fixa och lockade, detta var innan plattångens tid. Men sen olyckan blir det så himla jobbigt för armarna att hålla på så över axelhöjd det blir inte så mycket sminkning längre. Lite mascara ibland, vinter tid även lite mineralpuder. Någon enstaka gång per år sminkar jag upp mig ordentligt och känner mig jättesnygg.
Visst, jag duger ju som osminkad men som sminkad är jag en riktig pingla.

Min gubbe tycker också att jag är snyggast med smink, det erkänner han, men samtidigt säger han att han tycker att jag är vacker utan också. Vad bra, det betyder att vi har samma smak!

Jag tror att många män inte ser diskret sminkning heller, de tror att hon är osminkad när hon i själva verket lagt en hel massa energi på att få den där naturliga looken.

Jag går regelbundet till frissan, tonar håret själv hemma, sminkar mig (naturligt! slår vad om att många inte ens ser att jag är sminkad), tänker på vad jag äter och vad jag har på mig.

Varför nöjer sig kvinnor ofta inte med diskret sminkning då, utan väljer den vulgära looken i stället?

Där är sanningens ord!
Männen säger att vilja se kvinnorna osminkade, orakade osv, men stirrar blint på en snyggt sminkad fotomodell,
Vad är det frågan om?
den naturlooken av sminkningen kan ju ta en hel tid, men då ser männen kanske dessa som osminkade?? Det är ju helt fel. Tänk på vad som kan döljas under den sminkningen????

Maken uppskattar och ser även den naturlookken som att det blev ju snyggt. Bra att frå respångs på en gång.
Samma gäller med håret, han har sina favoriter bland mina uppsättningar..

Vid varje trettondagsafton hade vi min bästa väninna (hon som dog) en överraskning till våra karlar som de inte visste inget om. Vi brukade ta ett motiv och klä och sminka oss enl. det. Det var allt om rokoko till "galanta damer)
En gång hadde vi klänningar med massor av tyll under, överdel som snörliv. Väninnans man satt mittemot mig och höll koll på min dekolage, så väninnan frågade om det fanns nåt intressant? --- svaret blev ...han väntade när en eller bägge hoppade ur snörlivet!!!! --- Ingen risk, de är väl ankrade, så sluta upp att stirra!... Jag brukade sminka personalen vid årets fest, de som uppträdde, där gick det åt spackel, särskilt om någon karl skulle föreställa en strippa!!!! roligt var det. ....fuchian....

Ja se, det får du fråga dem.

Det kanske sminkar sig som de tycker är snyggt, och inte vad de tror att männen tycker är snyggt? Hemska tanke!

Törs inte, jag misstänker att dom skulle reagera fel på en sådan fråga

Fattar inte det mycket finstilta i dina inlägg....

Hmm....ingen speciell sort förmodar jag.
Men det ligger kanske en hel del i Whiskuchis svar. Det är ju det som är konsten med en lyckad make up....den ska helst inte märkas, bara förstärka "naturligheten".

edit: stavfel

Allting klär en skönhet. Ingenting misspryder en ful.

Allt pyntar på en gödselstack

der går i inte läsa dina små klotter, eller vad det nu är??????

Jag sminkar mig aldrig, anledningen är att jag inte får det att se naturligt ut utan det ser verkligen "påmålat" ut och då är det bättre att strunta i det.
Kan nog säga att jag vågar vara mig själv, följer inget mode slaviskt utan går i de kläder jag trivs bäst med vilket är jeans och tröja. Klänning/kjol är inte min grej och har faktiskt aldrig varit. Känner mig så obekväm i det.
Visst dras jag med lite övervikt men har för tillfället ingen ork/drivkraft/motivation att ta tag i det, men som någon ovan sa att det är ju bara lite mer att tycka om och krama...

Sminkade mig när jag var yngre men inte sedan väldigt många år tillbaka. Tycker det är skönt att slippa hålla på med det och min man föredrar mig "naturlig", konstigt nog.

Tonar håret däremot. Började en gång i tiden när jag tröttnade på mina skadeglada släktingars eviga kommentarer om vad gråhårig jag blivit, fast jag var så ung. Lite tjatigt när varje gång man träffas, få höra hur många nya vita strån man fått och hur de upplyste ev besökare om hur illa det såg ut i huvudet på mig. Ingen fick missa detta faktum.....
Blev så van vid att göra det till slut så det har bara rullat på. Men en dag ska jag, utan att skämmas, visa upp mitt vita hår. Jag är bara inte riktigt där än.

När det gäller kläder så föredrar jag sk funktionskläder. Genomtänkta detaljer och plagg som inte sitter illa och skaver och har sig. Otrendig är bara förnamnet.

Innehåller inte smink o andra skönhetsmedel en hel animaliska produkter också? Djurfett mm. Hur ställer man sig, som kvinna, till det när man inhandlar olika skönhetspreparat?

Aja menar att skönhet är så mkt annat än just smink. En del tycker att man ser "yngre" ut för att man (inte jag då alltså utan kvinnor) sminkar sig och ung skall man tydligen vara annars går det inte att vara snygg. Bara snygg för sin ålder vilket är ett uttryck jag avskyr men som tyvärr är vanligt. Tycker både män och kvinnor blir vackrare med åldern då det där lite valpiga försvinner för erfarenheten.

Jo skönhet är väl mkt annat som ex nyfikenhet, att vara glad eller varför inte allvarlig. Ju mer man lär känna en människa ju vackrare blir den också tycker jag.

Håller absolut med dej ang åldern och skönhet. Och ingen kan slå hål på att skönheten kommer inifrån och den tar lite längra tid att se än en snabb blick...men lite fåfäng kan man väl få lov att vara om man vill?

Att våga vara det man är, med eller utan smink och annat beror på första hand om att kunna älska sig själv den person man är. Alla sina goda och onda sidor hör till en helhet om man jobbar på att få en enhetlig bild av sig självt.
Desto svårare är det desto äldre man är. Då är man oftast märkt av sjukdom och negativitet och den personen är inte vacker, med eller utan smink, den är grå.

Grunden är ju kärleken till sin eget väsen, FÖRST sedan kan man älska ärligt andra människor.
Man brukar se det på personen, en självsäker och strålande skimmer och om man ser personen i ögonen kan man uppleva mycket som man inte visste om. De är de vackraste människor man kan möta. ...fuchian...

Det är för att det inte finns någon finstilt text där.