Jösses!

Tack och lov är min sambo och hans syster överens om det som handlar om deras mor.

Min svägerska sköter en del av det vardagliga praktiska och min sambo all papperskram icl. hennes ekonomi och betalningar. Men han är väldigt noga med att allt finns papper på. Även när han går och hämtar ut pengar till henne.

Inte heller var det några problem efter deras far eller när vi tömde lägenheten när hon flyttade till hemmet.

Och både min sambo och jag avstår hellre från något än att bråka.

Men jag säger alltid att det är väldigt viktig att skriva ett klar och tydligt testamente, har vi gjort i alla fall, detta efter att vi har också sett hur det kan vara med arvsbråk

Elisabeth

Tänk så bra det vore om alla istället såg till att sätta sprätt på sina besparingar/förmögenheter innan man dör, så mycket problem man skulle bespara sina nära.
I vår släkt blev det lite gnöl då en ensamstående barnlös moster till min mamma föll ifrån. Med detta i bakhuvudet blev det nästan lite jobbigt den dag våra egna föräldrar gick bort bland oss syskon. Vi ville varann så väl och var så rädda att trampa varann på tårna så tillslut kom vi på oss själva med att nästan försöka pracka på varann en massa saker istället.
Tänk så olika det kan gå till. Det är så fruktansvärt tråkigt när girigheten återspeglas t.o.m vid sådana här tillfällen.

De som nu är gamla, så hade de inte nog i sinnet att använda sina sparade slantar mer än att få en normal begravning och att det blev lite till var och en av barnen.

Nu har vi ett annat förhållande, våra ungar får mer i lön än vi nånsin kunde få och de kan spendera sina pengar bäst de vill. Då sitter jag inte heller på bankboken, utan utnjyttjar det så gott det går. Det verkar inte bli så mycket oenighet när man är mer öppen nuförtiden.

Efter vår far blev det inte över mer än hans kläder, och syrran och jag sorterade det och lämnade till hemmet det som var minst slitet, vilket de tog tacksamt emot.
När vår mot går bort så har jag bestämt mig att ge min del till min yngsta syster i efterskott pga. vår kärlek till varandra och hennes ärlighet mot mig och det var ju hon som fick ta hand om mors räkningar innan och när hon körde huvudet i väggen, tog jag vid. (det upptäcktes en större skugga i ena av hennes lungor) astmatiker och rökare som hon är. Hon har fått minst av livets goda så det blir väl unt till henne, men ingen vet om detta och de ska heller få det när den dagen kommer........

Malchon,

Det blev så illa när vår bros skulle börja frälsa oss alla och den goda pappan till den udda religöra gruppen han hänvisar. Prästen blev tagen på sägen, verkligen.
Det var meningen att en av bårbärarna skulle vår bror vara, men hur i katten går det när han mitt i sin egen
"predikan" kan inte ens hålla sig uppe!
Vi bara tittade på varanda! Vad gör vi nu?

Vi ringde till polisen och den ena polisen ställde upp som bårbärare när den andre körde brossan till finkan.

Fyj, vad vi mådde illa mitt i den sorgen som vi kunde inte ens fatta när han dog så hastigt. Sånt önskar jag inte till mor och hon har sagt om det att han kommer inte in full, se till det. Japp.

Om man hänvisar till en annan medlem bör man ju stava namnet rätt.

OK, jag förstår,

Detta var ju ett skräck senario och prästen hade inte mött sånt.......

Därför har mor skrivit sina önskningar då hon inte var senil, så det känns gott trots broderns hot och allt.

Min mor äger en fastighet, så det kan bli en hel del över till arvet, men som jag skrev tidigare så den som har minst fått kärlek och omtanke är min yngsta syster. Hon kan ta lite skit utan att bli arg och hon vet vad jag tål, men de andra har med tiden glidit bort ur mitt liv och vill inte ha med dom att göra.

Dock kommer jag ge min del av arvet till denna lilla jänta som har gjort så gott hon kunnat och vi ligger nära varandra på många sätt. Hon har vissa drrömmar och om jag kan ge fart till dem så get känns endast bra....

Jisses Amalia

Vad var det som var galet i mitt inlägg? Jag vet att ger någon (lillsyrran) en möjlighet att utbilda sig till det hon utan pengar har råd till. .....

Det var bara en reflektion för jag har lite svårt att förstå hur man kan lämna ut sin familj/släkt på det där sättet på ett allmänt forum. Gäller inte bara dig för det händer ju då och då att någon gör.

Det var inte min mening och ingen kommer känna sig träffad, men i slutändan kan jag säga att jag känner på mig att det kommer att bli bra, även om vissa inte vill veta av mig så begär jag inte något av dem som de inte har ---- empati och syskonskap. ..... man får välja själv vem som passar en bäst.

Det är så i många familjer och många är de historier jag har hört, men det hör inte hit så längre än så går jag inte. I ett inlägg nämndes jag som sniken efter arv eller likknande, så då ville jag endast belysa hur mina tankar går i det. ....