Jag ger upp !vi pratade om barn och bebisar eller hur ?inte vuxna.Är man vuxen så är det väl upp till en själv hur mycket man vill utsätta sig för .

Skulle själv inte göra det på ett så litet barn eftersom jag tycker att dom ska vara så stora att dom kan välja själva. Jag har inga synpunkter på hur andra gör, tycker inte att det är en stor fråga utan upp till var och en.

Själv har jag haft hål i öronen sen jag var 10 då en kompis och jag gjorde hål på varandra med hjälp av en stoppnål och en potatis.
Inget att rekommendera kanske men jag har aldrig haft några problem med hålen.

Är man född Maori så är det fint med tatuering och i andra kulturer kör man vässade ben genom näsväggen men i Sverige (Norden, Europa?) är tatuering något som förknippas med sjömän, kåkfarare och löst folk och piercing ungdomar på glid. Undrar varför det är sådana kulturskillnader?

Om man tar hål i öronen på småbarn/bebisar är nog en kulturell fråga. När jag var i Italien i somras var det många små flickor i åldrarna 1-3 år som hade hål i öronen. Själv tycker jag att barnet själv ska vara lite äldre än så. Tycker att skolåldern är okej när det bara gäller vanlig håltagning i öronen. För tatueringar eller piercingar på intima ställen bör man var myndig, lätt att ångra sig senare i livet.

Ens kropp är ens egen. Ingen annan - inte ens föräldrarna - har någon rätt att göra så mot ett barn som inte själv kan bestämma. Det är maktmissbruk och ett fysiskt övergrepp.




Hahaha

Kulturellt eller inte så tycker jag inte att man som föräldrer ska usätta sina barn för smärta om smärtan inte är livsviktig ! Sådana saker ska barnen själva kunna bestämma .Och det finns absolut inte i vår Svenska kulltur att bebisar ska ha hål i öronen lika mycket som omskärelse eller könstympning .Jag tycker det är för jäkligt när föräldrar gör hål i öronen på bebisar eller småbarn,det kan ju inte vara för barnen vill det utan det måste ju vara att föräldrarna vill det

Word!

Jag tycker att ni överdriver och jämför tomater med päron .. hål i örat har väl inget med könsstympnig att göra öht?
Det är en tradition.Som i ninninskys fall verkar ha gått utmärkt bra:)
Och vad är svensk kultur? per definition ?=
suck

Könsstympning är väl också en tradition i de kulturer där det förekommer?

Barn har lättare för att utveckla keloider än vuxna, att ta hål i barns öron är korkat (och inte bara pga risk för keloidbildning)

Det är ingen medveten handling utan något man omedvetet gör, däremot påverkas det av tidigare erfarenheter och kanske också av den egna gruppens värderingar.

Inte konstigt att det är så svårt att få bort mobbning.

Kan bara instämma!!!

Jag fick mina första hål i öronen när jag hade konfirmerats, det liksom hörde till då....

Dottern fick sina vid 12 års ålder, hade velat innan men kunde inte pga. det hon gjorde då (jobbade med), så när allt var färdigt fick hon sina första.
Även att maken var negativ till flera hår i åronen, så jag hade ju det och hon fick sina 3 till.

Att piersa naveln, tungan och andra ställen där det synns så nekade vi henne det, men på sin myndighetsdag gjorde hon de och vad gör man då? Jag tog det lugnt, men efter några år skulle hon söka arbete som motsvarade hennes kvalifikationer, då sa far ifrån sig att hon kommer inte få arbetet om hon kommer med sina ansiktpiersingar?
Hon tog bort dem och fick jobbet.
När min make anställde folk, så alla piersade åkte ut, endast dem som var snyggt klädd och normalt verbal, beroende till vilken avdelning man sökte folk. Han anställde mycket folk och hade en blick för det.

Inte skulle jag ta hål på en baby, inte innan tösen skulle komma med sin förälder, så att man visste att allt var ok.

Nej precis



Vid 12 års ålder har man mer att säga till än när man är 1 år...



Sånt borde inte spela nån roll alls eftersom det inte har något med kompetens att göra.

batski,

Endast ett inlääg till ämnet, tro eller ej, så betyder det piersade ansiktet mer än du tror när du söker jobb på dem högre nivåerna. Hon är nu näst högst i en jättefirma, och hon i sin tur kan anställa jobb om det uppstår en tvist hos dem som anställer.
Hon kollar inga papper utan vad de har att komma med rent intellektuellt, men om personen är piersad, åker h"n ut utan att säga något.
Om delvis anställningar och regler i det flyger hon runt halva europa där firman har sina kontor och kör sitt för det är också hennes chefs vilja.
Man ska vara nyggt klädd och inga piersingar när man träffar andra kolleger i världen, samt att hennes shefs vilja kommer fram i de förelärningar hon gör ensam. Oftast åker dom två, men av tidsprist och att hon är pålitlig så får hon göra dessa resor själv.

OT. det kon långt om örhängen och piersingar men så ser vår värld ut på toppen, tyvärr.

Jag har piersade vänner och ser det som inget hinder, för jag kände dom innan.

Jag håller med helt och fullt!
Varken kompetens eller personlighet sitter väl i utseendet!!
Att sålla bort någon för att den har ett hål i näsan eller är för fet eller är för ful mm är ju diskriminering!!

Jodå jag är medveten om det (därför tog jag ut min näsring). Men min poäng är ju att det är riktigt trist att man fortfarande ska lägga så mycket vikt vid nånting så ytligt. Jag tycker det är personens egenskaper och kompetens som är det viktiga. Det säger ju en del om den mänskliga naturen. Att man ska vara en renlig person tycker jag däremot är ett rimligt krav i fall man i sitt jobb har mycket kontakt med andra människor. Precis som att man ska vara en trevlig och socialt kompetent person



Bra det!

Det säger mer om henne och hennes fördomar än om den arbetssökande!

Bäst man håller sig ifrån toppen då

Visst i den bästa av världar skulle det säkert kunna fungera så bra. Frågan om smycken i hela ansiktet mm blir en fråga om vart vi ska dra gränserna för vad som ska anses acceptabelt.

Får man uttrycka sin personlighet hur långt som helst? Hur skulle ni reagera om ni mötte dessa om dessa arbetade som jurist, banktjänsteman, personalchef, VD, apotekspersonal, sjuksköterska eller nåt annat?

Skulle ni känna stort förtroende för en kirurg med dessa utseenden?

Och ska man få smycka sig som man vill borde man ju få klä sig som man vill. Vore ju trevligt med bankpersonal som bara har på sig trosor och kalsonger och inget annat, eller gå till en läkare som är klädd och sminkad i svart a´la depprockare eller Marilyn Manson?

Hmm, var och en får nog bedömma själva. Jag personligen drar gränsen för vad som är allmänt vedertaget för de flesta yrken, hel, ren, förtroendeingivande, städad och neutralt. Alltså någon som klär sig personligt och fritt men ändå ger ett städat och neutralt uttryck, inget extremt åt något håll.

Sen inte att förglömma de hygieniska aspekterna av piercing. Passar sig inte inom livsmedelsbranschen, vården eller andra ställen där hygienkraven är skärpta.

Men på vilket sätt är hål i öronen mer hygieniskt än några andra piercingar? För det verkar ingen ha problem med. Iaf inte om den piercade personen är av kvinligt kön...

Sen tycker jag faktiskt att det är lite märkligt att ta upp extrema fall för att "make one's point". Extrema fall är ju just det - extrema. Men även där borde det inte spela någon roll egentligen. Man behöver inte tycka att det är snyggt - smaken är ju som baken - men jag tycker vi är på tok för utseendefixerade. Jag märkte inga som helst förändringar i vare sig min personlighet eller mina färdigheter när jag tog ut näsringen

så du blev inte ens lite bättre på ditt jobb när ringen försvann?

Det är en bedömningsfråga ---- företagets ansikte till omvärlden som det gäller. Hon har även inga tatueringar.
Min make är mycket tuffare när det ser helheten, kroppsspråket hos en arbesskökande. Kom det massa fina meriter, så räckte det inte till, inte ens till lagret.

Dottern är självlärt av sin far i dessa frågor ---- mig berör de inte personligen och ingen med piersingar har körts ut hemma hos oss, mest är det dotterns bekanta, inte erbetskamrater.
Visst skeks om diskiminiering och allt där emellan, men har man ett företag som har massa kontorer i Europa, kan man inte komma dit som vice VD och hålla föredrag och se ut som de bilder ni lagt ut.
Även alldeles för kraftiga kunde åka dit, sjukjournalen kollades. Man ville ha en person som kunde göra ett bra jobb utan all lull-lull som störde många andra.

Det kan man säga att kompetens och det man vill uppnå, DET sitter i ansiktet även i dagens läge. Man ser endast skrot bakom en hjärna, hur den nu är, så skrämmer det många, det är en personlig mask uttåt sett vad som finns innanför, vad vill man då gömma?
Inget jobb blir det nog inte.-

Tur att jag inte sitter på den sitsen, för jag skulle inte passa där, men som jag sa tidigare så ska jag piersa min navel på min 80- års dag ......

Nope!

Bra fråga, det undrar jag med. Hygienreglerna är sådana inom livsmedel etc... Så, visst kan man ha åsikter om det, men reglerna ser ut så, får väl ändra regelverket hos livsmedlesverket i så fall först.

Hmm, extremfallen tog jag upp för att de är så extrema och längst ut på en skala. Det blir övertydligt och lätt att diskuter utifrån. Det jag vill komma åt är vem bestämmer om vad som är godtagbart och vad som inte är det. Är det jag? du? någon annan?

Som jag ser det är det respektive arbetsgivare som bestämmer vem de vill ha som anställd. Inget som staten eller någon annan ska lägga sig i så länge svensk lagstiftning följs. Att jämföra detta med om man är ful, fet eller liknande är inte samma sak när det gäller diskriminering. Att förbjuda piercing på jobbet diskriminerar ingen, den går att ta bort så alla ha samma möjlighet att arbeta. Däremot att förbjuda asiater eller kristna eller homosexuella eller visst kön att få jobbet blir ju diskriminering eftersom det dels rör sig om saker man inte själv kan påverka och eller saker som ingår i mänskliga rättigheter som religion etc.

Kompetens i yrkesutövandet i all ära, men utseende (smycken, sminkning, kläder) speglar även det en form av kompetens, kompetensen att kunna anpassa sig efter situation och sammanhang. Ett företag som ofta gör affärer med olika kulturer världen runt måste ha personal som inger förtroende och tyngd till företaget. Att som anställd då vara piercad och hårt sminkad (oavsett kön) när man besöker ett muslimskt land bäddar ju inte för goda affärer om affärspartnern anser att du ser ut som en prostituerad eller liknande.

Att inom hemtjänsten besöka gamla människor som inte är van och bekant med lite mer utstickande personlig stil inverkar ofta till osäkerhet och eller rädsla hos den gamla som då kan känna sig otrygg.

Inom uniformsyrken är det ju än striktare enär egen klädsel inte alls accepteras av förståeliga skäl (man ska ju lätt kunna känna igen polis eller liknande)

Svår fråga. Jag är inte extrem själv men har inga problem med andras sätt att uttrycka sin personlighet, tycker många regler i arbetslivet kring detta är rätt löjliga men förstår ändå tanken bakom en del men inte alla regler. Som jag sa:

"Jag personligen drar gränsen för vad som är allmänt vedertaget för de flesta yrken, hel, ren, förtroendeingivande, städad och neutralt. Alltså någon som klär sig personligt och fritt men ändå ger ett städat och neutralt uttryck, inget extremt åt något håll."

Inom det ryms gott och väl olika kläder, sminkningar, piercingar, tattueringar och andra uttryck för personlig stil. För min del är det viktiga att det inte påverkar hygienkrav, kränker någon annans rätt eller blir så extrem att de personliga uttrycken överskuggar ens profession.

Och jag log rätt brett till din sista mening. "Jag märkte inga som helst förändringar i vare sig min personlighet eller mina färdigheter när jag tog ut näsringen" Jag har inte heller märkt någon förändring vare sig när jag gjorde piercing eller när jag tog bort den. Så vi har nog samma upplevelse.

Ja visst är det så. Men att nånting ÄR på ett visst sätt säger faktiskt inte så mycket om hur det BORDE VARA. Själv tycker jag att det är trist att vi är så funtade att vi värderar utseendet så mycket, ibland mer än sånt som verkligen spelar roll. Men delvis beror det nog på våra gener.



Men på vilket sätt är t ex en näsring eller en ögonbrynspiercing mer en mask än öronpiercingar? Skulle du tycka att nån med hål i öronen vill gömma nånting? Båda är ju smycken lixom. När jag piercade näsan var det inte för att gömma nånting alls. Jag tyckte helt enkelt att det var snyggt. Men i vissa fall kan det stämma. Jag har faktiskt hört folk säga att de har skaffat näspiercing för att avleda uppmärksamhet från sin näsa som de inte är så nöjda med. Men om det gör att de känner sig mer avslappnade i kontakt med andra människor borde det inte påverka deras arbete negativt, snarare tvärt om

Jag önskar att fler insåg att det bara rör sig om konventioner. I olika tider genom människans historia och på olika platser i världen var/är det inte bara vanligt/accepterat att män använde/r smink, en massa smycken, peruk, tights, tjol-liknande klädesplagg, mm, utan även nånting man skulle/ska göra för att passa in i samhället. Medens i andra tider och på andra platser kan/kunde män bli diskriminerade, trackasserade och ibland tom dödade(!) pga det. Hur kan sånt spela en sån sjukt stor roll? Hur rimligt är det?



Och jag funderade på att pierca bröstvårtorna när jag fyllde 50, men det blev inte av...

Jag dömer ingen, men la fram en nutida bild hur det går i arbetslivet när jag har 2 specialister i min familj som jobbar i de lägen.

Min dotter skulle till Frankrike och hålla ett föredrag åt en massa gubbar, manliga anstälda, det handlade nog om kvinnornas roll och annat.
Hon är den som de inte kan trampa på tårna så lätt, så när hon visades till lokalen med karlar så började de fnittra och peka på henne.
Stälde hon sin porfölj och PC bordet och sade att när ni är klara med erat så tar vi föredraget, om 2 minuter!

Det blev visst dödstyst ett tag och hon brukar titta var och en i ögonen innan hon börjar. Efter en frågestund åkte hon tillbaka till flyget. Nästa dag hade hennes chef fått ett mail och tack för ett välbearbetad föredraget och att hon hade varit rapp och enkel med svaren ------ skicka hit henne igen, den späda, vackra kvinnan som vet sin sak.
Hon brukar med det mesta använda skjol/byxor till ´kavajen och en blus under. Hon har flera uppsä'ttningar av dessa att ta till vart hon nu åker.

Vad var detta, om inte kvinnodiskimirering av allra högsta drag!

Frågan jag och troligen många andra ställer sig när an ser en person med en massa skrot i ansiktet är vad denne vill säga med detta? Vackert? Knappast. Vill väcka uppseende? Kanske. Vill protestera mot något, från en småsak till hela världen? Kanske. Vill vara sin egen? Kanske. Kommer denna person att vara en bra anställd som är ett bra ansikte utåt för företaget och lyder order även om det tar emot? Troligen inte. Får anställning pga detta? Tveklöst nej. Det är ingen rättighet att i alla lägen få ett jobb.

I see. Jag tyckte bara att det inte var just de extremaste fallen som vi diskuterade, utan en och annan piercing som satt på ett ställe där det förut inte varit vanligt/accepterat med piercingar. Personligen kan jag tycka att det är fult med för många piercingar eller piercingar på vissa ställen, men det handlar ju bara om smak och det spelar lika lite roll för vad jag tycker om personen i fråga som vad hen lyssnar på för musik

Jag önskar bara vi kunde vara lite mer öppna och toleranta och fokusera på det som verkligen spelar roll.



Jag tycker själv att det är viktigt att ta hänsyn till andra kulturer - iaf så länge det inte går ut över individers rätigheter - men jag tycker faktiskt att det är en lite annan fråga.



Ja det är lite skillnad med uniform, men även där borde det finnas utrymme för utveckling. I Storbritannien t ex får busschaufförer som är siker bära turban bara de har resten av uniformen på sig. Det tycker jag är bra.







Jo hygien och respect för andra är för mig ganska rimliga krav.

Precis! Sån skit ska man INTE ta hänsyn till!!

Varför måste det handla om att man vill säga nånting? Som sagt, skulle man tänka likadant om hål i öronen?



Inte för dig men kanske för personen i fråga



Hmm, tycker det låter som att du har en del förutfattade meningar på gränsen till fördomar. Jag känner faktiskt folk som ser lite annorlunda ut och som tom har mer piercingar än vad jag tycker är snyggt som är både smarta, trevliga och kompetenta på sina jobb.



Det beror väl på vad det är för jobb/chef.

Fransmän är ju lite speciella med sin kvinnosyn på många sätt.

Hade de vetat att det var en kvinna som kommer och håller föredraget och den efterföljande frågestunden, så hade det kommit ett grungande NEJ, ifrån dom. Det visste både min dotter och hennes chef om, men det som dessa manhattiga fransmän inte var beredda på att från en så näpen kropp kommer det både styrka och det som behövs. ....

Tragisk att vi inte har kommit längre än så i det "upplysta" Europa



Där fick de sig en viktig läxa!

Det var ju hennes mening att sätta gubbarna på plats och lyssna och sen ställa frågor, så hon var visst välkommen igen när det är dags för ny info.......
Själv var hon en aning nervös innan hon öppnade dörren, hon vet ju att fra nsmännen kan vara rätt så snorkiga som i ett annat tillfälle och annat jobb.
Ja, mamma, där fick dom! fick jag som sms när hon var på väg till flyget. Detta är rent ut sagt töntigt, och hade hon kommit med ansiktsspersad dit, hade ingen tagit någon som helst notis om henne. ......

Sina fördomar skall man vårda och underhålla. Fö beskrev jag inte direkt min uppfattning utan en mer generell sådan. Jag anställer ingen.

Jag precis! Det ÄR ju töntigt och dessutom under all kritik och det BORDE verkligen INTE vara så!




Ok, men hoppas du var lite ironisk där beträffande omvården av fördomarna

Här ser man ju att allt inte är accepterad på andra håll, om de är i våran land.
Det var ju den läxan min man gav till tösen när det upptäcktes att hon har ett affärsinne och en bra konfliktlösningsförmåga och är stenhård när det känns rätt för henne.
Även att tror att de snackar hebreiska (affärsvärlden) när vi träffas, så ett och annat snappar man upp och fortfarande har hon sin far som "mentor" och ringer till honom om hon är osäker. Jag tycker att det är bra att de är så tajta om det.
Hon och jag hav vårat eget snack, så jag känner mig inte utanför på något vis. ....

Ser fram mot de första åtalen mot föräldrar som tvingat sina barn till konstiga saker.
I framtiden tror jag vi kommer att få se människor som stämmer sina föräldrar fö saker de utsatts för under barndomen, missbruk, passiv rökning, dålig kost mm

Hoppas det! Att vara förälder är ett stort ansvar och det är faktiskt inte alla som är lampliga för jobbet tyvärr...

Ta nu detta med humor!

En familj vi umgås mycket med fick en son. Denne son gillade inte bli badad innan han lade sig. alltig krångel1

Han hade kommit upp i några år och hade snappat upp att man åker till fängelse om man slå barn, så denna kväll, vid den obligatoriska kvällstvätten fick han en dask där bak, inget mer än att han skulle sluta upp med sina dumheter, så säger sonen ----- pappa, du åker i fängelse för jag anmäler dig till polisen! --- och pappan svarade --- men gör det snabbt, så sen slipper jag bada dig mera på kvällarna!......Den lille knatten blev tyst, det gick väl inte ihop sig det hela för honom. ...........

Humor????? Dum Pappa!

Inte alls ---- lillkillen ville inte bada och bråkade jämt och frun klarade inte av honom så det blev hans sak att tvätta ungen.
Efter den ordväxlingen blev det lugnare i badet ---- ungen fattade inte den biten att pappa inte skulle vara hemma, utan i fängelse och det gav den lille en tankeställare.

Dum pappa iallafall!

Ja, jag tror att det både är en kultur och klassfråga. Det är väldigt vanligt i katolska länder precis som du säger , men inte bland medel- och överklass. Min svärmor som var uppvuxen i Frankrike blev ganska upprörd när vi lät vår dotter 10 år gammal ta hål i öronen, "Det är bara portvaktens ungar som har hål i öronen" var hennes åsikt.´
Jag har själv hål och anser att det är jättesnyggt med små pärlor eller stenar i öronen. Däremot skulle jag aldrig låta tatuera mig och jag skulle bli ledsen om mina barn gjorde något sådant, det är både vansinnigt fult och väldigt dålig smak, enl. mig där är jag helt enig med salig svärmor.
Gita

Som jag skrev tidigare så är jag lycklig med mina hål i öronen som jag haft sedan babytiden. Däremot är jag inte en portvaktsunge och inte heller var det portvaktsbarn som fick hål i öronen i mitt hemland. Raka motsatsen.

För övrigt instämmer jag helt i det Gita har skrivit. Tatueringar är enligt min mening vansinnigt fult och tyder oftast på väldigt dålig smak... och den åsikten står jag för!

Tribaltatueringar uppefter armen har ett tydligt samband med gamla domar för misshandel, småstölder eller narkotikabrott.

Och jag som tänkte önska mig en tatuering i 70-årspresent, hum.. hur ska jag nu göra jag som inte ens har dålig smak