Du har en väldigt realistisk syn på veckopendling måste jag säga.

Vad tycker ni är rimmligt att pendla ni som bor i Stockholm med omnejd ?min man pendlar 6 mil varje dag om han inte är ute och reser också då kan det bli 30 mil och mer .

Jag kommer förmodligen att pendla 7 mil om jag får operationen och sedan kommer in på utbildningen. Efter utbildningen kommer jag förmodligen att få pendla till jobbet 7-8 mil om jag inte väljer att flytta eller har tur att få jobb häromkring.

6 mil tycker jag knappast är att pendla det hänger mer på vilken tid det tar att ta sig från hemmet till jobbet. 1 - 1½ timme enkel resa tycker jag är helt ok. Det har jag själv haft i flera år.

3,5 mil åt ett håll och tillbaks blir 7 mil men i dag har de flesta bra vägar att åka på så tiden blir mycket kortare i och med motorvägar motorleder mm .Min man har lite över 3 mil åt ett håll och han kör dom på 20 minuter tack vare bra väg ,bor du i innerstan i Stockholm Malmö Göteborg så har du mer kötid än resetid ju .

Bor man runt Stockholm behöver man kanske inte köra bil utan kan åka kommunalt.

Mer än en timme enkel väg tror jag blir påfrestande i längden för de allra flesta om man jobbar heltid (fast kan man jobba hemma någon dag i veckan eller jobbar deltid så blir det nog lite lättare). 1 1/2 timmer tror jag är absolut max i längden för en heltidare (tre timmars resa om dagen är MYCKET!). Och så tror jag också att man om möjligt ska undvika att åka bil. Allmänna färdmedel blir betydligt mindre ansträngande (man kan sova, läsa en bok och titta på eller rent av prata med människor) och dessutom naturligtvis bättre för miljön.

jag pendlar också ca 6 mil om dagen med pendeltåg och tunnelbana.

Jag pendlade 75km enkel väg i somras, det tog 1h 15 minuter i bästa fall. Det gick rätt bra på morgonen, jag fick visserligen stå upp tidigt men jag åt frukost i bilen så jag tjänade några minuter där. Hemresan var värre med alla turister som inte hade ett dugg bråttom i sina husbilar. Det blev lite väl många fula omkörningar på krokiga småvägar.

Man kan väl lugnt säga att ha man små barn så blir långa restider ett påhäng och tiden med sin familj krymper påtagligt vilket innebär att man inte kan umgås normalt som en familj ska umgås .De säger att man ska välja sina slag men ibland är det näst in till omöjligt .I dag är våra barn vuxna och har egna familjer så min mans restider har inte lika stor betydelse längre för våra barn helt klart .

Min far veckopendlade när jag var liten, det var inte alls dumt för det blev väldigt lugnt och skönt hemma på veckorna då

Hade han lika långa restider där ni bodde förut då?

vad är normalt?
jobbar man så jobbar man.
mina ungar var alltid först på dagis/fritids och blev hämtade sist, den stora fick ta den lilla när jag var tvungen att åka innan dagis öppnade.
alltid barnvakt när jag jobbade helger och kvällar.

Jo en del har stora utmaningar som föräldrar och det har vi nog alla haft var och en på sitt sätt så jag förstår vad du säger ,men känner du dig tillfreds med hur det var ?eller skulle du velat hafft det på ett annat sätt ?

När jag började läsa pendlade jag under en kortare tid mellan mina föräldrars hus och universitetet, det tog ca 2 h i vardera riktning med buss och tåg. Totalt 4h per dag och jag kan lungt säga att det inte blev någon produktiv tid. Att behöva ge sig iväg hemifrån innan kl 6 för att vara på plats 8, och sedan komma hem vid 7-tiden. Samtidigt som man skulle plugga och försöka prestera gick helt enkelt inte. Gör aldrig om det, och nu har kag dessutom familj.... Som jag ju faktiskt har valt att skaffa.

Det handlar ju inte så mycket om avstånd utan om hur lång tid det tar att ta sig den sträckan.

När Astra Zeneca lade ner i Lund och flyttade till Gtb var det många som ställdes inför ett svårt val. Flytta med familjen, veckopendla eller hitta annat arbete. Vilket inte är helt lätt när har den utbildningen de flesta av forskarna där har. Teoretiskt kan man både pendla och veckopendla till Gtb, men det ställer STORA krav på den som inte pendlar. Det är baturligtvis något man får ta ställning till själv, men jag förstår helt de som letar annat jobb här nere....

jag är tillfreds, har alltid varit självgående och har aldrig i vuxen ålder varit beroende/stått i skuld till någon annan människa, ungarna fick lära sig att man jobbar, tar ansvar och hjälper till.
det enda jag kan ångra är att jag inte blev politiker, då hade jag haft en fet pension idag. istället valde jag vårdsvängen och det vet ju alla hur underbetald den är här i sverige.
om man inte är läkare.
men för att återgå till tråden, jag tycker att det är himla bra med en kontantinsats, ju högre desto bättre, då slipper man ju låna så mycket.
idag är människor belånade med så höga belopp så det finns ingen chans för dem att betala tillbaka under deras livstid, sjukt ju!
jag skulle aldrig göda en bank på det sättet.

Ja en kontantinsats är bra men blir den för hög så är vi snart där bara högavlönade har råd att köpa hus, bostadsrätt eller sommarstuga och det är kanske inte en särskilt önskvärd situation. Däremot borde det vara en självklarhet att man måste amortera.

Finns det inte köpare till husen så sjunker priserna. Priset är ju vad köparen är beredd att betala, inte vad säljaren vill ha.

Och betala måste ju den lågavlönade göra i alla fall om han eller hon skall få något hus. Hur stor kontantinsatsen blir spelar mindre roll, husets hela värde skall ändå betalas in till slut.

jag tänker lite som huggis, finns det inga köpare så sjunker priserna win-win liksom för alla som inte tänker sig att göra pengar på sitt boende

Men det kan ju också slå oerhört hårt för många som kanske är tvungna att flytta av någon anledning t.ex. arbetslöshet och som då kanske gör stor förlust vid en försäljning. Då faller ju Huggis snack om att alla kan flytta. Det är inte lika enkelt i praktiken som i teorin.

så klart, allt är inte svart eller vitt.

Jag sökte vidare och du har rätt, reglerna ändrades 2010. Sidorna jag hittade, som den här, är föråldrade.

Regeln infördes för att kyla av bostadsmarknaden, och det har uppenbarligen lyckats eftersom huspriserna i stort ligger still eller sjunker något.

Problemet med detta är att det straffar förstagångsköpare. Det är inget problem för de som redan äger hus eller lägenhet eftersom de kan få råd med kontantinsatsen på ett nytt hus genom att sälja det gamla, men en förstagångsköpare måste spara ihop till insatsen (eller ta dyra blancolån). I storstadsregionerna slår det mycket hårt mot framförallt ungdomar, och framförallt de ungdomar som inte har föräldrar som kan sponsra avkomman med ett par hundra tusen.

Det räcker inte med några hundra tusen att sticka till om man vill ha en skaplig lägenhet bakom slottet i Oslo, i de kvarteren där de flesta ambassaderna ligger och där det finns väldigt fina lägenheter i mindre hus med egen trädgård ......
Där ligger det ju upp till 5 mille norska kronor om man nöjer sig med en tvåa eller trea ......... verkar inte att de berörs heller av bostadsmarknaden på samma sätt som vi här ...... priserna ligger rätt så stabilt ....

Finns det ens lägenheter där, eller bara institutioner? Lägenheter i mindre hus med trädgård säger du, det som finns är ju mest ambassader med en gräsmatta framför och en mur eller åtminstone järnstaket runt. Inte något område jag skulle vilja bo på. Skall man bo fashionabelt i Oslo är det Bygdöy som gäller.

Eller i vackra Trondheim där jag har släkt