Instämmer! Jag brukar hävda att språket är ett precisionsinstrument, inte en slägga.

Kolla www.avigsidan.com så får ni er garanterat ett riktigt gott skratt!!
Mvh
Fenja

Jag tycker att det ofta frågas ganska slarvigt i intervjuer.

T.ex. när någon uppenbart blivit mördad, kan reportern fråga exempelvis en polis:

"- Varför tror du att han blev mördad?"

Reportern undrar väl om motivet, men frågan låter närmast som ett ifrågasättande av om personen verkligen blivit mördad... eller ens dött.

Eller efter en eldsvåda:

"- Varför tror du att det brann?"

För mig låter dessa meningar felformulerade.

Möjligen kunde man väl fråga, typ:

"- Varför blev han mördad, tror du?"

Men hellre:

" - Av vilken anledning blev han mördad, tror du?"

Appråpå finländska lärare. Har läraren i fråga svenska som modersmål talar han/hon förmodligen mycket bra svenska. De "tjunger" på finlansdssvenska till skillnad på finländare med finska som modersmål. De "pryter" oftast på svenska.
/sollan

Okey då ! Ten Finska läraren pröt på Svenska, inte så pra. En underbar person, som sagt men varför just svenskalärare?

Naturligtvis ska en svensklärare ha svenska som modersmål annars blir det fel.
Tänk om man hade haft en engelsman som lärare i engelska när man gick i skolan då kanske man hade sluppit låta så töntigt "svensk" när man försöker prata engelska .-Kanske nåt för våra politiker som ska prata offentligt.
Fast det är klart det kan låta roligt ändå om man lär sig språket av nån med en speciell dialekt.
Jag träffade en gång en kille på en liten grekisk ö på 70-talet som pratade
utpräglad göteborgsska det lät sanslöst roligt för mig som kom från stockholm.Han fattade aldrig vad som var så kul.

Jo, det är önskvärt!

Ang. finländare är min erfarenhet att de kan ha väldigt svårt att lära sig använda alla de sche-ljud vi normalt använder i Sverige.
T.ex. ordet 'stationschef' blir "stasionssäf".

Helle döttane då vad folk irriterar sig.

När jag tänker på att jag sitter på mitt kalla kontor och skriver ibland och det blir skrivfel för att fingrarna är för kalla, och mina muskelvärk gör att det är svårt att skriva, så måste jag vara ett enormt irritationsmoment.
Blir faktiskt riktigt ledsen.

När jag skriver yrkesmässigt så rättar jag pedantiskt men när jag nöjesskriver tar jag bara bort det värsta. Inbillar mig liksom att det viktiga är vad man skriver inte hur och att en sådan här chattform kan vara lie lättsammare.

Att den svenskaundervisning jag fick fick var av outbildade lärare som bara satt av tiden för lönen gör ju inte saken bättre. När man läser allt ni retar er på så förstår man att man är en grammatisk analfabet.

Mycket av min numera dålig svenska beror på att min man och mina söner är dyslektiker. Jag har sett så in i baljan tokiga grejor i skrift när jag hjälpt dom att rätta så min eget skriftspråk har blivit lidande. Alla mina herrar i familjen är ruskigt intelligenta men skriftspråk klarar de inte. Det är med sorg och ledsnad man får försöka klara deras depparperioder när de blivit nedlåtande behandlade, inte för vad de skriver utan för hur de skriver. Språkpoliser förnekar sig aldrig. Jag har tyckt det var roligt att skriva här, men inte nu längre. Tar en paus

Bettson
Som ber om ursäkt för mina grammatiskt dåliga och irriterande alster

Bettson, sluta inte skriva. När jag ser att du har gjort ett ett inlägg så vet jag att det är läsvärt och med någon knorr eller klok livsvisdom. Jag som själv är rätt petig med det skrivna - åtminstone mitt eget ser nog chatten lite grann som ett samtal (åtminstone möjlighet till samtal). Man pratar på , ibland slinter tungan eller fingret. Oj då, men vad då! Huvudsaken är det blir något innehåll.

Det låter inte som om du har så mycket erfarenhet av finländare över huvud taget...
Att det tar tid att lära sig de svenska sj-, stj-, tj-, kj-, m.fl. -ljuden gäller nog inte bara finnar utan de flesta invandrare i Sverige.
Och alla finländare har, som jag sagt tidigare, inte finska som modersmål.

Vad jag hört av finlandsfödda existerar inga slags "sche"-ljud i finskan, och därför har de svårt att hantera dem som förekommer i svenskan.

Njae...nu tror ju inte jag att man lär sig uttal, betoning och sånt i skolan direkt. Sådant har man väl med sig hemifrån, från kompisarna, eller från någon specialkurs?
Själv har jag iallafall som född Västerbottning med Stockholmsföräldrar och boende i Skåne sedan förskoleålder, aldrig lärt mig prata skånska trots att nästan alla mina lärare haft skånsk dialekt (...tyder nog på att jag inte begåvats med "språköra"?).
Jag tror att grammatik och ordförråd är svenskaämnets huvuduppgifter i skolan, på vilken brytning det än vara månde.

Hur som helst är vissa felaktigheter i hur man använder språket inget generalfel - utan nästan tvärt om bara trevligt och charmigt
tycker Unn

Med risk för att bli tjatig säger jag igen: Alla finnar har inte finskan som modersmål.
Om det finns några "sche-ljud" i finskan har jag ingen aning om trots att jag är född i Finland.

En rolig diskussion det här, men när jag ser att någon tar illa vid sig så måste jag lägga mig i lite.

Här på forumet behöver man väl inte anstränga sig att skriva perfekt svenska, då skulle det inte bli mycket gjort. Folk berättar vad de retar sig på, och det är jättekul, och visst kan man hålla med om en del saker. Men jag tror inte att de tänker på det viset när de läser inläggen i forumet.

Så var er själva allihopa, jag tycker det är väldigt trevligt med folk som vågar ha en egen stil.

Åsa

Nej visst, klagomålen här har ju handlat om sånt man ser och hör i mer "officiella" sammanhang, i tidningar, på teve...
Det här ska ju vara ett snabbt forum, ingen tid att sitta fila på formuleringar och grammatik. Och vi är inga proffsskribenter. Så låt dig inte avskräckas Bettson!

Bettson
Först måste jag säga som Åsa; Sluta inte skriva!! Det du skriver är oftast väldigt intressant och det skulle bli tomt utan dig. Dessutom är det inget fel på ditt sätt att använda språket!
Jag tror att jag talar för de allra flesta här när jag säger att det är inte i forum som detta man är språkpetig, utan i sammanhang där folk har språket som yrke. Det är svårt att acceptera när journalister gör det ena felet efter det andra. Då undrar man hur det kan bli så, att de som borde vara jättespråkintresserade, gör så många fel. Eller när det blir rena fel på grund av att man slarvar, t.ex. när en butik skriver "Hjälp våra kassa biträden, lämna jämna pengar". Jag tycker att folk som har språket som yrke, ska måna om att vårda det, att inte slarva. Det är samma krav som jag ställer på att busschauffören ska köra ordentligt och att sångerskan ska sjunga vackert. Hemma i duschen sjunger man som man vill.

Håller med dej, Vickeva! Kom igen nu Bettson - försvinn inte nu!

Bra talat!!! Även av Betty

Nog med förslag!!!


NÄSTA

bettson bettson försvinn inte
snälla
den här tråden va ju just bara för att få skriva av sej lite sånt som man mänskligt kanirritera sej på ,,,,,,,,o,,,,,,,,,,inte för vårt tjattande här
för om du läser allt så kommer du hitta stavfel som jag kallar för snavfel överallt
så bettson ta nu o kom igen
vi blir nog alla ledsna om du inte fortsätter att skriva som du gjort
storkram från mej

...och jag håller med flera av föregående talare....stanna kvar,Bettson.....

Citat: (för det är inte jag som hittat på det....)



Kvinnor får lättare influensa än män!!!!


detta kan FAKTISKT betyda tre olika saker,,,,,
MEN behöver inte vara sant!!!



1. Q (Kvinnor) är benägna att dra på sig sjukdomar oftare än karlar.
2. Q får inte så allvarlig "förkylningar" som vi/oss män.
3. Q får tag i MÄN , mera ofta än de blir förkylda....


OCH minns att jag sa att PÅSTÅENDET inte nödvändigtvis är sant. Bara illustrerar att det är svårt att kommunicera.... speciellt när vi kommer från olika planeter...

Ber sååå mycket om ursäkt utifall jag är orsak till att du inte längre vill skriva i detta forum eftersom det var jag som startade tråden. Språkpolis var inte min avsikt att vara och det hoppas jag att de flesta inkl. du förstått.

Hallå Hallå ! Ingen ska väl behöva känna sig personligt påhoppad på en sån här sida, alla får vara med och tycka vad dom vill ,man ska inte ta diskussitionerna (hur stavar man?) så särskilt allvarligt .Det är bara på skoj - ibland kan det bli riktigt tramsigt men vad gör det .
MEN SLUTA ALDRIG ATT SÄGA/SKRIVA VAD/HUR DU VILL!!!!

Jag fårstår vad du menar Nalle.

Man kan uppfatta samma sak olika.

När man diskuterar språkgrodor är det bara roligt, ungefär lika roligt som när jag hade raklödder i håret häromdagen istället för hårspray.

När man diskuterar diverse grammatik så är de väl också OK.
Jag insåg dock under trådens gång att jag hade ingen aning om något av det som diskuterades. Jag kan inte skilja på de och dem. Vet inte när de skall var apostrof eller kolon. Jag använder fel ord både här och där osv.

Funderade främst på hur jag kunnat missa det i skolan. I andra året på gymnasiet så fick jag tillbaka en uppsats med bara röda streck överallt med hänsvining till att jag hade ett stelt och omodernt språk. Jag skrev nämligen dig och mig, men dåvarande lärare ville ha dej och mej osv.

Kollade med min äldsta som som gått treårig natur. Nu går han på högskolan. Han kollade i sin tur med tio av sina klasskompisar. En av tio hade fått lära sig att skriva de och dem.

Då kan man ställa sig frågan är vi allihopa obildade eller är det en generationsfråga. I så fall är jag nog lite ungdomlig.

Men när man börjar uttala värderingar angående språkbruk då blir liksom diskussionen en annan.

att man irriterar sig på
retar sig på
blir galen av
tycker att folk är slarviga
hävdar att folk är obildade för att de kommer från annan ort eller land
och att det är underklassigt.

Då börjar man sätta värde på människor som inte har lika bra språk som man själv har.

Jag känner mig som en obildad idiot.
Dessutom tänker jag långsamt och grundligt ibland. Efter att ha tänkt och tänkt och tänkt en hel helg, så har jag kommit fram till att min vanliga metod att tackla saker från motsatta hållet nog kan funka.

Jag har en kund som jobbar enbart med hyfsning av språk. Hon har ett förflutet som talskrivare för ett par regeringar sedan. Numera gör hon infomaterial till företag. Med tanke på vad hon kan ta betalt för det jobbet så är slutsatsen istället att:

Det inte är fult och obildat att inte ha det fina skriftspråket. Det är speciellt fint att ha det i stället. Två sidor av samma mynt men med helt olika socialt budskap. Med den senare inställningen så behöver man inte reta sig på, irriteras av, bli galen på och sortera in folk som obildade eller bildade osv.

En invandrare som inte har det perfekta språket behöver väl inte vara obildad. De kan många gånger ha högre utbildning än många av oss svenskar. Den mest idoga språkpolis jag känner är faktiskt en finsk svensklärare.
Hon har perfekt svenska men med finsk satsmelodi. Hon har hela sitt yrkesliv varit tvungen att bevisa att hon kan perfekt svenska så hon är odräglig privat också. Det går inte att äta en middag med henne utan att hon stött sig med halva middagssällskapet. Hon rättar folk hela tiden.

Dyslektiker behärskar inte heller språket särskilt bra. Dessa har dock oftast en intelligens som ligger klart över genomsnittet. Jag råkar ha några sådana klyfthuvuden hemma.


Det behöver inte heller vara så att läraren inte lär ut. Det kan vara så att det är problem i klassen och att inlärning därför är omöjlig. Det kan bero på att elever som behöver särskilt stöd inte får det. Då kan klassrumssituationen bli odräglig. Självklart skall man kräva att läraren lär ut korrekt svenska. Men det är det man skall kräva, inte lägga värderingar på personen beroende på var den kommer ifrån. För min del får läraren komma från landet, från Finland eller någåt annat land. Det går bra att vara grön och komma från Mars också bara man är tillräckligt kunnig och gör sitt jobb.

Ju mera internationella kontakter vi får så tror jag nog att vi får acceptera att språket inte är en klassmarkör utan ett verktyg för kommunikation, informationsflöde, emotionellt utbyte mm.
Ett perfekt språk är inte det som går i första hand utan språket är ett hjälpmedel för något som är viktigare.

Inte kommer jag att sluta skriva här, men lusten att skriva är borta så det kanske inte blir lika frekvent. Det kommer nog tillbaka så småningom. Jag är ofta inne och tittat ialla fall. Ni är ju mitt sällskap på jobbet om man så säger.

Kram till er alla

Från
Bettson
Obildad men inte outbildad lantis med ungdomligt språkbruk

Gullegumma!

Dig skull jag inte kunna bli arg på ens om jag försökte. Man skall inte känna sig skyldig för att man startar en tråd. Man är många som medverkar och påverkar var den tar vägen, inklusive jag själv.

Jag surnar inte för att man diskuterar språk. Jag surnar när man lägger värderingar på folk för vad man är, inte vad man gör.

Kram
Bettson

Jag gick tillbaka och läste mina inlägg i den här tråden för att se hur de kan uppfattas, t.ex. om jag lagt värderingar på folk för vad de är, i stället för vad de gör.

I dagens tidning kan man köpa en "WV buss för 9 perssoner". Jag tycker det är slarvigt att släppa ifrån sej en annons med rena stavfel, men för den skull nervärderar jag inte skrivaren som person. Förhoppningsvis är det så i alla fall.... Jag skrev i ett tidigare inlägg att en del säger "Kallijanka" - tror verkligen den som säger så att det handlar om nån som heter så? Det handlar ju om en anka som heter Kalle!

För ett tag sen sa nyhetsuppläsaren i en TV-kanal att en brottsling blivit angiven av en "nära stående person". Visst, dom kanske stod väldigt tätt tillsammans men jag tror att det istället var fråga om en närstående person. Tycker att man ändå borde kunna begära av en nyhetsuppläsare att han/hon vet skillnad på de uttrycken. Eller?

Jag jobbar ju med ord hela dagarna och vet med mej att jag är väldigt petig med hur andra formulerar sej i en text, oavsett vad det handlar om. En affär här i stan hade extrapris på "Annas i skivor" enligt en stor affisch i skyltfönstret. T.ex! Eller när en översättare/textare bytte ut ett ord mot ett annat i en film på TV: ett läkarteam var mitt uppe i en operation när plötsligt strömmen gick! Läkaren sa "light the torch" - vilket översattes till "tänd facklan" - medan teamet opererade i ficklampans sken.

Inte är du ohövlig Berith!

Och visst ska man kunna diskutera språkgrodor. Det är mera när man börjar dela in folk i kategorier var de kommer ifrån och man pratar om dåligt skriftspråk som tecken på obildning som man trampar på en väldigt öm tå för mig.

Jag beter mig väl förmodligen som en idiot. Jag bröt mot den oskrivna regeln för forum att aldrig skriva när man är upprörd. Sorry allihopa.
Min egen livsregel bröt jag också mot. Förlåt folk för vad som halkar ur munnen så blir du själv förlåten när din tunga slinter.
Jag blev fruktansvärt ledsen. Tårarna sprutade en hel kväll och min familj är inte van att se mig så.

Det som gör att jag är lite känlig på den här punkten är det här.

Min man är dyslektiker. Vi beslöt oss för att gemensamt gå en eftergymnasial utbildning inom lantbruk. Detta var nästan enda möjligheten för honom att klara det hela eftersom han inte hann med att anteckna tillräckligt snabbt under lektionerna.

Vi stretade på hela året. Jag har alltid haft lätt för mig i skolan men han fick kämpa hårt. Jag satt som extravak tre nätter varje vecka trots studier på heltid så att vi skulle klara ekonomin.

Maken var nedstämd efter varje prov men jag såg aldrig hans prov.
Så fick vi reda på slutbetygen en och en halv vecka innan kursen slutade. Han hade genomgående ettor och tvåor . Det hade jag svårt att förstå för han hade pluggat med mig och jag var nästan säker på att han skulle klara att ha tvåor och treor.

Jag samlade in alla hans prov och kollade igenom det hela. Det visade sig att lärarna hade gett honom helt fel om han inte hade stavat korrekt. Det räckte med att det var dubbelkonsonanter som var felstavade så underkändes hans svar.

I skolförordningen på den tiden så stod det att det var endast i språkämnena som man fick göra avdrag på grund av att eleven hade stavat fel. I övrigt så skulle en dyslektikers svar behandlas enligt innehållet, inte stavningen.

Jag tog upp det hela med rektorn men han hade ingen som helst förståelse för det hela utan det var hans påbud som sa att svaren skulle vara på korrekt svenska.

För det första så tyckte jag att min make skulle ha de betyg han förtjänade varken mer eller mindre. Med de betyg de ville ge honom hade han ingen som helst möjlighet att få de jobb han ville ha.

Jag gör en anmälan till skolöverstylerlsen sa jag, vill du undvika det så var god och följ skolförordningen. Rektorn tog ett mindre surt äpple framför ett surare. De rättade om alla prov min man presterat. När man bortsett från hans stavfel så hade han helt plötsligt betyg som låg mestadels på treor.

Nu var allt gott och väl trodde man. Inte då. Nu hävdade rektorn det relativa betygsystemet. Om makens betyg skulle höjas så var de tvugna att sänka någon annans. Naturligtvis så hade alla redan fått reda på sina betyg så därför tyckte rektor att det bästa man kunde göra var att sänka mina betyg. Medelbetyget skulle ju gudbevars ligga inom ett visst värde.

Jag satt mestadels med femmor och enstaka fyror. Höjdes makens betyg med två steg så skulle mina sänkas två steg.

Jag sa att sänker ni mina betyg när jag har toppresultat på alla prov så gör jag nog en anmälan i alla fall. Efter mycket läsande och diskuterande så kommer skitstöveln fram till att sänka mina betyg två steg det kunde han få problem med, för det kunde han inte motivera. Men sänka ett steg det gick bra, för även om jag skrivit toppresultat på prov så kunde de hävda att jag misslyckats i praktiska övningar (vilket jag inte hade gjort).

Jag fick alltså fyror rakt igenom fast jag egenligen enligt de först satta betygen skulle gått ut med 4,7 i medelbetyg. Bittert, javisst. Det sista rektorn sa var att han avskydde att behöva ha med obildade bondungar att göra. Detta sagt på en lantbruksskola. Efter den palavern så är ordet obildat ett rött skynke för mig. Jag tänder på alla cylindrar så fort jag ser det.

Konsekvensen för mig av det här är att jag fick jobba två år i stället för de obligatoriska sex månaderna för att komma in på den högskoleutbildning jag ville gå. Jag behövde arbetslivspoäng för att höja min intagningspoäng.

På något sätt gjorde det här att hela livet kom i otakt. Hade jag kommit in direkt så hade jag haft jobb och föräldrapenning när äldste sonen som inte var planerad anmälde sin ankomst. Lika så hade jag haft ett jobb inom det yrke som jag utbildade mig för. Som småbarnsförälder var det omöjligt att komma in på fasta jobb i den branchen efterom det var en starkt mansdominerad branch med obefintlig tolerans för begreppet föräldraledighet.

Jag har fått klara mig fram i yrkeslivet ändå. Just nu så försöker jag att fundera ut hur jag skall finasiera en diplomutbildning inom mitt yrke. Jag har nämligen inte svenska, engelska (bara två-årig) matematik och samhällskunskap för att kunna komma in och ta den billigare varianten på högskolan. Därför måste jag köpa en utbildning om jag vill ha någon.

Jag har insett att jag nog är obildad språkligt sett. Men jag är inte outbildad. Jag tror nog jag skall se till att bli bildad så att mitt humör lugnar ner sig och jag kan lämna den här historien bakom mig så att den inte stör mig längre. Kan man gå komvux fortfarande tro? Är det någon som vet?

Bettson

Komvux finns på de flesta orter, kanske i annan regi i en del kommuner. Kommunhuset bör ha information om kommunens vuxenutbildningar. Om du med "kan man gå Komvux _fortfarande_tro" menar att du kanske skulle vara för gammal (inte menat som någon sorts förolämning) så finns det inga regler för hur gammal mamn får vara för att påbörja en kurs på Komvux, enda som kan gnälla är CSN om man vill ta studielån.

Tycker du skulle gett den otroligt korkade, trångsynta rektorn på nöten *fniss*

Lycka till!

Vilken dj-a idiot! Man får verkligen hoppas att det inte är så det går till idag!



Jag tycker inte alls att du har språkproblem, däremot kanske lite dåligt självförtroende.... Jobba på det lite Bettson!
Du skriver levande och intressant och har mycket sällan några språkliga fel (om det nu spelar någon roll här).
Skönt att höra att du inte lämnar oss i alla fall! (fick lite dåligt samvete där)

Hej Bettson!

Skönt att höra att du blir kvar hos oss! Dina inlägg är alltid kloka och intressanta!

Vad gäller den högskoleutbildning du inte kommer in på har jag ett tips, det funkar ibland och ibland inte. Om man etablerar en kontakt med den institution som driver utbildningen så kan man ibland komma in trots att man saknar behöriget. Jag har lyckats med det vid två tillfällen. Det viktiga då brukar vara att kunna visa att man har sökt till utbildningen. När jag ville läsa en c-kurs inom antikens kultur och samhällsliv saknade jag betyg i tyska, vilket var ett krav. Genom ett långt samtal med prefekten och studievägledaren gick det bra ändå.

Nu vet jag inte vad det är för utbildning du söker, men pröva kan du alltid göra.

Hälsningar
Susanna

Jag har gjort studieplan idag.

Den diplomutbildning jag vill ha som gör att jag kan ta bättre betalt för mina jobb kostar 90 000+ upphälle, litteratur och resor. Det kan jag utföra samtidigt som jag jobbar.

I morgon skall jag undersöka om man kan finansiera det delvis med något EU-bidrag. Något bra skall man väl ha EU till eller?

Om inte det går så måste jag spara några år. Då kan jag under tiden ta en förminskad kurs på komvux för att få högskolebehörighet. Jag ringde för ett par år sedan men då var det bara kunskapslyftet som gällde, vad det nu innebar. Jag ska ringa i morgon och höra med dom.

Efter det så kan jag välja om jag tar enstaka kurser eller om jag köper utbildningen. Beror lite på hur fort jag vill bli färdig och hur mycket pengar jag har. Då kommer jag under tiden att kanske få lite bildning. Att kunna skriva ordentligt är faktiskt en dröm för mig. Jag har stommar till två böcker i huvudet. Jag har alltid sagt att jag ska ta en skrivkurs när jag blir pensionär och sedan skriva.

Jobbet är lite stressigt just nu och glömskan är en faktor att räkna med. Så egentligen har jag nog inte tid att vänta på saker längre. Alzheimers ni vet.
Jag kommer att glömma mina böcker om jag väntar tills jag blir pensionär.

Är det någon som vet vad man kan söka för bidrag från EU när man är egenföretagare?

Karusellen kallar mina ungar mig för ibland. Jag försöker alltid vända på allting och se det från nya perspektiv. Tänk vad bra att jag äntligen tar tag i det här. Eller hur?

Hej Bettson!
Komvux finns iallafall i Stockholm. Jag läser själv några kurser på distans och jag har sett att flera kurskamrater är utifrån landet. Tydligen kan/skall hemkommunen betala för utbildningar i andra kommuner när de inte driver dem själva. Kanske har din egen kommun distanskurser? Jag vet ju inte exakt vad det är för kurs/ kurser du vill gå men det kan vara värt att kolla upp. Distanskurs har både för och nackdelar. Lite ensamt kanske ibland men fördelen är att man studerar när det passar en.
Lycka till . Du har inte funderat på att bli krönikör i nå´n tidning?
Vårhälsningar!

Oj Bettson! Har läst dina inlägg här nu på morron, läste dom flera gånger... Jösses, vad ska man säga? Hejja Bettson!!

Det är inte alla som vet vad dom vill bli när dom blir stora, oavsett vid vilken tidpunkt det är i livet. Men det vet ju tydligen du och jag hoppas att du kommer dit nån dag, och att inte allför många lagt krokben för dej på vägen dit.

Själv har jag aldrig vetat vad jag vill bli, vet inte ens om jag vill bli nåt. Fastnar i stället i sånt jag tycker om just för stunden, lägger ner tid och energi i massor tills jag är "färdig" och hittar sen nåt annat som är spännande. Tycker inte om att ha alltför många bollar i luften samtidigt utan jobbar intensivt med en sak i taget - börjar från början, jobbar mej igenom och kommer ut färdig på andra sidan!

Håller tummarna för dej!

Mera om komvux. Länktips: www.syoguiden.com.
Apropå skrivande och språk. Jag gick själv på skrivarkurs för ett antal år sedan - inriktningen var mot poesi och ledaren var bland annat levandeverkstadpedagog. Jätteroligt och inte så mycket inriktat på grammatik utan mer på den kreativa processen. Nu blir jag sugen på att ta upp det igen.
Mer länktips: ordfront.se (har även kurser), folkuniversitetet.se (skrivarakademin), www.folkhogskola.nu ( hittade en distanskurs i skrivande vid Skeppsholmens folkhögskola).
Hälsningar!

Hej Bettson!
Vilket jävlaranamma du har!
Och du kan verkligen skriva.

heja dig

...jag måste bara säga att jag känner mig fruktansvärt outbildad i det här sällskapet, det verkar som om alla har gått en massa skolor medan jag inte ens har en fullständig gymnasieutbildning.... fast jag känner mig inte direkt obildad ändå...



Gôtt att du é tillbaks, Bettson....

Ja du Tesa...du har så rätt...det finns ingenting som säger att högre utbildning ger bättre bildning!
Under mina år inom universitetsvärlden så har jag träffat på massor av människor i höga positioner..med hög utbildning.. vilkas allmänbildning varit nästan rudimentär!
Och för övrigt...även om jag tycker det är roligt med folk som är allmänbildade...som är intresserade av att lära sej saker och fundera på sammanhang..sen må dom vara städare eller direktör..så tycker jag ändå att den känslomässiga bildningen är det viktigaste...människor som älskar och hatar och lär sej av det...människor som lär sej att behandla andra som dom dom själva vill bli behandlade....människor som orkar tänka till lite tex:Om det var jag som blivit utsatt för detta,hur hade jag då känt,vad hade jag velat få för gensvar!
lavendel

Bettson,

Ett stort tack för vad du skrivit här!!!

Jag hoppas att vi lär oss att vissa kommentarer vi fäller kan såra mycket mer än vi någonsin kan tro.

En del har inställningen att man inte kan ta hänsyn till att vissa är mer känsliga än andra (obs! jag tänker inte på någon här) men jag själv försöker lära mig av de gånger jag sårat någon för att förhoppningsvis inte göra om samma misstag.

En av mina f.d. arbetskamrater blev upprörd en gång när vi fikade. Först förstod vi inte vad som hade hänt men när han förklarade så "skämdes" vi lite till mans.
Vad var det nu han reagerade på? Jo, att en av oss sa "usch vad jag är deprimerad idag". Han hade nämligen kämpat med en depression under många år (vilket de flesta av oss inte visste om) och reagerade starkt när ordet användes i stället för nere, ur form eller liknande.
Jag lovar att jag inte använt "d-ordet" slentrianmässigt sen dess.

Vår arbetsplats var väldigt "empatisk" och jag kan tänka mig att på en mindre människoinriktad arbetsplats så skulle nog ingen våga lämna ut sig så utan lida i tysthet.

Därför ska du, Bettson, ha all heder för att du vågar dela med dig.

/Mimmi

P.S. Jag hoppas att det löser sig med din vidareutbildning.

Tja.... tycker du att 8 år i folkskola är en massa så.

Sedan har jag vidareutbildat mig i livet skola och som "bokmal". Men att läsa efter ett skolchema var definitivt inte min grej.

En del människor verkar nästintill konsekvent låta bli att inleda sina meningar med stor bokstav... varför?

hej hopp posse
jag tillhör dem som sällan använder stora bokstäver o som skriver komman endast då jag vill att det ska vara ett uppehåll där jag vill man ska tänka efters lite,,,,,,,,,,,,,,
punkter o utropstecken skriver jag så gott som aldrig men för sådana som vill ha det brukar jag skicka me ett gäng såna där dom behövs

antagligen är jag lat eller så gör jag som en känd författare sa
komman o diverse tecken följer med i slutet så ni kan sätta ut dom där det behövs

vem de va har jag glömt
men grammatiken lyssnade jag aldrig på ,,,,,,,,,,, möjligen vet jag vad ett substantiv är
men jag har alltid varit en bokmal
började läsa tomtar o troll långt innan jag började skolan ,,,,läste högt för min bror som inte kunde läsa alls fast han börjat skolan

hur man stavar o använder alla dessa tecken som finns spelar väl ingen roll
huvesaken är väl ATT man skriver o läser
o sen att ett o annat "snavfel" infaller det beror ju på att fingrarna inte hinner me tanken,ellerhur
huvesaken e ju attt alla förstår vad man vill ha sagt

fast jag blir iallafall irriterad då dom säger sötälje istället för södertälje som jag skrev nånstans i början på tråden

så till alla skriv skriv skriv det finns nog ingen som inte förstår innebörden även om orden e felstavade

så det så

o du tesa jag fick aldrig gå mer än en månad i nian ,,jag va för bråkig
JAG som är den snällaste av snälla

Japp, det är där den sanna intelligensen ligger!! Håller med helt!
Man må vara IQ-brilliant, men utan visdom i hjärtat så förblir man ändå alltid ganska platt. De intelligentaste människor jag mött delar inte utbildningstitel - en del är högutbildade, en del utan vidare utbildning - utan storlek på hjärtat s a s.

Att inte följa den grundläggande skrivregeln att meningar inleds med stor bokstav, kan väl ändå knappast handla om låg IQ och/eller dito utbildning...

Speciellt märkligt tycker jag att det ser ut när man korrekt avslutar meningen med punkt, utrops- eller frågetecken, men ändå struntar i att skriva stor bokstav när man fortsätter med ny mening.

Nej onej! Det var rakt inte det jag menade. Jag har inte följt diskussionen, utan tyckte bara att det lavendel sade var så riktigt!

-------
Tillbaka till ämnet:
Kan man inte se det lite poetiskt då, med meningar utan stor bokstav etc, en bäckfåra av ord utan hinder, början eller slut?
Inom poesin skriver man ofta på det viset. Kan vara ganska vackert?

Här verkar det finnas hur många sidor som helst!

Jag har inte orkat läsa ALLT, och är därför inte säker på att någon annan inte redan har kommit med de här tipsen, men i så fall får ni väl stå ut med dem en andra gång.

Tyvärr har den alldeles utomordentliga (och mycket roliga) sajten www.skrivihop.nu tvingats lägga ner, men dess arkiv finns fortfarande kvar på nätet. Gå in där och läs om särskrivningar som får håret att resa sig i nacken! Adressen är http://museum.skrivihop.nu/

De har dock fortsatt i liten skala i form av ett forum, vilket man hittar här:
http://forum.helgo.net/index.php?c=2

För den språkintresserade kan det vara all mening att börja prenumerera på "Svensk språkvård" - en liten tidskrift (4 nr/år) med artiklar om svenska språket och dess ord och bruk, vilken ges ut av Språknämnden.
Man tar upp t ex nytillkomna ord i svenskan, svarar på läsarnas språkfrågor och reder ut huruvida det heter ditt eller datt i olika situationer (eller man kanske ska säga citationer...? ).

Prenumerationen kan beställas på tfn 08-442 42 00,
fax 08-442 42 15 eller via e-postadressen
expedition@spraknamnden.se och kostar 130:-/år.

Gå gärna in på http://www.spraknamnden.se och läs mer om Språknämndens arbete, svenska språket och ämnen relaterade till det.

Hejsan ! Vad trevligt med lite humor på det här inlägget. Det verkar så allvarligt seriöst oftast. För att spåra ur lite mer, men ändå kanske dra lite på smilbanden kommer här en kort svensklektion.*SUBSTANTIV är ord som du sätter "fan" eller "djävel" efter, som gubbdjävel, datordjävel t.ex. * ADJEKTIV är ord som du sätter "skit" före, som skitbra, skitsnygg, skithäftig t.ex. * VERB sätter du "utav helvete" efter, som sprang utav helvete, körde utav helvete t.ex. * ADVERB sätter du "förbannat alltså" runt, som springer förbannat fort alltså, åt förbannat noga alltså och har sovit förbannat länge alltså. Detta hittade jag i Lokaltidningen med rubrik " ATT LÄRA SVENSKA PÅ ETT NYTT SÄTT ".