Ja och tur att dom finns

Det här kan jag skriva under på. Fetmarkerade meningen som beskriver mig själv.



CITAT (Skruttis @ 17-10-2012, 16:44) Jag är uppfostrad/uppvuxen med att jag aldrig någonsin får visa vad jag känner och att ingen annan bryr sig ett dugg om vad jag känner/tycker.



Ja inte var det roligt och det är verkligen inget jag önskar att någon annan får uppleva.

Tyvärr misstänker jag att det är fler än man kanske tror som har varit/är med om liknande. Det verkar vara skamfyllt att erkänna att man inte "passar ihop" med sina släktingar och därför mörkas det en del. Det är dessutom allmänt "fult och fel" att bryta med släkten, i a f där jag bott och där jag lever.

Att jag ö h t berättar det här är för att jag vill be er alla som kanske inte vet vad det innebär att vara nertryckt i skoskaften, att ta i beaktning om ni blir irriterade/arga på personer som lägger sig platta i viktiga frågor, att det inte alltid är så enkelt att stå för sin sak.

Som jag skrev tidigare, fegt, javisst det kan man tycka, men inte är det enklare för det.

Jag säger bara, tack och lov för alla starka människor med självförtroende som vågar stå upp mot orättvisor. Ni är guld värda!

Såg på Uppdrag granskning igår. Visserligen skönhetsoperationer som gått snett, men ändå operationer. Vikten av oberoende TV o media är viktigt. Media som kan lyfta fram orättvisor eller annat av intresse. Att få en platt mage kan ha sina risker. Undrar hur många "medelsvensson" som skäms över mindre lyckade skönhetsingrepp o lider i det tysta. Samhället verkar vara fullt av oseriösa aktörer som har medelsvensson som sin främsta målgrupp. Hälsokost o skönhetsindustrin vädrar guld.

Ensam och sjuk är inte starkast, det vet man ju ..... då man är så sjuk att man börjar lipa hos läkaren o inte få fram sitt budskap, då är det bra att ha en som är inte konflikträdd och kan gå igem nästan berg för att skaffa hjälpen man behöver.......Det med inskaffad info som underlag är också viktig sak när man tänker "köra över" någon som inte vill ta saken på allvar.

Gick med mor länge sedan till läkaren, blev verkligen förvånad när hon neg till när hon hälsade på doktorn..... sedan fick läkaren dra ur henne vad som var fel, och det tröttande han rätt så snart på. Följden blev att under hemvägen var mor så arg att läkaren inte kunde se alla hennes fel o vad skulle hon ha dessa piller för....bla...bla.....
Jag hade fått tillsagt att hålla tyst, så vågade inte att ingripa i det, men till mor sade jag att läkarna är inte tankeläsare, de vill ha din beskrivning och vad som du har ont ex.ex..

Men, nej, man fick inte vara oförskämd mot läkaren, för nästa gång skulle hon inte få något hjälp om hon hade varit "som en näbbjädda", ....... det gick inget att göra åt det invanda beteendet, så vad gör man?
Nu var ju det inget så akuta saker, men .......

Ingen mer än jag själv känner min kropp och vet att något är fel, är det en enkel sak så tar man tiden man får på sin VÅC och går då dit.
Värre blir det när det gäller mer akuta fall, då är man tacksam att han finns vid min sida och kan sakligt och bestämt att få igenom det man vill.....

Har ni lagt märke till att det gör skillnad om det är en man som kör det hårda reisset än som en kvinna blir man lite mer nonchalant behandlad, hur saklig man än är??????

Det är oftast den typen som förväntar sig eller i princip kräver att någon ska fixa allt som är fel! Någon är aldrig dom själva!

Jag vill ha klara besked, så långt det är möjligt och är inte rädd att ta upp det även att det blir irritation av läkaren som inget vill göra........ min egen husläkare är bra på att lyssna och tar inget med ett axelryckning och klar med svaren, även om han t talar om vad som är möjligt, eller icke möjligt. Inga sura miner där inte, för det råder förståelse och hans omsorg om mig.....

Men när man blir så påverkad av smärta ex. så orkar man inte alltid bli motad i ett hörn, då som först ber jag maken att ta itu med sjukvården. Feg är jag inte, men när orken tryter är det bättre att en anhörig som är van vid konflikter/lörningar att ta vid där man inte själv orkar mera ........ .

Till min mors stora besvikelse håller jag inte tyst eller niger framför en läkare, dålig uppfostran, kallade hon det.

Tror läkare möter alla slags patienter, allt från den inbillade sjuke till patienter som vägrar inse att dom faktiskt är sjuka. Trots allt är majoriteten av läkare hyggliga o medkännande människor. Yrkesvalet vittnar ju om det. Får man hela tiden fel läkare så är det nog inte läkaren det är fel på, så att säga. Dom flesta har nog en sund relation till sin läkare. Idag kan man ju lätt byta vårdcentral o ibland sjukhus om man känner för det.

Japp, så är det.
Man kan inte bunta ihop läkarna, för det finns bara någon "skitstövel" bland andra, goa och lyssnande läkare.
Jag är glad i alla fall att de kontakterna jag nu har så är de mån om mig och ser inte mig som en rygg bland massa ryggar.
De känner mig rätt så persoligt och det går att resonera med dem på vettig nivå och komma på en lösning som är möjlig och om riskerna med eller utan det.....

Men att det blev lite kalabalik med mina remisser hit och dit och akutstämpel på, det fick maken ta med de berörda parterna. Det räcker att man har ont ......

Så är det ju, men om man har en sjukdom/skada som det inte finns bot för har jag förstått att det kan vara kränkande att få höra "Lär dig leva med det".
Jag valde dock att lära mig att leva med det så till den grad att när läkare/sjukgymnaster bad mig att göra något jag visste inte skulle fungera så sa jag ifrån. Jag tyckte helt enkelt inte att det var värt att ligga i svår huvudvärk i dagar bara för att sjukgymnasten tyckte att jag skulle prova en övning ytterligare en gång.

Håller med dig, Anma,

Visst har man fått beskedet att ingen hjälp finns och att man ska lära att leva med det, men trots detta motstånd har man under tidens gång hittat de rätta vägarna och nu när man är inte bunden till sin läkare/landsting, så efter massa besvikelser kan man börja kolla och hitta andra alternativ.....

Jag är glad att det nu äntligen finns olika möjligheter för att få hjälp, det som inte fanns 15 år sedan och man får se till att läkarna och de andra hittar nya metoder och möjligheter att hjälpa andra.
Mycket av detta, tack vare att vi som gått igenom vissa saker tar tid att upplysa både sina läkare och de som av det vi skrivit till dom tar med på sin beräkning hur vi hade det och hur blev det sedan ........

Jag håller helhjärtad till detta och ger/fyller i pappren de vill ha som underlag till vidare utveckling. Det blir mitt tack för hjälpen jag får ........

Vad menas med "medelsvensson"?

Har stått utanför allt vad sk "normalt" heter i 1,5 år!

Får ingen hjälp nånstans! Är inte sjuk men arbetslös utan ekonomisk ersättning!

Har påbörjat en överklagan hos soc där det påstås att jag har nästan huuur mycket pengar som helst men kontot visar nästan noll!!

Vara stark är då baske mig inte så enkelt när man knappt har mat för dagen och inga rika släktingar att vänta arv från!

Det är klart att det inte går att vara stark i din situation .

Då kan det var bra om någon annan " bråkar " och gör det offentligt . Dels kan det leda till att man själv hittar en lösning dels så kan det ge lite " tröst " att man inte är ensam och att det kanske går att göra något tillsammans, ensam är ju inte stark.

Nu vet inte jag vad du har försökt med men om inte jag har fel så kan man överklaga avslag från socialen till någon rättslig instans, kommer tyvärr inte ihåg vilken just nu men det borde gå att få/ta reda på .


Samtidigt vet jag att deras normer för bidrag är helt åt skogen . Har en nära vän som råkade illa ut ekonomiskt men fick ingen hjälp därför att hon ägde en bil som var värd 20 000 - 30 000 kr . Reglerna säger att man måste göra sig av med allt av " större " värde som kan omsättas i pengar , t o m om man äger sin bostad.

Det kan bli dyrare att flytta till en hyrd bostad men regler är regler och ska följas , säger " överheten" .

Min kompis skulle , ifall hon gjorde sig av med bilen , få färdtjänst i stället och det skulle bli bra mycket dyrare för kommunen men sådana hänsyn tas inte.


Tyvärr kan jag inte göra mer just nu men jag ska iaf försöka ta reda på var och hur man överklagar beslutet .

Har du sökt på nätet om det finns andra som är i liknande situation och startat någon sida/blogg där man stöttar varandra och ger tips om vad man möjlgtvis kan göra ?



Nu vet jag hur man överklagar beslutet. Man klagar till socialen och de ska de skicka din överklagan till en rättsinstans , länsrätten var det förut men jag vet inte i dag.

Ge inte upp , jag vet att man kan få rätt !

Jo jag har överklagat i veckan!

Har under det senaste året sålt allt jag har kunnat avvara! Men snart går det inte längre!

Min bil var det senaste och det innan jag sökte första gången!

Soc har medgett att jag inte kan bo billigare än vad jag gör! Då allt är inkluderat i hyran!

Men risken är att ilskan tar över och då gör jag saker som inte blir bra i slutändan!

Hu så hemskt är min värsta mardröm jag ska bli utan inkomst för jag har ju en bostadsrätt så enligt reglerna måste jag ju sälja den även om det ju inte finns några hyresbostäder att få tag på ens härute i utkanten av stockholms län + jag bor ju billigare än vad jag skulle göra ifall jag haft turen att lyckas få en av de få hyreslägenheter som finns. Tror man kommer behöva göra om systemet för det blir ju bara färre hyreslägenheter och folk tvingas äga sina bostäder i stor utsträckning.

Klart du blir arg ! Vem skulle inte bli det i din situation. Det är ju inte det bästa för man kan vräka ur sig sådant som man aldrig någonsin skulle göra annars.

Har du någon nära som stöttar dig , och då menar jag verkligen stöttar ? Har du det så ta och känn efter hur mycket det är värt , jättemycket , och hur härligt det i så fall känns att ha det så.

Har du inte det så försök med att hitta några i samma situation , några som på något sätt kan " träffas " och spy galla över " överheten".

Tänk också på att din vårdcentral ska ha kurator som kan både hjälpa ,stötta och lyssna. Har haft sådana kontakter själv och det har iaf hjälpt mig att få reda ut tankarna .

Tack för dina svar mamamaggan!

Mina nära stöttar så gott de kan!

Jobbade inte du inom hemtjänsten? Sådana jobb brukar det ju vara ganska gott om....

Jag har undrat en del över de nya A-kasse reglerna så nu frågar jag dig.

Varför får du inte A-kassa?

Har tidigare jobbat i hemtjänsten men får inget jobb där igen då jag var så mycket sjuk!

A-kassa är till endast för dom som har råd att betala Fackavgift ( ca 250kr/mån även om man inte har 1 kr i inkomst )vilket jag inte har haft det senaste året!

Har hankat mig fram på tim jobb men nu finns inte det heller så nu är det mer än kört!

Man kan vara med i bara A-kassan utan att vara med i facket. Jag har betalat 90 kr i månaden för min a-kassa under tiden jag var sjukskriven.

Det är nåt fel i hela systemet när man låter människor falla mellan stolarna på det där sättet.

Hoppas att det löser sig för dig.

Hur är det med fackavgifterna nu för tiden ? Är de inte reducerade längre när man är arbetslös ?

Fast 250kr / månad kan mycket väl vara en reducerad avgift i dag.



Är fortfarande med i facket fast jag är sjukpensionär , betalar 30 kr / månad och har då tillgång till försäkringar , tidning , juristhjälp , allmän " hjälp " mm mm.

Har ett par försäkringar via facket , bra både för mig och mina efterlevande.

Inte i det facket jag är med i man betalar lika mycket om man är studerande/arbetslös eller vanlig jobbare, men i mitt fack är ju avgiften bara 90kr/mån

I Kommunal som jag var med i var det 175 kr till facket samt förhöjd A-kasseavg!

Jag gick ur allt för 1 år sedan och det där med reducerad avg som arbetslös var lääänge sedan det togs bort!

Misstänkte det . Var länge sedan jag själv behövde A-kassa .

Har för mig att det för länge sedan var så att man t o m inte behövde betala till A-kassan när man var arbetslös.


Har du hört något om hur lång tid det för din överklagan att bahandlas ?

Vet ej hur lång tid det kan ta! Är det lika snabbt som nekande beslutet kommer det på måndag! Lämnade in överklagan i onsdags!