Dax att vakna! vi är i krig idag, har du hört talas om att vi är i Afganistan med vapen i hand. Obs det är inte som FN soldater vi är där som. Utan som ett led i USAs krig imot terrorismen.


Nu var det ju inte menat som tråd kapaning, utan jag tycker inte uppenbara dumheter skall vara, utan att någon inte bemöter dom.

Tror att det att svårare att bli svensk med kvadraten av avståndet ifrån det land man kommer kommer ifrån. Samma gäller åldern. Har man dessutom en icke anpassningsbar religon i bagaget så blir det omöjligt. Iaf fall i första genarationen.

Jag förstår allvarligt inte den här frågan..? HUR, kan jag bli nåt annat än personerna som är mina biologiska föräldrar..?
Jag har finska föräldrar, är född i Sverige, har svenskt medborgarskap, men jag är ju ff finne..!? Tycker jag iaf. En finne som har Sverige som sitt hemland;) Som jag älskar:)
Jag förstår att det är många som inte håller med mig, haft mååånga diskussioner gällande detta:)
Don't hate me;)

Det är inte en dumhet att vara okunnig!


Jag har nästan samma bakgrund som du förutom att jag faktiskt är född i Finland och ansökte om svenskt medborgarskap först 2005.
Men jag är inte 100% finne.
I såfall är jag mer 100% svensk och kanske 70% finne? Men det går ju inte. Det blir mer än 100% tillsammans.

Hur länge är man förresten finne? Är dina barn finska? Dina barnbarn? Om man nu förutsätter att du och dina dina barn får barn med svenskar.
Hur länge är man sitt ursprung? Hur många generationer ska man gå tillbaka?

Jag har finlandssvensk far och finsk mor, jag är född i Sverige och har alltid pratat svenska hemma. Jag ser mig själv som svensk, har alltid gjort det. Det kanske beror på att banden till det finländska aldrig varit särskilt starka hos mig, när jag besökte Finland som liten kände jag mig inte alls hemma. Senare i livet har jag arbetat i stora projekt där många finnar deltagit och jag upptäckte en tydlig skillnad i hur man arbetar, den hierarkiska organisationen var så mycket mer utpräglad och viktig för finnarna, och begreppet konsensus vet jag inte om dom har i det finska vokabuläret ens. Jag märkte också att jag hade lätt att förstå och se denna skillnad mellan svenskt och finskt. Så summa sumarum, jag känner mig svensk men förstår att jag är mer finsk än jag tror, och det är jag glad för att jag är!

Hihi, våra barn kommer att vara riktiga blandraser:)
50 finsk, 25 svensk och 25 tysk:)
Min karl påtalar alltid för nytt folk att han är 50/50, så han säger inte heller bara svensk trots att även han är född här och har svenskt blod i sig.
Jag vet inte hur långt man ska gå, men man behöver ju inte börja räkna med små procent..
Var och en har egna åsikter och så länge man själv vet vad man är så får folk vara det. Men det här var bara vad jag tycker om det hela.

Jag är medveten om detta men hade inte tänkt göra några längre utläggningar här om USAs utrikespolitik. Det jag kommenterade var att förr var man beredd att "dö för sitt land". Sverige har en lång historia utan angrepp eller krig riktat mot vårat fastland. Sen tror jag inte att någon åker till Afghanistan för att dö för Sverige.

Jag tycker att det är en intressant diskussion.

Jag har aldrig heller haft nån speciell koppling till Finland, aldrig trivts där på semestrar, alltid skönt att komma hem till Sverige:)

Det tycker jag också - har läst allt med stor behållning.

Om farsan är svensk och morsan från Algeriet, men själv född i Sverige, måste man säga att man är halvsvensk då?

För alla som är födda i Sverige och bor här så kan det vara svårt att ha en bestämd åsikt i frågan men man kan ju fundera på om man skulle betrakta sig som Turk och man flyttade till Turkiet eller som Kines om man flyttade till Kina.

Jag tror inte att jag skulle betrakta mig som turk bara för att jag hade turkiskt medborgarskap.

Hur blir man inte svensk ? Svårt att komma ifrån sitt ''stereotypiska'' genetiska utseende och sätt.

Tyckte att denna kunde passa i sammanhanget, Birgitta Andersson.

http://www.youtube.com/watch?v=Pst5zKBBHUI

Om man är svensk eller inte bestämmer man själv, ingen annan.

Religion, ursprung etc spelar ingen roll. Någon här i tråden antydde på att tillkänner man sig Islamsk tro är man inte svensk.... Sicket dravel, Religion är religion, kultur är kultur och inte svenskhet. Att vara svensk är att själv räkna sig som svensk och identifiera sig som svensk.

Själv ser jag mig som en svensk buddhist med rötter i Finland och Estland :-)

Jag tycker att finnarna har ett jäkla bra namn på finländare som flyttat till Sverige och blivit "Svenskar". Finland återuppbyggdes efter 2:a världskriget och det var fattigt som tusan... Att då många finnar flyttade till Sverige sågs som ett svek av landsmännen som stannade och fortsatte bygga på sitt land.

Jag är född i mitt land och det är i mitt land jag kommer ta mitt sista andetag...

Just ja... Hurri är ordet...

Svensk är man, om man har medborgarskap, oavsett bakgrund o religion. Däremot kan bakgrund o religion försvåra för första generationen att känna samhörighet med Sverige. Man lever kvar i sin kultur med dess seder o bruk. Tar säkert några generationer innan man är ett med det svenska samhället. Ungefär som Svenskar som utvandrade till USA. Banden till Sverige blev lösare för varje generation. Sedan spelar geografin en stor roll. Europerer i stort anpassar sig givetvis lättare i ett annat land med ungefär samma traditioner o levnadssätt. Trots allt känns t.ex USA med hemma än Kina.

Det här med identitet kan skifta väldeliga. En del byter språk, namn, livsstil, gör allt för att anpassa sig och känner stor samhörighet med sitt nya land, medan andra mentalt lever kvar i hemlandet. Viktigast för mig är att man faktiskt har, och framledes också bör ha, samma rättigheter som svensk medborgare, oavsett om man bott här i generationer eller är inflyttad. Vad gäller "svenskhet" så är det ett begrepp med ett annat innehåll idag än på 50-talet. Jag älskar den spännande och mångfascetterade och kosmopolitiska större stad jag lever i. Jag levde hela 50-talet, mestadels i en ännu större stad, utan att någon gång se en svart människa. I dag är Sverige något helt annat. En del menar att det är väldigt dåligt. Jag menar att det allra mest är på gott.

Varför är Hurri ett bra ord?

Någon som kan säga vad som är riktigt ursvenskt ?


En gång i tiden kom den första människan vandrandes till Sverige och hade sin kultur söderifrån med sig. Hur det är med samerna vet jag inte riktigt .

Vi har väl aldrig varit totalt isolerade från alla andra länder , och därmed inte fått influenser utifrån .


Jag skäms inte över att vara just svensk men det gör ju inte att jag bara genom att vara svensk kan känna mig stolt när jag t ex ser nynazister härja på gatorna. Att jag försöker respektera de mänskliga rättigheterna känner jag mig stolt över.


Varför är det så noga för en del här att vi ska skilja på " ursvenskar " och " nysvenskar " ? Epitet svensk är för mig när man har svenskt medborgarskap.



Apropå krig , vi har sedan många år tillbaka ingen krigsmakt utan bara en försvarsmakt och oavsett om man är svensk medborgare eller inte så tror jag att man iaf skulle försvara sin familj och platsen man bor på om vi i Sverige blev anfallna.

Därmed har man väl också försvarat Sverige ?

Så du tror inte att det skulle bli någon flyktingvåg från Sverige om kriget slog till här?

Det tror jag visst , om nu något land ville ta emot oss , men jag tror inte att alla skulle fly eller kunna fly . Dagens försvar förlitar sig på hemvärn och " gerillakrigföring " om det inte är ändrat under de allra senaste åren.


Har jobbat inom försvarsmakten under många år och jag vet iaf att jag skulle försvara min familj och då menar jag inte bara de närmaste. Skulle nog försvara grannarna också .

Så har jag iaf gjort på olika sätt mot t ex nynazister och andra rasister .

Har en moster som bot i Australien sedan 1970 och hon anser sig absolut svensk ,många svenskar som bot utomlands i många år håller verkligen på att de är just svenska och är väldigt stollta över det ,sedan när det kommer barn och kanske mest då barnbarn så har de ju oftast integrerats i det landet de är födda i ,det ser man ju ofta på tex svenska emigranters barnbarn och de har då ofta i tredje led tappat svenska språket också eller bara kan enstaka ord eller enstaka sånger från svenskan.

Om en norrman flyttar hit, får svenskt medborgarskap, men fortfarande håller på Norge i skidor, då vettefan... Annars är det ju medborgarskapet som styr, är man svensk medborgare så är man svensk. Har man svenskt och brittiskt medborgarskap är man till hälften svensk och till hälften britt. Eller, borde vara i fråga om rösträtt till gemensamma parlament iaf.

Etnicitet är krångligt. Kom för några år sedan en bok/rapport/artikel/nåt som klargjorde skillnaden att bli upptagen i en nation/etnisk grupp/etc, tydligen var det svårare att "bli tysk" och "bli svensk" än att "bli fransman", om jag minns rätt, kan dock inte komma ihåg varför och nu hittar jag inte när jag googlar. Tror det hade något med våra gammeldagsa stamliknande samhällen baserade på någon slags ide om "folk" som låg bakom. Stor ovana med annat än dialekter också, vi svenskar har svårt för att man bryter när man talar, det är ungefär som att särskriva. Kanske hänger ihop med språkmelodin.

Nationalism ser lite olika ut. I vissa områden ser man etnicitet och nationen som något platsbundet, dvs bor man inom ett område så identifierar man sig som medborgare där. Andra ser etnicitet som något som baseras på gemensam kultur och språk oavsett var man bor. Tex "tyskar" är beteckningen på alla tysktalande. De tysktalande som levde i forna besittningar i östra Europa de fick tyskt medborgarskap även om de var födda och uppvuxna i Polen, Baltikum, Tjeckien osv.

Var än i världen jag skulle bo, viket medborgarskap jag än skulle ha så tror jag att jag fortfarande skulle vara svensk. Inte för att det är finare och bättre än något annat utan därför det är vad jag är. Samma tror jag gäller vad än man kommer ifrån och nog är det lite tragiskt om man på något vis känner att man måste ge upp sitt ursprung. Med detta inte sagt att man inte skall anpassa sig till det samhälle man lever i, det skall man.
Gita

Jag har funderat på det där nu senaste dagarna. Jag tror nog att jag faktiskt skulle känna mig som svensk om jag flyttade utomlands! Om jag däremot flyttade till finland, då vet jag inte. Förresten, jag skulle nog känna mig svensk då också. Har hört många utvandrare prata om någon slags rotlöshet. Det känner jag inte alls. Jag är fast rotad i den svenska myllan, trots att jag har några luftrötter kvar till Finland.

Muminmugg? Nu är du avslöjad. I den serien pratas det väl finlandssvenska.

Hur gammal var du när du kom till Sverige?
Gita

6 år. Men lärde mig svenska först i fjärde klass, då vi skulle flytta tillbaka var det tänkt och jag fick därför gå i finsk klass.
Svensk började jag känna mig först i vuxen ålder.


Ja, vad betyder det? Jag kanske är finlandssvensk utan att veta det?

Halaj!

Om ordet är bra vet jag väl inte, men det har i alla fall en starkt negativ klang.
Ursprungligen har det väl använts av finskspråkiga om finlandssvenskar. Sen har det kanske utvigdats till att innefatta även hitflyttade finnar, men det har jag aldrig hört. Däremot har jag hört hitflyttade finnar kalla svenskar för hurri. Återigen med samma nedvärderande klang.

Det där med att bygga land.
Vet inte om du är medveten om att det främst på 60-talet var skyhög arbetslöshet i Finland, medan det tvärtom var brist på arbetskraft i Sverige.
Vetifan om jag skulle kalla att ligga på kökslocket och lyfta A-kassa för att bygga landet.


//T

Finns det några "ursvenskar"överhuvudtaget.....?

Jag själv känner mig varken som finsk eller svensk.

Och till syvende och sist är vi alla människor!

Personligen så tycker jag man är svensk när man har hela sitt släktträd här lång tillbaks i tiden som i min släkt .I alla fall så betraktar jag mig som ursvensk .Klart man ska värna om sitt svenska ursprung ! vad skulle vara så fult i det ?

Finns väl inga ursvenskar?

Ursvenskar kan det vara samerna det?

I mitt släktträd kommer det folk från andra länder så sent som på slutet av 1800-talet!

SÅ jag är inte svensk (enbart)

Den svenska kulturen och vår goda samhällsutveckling har skapats tack vare de positiva impulser som kommit via invandring:
Tyskar byggde upp våra städer med hantverk och handlel
Valloner byggde upp vår tillverkningskapacitet baserat på järn.
Engelsmän och skottar drog igång fjärrhandel och skogsindustri.

Just!

Återstår att se vad araber, somalier och syrianer blir ihågkomna för om hundra år när de förhoppningsvis är lika integrerade i den svenska befolkningen som de där äldre invandrargrupperna är.

Känner mig svensk, har svenska rötter från mödernesidan sen 1700-talet, men känner inget av min fars sida mer än att den är rysk-svensk blandning. Farmor och hennes släkt kommer fr. Ryssland, men har inte träffat något från den sidan ..........så jag känner mig svensk....

(Men ärvde en del pengar fr. rysska sidan några år sedan... tala om att bli snopen!)

att vi i alla tider har haft ett inflöde av kunskap utifrån är inget konstigt,det har de flesta länder.
annars sker ingen utveckling.att den kunskapen förr ofta kom i form av yrkeskunniga invandrare är ju en del av sveriges utveckling som lett fram till dagens land,nu kommer den kunskapen främst i form av kommunikation.
men det har näppeligen lite med frågan när man kan betraktas som svensk.
när man känner sig som svensk framhåller många.
jag tror det mer ligger i betraktarens öga,ser du svensk ut,uppför du dig som svensk,har vi samma kulturbakgrund?
utseendet är ju det första man ser,jag tror de flesta idag bortser från det OM du för övrigt uppfattas som svensk.
klarar du inte att tala utan brytning är du dömd,likaså om du går klädd annorlunda t.ex med religiösa attribut.

du är svensk när betraktaren ser dej som sådan är mitt förhållningssätt.
för mig är det egalt om du har svenskt medborgarskap,det betyder bara att du får bo här och omfattas av det svenska regelsystemet,jag har "svenska" vänner med svenskt medborgarskap som talar dålig svenska,har noll kunskaper om svensk kultur och tyvärr ingen aning om hur samhälle och vårt osynliga regelverk funkar.
är de svenskar? Nej,svenska medborgare men inte mer.deras barn har större chans att smälta in och definitivt deras barnbarn,det under förutsättning att de vill smälta in,dvs tar till sig svenskheten.
det betyder ju inte att de skall glömma sitt ursprung,de flesta av oss har i bakgrunden någon utifrån kommande.
själv är jag sedan 4 generationer svensk,men min bakgrund är dansk(farfars far),finsk(mormors mor samt mor)svensk.(farmors sida)
går man längre tillbaks är jag definitivt dansk,i likhet med alla de sydsvenskar som har sina rötter i Halland,Skåne och Blekinge.
min svenska historia börjar ju inte förran svenskarnas erövring av östdanmark,men det är något som man först i vuxen ålder fått lära sig.
släktforskning är intressant och upplysande. är kungen föresten svensk eller fransk?där är också en väldig blandning,fransk,engelsk,tysk med förgreningar över hela europa.
men de flesta ser säkert honom som svensk,trots det franska blodet som lyser igenom i utseendet.
allt i betraktarens öga,som sagt. ulf

Uddevalla är ju känt för sina utländska köpmän. Många namn här i staden bär prägel av tyskt o engelskt/skotskt ursprung. Så är det nog i dom flesta städer, kanske särskilt vid kusten.

En svensk är en rejäl karl som super ner sig och prylar grannen och frugan vid behov och sen inte minns det dan efter.

Lite mer seriöst så anser jag att det minsta man begära av en "svensk" är att man kan språket.
Det där kan skilja sig rätt rejält tycker jag.
Vi har en del 70-tals Jugoslaver i lägret (eller när det var dom flyttade hit) som fortfarande är rätt kassa på svenska språket.
Och skriker ta mig fan alltid, jobbiga jävlar.

Sen har vi en del 90-tals Jugoslaver med som ofta är mer "svenska" än deras äldre landsmän.

Varför vet jag inte men så är det.

Men som malarmatren uttalar sig att om någon inte kan tala utan brytning så är man dömd tycker jag låter hemskt.

Vad är då med alla dialekter? Ta en skåning som ingen annan förstår eller till ex. en stockholmare som inte kan uttala ett " ä " (eta rekor.....). När jag ibland lyssnar på fråga doktorn så vill Sambon snabbt hoppa vidare för att höra Susanne A prata är jobbigt.

Dömd tycker jag också är fel ord att använda men om det är betraktaren som avgör vilka kriterierna ska vara så är det nog få människor som skulle kalla en person med utländsk brytning för svensk. Det är förmodligen likadant i andra länder även om svenska språket lär tillhöra de svårare uttalsmässigt, åtminstone för vissa språkgrupper.

Dialekter är ju något helt annat och även såna finns i andra länder. Om man tycker att dom är jobbiga eller ej är nog individuellt.

Stintan jag tycker inte att det är betraktarens sak att avgöra om någon är svensk.

Jag personligen gillar t.ex. värmlänningarna och har flera bekannta från Värmland.

Hade en god kompiss som var en riktig värmlänning men utseenden var inte svensk trots att han var svensk.

dialekter hör inte hit,när jag talar om svenska språket är jag medveten om att det finns dialekter men det visar ju oftast att du är en genuin infödd svensk från en särskild landsdel.när jag menar att man talar med brytning så är det oftast modersmålet som spökar.vissa ljud är svåruttalbara och går knappt att lära sig.
svenskar har samma problem med att lära sig andra språk,det kommer nästan alltid att höras att man inte är infödd.
nya dialekter har ju dessutom kommit till,rinkebysvenska m.fl men om det är positivt tvivlar jag på.
de flesta invandrare i första gen vill ju gärna att deras barn skall lära sig bra svenska just för att flyta in.
själv talar jag min blekingedialekt med stolthet även om vissa har svårt för att fatta.
när jag jobbade i stockholm kallades jag skåningen,det är en enorm skillnad på skånska och blekingska.
i blekinge finns det stora variationer beroende på om du kommer från östra eller västra delen,kustlandet eller skogsbygden.
skåne är ännu värre uppdelat men stockholmare tycks inte förstå de olika skillnaderna.
de flesta landskap har många variationer på lokala dialekter,tyvärr blir det med åren alltmer utslätat. ulf

Dialekter låter "rätt" trots att de låter olika, de är bara varianter på språket och följer vissa regler. En brytning låter "fel", det är att frångå svenskan på ett sätt som inte följer reglerna. Därtill inte sagt att det är fel att prata med brytning, det gör alla som kommer till ett nytt land och lär sig ett nytt språk. Jag låter antagligen som en idiot när jag pratar norska, jag har lärt mig alla ord men har fortfarande kvar mycket av den svenska språkmelodin. Trots att en oslobo kanske förstår mig bättre än de förstår någon som kommer från någon ö i nordnorge så är det jag som låter fel och öbon som låter rätt.

Jag betraktar en person som ser svensk ut men som talar med brytning som invandrare, medan jag betraktar någon som ser utländsk ut men talar utan brytning som svensk. Därtill inte sagt att det är sämre att vara invandrare, men det är så jag ser på saken. Och det är även så jag vill bli sedd när jag är i Norge, jag har inget intresse av att de låtsas att jag är norsk.

Har ni kollat på svenska Hollywoodfruar? Otroligt att man tappar språket så fort även om man är på besök i Sverige flera gånger om året. Maria Montazami pratar både svengelska ibland och har en märklig grammatik.
Språket är ju klart en gemensam nämnare för svenskar men även de som inte har ett helt flytande tal kan ju vara svenska ändå.

Nej jag förstår det men det var ju malarmasters uttalande som jag spann vidare på lite bara.

Det var trots allt 25 år sedan hon flyttade till USA. Undrar om hon besökte Sverige lika ofta innan hon blev kändis här via programmet?