Gick dit när yngste sonen var nyfödd och tyckte att det var ett VÄLDIGT stort spann på vilken vikt jag skulle ligga på för att vara ok, mellan 57-68. Det jag tyckte var kymigast var den där hallelujagrejen som man skulle delta i. Sådant får mig att backa oavsett om det är i kören eller på viktväktarna. Jag vill inte bli inföst i något som jag inte valt själv!

Jag har aldrig varit där själv, bara läst i kompisens broschyrer. Enligt dem skulle jag väga max 61 kg och det är en bra bit under vad som är lagom för mig.... "Hallelujagrejer" är inget för mig heller - jag brukar kalla mig själv "fanatisk antifanatiker"....

Jag säger som barnen sa när de var små: KAN SJÄLV! Vill inte bli bestämd över och inte heller applåderad åt när jag gått ner 500 g... Hellre busvisslad åt på stranden till sommaren!

500 g - hur i helsicke kan man mäta det!?!?! Med en felmarginal på kanske två kg på vågen och det faktum att man "går ner" 500 g när man går på muggen så undrar jag verkligen hur VV kan veta att det handlar om reell viktminskning.....

Hallå, det är PSYKOLOGISKT viktigt att uppmuntra! Har du inte kommit dit i boken ännu!? Man får guldstjärna också!

Jajamän!!! Guldstjärna och ätstörningar!!! (Om man får tro kvällspressen, alltså!)

Uppmuntran???...... Är det det som stavas positiv bekräftelse på "psykologiska".... Då har jag nog hört talas om det, kanske.... nån' gång...

jamen Ina, du som ska bli hjärnskrynklare ska väl veta sånt?

@ Agneta

Inte ens det.

Jodå! Om jag inte har feltolkat mig själv, så tror jag att jag försökte skämta..