Är det bara jag som startar jätteprojekt i trädgården bara för att när jag kommit halvvägs nästan ger upp pga allt arbete?????

Jag tänker inte efter när jag tycker att jag får en briljant idé - utan startar omedelbart. Gräver bökar och ställer till. Beställer massor av växter som ska planteras. Å sen blir det panik!!! Hur ska jag få allt klart tills växterna anländer???!!!

Mitt nuvarande groteskt jobbiga projekt är att jag anlagt en 40 m lång grusgång som slingarar sig upp i ett oländigt stenblocksparti. Där håller jag nu på och fyller med jord för att bl a plantera 18 rosor som jag beställt.

Gången är klar - men det ser ut som en jordbävning på sidorna. Skottkärran är tung, jorden är tung, stenarna jag håller på och flyttar runt är blytunga....

Min man skakar på huvudet och säger att jag inte är riktigt klok

Är jag ensam om att inte vara riktigt klok????

/Stina

hehehe!...

Jodå, här är det vatten långt upp över öronen mest hela tiden.

Med den skillnaden att jag kommer inte ens så långt som till att gräva...
Jag planerar, tänker och bestämmer. Och så beställer jag och köper hem en faslig massa fröer och byter till mig inte helt oansenliga mängder plantor från mamma och vänner.
Och sen tar det stopp.
Tvärstopp.

Och hela tiden tänker jag: "Nästa år, då... "

Det är bara att inse att tills jag får råd att anlita nån att anlägga alltihop, så kommer det att vara så här!
Dvs för evigt...

// Tirre

nej , vi äro många , ännu inte diagnosticerade av nån expert , men trots detta tror jag mej kunna säja att en hel del av oss
-befinner oss på den ljuvliga ickeklok sidan


Själv har jag beställt 46 rosor till slutet av september .. då man enligt alla regler inte planterar alls i norr
Sen måste jag kanske ha ett par rabatter till dom med -vad tror du ? hehe

För mej låter du bara som en vanlig rosmänniska ..
ge inte upp -det går att gräva till tjälen kommer -rosor kan jordslås

Hejsan Stina ! Välkommen in i klubben, och jag som trodde att jag var ordförande i den Vi är nog ganska många som skulle behöva en sån klubb annars, du är deffinitivt INTE ensam. Min make har skakat på huvudet många gånger, men nu börjar det bli lite fason på kaoset och han är ganska nöjd över resultatet. En större trädgård står ganska högt på min önskelista, kan jag lova. Det är skönt att höra att vi är fler, då behöver man inte oroa sig så mycket.

Åh Kerstin!!! Skulle vilja skriva ut ditt svar och visa min huvudskakande älskade make som tror att jag är värst i världen. Han skulle bara veta.... 46 stycken!!! Fniss!!

Fast visst är det härligt att få ge sig hän!

/Stina

Skriv ut du ! Jag har varit "det avskräckande "exemplet förr
Och fått en hel del makar/makor att jubla över sina respektives "mindre projekt ..
Min suckar inte ens längre -han lånar en traktor ..

Nej, jag gör inga jätteprojekt - saker får ta sin tid, ibland veckor, ibland år.
Utom efter besöket hos Ulla Molins trädgård;
då var jag 'tvungen' att gräva 58 hål för buskar och träd!

Ja, Copycat - visst är dom söta dom små liven. Min man korsfäster mej när jag håller på och gräver och rotar, fyller bilen med plantor när vi ska ner till landet så att inte hans byggrejor får plats eller för att inte tala om när jag fyller nya fina bilen med kletiga jordsäckar!! Men sen när det är färdigt bröstar han upp sig och vallar glatt runt grannar och bekanta för att visa upp planteringarna.

Fast jag kan inte med en min visa att jag är helt slut i kroppen när jag håller på - för då blir det bara ett "vad var det jag sa - ge dig nu du tokiga blomoman"

/Stina

Oj, jag tycker att nästan vartenda projekt blir vatten över huvudet. Inte minst för att nästan allt man ger sig på visar sig leda till att man måste göra nåt man aldrig har gjort förut och inte visste att man kunde. Trädgårdsamatörens förbannelse...
Och så tar det mycket mer tid än man tänkt sig. (Jag har en bakgrund som programmerare, ett släkte ökänt för sin obotliga tidsoptimism.)

I mitt fall blir det sällan något halvgjort. Jag är nämligen begåvad med en blandning av lathet och envishet, som gör att jag drar mig länge för att sätta igång men när jag kommit igång så kör jag till det bittra slutet, även om jag måste stå och gräva i timtal i kyla och hällande regn.

Varje gång min fru pratar om att flytta oss och alla våra ungar till ett större hus lyckas jag hitta en annons med nåt som har fyra gånger större tomt också, och då ryser hon med tanke på alla projekt jag skulle kunna dra igång där.

Tio stycken rosor planterade jag den 7 november förra året, det tyckte jag inte var klokt på Smålänska höglandet, men alla har blommat utom honungsrosen

/Ewa zon 4-5

Härlig tråd denna!

Jag skrattar igenkännande vid allt jag läser

Det här va den bästa tråd på länge...nu fick jag lite
mindre komplex för att jag inte slutfört saker jag borde ha gjort i trädgården...speciellt denna sommar som både blev kort och
kaosartad...tack så mycke för att det finns en klubb för oss
med vatten över huvudet och runt i kring dessutom

Det är illa ställt med oss alla här, ser jag!

Jag tänker inte skriva ner mina tokigheter - det man inte läst har min man inte ont av......?

Ingo skrev;


LISTIGT!

jaha -skulle tro att jag är en blandning av Ingo och Stina då
De flesta projekt genomförs med samma anda som Ingo -To the bitter end -sen får jag lida -och brukar bli insläpad av familjemedlemmar när pannlampan behövs
Å andra sidan kan jag inte bara ha ETT projekt utan drar igång flera samtidigt -och sen en dag är spaden fastfrusen .. och allt får vänta till våren
58 buskar o träd Hannele -där slog du mej Nu har Stina två att skylla på LOL

Oj då, själv verkar jag vara en av få självplågeri-faschister! Alltså, jag gör det trista först under stort lidande - grävning, rensning, etc. Jag får ABSOLUT INTE köpa något att plantera!!! Efteråt belönar jag mig själv för att jag varit duktig och då får jag "lov" att åka iväg och köpa alla fina grejor som jag sett framför mig hela tiden. Så skapar jag egna "mentala morötter". Jag är inte någon bror-duktig - tvärt om (jättelat), men det är väl därför jag kommit fram till den här metoden för att få något gjort!

Kakaduan

Jag är som Tirre, mycket projekt i huvudet, massor av frön... men inga resultat i trädgården Jo, i sommar har jag gjort en rabatt vid husväggen - en gräslig skapelse som ser ut som en limpa med stenkross bakom - jag som skulle göra en lika fin rabatt som Ernst gjorde i Sommartorpet förra sommaren Som tur är växer det nu krasse och enorma stockrosor plus en massa annat huller om buller så man ser inte själva rabbaten

Men, nästa sommar.... kanske jag har råd med trädgårdshjälp

Jag är också med i klubben! Jag har dille på att samla på stora fula stenar som kan vara bra att ha och diverse skrot som jag har mycket ideer om, men det bara blir ju inte av....

Kakaduan skrev;

If it works, säger jag!
Vilken förebild.
Tyvärr hade jag bara kommit på en massa nya morötter att plocka på vägen........ "ska-bara"-genen är stark hos denna kvinna

Zanna skrev;


Ja, då ska ni se på andra.......morötter!

Detta är klubben för mig! Jag skulle vilja skriva ut alla inläggen här och hänga i utspridda i trädgården som "bevis" på att mitt beteende är normalt för trädgårdsälskare.

Jag har definitivt en "ska-bara"-gen kombinerat med en aldrig sinande förmåga att få nya ideér. Jag brukar ta före - efter bilder för att påminna mig om att jag faktiskt har gjort en hel del, och inte bryta ihop över allt ogjort.

Jag brukar nog inte starta så mycket projekt. Andra gör det åt mig. Dessutom så planerar de nogsamt vad jag skall göra på min fritid. Jag är nog mera den som avslutar saker.

Det innebär att jag jobbar och jobbar och ibland ballar ur och gör något desperat för att få ner arbetsinsatsen.Oftast går jag och gläder mig år mina rabatter. Åt malvorna och daliorna som fortfarande blommar. Minns de fina gladiolusarna. Plockar i pelargonerna och bara myser.

Så när man stängt av telefonen sett fram emot en avspänd ledig helg där man får spendera sin tid fritt . Då skall jag bara:
Måla fönstren klara för det börjar bli kallt utan.
Rida för det tycker jag år så kul.
Plocka med krukväxterna för det är så avstressande.
Städa för då trivs jag bättre.

Så står man där och målar och får kommentaren när skall du ..........
Den här gången var det någon som tyckte att jag skulle plocka mina vinbär.

Till saken hör att jag avskyr att sylta och safta beroende så all syltning och saftning i min barndom . Har försökt lösa problemet med bär och frukt genom att ge bort. Detta har bara lett till konflikter, för då har folk blivit osams om min frukt precis som om det vore en rättighet eller något arv de skulle bevaka. Dessutom brukar jag få mig en avhyvling för att jag själv inte tar vara på naturens goda.

Mitt stora problem är att jag är för snäll. Mycket för snäll. Nästan intill gränsen för dumhet. Men ibland kommer den lede och tar mig. Så också denna gång.

När jag för sjätte gången denna förmiddag blev avkrävd tidsplan för när jag skulle plocka mina vinbär så gick jag helt resolut ut med motorsågen och sågade ner alla buskarna 5 cm ovan mark. Jag var bara så förbenat trött på att jag inte skulle få spendera min lediga tid som jag själv ville.

Idag skäms jag och tänker på de "stackars" vinbärsbuskarna som inte gjort något ont. MIn stackars man förstår att jag var tvungen att släppa lite ånga för att överleva.Han har ändå bett mig lite ynkligt att om folk börjar tjata om äpplen och bråka om vem som skall ha dom, då ringer du mig bums "innan du tar fram motorsågen".

Jag tror nog inte att någom behöver känna sig speciellt galen här på odla. Ni har ju mig

Gick just en kvällsrunda och funderade på var rosorna som kommer i höst ska in, köper på tok för mycket, och borde lugna mig lite. Har flyttat runt rosor i augusti som kom fel i storlek, färger osv Gräver om och krånglar tills jag blir nöjd, men ibland känns det som jag fått fnatt. Hoppas på en lång, varm höst så jag hinner med allt.

Bettson! Du är en riktig solstråle här på Odla, vilken helt underbar reaktion !! Jag förstår dig tillfullo.
Mvh
Fenja

Jag läste rubriken på tråden igen.

Är det någon som tar sig vatten över huvudet ibland?

Kan bara tillägga att jag behöver simlektioner

Vatten över huvudet, det är knappt jag har tid till det... Jag hoppar i sjön på morgnarna och sedan är det växterna som får färskvattnet. Iväg till trädjobbet i en park, där jag har ett stort uppdrag som jag arbetar på att göra ännu större... Massor av vatten alltså!

För tillfället har jag bara 9 rosor kvar hemma som ska få permanenta platser, och det känns lite tomt förstås. Innan tjälen kommer måste jag hinna med ett rosdilleri till. Inte för att det är särskilt tomt någonstans i trädgården - men för att det är så kul att följa nykomlingar!

Trädplanteringar hemma tar jag det lite lugnt med efter försommarens 15 eller var det 20 träd. Om det inte börjar regna snart kommer jag nämligen att tömma Mälaren snart, eftersom alla nya träd törstar... Och lite måste jag tänka på de äldre träd jag har också - varje gång jag gräver sliter jag bort lite av deras rötter.

Och snart kommer ju vårlökarna!

Min suckar inte ens längre -han lånar en traktor ..[/QUOTE]


Min lånade en schakt maskin. hahaha

Okej han är med på projektet men vägrar att lyfta tunga stenar.


Grannarna skakar på huvet och säger att jag är galen. Det bjuder jag på.
Men en stenruin modell större skall det bli, liknande en klosteruin till alla örter.

Hälsar Anne

Hi, hi! Jag kan se dig framför mig....
Jag startar glatt på olika projekt - ideligen - MEN det kommer så mycket annat mellan som jag bara "måste" göra.
I går började jag med att rycka upp några överblommade jättebalsaminer och när jag kom till besinning (det hade blivit mörkt) hade jag grävt upp
h-e-l-a rabatten framför huset....
Så nu har jag hela tomten full med växter i baljor och en uppgrävd jätterabatt och inte vet jag hur jag ska plantera så jag får blomning hela säsongen...HJÄLP! Dessutom vet jag inte om mina uppgrävda raringar kommer att klara sig heller. Vad har jag gjort!?
Tilläggas kan att jag är ständig hedersordförande i F.O.F!

Någon som vill ha isop förresten, jag skulle kunna öppna handelsträdgård med bara isop.
/sollan

Förutom att jag är en "plötsligt-dra-igång-egentligen-alldeles-för-stora-projekt-galning" är jag en "beställa-massor-av-plantor-utan-eftertanke-galning".

Som tur är slutar 8 av 10 köpanfall i långa listor som ligger överallt hemma. Annars skulle det inte bli några pengar till vare sig mat eller kläder. "Vad är det här för lapp? Ska du ha den eller är det skräp?" kommer titt som tätt från min man. Men mina drömlappar får ICKE KASTAS.

Hur som helst så kan jag helt planlöst få ett infall och gå in på någon frö- eller perennfirma och få katastrofala köpattacker. Beställa planlöst bara för att det är så vackert och för att jag just då fått ett enormt oundvikligt ha-begär. Sén står jag där med en massa växter som absolut INTE passar ihop och som jag absolut INTE vet var jag ska plantera!!!

Så jag är ännu galnare än vad mitt första inlägg visade!!!

Stina

Om bara planerna är tillräckligt storvulna, så blir det inte ens någon igångsättning av dom, och då slipper man problemet med att inte bli färdig innan frosten.

det där känner jag igen
går plötsligt in i en affär och ser alla vackra växter så är det kört
lökar som jag inte kan välja ut nån av, då köper jag alla!!!
det har ingen betydelse om jag får plats eller inte, jag ska ha dom ändå
fick dela ut änglatrumpeter till hela bostadsområdet i våras då jag hade sextiofyra stycken
liljor är det lika illa med, måste bara HA!!!
ps beställde 98 kaktusar som var hela sortimentet när jag inte kunde välja
vilken jag ville ha

men havregrynsgröt ÄR Gott .. säjer jag till de andra ..

Skrattar gott år er här...det är alltså inte bara jag....
Jag vet faktiskt inte riktigt hur många projekt jag håller på med....men de är inte färdiga iallafall...och jag börjar nog med ett nytt i veckan ungefär..har ju tyvärr(??) hur mycket plats som helst att utöva vansinnet på...


Och Bettson... -"It could have bee me".....fast jag har inte kapat buskarna än...och jag hade huggsexa om vem som skulle ha mina äpplen i förrgår...

Bettson, sätt upp en skylt vid vägen om gratis självplock. Löser kanske syltningsproblemet!


Skönt att se att det är så många andra "projektörer" därute! Känner mig inte så ensam längre. Och har fått världens bästa försvar genetemot mannen; "Jamen, alla aaandra gör ju så..."
Finns det möjligen några "entreprenörer" som har lust att åka runt till oss "vill-ha"- och "ska- bara"-idioter och se till att projekten blir klara?


// Tirre

PS! Förresten, är det någon som har en traktor ni vill sälja?... Vi bor utanför Enköping.

Galna är vi nog lite till mans… Jag brukar nog avsluta mina egna projekt i trädgården, men ibland tar det rätt lång tid.

Mitt senaste vanvettsprojekt, som gått under arbetsnamnet ’Grönsakslandet’ startade för tre år sedan.

Odla grönsaker har aldrig varit någon succé där jag bor. Terrängen är bergig, matjordslagret tunt, vegetationen ek- och tallskog, med torvjord, lövförna och morän i skrevorna, och dessutom har vi högt PH. Mest lämpat för informell plantering av rhododendron och andra woodlandväxter alltså.

Men nu hade jag alltså sett TV-programmet Helges Trädgårdar, och blivit inspirerad. Så här skulle det bli en ’formell’ anläggning, med plattbesatta gångar och lagom breda, lättskötta odlingsbäddar, och inga konkurrerande trädrötter. Projektet innefattade sju steg: 1. Fälla fem stora träd, 2. Bottna ur all jord ner till berget, och samtidigt bli av med stubbar och trädrötter, 3. Bygga en ca 80 cm hög stödmur i nederkanten, eftersom nivån behövde höjas betydligt där för att få det hela någorlunda plant. 4. Rådjurssäkert staket runt alltihop, 5. Återfylla med väggrus i gångarna, 6. Återfylla med matjord i odlingsbäddarna och.7. Plattbeläggning på gångarna.

Steg 1 fick jag hjälp med av familjens yngre, macho män, som tycker att braket från stora, fallande träd är häftigt. Ta hand om grenar och ris lämnar de dock gärna åt mig, och fortfarande ligger en jättehög med grenar och väntar på att sågas upp till vinterved.

Steg 2 tog mer än ett år, vilket var och en som försökt gräva upp en stor ekstubbe i stenig terräng nog förstår. Det blev inte bättre av att jag ideligen distraherades av andra – och roligare - vanvettsprojekt på andra delar av tomten.

Steg 3 underlättades av att terrängen var så stenig, de stenar jag grävde fram i själva området räckte ganska långt, resten spettade jag upp i andra delar av tomten. Bygga mur är kul, så det jobbet gick rätt fort.

Nu inträffade första komplikationen; jag tittade på en repris av Helges Trädgårdar och blev inspirerad igen – fast nu i en annan riktning. Rosor. Djup matjord och rådjurssäkert staket – äntligen skulle jag kunna ha rosor! Utan att tänka mig för rusade jag iväg och beställde ett sort antal buskrosor från Cedergrens. De står fortfarande i krukor och väntar på att få komma ner i jorden. (Fast de finner sig i det förvånansvärt snällt, de flesta har t.o.m. blommat i år).
Projektet döptes nu om till ’Rosengården’. Fast jag tänkte ju fortfarande ha grönsaker – MELLAN rosorna, om ni förstår vad jag menar.

Steg 4 var alltså staketet; gjuta fundament, borra hål i stolpar och dra nät, jobbigt, trassligt och tråkigt, särskilt borrningen, eftersom jag hatar att jobba med maskiner. Men det gick till slut, och nu fick både rådjuren och hunden hålla sig utanför staketet. (Hunden har annars för vana att lägga sig precis mitt där jag håller på att jobba, särskilt om jag just har rensat, krattat eller sått, så att jorden är mjuk, sval och skön).

Steg 5 och 6 är det som jag egentligen tycker är roligast, det är alltid kul att fylla hål och jämna ut. Jag har alltid en hög med massor liggande, som blockerar infarten till huset. Oftast är det väggrus, eftersom jag hela tiden anlägger nya stigar på tomten. Men nu fick det bli ett lass matjord i stället, för den jord jag själv tillverkar av eklöv och kompost och hästgödsel från ett stall i närheten räckte inte långt. Totalt gick det nog åt 20 m3 till hela partiet.

Men nu hade det blivit vår igen, och optimistisk som alla trädgårdsamatörer sådde jag utplanteringsgrönsaker som palsternacka, kål och rotselleri, i tanken att jag nog skulle hinna få upp nivån tillräckligt innan det var dags att plantera ut dem. Det blev naturligtvis inte så.

Nu var vi inne i början av juni, och grönsakerna behövde komma i jorden. Så trots att nivån fortfarande var flera decimeter för låg i huvuddelen av landet, satte jag ut dem, det fanns ju ändå tillräckligt med jord för dem att växa i. Så jag bestämde mig för att istället jobba med
plattsättning av gångarna under tiden, och fylla på det sista till hösten. Lika bra att så andra grönsaker i mellanrummen, tänkte jag, och så blev det sockerärtor, buskbönor och vaxbönor lite varstans.

Steg 7. Plattsättning är kul, och hade nog varit ändå roligare om jag hållit mig till den ursprungliga rektangulära formen. Men när jag först började drömma om ’Rosengården’ gjorde jag om ena gaveln till en halvcirkel, vilket innebar att en del av gången också blev halvcirkelformad. Vilket i sin tur innebar att ett stort antal plattor måste kapas diagonalt med vinkelslip. Nämnde jag att jag hatar att jobba med maskiner? Vinkelslip är nog det värsta, det inte bara bullrar, vibrerar och känns farlig, det dammar också något fruktansvärt. Det här var under den korta värmeböljan i augusti, så varje dagspass avslutades med ett dopp i sjön för att skölja stendammet ur håret.

Jobbet försvårades naturligtvis av att grönsakerna nu började bli stora, det var svårt att avväga nivåerna, med frodiga blad överallt, så här och var måste plattorna nog justeras igen till hösten.

Sen drabbades jag av den fatala inspirationen igen. I början av juli hade jag varit på Trädgårdsföreningens Rosdagar, nu skaffade jag Flora Linneas katalog och det började surra av rosor i skallen på mig igen. I början tänkte jag mest på klängrosor, som skulle klä in det rätt tråkiga staketet och pergolan jag redan hade skaffat som entré. Men det fanns ju så mycket läckert… Austinrosorna var bara inte att motstå. Och innan jag visste ordet av hade jag skickat in en beställning på ett femtontal rosor.

De dimper väl ner på posten vilken dag som helst. Under tiden är palsternackorna långt ifrån klara, ärtor och bönor ger fortfarande riklig skörd ett par gånger i veckan, squashen har fullt av minifrukter och nya blommor och tomaterna har knappt hunnit börja rodna. Inte riktigt läge att tömma landet just nu. Och fortfarande liknar nivåerna mest en golfbana, bunkrar och hål överallt. Minst ett par kubik jord till måste i innan det hela är klart. Får väl jordslå de stackars nya rosorna så länge…

Men vänta bara till nästa år, så ska ni få se. Fast var grönsakerna ska få plats då vete gudarna. Det blev liksom bara Rosengård av alltsammans.

Jag vill inte ha något mord begånget i min trädgård.

Inte för att jag skulle gå lös med motorsågen utan för att bärplockarna förmodligen skulle slå ihjäl varandra om vem som skulle plocka först, ha den eller den äppelsortensorten.Höra bråk om att "vissa" roffar åt sig ALLA svarta vinbären. Att vissa skakar ner frukt och inte plockar upp och gu vet vad.

Undrar om man kan bli medåtalad för anstiftan ifall man släpper in dom till plockning. Nej då... Jag har blivit en riktig snåljåp. Sätter min egen hälsa främst och tänker behålla min trädgård och frukt för mig själv.

Det gäller att hålla blodtrycket på en hälsosamt stabil nivå.

Min man tror att jag tänker "inga äpplen inget bråk". Men var katten skall vi hänga hängmattan i så fall .

Bara älskar denna tråd...känns
som hemma liksom

Tack för att ni delar med er

Viveka
Här är vi många rostokar, projekt Rosengård lät imponerande det är kanske så jag får göra snart, flytta ut rosorna mellan grönsakerna. Har aldrig tänkt tanken men varför inte. Brukar beställa rosor av Flora Linnea, rosorna kommer sent i slutet av okt. förra året, man får vänta lääänge.

när stora palmen kom kändes det lite hur kommer det här gå. DHL var tvungna att använda sin största lastbil och även då slog den i marken. När lastbilen rullade in på vår lilla idyliska gata och chuffören öppna bakluckan då fick jag lite kalla föter, men nu känns det bara bra.l

Nu håller jag på att förvandla baksidan till en äkta medelhavsträdgård med medelhavsväxter, en äkta och ingen skitig liten nodeuropeisk trädgård med krukade växter och lite lavendel i ett hörn, utan den äkta varan I höst ska gräswt bort, syrenhäcken ska också bort och ersättas med stenad mur. Vi kommer bli tvungna att hyra in personal som tar bort syrenernas rötter, men det ska nog gå bra. Baksidan kommer bli en byggarbetsplats nu i höst och i vår, men det ska bli kul.
Vänta ni bara till nästa sommar. Då kommer ni få se på grejer

De må jag då säga... den här tråden kan jag läsa om och om och om och... igen
Vad duktiga ni är

Viveka -Äntligen blev det nån ordning på dej På slutet med rospelare -palsternackor finns på affärar LOL..

Bettson -heja Bettson !!!- "Trespassers will be composted" skylt passar bättre än självplock kanske

Här är en till som tappert försöker hålla näsan över vattnet Inte för att jag genomför så enorma projek som många av er utan mer för att jag hela tiden missbedömer min ork - eller snarare ignorerar bristen på den.. Alltså stod jag i helgen och grävde om en hel rabatt, jordförbättrade och planterade nytt. Jätteroligt, men min inflammerade hand bultade hela natten och febern kom som ett brev på posten dagen efter

MÅSTE försöka lära mig att vara nöjd med små insatser, men det är så svårt när huvudet är fullt av idéer

Den här tråden ger leenden. Jag får bilder av att vi har samma driv som de som en gång spättade upp skog för hand för att så matgrödor. Vi gör det kanske inte av samma nödtvång, men med en sorts nödlust, ett lustfyllt tvång kanske man kan kalla det?

Ni som inte provat på rosdille förut - det är verkligen speciellt. Kombinationen av frenetiskt djupgrävande, taggriv över hela kroppen, pengar som flödar ut eftersom plantorna inte tillhör de billiga... Njutningen är enorm när rosorna slår ut, och det gör de ju från tidig sommar till höst.

Rosor och grönsaker låter som det kan bli ett riktigt rivjärn, men rosorna kommer säkert att trivas i den luckra jorden. Jag har satt rosor farligt nära min päronträdsodling. Där trivs både rosor och päronsmåttingar, men jag måste nästan ha pansar för att klara mig igenom.

Andreas - din beskrivning av "en skitig liten nordeuropeisk trädgård" gav skratt! Men vad säger du om en frodig, svallande nordeuropeisk trädgårdsäng med hassellund intill och träd med dignande stora röda äpplen... Sydeuropeiska dammiga stenträdgårdar med knastertorra persikor i hörnen är heller ingen hit. Det ska i vilket fall som helst bli kul att följa ditt projekt.

Oh, vad härligt att läsa att det finns fler trädgårdsstollar.
Jag har massor av projekt i huvudet, som ingen förstår eller tycker verkar vettiga, och minst två - tre projekt som jag jobbar med rent fysiskt.
Just nu håller jag på att göra ett rum i trädgården jag kallar för skuggträdgården. Det ska ligga på norra sidan om huset och ha väggar av pipranka, golv av vitt grus, fågelbad av en gammal parabol och rabatter fyllda med skuggälskande växter många i vitt.
Och växterna är som vanligt beställda långt i förväg och kommer vilken dag som helst. Men det blir väl att jag får ställa dom nånstans på vänt, som jag gör med alla växter jag bara inte kan låta bli att köpa. Det är ju det roligaste som finns.
Minonna

Den va bra

Tredjedelen var buxbom - men även de skulle ha hål med järnspett!

Det måste cirkulera en hel frön och småplantor...?
Vad gör ni av allt!?

Oj vad jag har skrattat gott år era beskrivningar, inte minst Bettsons.

Dessutom känner jag mig plötsligt strukturerad! Jovisst, jag har mina 2 stora projekt som jag påbörjade förra året (2 gräsmattor blir till Woodland resp månskensrabatt), men det är strängt taget bara där jag gräver just nu. Har ändå flyttat massor av växter därifrån till andra ställen i trädgården, men klarat att bara gräva ned, inte börja gräva där också. Självbevarelsedrift? Sunt förnuft? Eller bara orkeslöshet?

Igår köpte jag en massa lökar (bara vita till månskensrabatten) men istället för att plantera dem gav jag mig ut i lingonskogen.

Måste ju bara sturska mig lite då..häromåret så räknade jag till runt 50 OLIKA buskar och träd i min trädgård...vilda och tama...(och svärmor och naturen stod nog för de flesta... )

Så där gör jag - och sedan blir det inget planterat för nästa dag har jag tappat lusten att påta i trädgården eller så kommer jag hem så sent att jag inte hinner göra det då... och dagen därpå är lusten borta.

Jag tror dr Phil tog upp det i ett av sina program, kanske jag får läsa någon av hans böcker för att slutföra lite projekt

Det är ju lite tröst att det finns fler som är likadana! Den här tråden var underhållande!

Det blev grönsakslandet Viveka, igår kväll grävde jag ner en felmärkt Kanadaros som blivit 2 m, den var svårplacerad så nu står den mot väggen omgiven av rödbetor och jordgubbar. Och jorden är ju utmärkt av all matkompost, grannarna får en ros att glädjas åt hoppas jag, och när man rensar ogräs i landet får man njuta av den. Tack för tips

Vatten över huvudet .......

jaa,kanske

drabbas alltid av "vill ha" och "kan vara bra att ha" syndromen

men har jag planer så fullföljer jag nog dem

sen att det tar tid är ju en annan sak

t.ex min vita rabatt har funnits i planeringsstadiet c:a tre - fyra år