Jag har inte varit här och skrivit under några dagar .Jag har varit hemma i en fridfull inre stillhet och studerat Bibeln.

Nu känner jag att jag bara måste berätta om det underbara som har inträffat i mitt liv: i min ensamhet har jag kommit på tron på Jesus Kristus.
D.vs Jesus har kommit in i mitt hjärta och det har skett ett under,efter år tionden av sökandet inom alla möjliga religioner,inre utveckling,filosofi,psygologi etc.etc....

Allt det underbara går inte ens att beskriva med fjuttiga ord; endast att jag upplever en frid och glädje som inte är av denna värld

Så jag vill dela med mig detta till er andra här på forumet och att just nu har jag så att säga blivit tömd på ämnen att skriva om,ämnen som i grund och botten handlade om hur duktig och kärleksfull och glad jag var

Idag skämms jag ordentligt

Vi får hoppas att det håller i sig!

Tack för den önskan

Att du är glad och kärleksfull behöver du inte skämmas för,inte heller att du varit duktigt.Så tycker jag. Undrade just vad solis tagit vägen,men så kom du.

Härligt att läsa!
Välkommen till oss som tror
Christer.

Undrade också vart Solis tagit vägen.

Låter fint det du skriver - förutom det att du skäms, du har inget att skämmas för!!
Grattis till ditt inre lugn och fridfullheten.

Kram från amaira.

Jesus!
Tja..............
All lycka till er som tror!
Jag hör inte dit.

Vissa är kallade av Gud
andra är kallad av sitt yrke
och Johansson är kallad till skärmbildsundersökning.


Själv e jag kallad in till chefen...

Ni är underbara allihoppa Och tänk att ni hade saknat lilla mig
Trodde då aldrig att någon skulle sakna en babbel-tant

Fast nu har jag inget att babbla om, men jag kommer nog igång igen

Tron ger styrka att klara vardagen

Skönt att du mår bra nu

Jag trodde då aldrig att jag skulle få uppleva detta underbara,så arg som jag alltid tidigare blev då jag läste Bibeln.
Nu längtar jag varje dag för att kunna läsa mer och har till min ENORMA förvåning börjat vakna05:30 och då läser jag lite ur Bibeln och sover efter det ett par timmar till.

Jesus Kristus omvandlar en människas inre:det är ett som är säkert

Jag kan bara inte förstå!!

Jag kan inte riktigt heller förstå, men alla kanske inte förstår vad jag gör för att må bra, så det är ju upp till var och en att tro på vad man vill.

Naturligtvis!
Men--jag kan bara inte tro att Bibeln är sann!
Personer som är homofober hänvisar alltid till bibeln.
Men; var i bibeln står att präster får sexutnyttja barn???
Det har ju kommit fram så mycket så´nt inom katolska kyrkan!
Det låtsas inte de religiösa om!

..

Ja--tyvärr dömer de "religiösa" andra människor och vill framhävda att
de är "bättre"...
Jag har bara erfarenhet av Jehovas vittnen o missionare!
Och--tyvärr--de är så självgoda!
Frälsningsarme´n tolererar jag--de tränger sej inte på!
Min styvfarfar var kapten i Frälsningsarme´n och han försökte aldrig
pracka på oss sin tro................
Han var en mjuk o förstående person.

Jag skulle uppskatta om "religiösa" personer ville svara!
Jag vill så gärna försöka förstå!

Kan vi slippa religiöst och healingsvammel här?

Jamen Solis startade ju denna tråd!
Ska vi då inte diskutera?

visst diskutera på!

ska koppla in mitt religiösa healingfilter.

Virgo!
Vad stör dej?

Var kom healing in, förresten???

Javisst finns det många självgoda inom de olika församlingarna, precis som det finns utanför. Bara för att någon kallar sig kristen, betyder det inte att de är det. Man skall utgå efter en människas handlingar, inte enbart efter vad de säger. De katolska prästerna(och andra som ger sig på barn) skulle jag inte kalla goda kristan direkt. Men att döma ut alla oss kristan för vad vissa gör, tycker jag är tråkigt. Ungefär som om jag skulle döma ut alla stockholmare, bara för att jag mötte ett par riktigt otrevliga en gång för länge sedan. Jag vet att de flesta trots allt är väldigt trevliga i Stockholm.
C hrister.

"Småprat
Prat i största allmänhet. Ej trädgårdrelaterat!"


Det fina med ett speciellt "småpratsforum" (ej trädgårdsrelaterat) är ju just att ALLA ämnen kan diskuteras! Och vill man inte så är det ju bara att hoppa över...

Håller med föregående talare (alltså christer i falköping)-den finns rötägg överallt, inom allt. Bara för att personer kallar sig religiösa behöver de ínte vara "helgon" för det.

Ett annat ord som är viktig i denna diskussion borde vara bibeltolkning. Det är stor skillnad mellan att vara "bokstavstroende" och att inte vara det. Bibeln är också invecklad på andra sätt, med olika förbund mellan människorna och Gud. I GT finns många extrema uttalanden (vilka kritiker flitigt brukar använda; t.ex. att man ska stenas till döds osv.), vilka enligt många inte längre gäller eftersom det upprättades ett nytt förbund mellan gud och människorna när han skickade Jesus. Nån som fattar?

Nåja, det är ett invecklat ämne.

Sant och sant ... "Verkligheten finns i betraktarens öga",
och bibeln är till stor del skriven i "allegori", "liknelser" och "symbolik".

Med allegori menas att en text ska tolkas bildlikt, och inte efter de enskilda ordens innebörd.

Men härom tvistar de lärde ... Och resultaten av tolkningarna blir ju därefter. (vilket t.ex debatten om kvinnliga präster visar)


"Religion" finner man överallt i världen, bland alla folkslag, i alla tider. På något vis.
Jag törs till och med påstå, att behovet av "tro" finns medfött inom människor.

Religion fyller många viktiga funktioner. T.ex. skapar den "ordning i kaos", ger oss en värdsbild av sånt som vi inte kan förstå på annat vis.
Religion bygger också upp lagar och levnadsregler i samhällen, och ger oss en skapelseberättelse, och även ofta en djupare mening med livet.
Religionen ger oss också tydliga riter och övergångar mellan olika skeden i livet. Och därmed ockå en större "tydlighet" inför oss själva.


Jag vet ingen religion, som inte i grunden förespråkar kärlek och kärleksfullhet.
Och jag vet ingen religion, som inte också har sina urspårningar.

Inte heller vet jag någon religion som inte blivit utjnyttjad i maktsammanhang.
Även driften att skapa sig en högre plats i hierarkin (rangordning) finns inbyggd hos människor, särskilt hos "hanar".

Bush är väl ett praktexempel på det - även om jag är övertygad om att han tror sig själv.

Religion är inte enbart en källa till maktmissbruk och fundamentalism. Framför allt är religionen en källa till KÄRLEK, ett verktyg för att nå sin egen inneboende kärleksfullhet, och därmed också nå sin egen inre harmonin.


En gång hörde jag något bra på radion. Det började med en fråga.
"Vad är det viktigaste i ditt liv?"

Fundera över det här en stund.














Sedan kom fortsättningen: "Du har just nämt det som är din gud..."
"En del har sitt arbete som gud, andra pengar, osv"

Själv funderade jag först på mina barn. Men sedan beslöt jag mig för, att det var kraften som jag har inom mig! Att riktigt definiera det kunde jag inte just då, mer än att jag syftade till själva livs-kraften, den som "bär" även när världen rasar.

Den som jag delar med allt annat levande, den som får en maskros att tränga fram och blomma mitt i den svartaste asfalt.

Det blev det viktigaste för mig, för utan den - har jag ju inget att ge mina barn...

Och det stämmer nog, det är min "religion". Jag har en tro och en "inre bild" av "livets styrka och mirakel" - och invävt i denna bild finns kärleken som livets starkaste komponent.

Motsatsen till kärlek, är inte hat, det är likgiltigheten.

Hat och kärlek är "bara" två olika sidor av samma mynt. Men hatet är deformerad kärlek, och hat är ondskefullt och starkt, men kärleken är starkast av allt!

Kärleken kan ge ro, det kan aldrig hatet. Kärleken kan ge en styrka som hatet aldrig kan komma i närheten av!!
I situationer där hatets enda makt är att fräta sönder sin "bärare" inifrån, märks skillnaden som mest.


Att vara "ateist" är också en tro, så lätt kommer man inte undan.

Och New Age, "häxeri", ja även astrologi, och många andra varianter, har fått ta över en stor del av vårt religionsutövande, och fylla religionens behov.
När vi som samhälle sekulariserats, och kristendomen tappat mark och inte längre är en självklar del av människors vardag, finns behovet ändå kvar.


Någonting måste vi helt enkelt ha att tro på, annars tappar vi fotfästet. Och utan "andlighet" står vi oss ganska slätt.

Det är synd att själva orden "religion" och "andlighet" har en sådan negativ klang i mångas öron.

Till syvende och sist handlar det ju "bara" om att komma i kontakt med sitt eget djupare jag, och förståelsen över att ta ansvar över sig själv och sitt liv och sin omvärld.
(Obs, ingen enkel uppgift, ett livstidsjobb)

Ja, såhär tänker jag omkring det här med tro och religion.
Var och en blir ju salig på sin egen tro, heter det. Och det håller jag med om .

Så, "tro", det har jag.

Däremot är jag "naturvetare" i botten, och kräver "sanning" utifrån "dokumenterbar bekräftelse" - inte utifrån selekterad bekräftelse, eller utifrån inre processer - för att tro på en "yttre" Gud, "Jesus" (jag tror på att han fanns som en historisk person), astronomi, spådom, tarotkort, osv.


Därmed inte sagt att jag inte tror på inre processer, jag menar bara att saker och ting ska benämnas för vad de är, ingenting annat.


Sådärja, nu har amaira sagt sin mening också.

Kram allihopa, troende som icketroende.

En sak till.

Vad är sant och vad är falskt?
Vad är rätt och vad är fel?

Det finns inget svar!!!!!!!!
Det finns så lite som är "rätt" eller "fel".
Vi måste helt enkelt VÄLJA!


Och det kan ingen ingen ingen någonsin göra åt oss... för vi är unika.

Det krävs styrka och mod för att välja, och sedan stå för det vi valde. Liksom det krävs styrka och mod och kärlek att kontinuerligt fortsätta välja, och fortsätta stå för alla de val vi gör och gjort.

Kul att du mår bra, Solis..!

Ställer mej inte heller till de bibeltroendes skara..

Men vi är ju alla olika, och tur är väl det..!


Caprice

Jag kan inte säga någonting om Bibeln,religion,tron.....
Det enda jag vet är att:Jesus Kristus har kommit för att stanna in i mitt hjärta. Jag tror att han är Guds son och Den Helige Ande håller på för fullt att göra rent inuti mitt hjärta och min inre människa.

För mig betyder detta en stor underbar förändring som är påtaglig på alla sätt och vis

Men jag kan tyvärr inte förklara detta,jag vet bara att jag är djupt tacksam att Jesus Kristus äntligen fann vägen till mitt hjärta

Ibland nångång så kan jag undra om jag missar nåt eftersom jag inte är religiös...alla som är "uppfyllda" ser ju så saliga ut och de klarar allt elände som de råkar ut för eftersom "Gud var där med mig"...eller "jag kände Guds närvaro"...
Eller är det så att de bara flyr...att de måste ha nåt att hålla i för att de skulle falla annars...
Kanske är det jag som är stark som klarar mig utan det stödet???

Jag har funderat mycket på Gud och tro...
...varför heter det "tro" förresten ???
Om man tror så starkt att man försöker få andra att tro detsamma så måste man väl veta...
För visst är högmod en dödssynd....och vad är mer högmod än att inbilla sig att man förstått Guds vilja...och att inleda andra i villfarelse har ju alltid ansetts som syndigt....
Kanske är det även här jag som är stark...jag vet att jag inte kan veta alltså tror jag inte heller..
Och ärligt talat...om jag lever som en vänlig, kärleksfull människa och försöker göra så gott jag kan och inte "kliva över andra"....och Gud ändå inte låter migkomma till honom bara för att jag inte tror....då tycker jag att han är "skithögfärdig"...och det vete tusan om jag vill vara hans kompis då....

Men ibland avundas jag som sagt de som är uppfyllda av tro....

..

Inom psykologin pratar man om olika slags "coping-strategier" som vi människor har för att hantera svåra saker som händer oss. Starkt socialt nätverk, positivt tänkande, att se svårigheter som utmaningar, att lägga kontrollen för sitt liv inom sig själv..... alla dessa saker är exempel på olika slags coping-strategier, och det varierar från människa till människa vad man använder för strategier när livet blir svårt. Eller så använder man ingen strategi alls och stagnerar, blir hjälplös och deprimerad.

Religiös tro brukar ofta också nämnas som en coping-strategi.

Ja, varför heter det tro? Jag vet ju att Gud finns, men att bevisa det vetenskapligt kan jag inte. Antar att det är därför som det heter tro. Fast jag tror att ordet egentligen har en annan innebörd i detta fallet, men vad kan jag inte säga.
Jag kan knappast påstå att jag förstår Guds vilja heller, men tror likväl Hur Gud sedan gör med oss, när den dagen kommer, vet ju ingen annan än Gud, eller hur? Den som säger sig veta, är ute på hal is enligt min mening. Eftersom jag tror på en kärleksfull Gud, så ser han nog vad för förutsättningar vi haft i livet och utgår efter det.
Jag anser också att ingen människa har rätt att fördöma någon annan, det är inte våran sak. Vi skall bara finnas till för varandra och stötta varandra på de sätt vi kan.
Christer.

Jag är personligen helt och hållet övertygad om att Astrid Lindgren är den största profeten någonsin! Jag är fullständigt säker på att Pippi Långstrump vakar över mig och hjälper mig med sin otroliga styrka när jag behöver den! Jag blir helt lycklig varje gång jag ser ett Pippi Långstrump-avsnitt på TV. Tyvärr finns det ju precis som inom kristendomen (och antagligen alla andra religioner) såna som missbrukar Pippi, t.ex. när dom gjorde den tecknade versionen... Den är en hädelse mot Pippismen! Men det finns som sagt rötägg inom alla religioner. Jag ska ut på kling&klang-tåg nästa helg och döda alla som inte vill följa Pippismen, den enda riktiga religionen. Sen ska jag bränna otäcka människor som skriver barnböcker, det är ju en fullständigt o-Pippig aktivitet som måste stoppas, där tycker jag bålbränning är det bästa alternativet, vad tycker ni?

Ja du Niklas. Var och en blir salig i sin tro, så fortsätt du med din pippiism och låt andra ha sin tro ifred

säger en icke-troende

Det du beskriver har jag inte mött..."uppfyllda och ser saliga ut...klarar allt elände de råkar ut för osv.."
Var har du träffat dem?

Att generalisera och stoppa alla "troende" i samma säck... Det är väl ungefär som att påstå att alla svenskar är kvinnomisshandlare, våldtäcktsmän, barnmisshandlare, mördare. skattefifflare osv.....

Jag tycker det är viktigt att man känner sig fri i / om man har en tro...
Att tron inte sätter gränser för vad vad man får göra..

Och som Solis beskriver att hon känner, så verkar ju det vara just så...

Jag har personligen tex svårt för islam... Tänk vad mkt de måste tänka på att göra och inte göra..
Och dessutom så går det ju alltid att gömma sig bakom tron om man gör fel tex.... Man kan ju både kriga och döda i allah´s / guds namn..

Jehovas vittnen gillar jag inte heller, och det beror på då jag bodde i city så kom det ofta stollar som ringde på dörren och skulle predika... och det var närapå omöjligt att bli av med dem... man var tvungen att bli smått otrevlig för att de skulle gå... För att det återigen någon månad senare skulle ringa på dörren igen..

Jag respekterar troende och vill att de ska respektera mig för att jag inte är troende... Känner helt enkelt inget behov av att ha den sortens tro..

Själv har jag en tro på att det finns "något".. Och nöjer mej med det, inget behov av att ta reda på vad "något" är för någonting.

Däremot tror jag absolut tex på kharma och ödet...

Egentligen nu när jag tänker på det...
Varför är det lite fult och konstigt att tro på djävulen...?
Varför ska man tro på Kristus och allt ska vara så fint i tron...?

Herregud, titta på hur världen egentligen ser ut..!

Vill poängtera att jag inte tror på djävulen...
Men nog sjutton är han/hon/det ett alternativ... !

Djävulen... Kristus... En av dem bara...? Båda...?
Kristus kanske blir förbannad, då blir han djävulen...?
Inte alls så god och fin som han framställs...?

Kanske rent av mänsklig i sitt tänkande...?
Vi har alla både gott och ont i oss...

Vem vet, inte du... Vem vet, inte jag....


Caprice

Jag vill absolut inte dra alla över en kam...

...det finns så många, många olika sätt att förhålla sig till sin religion...en del blir frälsta andra har det med sig från födseln...en del finner styrka i religionen andra finner den tyngande och grym och tror av ren rädsla...
Men det finns även de som är varmt och innerligt troende och det är dom jag kan tycka ser "saliga" ut...

Jag har en granne som är pingstvän och hon håller andan uppe med sin gudstro trots att hennes dotter dött och sonen är deprimerad och maken svårt sjuk...
Jag såg på TV det där paret som varit kidnappade och fångna i flera månader i Asien nånstans...och hon hänvisade gång på gång till att gud gav henne styrka....och hon var definitivt en av de som går omkring och ser salig ut....
Annars håller jag nog mycket med Copycat...det verkar ofta mer vara fråga om hjärntvätt än om äkta övertygelse...särskilt inom sekter som inte tillåter att man ens utsätts för andra religiösa intryck än de egna...

Nä...jag är inte troende över huvudtaget...men det hindrar mig inte från att fundera på hur det skulle kännas att vara det eftersom man då har helt andra referensramar än jag har....
Om inte annat så bara för att förstå hur andra ser på världen genom sina ögon....

Om ett barn föds och bor på en plats där inga religioner finns, och barnet inte har hört något om religioner, så finns fortfarande himlen, växterna, luften, solen, människokroppen, som alla väcker förundran när man tänker på det. Känslan av att vi finns i ett större sammanhang och att det finns något större tror jag finns inuti varenda människa.
Religioner är bra, det finns mycket bra i religioner, men många människor
är just människor och ser det som är lättast i dessa religioner, och det kan tex vara att fördöma, att tvinga andra på sin religion m.m. Det fyller ett behov för dem, då känner de sig inte ensamma i sina tankar, och rentav rättfärdigar deras tänkande. Men så finns det de som ser förbi böckernas utsmyckningar av religiösa ovidkommande saker (som tex att två nakna män inte ska ligga med varandra som tex en man och en kvinna gör) och
ser det stora budskapet som är Kärlek.
Och hur många sexualneuroser har inte världen haft på grund av sträng,
religiös uppfostran.
Jag litar tex mer på de som har haft en stark, religiös, djupt gående upplevelse, än de som har blivit religiöst indoktrinerade sedan barnsben och aldrig har haft någon sådan upplevelse.
Att tvinga någon på sin tro är det samma som när någon med ett
specialintresse försöker övertyga en annan om hur roligt hans intresse är.
Märker man att den man pratar till inte är intresserad, så borde man sluta.

Om nån missade så vill jag bara förtydliga att mitt förra inlägg var en lite ironisk variant av kristendomen, inget jag själv (och antagligen/förhoppningsvis ingen annan heller) tror på...

Om nån kan/vill/vågar försöka förklara vad som gör bibeln mer "sann" än historierna om Pippi Långstrump eller Karlsson på taket så vill jag gärna se vad ni har att komma med.

Kanske kan jag övertygas, konstigare saker har ju hänt. Även om jag tvivlar starkt på det..

Vet ju inte om det gör bibeln mer sann i dina ögon, men åtminstone en hel del av personerna som det står skrivet om i bibeln(och en del av det historiska skedet) bekräftas av andra historiska källor(som inte har med kristendomen att göra). Det var längesedan jag läste om det, så jag kan nog inte på rak arm peka ut vad). Även Jesus skall pekas ut av en Romare, som skrivit att det fanns en man i Jerusalem, vid namn Jesus, som gjorde underliga saker. Det kan man väl säga att han gjorde i förhållande till vad de flesta människor gör i sina liv
Vad jag vet har åtminstone Pippi inte varit en existerande människa Men väl Madicken och Emil.
Christer.

Jo, det stämmer att delar av bibeln är sann. Jag som arkeolog ser den som ett historiskt dokument istället för som ett religiöst. Till exempel har vi i den beskrivningar av händelser och kungar i Babylon som överenstämmer med egyptiska källor. Jag har inte namn och referenser i huvudet men kan ta fram det om någon gärna vill veta.

Hälsningar från en klassisk arkeolog!

Var en artikel för ett tag sedan i Dagens Nyheter där förlagan till just Pippi framträdde. Så nog har funnits och tom Fortfarande finns levande, fast hon har ju åldrats en del...

Hade jag ingen aning om. Tja, då kanske Pippi-ism inte är helt otroligt då. Det finns ju Jedi-ism
Christer.

Hehe, hoppas jag inte har väckt idéer i "olämpliga" personers hjärnor nu..


Ja, att mycket av det som står i bibeln är "bevisat" sant vet jag, så man kan ju undra om inte allt är riktigt trots allt. Men nog låter många saker alldeles för otroliga för min smak...

Bara tanken på att nån utgav sig för att vara guds son och att det (väl?) inte ifrågasattes särskilt mycket väcker tvivel för mig.

Många kan göra "under" nuförtiden, tänk bara hur många som blir avsågade på mitten och hur många duvor som trollas fram och bort varje år...

Om man ser till att Gud skapat allt, så är vi ju alla Guds söner. Den biten tycker inte jag är så konstig.

Och var kom Gud ifrån?

Precis!
Och hur kunde Big Bang komma ur ingenting??

Tänk på att det lika gärna kan vara så att det vi kallar universum skulle egentligen bara kunna vara en liten atomkärna i något myyyycket större... Möjligen att varje solsystem är en liten atom med solen som kärna och planeterna som elektroner. Det finns stora likheter och ingen möjlighet att bevisa varken att så är fallet eller att det inte är så. Vem vet, kanske bor miljarder små "människor" i atomerna som vi är uppbyggda av.

Frågan kvarstår iofs, vad fanns från början och hur kom det dit?