Som våren

Som Våren under is och snö
framlockas utav sol och tö,
slår ut i blom och fågelsång
och drabbar oss ännu en gång
Sådan är Kärleken.

Som ägget i ett fågelbo
värms upp av fågelmammans ro
Det spricker och blir nyfött liv
bland åtta andra ungars kiv
Sådan är Kärleken.


Rolf Bergling

GRUBBEL

Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.

Nils Ferlin

FF

Små vita ljus
Bara stjärnor mellan träden
Jag ser mörka hus
och motorvägar räls
En stadig puls
Över broar genom städer
Och för din skull
så reser vi igen

Vi räknar dagar, räknar år
En skymt av solen doft av vår
Snart kommer regnet som en våg
Och sköljer bort
allt som inte är musiken...

Tellement loin de ce monde
(övers: Så långt bort från den här världen)
Tellement loin de ce monde
Tellement loin de ce monde

Du somnar in
Ditt huvud tätt mot rutan
Och vid din kind
fladdrar imman som en dröm
Jag blinkar till
Tårar kan jag vara utan
Men för din skull
så gör jag vad som helst

Vi räknar dagar, räknar år
En skymt av solen doft av vår
Snart kommer regnet som en våg
Och sköljer bort
Allt som inte är musiken...

Tellement loin de ce monde
Tellement loin de ce monde
Tellement loin de ce monde

Jai perdu mes repères
(övers: Jag har förlorat mina orienteringspunkter)
Je nage en eau trouble
(övers: Jag simmar i grumligt vatten)
Emmène-moi aussi loin que possible
(övers: Ta mig med så långt bort som möjligt)
Les paysages défilent et la brume se dissipe
(övers: Landskapen glider förbi och dimman skingrar sig)
Grâce à toi à nouveau je respire
(övers: Tack vare dig andas jag på nytt)

Tellement loin de ce monde
Tellement loin de ce monde
Tellement loin de ce monde

Tellement loin de ce monde

Tellement loin de ce monde

Tellement loin de ce monde

Jocke Berg (KENT)

Ja, detta var en rolig tråd som förtjänar ännu ett inlägg.
Jag gillar Edgar Allan Poe's dikt 'The lake' väldigt mycket.

In spring of youth it was my lot
To haunt of the wide world a spot
The which I could not love the less-
So lovely was the loneliness
Of a wild lake, with black rock bound,
And the tall pines that towered around.

But when the Night had thrown her pall
Upon that spot, as upon all,
And the mystic wind went by
Murmuring in melody-
Then- ah then I would awake
To the terror of the lone lake.

Yet that terror was not fright,
But a tremulous delight-
A feeling not the jewelled mine
Could teach or bribe me to define-
Nor Love- although the Love were thine.

Death was in that poisonous wave,
And in its gulf a fitting grave
For him who thence could solace bring
To his lone imagining-
Whose solitary soul could make
An Eden of that dim lake.


Glad sommar alla!

Nu när tråden har dykt upp igen så plockar jag fram ännu en dikt av min gamle far numera borta från livet här på jorden sedan några år tillbaka.

DU HAR LEVAT OCH DÖTT SOM EN KARL

En hårdvallsgubbe av äkta stam
Franse på Målen har lagt sig för gott.
Den utslitna gubben med längtan ser fram
mot slutet, när vilan han nått.

Hans gladlynta gumma som följt honom åt
höll troget hans kraftlösa hand,
med ögon röda av vaka och gråt
hon snyftar, nu slits alla band.

Och prästen som kommit med bröd och med vin
blir avvisad vänligt och stilla.
Vad jag gjort blir min sak, helt bestämd var hans min
evad det var gott eller illa!

Några ryckningar riste hans plågade kropp
sen stilla i bädden han var
och gumman sa trovisst med stolthet och hopp:
Du har levat och dött som en karl!

Men prästen han talte med domedagsröst:
Jag bär ängslan för gamlingens själ
han tog inte emot sakramentet till tröst
det kan aldrig, kan aldrig gå väl!

Men gumman hon svarte på gudsmannens tal
och blicken fick skärpa och glans.
När det dukas till fest uti Abrahams sal
finns det säkert en tallrik till Frans!

Den unge prelaten blev tankfull och teg
han var Guds utsedde tolk.
Ur hans hjärta en brinnande önskan det steg:
Lär mig Herre att känna mitt folk!

13 april 1980


Hmmmm skrattar lite smått när jag går genom fars dikter och fann den här. Skriven på småländska

Morgonidyll

Åt gubben hon fräser
ta in lite ve.
Du går här ju bara å päser.
orakad snusi och le.

Å gubben han snular mot dörren
å gör på nacken en knöck
Han släpper förresten en törr en
å mullrar: Nu har hon ett röck.

Dä å bara Kajsa i Bråten
som luftar sitt morronhumör
Men gubben som vant sej vid låten
går kring som han ingenting hör.

Han vet å han känner värdet
att handla försiktigt å klokt
Han knäar en sväng bortom gärdet
å väntar till kaffet ä kokt.

När han kommer in har humöret
skiftat nästan till dur.
Nu ä hon så god som smöret.
Kommer du! Din gamle filur!

Då säjer den retfulle kraken
mä munnen försmädligt på sne.
Ja tro sinnet har runnit i baken,
har ni hört vicken gubbe så le!

Skriven av Ernst Häll

UNGDOMSKÄRLEK

Du sade Dig vara ingenting,
men i Din blick såg jag stjärnhimlen.

Bo Setterlind.
Ur Till en musiker, 1982

I SKOGEN



Det bodde trenne älgar,
en tjur, en ko, en kalv,
där getporsdoften ångar
inunder furors valv;
de gått där hela sommarn
vid tyst och fridfull myr,
alltsedan kalven föddes
en grann och lustig fyr.

Så kom den stora jakten
utefter myren fram,
och ilskna kulor veno
kring videsly och stam;
båd kon och tjuren fälldes
och stungos brått med kniv,
blott kalven vild och vettskrämd
hann rädda päls och liv. -

Där stodo några herrar
skroderande i flock
med blod på sina händer
på stövlar och på rock;
de drucko sprit och skröto
och talte högt och fort
som om de något finfint
och ädelmodigt gjort. -

När allt blev tyst i skogen
och kvällen skymde på,
då syntes över myren
en liten älgkalv gå;
mot blodig mossa skälvde
hans mule som i gråt,
och nattens vindar tyngdes
av sorg och klagolåt.




PÄLLE NÄVER

Ok, här kommer en, som jag tycker, fin dikt. Den är nästan alltid sjungen, men, det gör den inte till mindre dikt för det, i mina öron. Mest känd är den kanske i Alicé Tegnérs arrangemang, men den skrevs ju långt tidigare.


(Bild Carl Larsson 1903; Text Samuel Hedborn 1813)

Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader.

Ängen står så gul och grön,
solen stänker guld i sjön,
bäcken rinner tyst och sval
mellan viden, asp och al.
Bror bygger dammar
åt sin såg och hammar.

Syster sopar stugan ren,
sätter löv i taket sen.
Uppå golvet skall hon så
liljor och konvaljer små,
rosor så rara:
där skall barnet vara.

Skeppet gungar lätt på våg
med sitt segel, mast och tåg,
gångar sig åt främmand´ land
hämtar barnet pärleband,
kjortel av siden,
skor med granna smiden.

Lilla gula gåsen ung,
len liksom en silkespung,
ror med moder sin i säv,
pillar vingen med sin näv.
Vallherden vilar
vid sitt horn och pilar.

Lindorm solar sig på sten,
som ett sammet vit och len
vill i barnets vagga gå,
men det skall han aldrig få
han skall bli bunden,
uti gröna lunden.

Trollet sitter vid sin vägg,
kammar ut sitt silverskägg,
sjunger vid den gråa häll:
"Liten kind, kom hit i kväll!
Dig vill jag lova
under guldås sova."

Far han gjordar om sitt liv
sitt bälte och sin blanka kniv,
tar järnsporrar på sin sko,
rider över berg och mo,
trollet att förstöra,
som vill barnet röra.

Snart är liten kind en man;
gångarn grå då sadlar han,
tager brynja, svärd och spjut,
och i kamp han rider ut,
spänner sitt bälte,
strider som en hjälte.

För en flicka sjunges sista versen så:

Liten fager jungfru opp
växer fort som rosens knopp;
virkar sen åt ungersven
kappan blå och får igen
fästring och spänne
och guldspann på änne.


Jag återkommer i tråden med ett par andra dikter sen, givetvis skrivna innan andra världskriget eftersom nästan inget bra skrivits sedan dess.

Om jag tar med dig på en resa

Om jag tar med dig på en resa
om jag berättar en historia
är det andra regler som gäller
Inte självklart mål
inte rakt utstakat spår
inte logisk ordningsföljd
så-
är vi överens:
lossa bältet från tanken
särskilt vid start och landning
om jag berättar en historia
finns ingen grammatik att binda orden vid
inget kronologiskt regelverk
ändamålsenlighet
eller tidtabell
så-
är vi överens:
du får dra ned rutan
Och luta dig gärna ut genom fönstret


Solja Krapu

känner mig kär just nu så jag sätter in en låt/dikt jag skrev för ca 2 år sen
(obd 2:dra versen fattas vet ej var den är )

Show me
Oh babie show me your love
And I’ll show you mine
Show me
Oh babie
Show me you’re love
From yore heart divine

Laying in bed or drinkin’ a cup of tea,
I’m watching you and you’re watching me.
Looking in them eyes with the depth of the sea
Watching the love that is in there. See,
I’m in love with you and you with me
I just never want to walk away

Show me
Oh babie show me you’re love
And I’ll show you mine
Show me
Oh babie
Show me you’re love
From yore heart divine

Show me
Oh babie show me you’re love
And I’ll show you mine
Show me
Oh babie
Show me you’re love
From yore heart divine

Slut på sommarlovet

Det var den tid, då våra fickor spändes
av kantstött frukt med regnvåt lera på.
Det var den tid, då trädgårdsstaken tändes
och sken på kräftfat i en mörk berså.
Det började bli nästan kallt att bada,
och snåren sveptes in i spindelväv.
När sista lasset kördes till sin lada,
var rymden kyligt klar och blåsten sträv.

Det var de dagar, då man girigt vägde
var timma, som fanns kvar till lovets slut.
Det var den tid, då varje timma ägde
en egen kraft, som måste vinnas ut.
Och ändå hände det, man smög sig undan
från leken till en backe, där man låg
och såg med tioårig, svart begrundan
på svalors flykt och vita skyars tåg.


Så reste man en kväll, då solen väckte
en djupröd glöd ur alla timmerhus.
Man höll den avskedsgåva, sommarn räckte,
en påse astrakaner mot sin blus.
I tårögd tystnad for man till stationen,
och runt omkring en höjde syrsor gällt
den sista glädjedruckna sommartonen
från boskapstrampade och tomma fält.


Gunnar Mascoll Silfverstolpe

Hösten

Hösten tycker jag inte om.
Den sveper in med sina iskalla vindar
Dödar allt som är vackert
Dödar det vi tycker om

Tar all värme ifrån oss
Trädens löv
buskar och blommor
dödar den
Inte ens en liten maskros
lämnar den kvar åt oss

Mörkret har den med sig
och släpper ner hos oss
Hos oss som haft midnattssol

Hösten
tycker jag inte om.

VÄRLDENS GÅNG

Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
”En man är vräkt över bord, kapten!”
Jaså.

”Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!”
Havet välte, stormen ven.
”Ännu kan en lina den arme nå!”
Jaså.

Vågorna rullade asklikt grå.
”Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!”
Jaså.
Havet välte, stormen ven.


Gustaf Fröding

FÅFÄNGLIGHET (ur En döddansares visor (1930)) Nils Ferlin



Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har klättrat så långt att jag vet
att den stegen är hög som en himmel
och djup som en evighet ...



Och mänskor ha gått på den stegen
i tusen och tusen år -
och ingen har visat dem vägen
var stegen står ...



Men alla som tvinga dess pinnar
de springa på glödande kol,
och aldrig i levande livet
de nå sitt mål ...



Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har gått ett par fjät - så jag vet
att den stegen är hög som en himmel
och allt är fåfänglighet.

Så fin den var, mamamaggan !!

Så fin.

Omkring tiggaren från Luossa

STADSVAKA

När morgonsolen stiger över storstan, är luften så förunderligt ren och klar,
jag sitter på en pollare på kajen medan larmet stiger till en arbetsdag.
Själv har jag rullat hatt och spelat apa och sjungit mina visor på en krog,
nu går jag och funderar på en drapa om storbolag och militär och knog.

Det är så mycket dom vill att jag ska köpa, kläder, försäkringar och bil och lägenhet,
men jag vill ha tid att leva och att leka, så jag jobbar bara så jag har till käk.
Det är så mycket som man borde göra om det ska va nå'n mening med det här,
det är alltid lika festligt att få höra, man kan bli glad och pigg och kär och miljonär.

Mitt recept är inte särskilt vågat även om det skulle bli kalabalik,
ta det lite lugnt och njut av livet, och överta patronernas fabrik.


"Bernt Staaf"

UPPSTÅNDELSEN

Förflutet och förlegat är det liv som jag har levt,
jag har chansat men förlorat allting som jag har sett.
Men så har jag sett en ljusglimt med en gnutta utav hopp,
jag har inget att förlora men allting att ge opp.

För solen steg bland bergen, naturens port gick opp,
jag badade i färgen och flög från bergets topp in i ljuset.



"Bernt Saaf"

Hon sprang vilse

Förd hit som
Virvelvind
Hon var min & din
Ett ansikte som sökte sött
Ett ansikte med lust
Men avundsjukan den log
Åt hennes hopp
När marken som hon stod på
Blev till guld
Fick vi känna skuld

Hon sprang vilse i sig själv
Men skatta glatt ändå
Vi kunde aldrig ens förstå
Så Hon sprang vilse i sig själv
Men hon fanns där som få
Ändå ändå
Vad hjälper alla vackra ord nu

Bortförd som
Farligt djur
Det var deras tur
Ett ansikte som sökte sött
Ett ansikte med lust
Som tvingades att bli blind
Bakom nån dörr
Då glädjen som hon flög i
Blev en strid
Dog hon utan frid

Hon sprang vilse i sig själv
Men skatta glatt ändå
Vi kunde aldrig ens förstå
Så hon sprang vilse i sig själv
Men hon fanns där som få
Ändå ändå
Vad hjälper alla vackra ord nu

Di Leva

Maya

Bli inte rädd, de’e bara dom
Känner du inte igen dom
Bli inte rädd, de’e bara dom
Känner du inte igen dom
Även om dom kan verka
farliga ibland
är det ju bara som dom
skryter för varann

Bli inte rädd, de’e bara han
Känner du inte igen honom
Bli inte rädd, de’e bara han
Känner du inte igen honom
Han har klätt ut sej
för att kunna få va med
Det här är ju bara nåt
han låtsas att han är

Visst är det roligt att klä ut sej ibland
Visst är det skoj att kunna va någon annan
Men tänk, ifall alla tror att masken är du
Tänk, om dom tror att det är så du ser ut

Bli inte rädd, de’e bara jag
Känner du inte igen mej
Bli inte rädd, de’e bara jag
Känner du inte igen mej
Känner du inte igen dej
Känner du inte igen dej…


Mikael Wiehe

Tusen Bitar / har tagit mig friheten att fetmarkera viss text



Det säjs att ovan molnen är himlen alltid blå,
Men det kan va svårt att tro när man inte ser den.

Och det säjs att efter regnet kommer solen fram igen,
men det hjälper sällan dom som har blitt våta.

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.

Man övar sej, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.

Allting kan gå itu, ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säjer du att du är min vän så är du kanske det.
Allting kan gå itu, ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säjer du att du är min vän så är du kanske det.

Det säjs att det finns alltid nånting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.

Ja, man säjer mycket, men man vet så lite om sej själv
när ångesten och ensamheten kommer.

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.

Man övar sej, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar.
Säjer du att du är min vän så är du kanske det

SOV PÅ MIN ARM (Nocturne)


(Evert Taube) Cark Gehrmans Musikförlag

Sov på min arm! Natten gömmer
Under sin vinge din blossande kind
Lycklig och varm snart du drömmer
Flyr mig i drömmen som vår flyr vind

Fångas igen, flämtar, strider
Vill inte, vill, och blir åter kysst
Slumra min vän, natten skrider
Kärleken vaktar dig ömt och tyst

Sov på min arm! Månens skära
Lyftes ur lundarnas skugga skyggt
Och på din barm, o, min kära
Täljer dess återglans timmarnas flykt

Helig den frid hjärtat hyser
Mitt i den virvlande blodstormens larm!
Slut är din strid, månen lyser
Vårnattsvind svalkar dig, sov på min arm

Vem Tänder Stjärnorna

Det var evighetssekunder
tre korta andetag
hela livet vände
vem valde
inte jag
jag hörde ord från mina läppar
som aldrig vilat i min mun
tankar aldrig tänkta
som nya väggar i ett rum

Som om vi alltid älskat
sen min dagboks första blad
men att jag får skriva ditt liv
bara tur
det var inget val
av alla dessa möten
och allt som borde hänt
hur sällan är jag orsak
till att livet vänt

jag har ingen ödestro
den tanken ger ingen ro
men vem vänder vindarna
vem får mej att gå
dit jag aldrig gått
vem tänder stjärnorna
som bara jag ser i dina ögon
vem vänder vindarna
och för mej dit
min tanke
aldrig nått

Eva Dahlgren

"Omkring tiggaren från Luossa", Dan Andersson.

den hör ni kl 12 i p 1 varje dag

Så det finns alltså kvar?

ja den och 12 slaget

de lär vara i från storkyrkan i sthlm

Den lilla tiggarflickan


Den stackars Nelli satt och grät
på moderns mull i graven.
Tung var dess suck och tåren het,
som vätte tiggarstaven.

Var en, som henne gick förbi,
dess klagan kunde höra:
"vad skall det av mig arma bli?
Gud, vad skall Nelli göra?

Jag liten är och moderlös...
stor är min nöd och smärta.
Om jag till döds i kölden frös,
rör det ej någons hjärta.

"Min mor, min mor," hon snyftade
och tårar rösten dränkte,
"min mor, min mor!" hon suckade
och ned sitt huvud sänkte.

Gick så förbi en andlig man,
såg hennes tårar trilla,
sig av sitt kall befogad fann
att hennes oro stilla.

"Din moder kommer ej igen,"
han sade, "fast du gråter;
men du förtörnar himmelen
om du så illa låter.

läs flitigt din katkes, mitt barn,
och dina aftonböner,
så undflyr du visst satans garn
och himlens bistånd röner!"

Han gick, och handen höjande
andäktigt över flickan
meddelte rik välsignelse,
men ingenting ur fickan.

Och stojande uti hans spår,
kom nu en världslig sälle,
som gav sin slant och grät sin tår
på detta sorgsna ställe.

- En slant, o kristen, mättar mer
än läxor ur katkesen.
Märk det, I andans män! För er
är denna parentesen. -

"Stor tack, min gode herre, tack!"
framsuckade den lilla
och slanten i sin kjolsäck stack
och skalv av köld så illa.

Med utsträckt hand och sorgfullt bröst
satt den förlåtna arma
och bad med nödens kvävda röst
var kristmild sig förbarma.

Och där en mängd med människor
sågs fram och åter vandra.
Hos en var rösten kall och torr,
och snäsande hos andra.

Uti den rikes hårda blick
hans hjärta var att skåda.
Den girige så bråttom fick
och såg sin fyrk i våda.

En man med stjärna på sin frack
drog upp havannaprisen,
svor några ord om "tiggarpack",
om "lättjan" och "polisen".

"Nå, var man kommer." skrek en dam,
"så hör man ungar tjuta!"
och gick vid scenen av en dram
att sina tårar gjuta ...

En dam, visst icke gjord av stål
för denna mänskligheten,
men som ej tiggarungar tål,
blott för malpropreteten,

som, i sin vällust dagligt van
att nödens offer snäsa,
än aldrig nånsin en roman
har torrögd kunnat läsa ...

Det mörknade och dagen skred ...
Ren brann en dunkel lykta.
Och mer och mer av ångest led
den lilla djupt betryckta.

"Vem skall beskydda mig, o vem?
Jag så för mörkret ryser!
Och ingen mamma, intet hem ...
jag hungrar och jag fryser."

Hon hemsk och rådvill såg sig om,
av skuggan sig förskräckte,
då dit en kristmild kvinna kom,
som henne handen räckte.

"Kom," sade hon, "och med mig gå,
där du ser lampan lysa!
Jag fattig är, har många små,
men skall dig gärna hysa."

Hon med den späda uslingen
i varma kojan trädde
och av den goda gärningen
så innerligt sig glädde,

och moderligen lovade
den moderlösa skydda
och såg Guds änglar leende
sig lägra kring dess hydda.

Och gjorde sen sin aftonbön
till skyddaren för alla,
förvissad att sin gärnings lön
på sina barn se falla,

och somnade så ljuvt och gott:
frid i dess hjärta rådde,
en sällhet, som i gyllne slott
än ingen mäktig nådde.

Du rike utan mänsklighet,
du borde dig bedröva:
du lycka har ... lycksalighet
blott de, som godhet öva!


(1794)
Anna Maria Lenngren

du bara du
jag bara jag
vi bara vi
kärlek är allt

(skriven av odlamedlem 1995)

Den här kärleksdikten tycker jag är vacker.


Jag fryser om dina händer
när du ler blir jag varm av dig
Du är glädjen som allting tänder
och ångesten på min stig
Så rik är jag vorden och väger
en värld sen jag blivit din
- så fattig att inte jag äger
en droppe blod som är min


Bo Bergman

Den var fin....vem skrev den ?

Förälskelse- plötsligt och övergående
Kärlek- värdigt och bestående
Ilska- går över på en stund
Åtrå- svårt att få en blund.

Personligen kan jag nog tycka den är charmigare på danska: " Tusend stykker" med Anne Linnet, om ngn minns henne?

Hälsn
AnnA

Tag den blomman utav ängen, den är plockad just för dig
Njut dess doft tills du i sängen, somnat drömmande om mig

Det finns fler verser också men jag kommer bara ihåg denna som min sambo skrev på ett födelsedagskort till mig för flera år sedan.

gissa 1 gång

Som militärhistoriker så får man väl bidra med denna då...

Författare: Magnus Stenbock


Marsch, bussar! gån på uti Herrans namn,
Spännen hanen friskt upp, läggen sedan ivrigt an,
Given fyr, bräcken av, tan pliten uti hand,
Gån på! frukten ej varken mord eller brand.
Gån på för vårt fädernesland!
Att våga sitt liv för sin konung och släkt,
Det är både Gudi och människom täckt,
Därför ska vi käckt,
I vår blå dräkt,
Gå på, stå, dunka och slå,
Ja, dem klå alla så,
Att de, döda, ligga neder som strå.

Fast litet förskräcker oss fiendens hop,
Skönt han skulle komma med mordiskt skri och rop,
Med sina stolta bussar, till oändeligt tal,
Till häst och till fot över berg och dal;
Dock göra de oss intet kval.
Ty himlen, som vet att vår sak han är god,
Han giver oss styrka av krafternas flod
Och styrker vårt blod
Till ett oändeligt mod,
Så att man kan spörja försann,
Huru städer och land
Bliva frälsta genom vår tappra hand.

Hallå! Mina bussar! hör trumman hon går,
Valthornen de klinga, och marschen man nu slår.
I Svea landsens hjältar! I ställen eder opp,
Gån på! sluten väl uti fullan tropp,
Gån på med friskt mod och hopp!
Helt litet vi akta, att vi äro få,
I Gudi så äro vi många ändå.
Ja! låt oss gå på,
Och redeliga stå,
Så att vi måga si,
Huru de skola fly liksom bi.
Ännu står Gud Sveriges konung bi!

han står staty i helsingborg

Ja, man kan väl säga att han räddade Sverige...

Han är för övrigt unik då han står staty och inte är kunglig. En av få som har blivit avbildad på detta sätt.

Här är en annan som är betydligt mera känd(kanske):

"Pompe, kungens trogne dräng
sov var natt i Herrens säng,
sen, av år och resor trötter
led han av vid kungens fötter.
Mången stolt och fager mö
önskade som Pompe leva,
tusen hjältar eftersträva
att få så som Pompe dö."

[quote name='krellus' date='02-10-2007, 09:59' post='676393']
Ja, man kan väl säga att han räddade Sverige...

Han är för övrigt unik då han står staty och inte är kunglig. En av få som har blivit avbildad på detta sätt.

mm de är han

Kan inte.....var det AAnderss

helt rätt och den finns utgiven i boken utan fallskärm. förlag malmöhus läns landstings bokförlag. upplaga 100 ex utgivelse år 1995

Men så spännande att du brukar skriva. Utgiven dessutom. Inte många som kan vara stolt över det.

vi gjorde en diktbok på svenskan när jag gick gymnasiet. och vi råkade till och med få den tryckt. allvarligare är de inte
jag skrev bara ett par dikter

...en Fridolf Rhudinkopia som skaldar i basker och damasker...

I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye

Tidsvinst

Bakom allt framåtskridande ligger idéer
och tankar från mänskliga hjärnor.
Den stora superdatorn kan på en sekund
göra uträkningar, som det skulle ta
en människa 30 år att genomföra.
Tanken svindlar - ett halvt människoliv
på en sekund.
Vårt samhälle blir mer och mer datoriserat,
vi sparar mer och mer tid, men
blir vi lyckligare?

Per - Axel Bengtsson

För tillfället är min favoritdikt "När jag blir gumma" som har en egen tråd här. Jag tycker den är så härlig och bär med mig den överallt för att kunna läsa upp den för de som vill lyssna.