| |
Full version: Dagens dikt
ICKEKÄRLEK
Som regnblåst slår du mot fönsterluckan
och sjunger, svartvind: Du är ju min!
Jag är ju kaos, din vän sen gammalt,
din enda vän - låt mig komma in!
Jag håller fast och törs inte öppna,
jag döljer rädslan och spjärnar mot.
Och ömt jag värnar den sista strålen -
min kärleks ljus - emot varje hot.
Men kaos skrattar och blint det ropar:
Bryt sönder bojan som döden är!
Du känner lyckan och du är ensam,
var fri och lycklig - och ickekär.
Jag ryser sakta och ber till himlen,
men kärleksbönen är altför svag....
Min hand blir kraftlös, jag slutar kämpa....
Min hand blir kraftlös....så öppnar jag!
Tillägg:Zinaida Hippius tolkning av Hans Björkegren)
anna_rispan
17-01-2007, 14:14
Roligt att den här tråden dök upp. Poesi är bra för själen...tror jag iallafall. 
morellen
17-01-2007, 15:41
vilken rolig tråd, gillar själv Kilpi, Wine, Aspenström mfl. Råkade hitta en underbar engelsk Wendy Cope, underfundig, svåröversatt poesi om vardagen
Prelude
It wouldn't be a good idea
to let him stay.
When they know each other better -
not today.
But she put on her new black knickers
Anyway.
Vilken underbar tråd. Har inte sett den förut.
Reserv - jag saknar ord. Dina ord träffar !! Du borde ge ut dem - eller har du redan gjort det kanske.
CITAT (Alba @ 17-01-2007, 15:45) Vilken underbar tråd. Har inte sett den förut.
Reserv - jag saknar ord. Dina ord träffar !! Du borde ge ut dem - eller har du redan gjort det kanske. Ursäkta, dikten va´inte min, bör kanske redigera och skriva ursprunget  
evelina
17-01-2007, 16:15
Den här är fin.  med tanke på min vimsiga lilla Mamma. En mor finns med från början som källan till ditt liv med kärleksfulla blickar hon följer varje kliv Sen livets första måltid har hon låtit dig att smaka hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka. hon tas så lätt förgiven som lindring av besvär och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är. i livets alla skeden förblir hon dock densamma din alldeles unika älskade och egna mamma
CITAT (Reserv @ 17-01-2007, 15:46) CITAT (Alba @ 17-01-2007, 15:45) Vilken underbar tråd. Har inte sett den förut.
Reserv - jag saknar ord. Dina ord träffar !! Du borde ge ut dem - eller har du redan gjort det kanske. Ursäkta, dikten va´inte min, bör kanske redigera och skriva ursprunget Jag menade " Du lovade " - det var alltså inte dina tankar. Men fin är den.
CITAT (Alba @ 17-01-2007, 16:24) CITAT (Reserv @ 17-01-2007, 15:46) CITAT (Alba @ 17-01-2007, 15:45) Vilken underbar tråd. Har inte sett den förut.
Reserv - jag saknar ord. Dina ord träffar !! Du borde ge ut dem - eller har du redan gjort det kanske. Ursäkta, dikten va´inte min, bör kanske redigera och skriva ursprunget Jag menade " Du lovade " - det var alltså inte dina tankar. Men fin är den. Oj, ursäkta, trodde du menade dagens....joo, "du lovade" skrev jag efter att min sambo gick bort för drygt ett år sen. Hela dikten speglar våra liv i en snabbresumé
För allt du hatar hos dig själv – förlåt dig själv.
För allt du älskar hos dig själv – förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du ville vara.
Förlåt dig själv.
/Jonas Gardell
Jag är en maskros
Jag är en maskros
råkar jag bli avsparkad
kryper jag ner ett tag
gråter
samlar mig
och skjuter upp en ny sol
skickar hundra fallskärmar
med mig uti ett fröskal
till dig
Slösa inte säger du
Slösa?
Jag vet ju
att nånstans
- i min hjärnlösa envisa rot?
har jag hundra nya fallskärmar
och hundra
och hundra igen
att för ro skull blåsa över dig
av:Ingrid Sjöstrand
evelina
18-01-2007, 07:37
Vem känner varmast Vem älskar mest Vem tröstar ljuvast och hjälper bäst i hela världen? Jo - din fyrbenta vän.... HUNDEN SÅ KLART! 
CITAT (Reserv @ 18-01-2007, 07:20) Jag är en maskros
Jag är en maskros
råkar jag bli avsparkad
kryper jag ner ett tag
gråter
samlar mig
och skjuter upp en ny sol
skickar hundra fallskärmar
med mig uti ett fröskal
till dig
Slösa inte säger du
Slösa?
Jag vet ju
att nånstans
- i min hjärnlösa envisa rot?
har jag hundra nya fallskärmar
och hundra
och hundra igen
att för ro skull blåsa över dig
av:Ingrid Sjöstrand Ohh, den tyckte jag om!!! Tack!
Om döden är mild
Kanske, om döden är mild, och om det finns återvändo,
kommer vi en doftande natt tillbaka hit,
och går dessa stigar till havet, och böjer oss
och luktar på samma kaprifol, låg och vit.
Vi kommer ner om natten till dessa genljudande stränder.
Till det låga milda dånet från havet lyssnar vi.
Här, en enda timme, i det vida stjärnljuset,
ska allting vara lycka, ty den döde är fri.
Av: Sara Tesdale
Det säjs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer.
Visst är vårt minne ofta kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer.
En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter.
- Atle Burman
När du ser mig, när jag finns i dina ögon,
när du ser att jag finns till.
När du hör mig, när jag är i dina tankar,
när jag kan vara den jag vill.
Då flyger mitt hjärtas fågel,
då stiger den upp mot skyn.
Då svävar den över markerna
och högt över skogens bryn.
När du blundar, när du stänger dina ögon,
när jag inte kommer in.
När du tystnar, när du vänder dig ifrån mig,
när jag inte längre finns.
Då kurar mitt hjärtas fågel,
på tallens lägsta gren,
med svarta, sorgsna ögon
och själen tung som sten.
- Mikael Wiehe
Längtan
För att vara hos dig
bure jag nöd och plåga,
lämnade vän och hem
och all jordens råga.
Jag törstar till dig
som floden till stranden,
och som svalan gör
till de sydliga landen.
Som alpernas son,
där han ensam sitter,
till snöiga berg
i måneglitter.
av:Ricarda Huch
lena:-)
20-01-2007, 18:34
Vänd dig inte om
din väg går vidare nu
Stjärnor ska famna dig
vänd dig inte om
Titta inte hit
där jag står mitt ansikte
fyllt av tårar res fri
titta inte hit
Men om du skulle tveka
minns vår kärlek
stark och röd
kom i håg att aldrig
ska vi skiljas genom död.
Vänd dig inte om
titta inte hit
fortsätt till stjärnorna
och gatan vinter vit.
Nu är jag lite fundersam vart jag hittat denna dikten..är det här? ...Någon som läst den tidigare och vet vem som skrivit den?
evelina
20-01-2007, 18:52
Kärlekens dans:
Du och jag älskar varandra
du och jag ger varandra trohet
Vi dansar ut i kärlekens dans
Vår kärlek glöder och ger värme
uti kärlekens dans
Du lägger armarna kring min hals
och viskar jag älskar dej
vi tar en svängom i kärlekens
dans
du och jag du och jag vi
älskar varandra och ger varandra
trohet kärlek och glädje uti
kärlekens dans
/Bengt Persson
Ett möte
Var inte rädd,
allt blir så lätt
att du inte ens kommer att förstå
förrän mycket senare.
Du får vänta i början,
och först när
du börjar tro
att du inte längre älskar,
blir det svårt för dig.
Men då ska jag få
ett grässtrå att växa
i ett hörn av trädgården,
som sträcker sig fram
och viskar:
Var inte rädd,
hon mår bra,
och väntar på dig,
invid dessa mina rötter
av:Ana Blandiana
Rapchic
21-01-2007, 12:32
kära gud
Kära gud
Du säger att man ska förlåta men jag vet inte om jag kan
Eller ska jag förlåta för att han är en man
Ska jag förlåta för tår efter tår efter tår
Ska jag förlåta en man som lämnat så många sår
Ska jag förlåta för mitt förstörda liv
Ska jag förlåta för att jag snart tar ett kliv
Ska jag förlåta om jag gör det själv
Med ett rakblad eller en älv
Men man kan inte förlåta utan själ
Som inte är här och inte är väl
Så förlåta kan jag inte här
Jag vet inte hur, inte när
Men det är inte nu
Linnea
anna_rispan
21-01-2007, 15:08
En morgondröm
Jag sov och jag drömde
Om Ariens land,
där solguden tömde
med givmild hand
kring allt överallt i en lycklig ängd,
som sedan vulkaniskt vart bränd och sprängd,
sitt liv, sina håvors mängd
Jag drömde om aplar i mäktiga hag
kring urskogens väldiga vattendrag
om körsbärsdungar och vinbärssnår
kring floden, som enslig i dälden går,
om vete, som självsått ur jorden stiger
i ödemarksdalen, där allting tiger,
om humle, som klänger och slingrar sig fram
i skogens tystnad från stam till stam.
Gustaf Fröding
(endast de två första styckena)
Aldrig kan själens längtan stillas.
Aldrig kan själens
längtan stillas,
icke jordens riken,
brusande städer
och havens glans
förmå att lindra
dess eviga oro.
O, vem spelar
dessa toner,
denna svidande musik
på mitt hjärtas
strängar, spända
alltid, alltid
alltför hårt?
Vilhelm Ekelund.
evelina
22-01-2007, 08:32
Steget ut
Hon studerar sin son
Så stor han har blivit
Snart vuxen
På vingliga ben ska han skapa ett eget liv
Där ute finns inget skyddsnät
Hon ska försöka finnas till hands om han faller
Men han måste få begå misstag
Hon känner stolthet i bröstet
Vad fort det har gått ändå
När blev han så stor att han ska ansvara för allt han gör?
Hon som minns hans första andetag
Nu ska han dela hennes värld
Vuxenvärden
Hon blir lite rädd
Vad finns det för faror som lurar där ute?
Klarar han det?
Hon vet ju hur svårt det är
Hur många misstag hon själv begått
Nej, det kommer inte att bli lätt
Men hon kommer alltid att vara stolt
Han är hennes son, och hon älskar honom
Rapchic
22-01-2007, 13:02
lång dikt av linnea
Förlåt för att jag va mej
Förlåt om jag sårade dej
Förlåt för min dag
Förlåt för ett rakblad
Förlåt att du tog mitt liv
Förlåt om jag har gett dig kiv
Förlåt för att du gav mig sår
Förlåt om du fällde en tår
Fötlåt för alla dessa år
Förlåt för sorg du av mig får
Förlåt för mina sömnlösa nätter
Förlåt om jag inte vid dej ja mej sätter
Förlåt för mina tårar på skolan
Förlåt att du inte för mig är polarn
Förlåt för dina arga blickar
Förlåt för att jag mina sår slickar
Förlåt för att ajg var med er
Förlåt att jag inte vill nå mer
Förlåt förlåt att ni blir fler och fler
Förlåt att du på mig ser ner
Förlåt för de regniga dagar
Förlåt att jag då klagar
Förlåt att jag bär på sorg
Förlåt att du var sorgens borg
Förlåt för att jag längtar hem
Förlåt för att jag sen vill bort igen
Förlåt för att jag inget av dig får
Förlåt för att jag inte bakom dig står
Förlåt för att jag nu blöder
Förlåt för att du är mina börder
Förlåt för att jag på dig ropade
Förlåt om jag er smärta inte botade
Förlåt för att jag gav dig mitt hjärta
Förlåt för om jag gav dig smärta
Förlåt att vår vänskap gick av
Förlåt för att du grävde min grav
Förlåt för att jag inte går dit
Förlåt att jag vänner får hit
Förlåt att jag förlåter dej
Förlåt för nåra gånger du sårade mej
Men jag stannar inte kvar
Nu kanske du har fått ditt svar
DISTIKON
Om döden vore döden och ingenting annat,
då skulle tanken på den skänka mig ro.
Men livets yttersta strand -och jordens -
är bara havets begynnelse.
av:Margberita Guidacci
evelina
23-01-2007, 10:15
Tidens smed
Att bli äldre är att mogna
som en frukt på livets gren
att ha vunnit över rädslan
fått mer insikt – kommit hem
Visst blir skalet lite skrumpet
men vem bryr sig väl om det
när din insida kan synas
allt om utsidan - du vet
Att bli äldre, är att lämna
det som varit, bakom sig
att förlåta dem som sårat en
men allra mest - sig själv
Att bli trygg, få mera vishet
att få tålamod, ha tid
att ha kärlek över för
varenda liten – individ!
Att bli gammal, är en upptäckt
att det barn jag var en gång
det finns kvar där, under ytan
lika ung trots – tidens tvång
att min själ har samma skepnad
när min kropp har vissnat ned
bara blivit smält och slipad
som metall – av tidens smed!
Ulla-Maj Hoffmann Norgren
Du som älskade
Du som älskade mig falskt i
sanning och i sanning falskt.
Du som älskade mig. Här går
gränsen! - Det går inte alls!
Du som älskade mig längre
än all tid. - Lyft höger hand!
- Jag är ej din kärlek längre:
sex små ord som talar sant.....
av:Marina Tsvetajeva
Den här var kul och annorlunda.
Suck i Maj
Jag är trött.
Jag är trött på människor
som säger hur man är,
som vet allt och kan allt.
Jag är trött på människor
Som tycker något om allt.
Jag är trött på sanningar,
Trött på djärva präster
Som sjunger ut i kvinnofrågan
Trött på riksdagsmän
Som säger ifrån.
Jag är trött på kloka råd,
på humor och målande meningar.
Jag är trött på toppmöten,
Räkningar och telefoner.
Jag är trött på mig själv.
Jag vill ha sommar
Och ingenting att göra.
Jag vill ha fred,
Jag vill vara i fred
Och ha så mycket
Dåligt samvete jag vill
Av Beppe Wolgers
Hur kan en människa, hela livet bitter gå?
Varför inte blicka framåt, se, titta då!
Tänk att aldrig kunna släppa det som va.
Gå genom livet sur och arg varje da!
Finns det inget i livet som är mera värt,
än att hålla fast vid det som varit...?
Odd Arverud
BLOMMOR FRÅN INGENSTANS
nollpunktsteologi, skriver han
vi är alla på samma botten
Gud möter oss från nollpunkten
på trots
i det som inte är
som magnolian?
undrar jag
det finns träd
som blommar
innan bladen kommer
blommor från ingenstans
utan vidare förutsättningar
ändå
som om allt växte inifrån
jag undrar om det är så
att vi egentligen möts bäst
i det avlövade
kala grenar
tydliga konturer
nästan fula
då när vi närmar oss
det som är ingenting
tomheten
smärtan
över det som är
och inte är
det finns träd
som blommar
innan bladen kommer
blommor från ingenstans
utan vidare förutsättningar
ändå
som om allt växte inifrån
/Kerstin Dillmar
Hannele
28-01-2007, 14:51
CITAT (Tropeden @ 22-06-2005, 17:19) Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden Tropeden, vet inte, om det är en dikt eller gammal, men tänkvärt.
Roman i två delar
Sol gick i dimma, och svart är månens
skiva.
Ty min kärlek fick hon, men sin ville
hon ej giva.
av: Dorothy Parker
CITAT (Evgeni @ 16-06-2006, 22:56) CITAT (Reserv @ 06-12-2005, 08:55) Du lovade
Redan i småbarnsår lekte vi med varann, bara du och jag.
Vi började i skolan, vi gick i samma klass,
vi satt bredvid varandra alla nio år.
Du lovade mig evig vänskap, om jag bara följde dig.
Du ville börja på "Blåvingarna", men inte utan mig,
så vad gjorde jag? jo, jag följde dig,
och alla flickor fnissade när jag satt där,
ensam grabb med en snusnäsduk om min hals.
Vi drog ner till huvudstaden, för du ville testa droger,
några korta sommarveckor senare så konstaterade du att
"det va´inte din grej",
du lovade mig din kärlek, om jag bara följde dig.
Jag följde dig i vått och torrt, vi fanns bara för varann,
ingen annan släpptes in i vår gemenskap, det va´bara du och jag.
Vi startade familjen tidigt, för "barn ska ha unga föräldrar, inga stofiler"
Det va´din vilja och jag följde den.
Vi har gjort allt tillsammans, nu känns det så ensamt.
ligger vaken varje natt, lyssnar efter dina andetag.
Gråten sitter som en stor klump i halsen,
du lovade att jag skulle få gå först, och du skulle följa mig.
Nu sitter jag här, jag vill inget hellre än att följa dig,
men jag är för feg. Du lovade.........du lovade att jag skulle få gå först.
Om du bara hållt löftet så hade jag inte behövt sitta med alla om och varför.
Du lovade, bara jag följde dig, jag följde dig alltid.
Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill inget hellre än att följa dig.
Att återigen få känna dina armar, få krama dig till söms,
höra dig andas bredvid mig.
Lovar du att jag får göra det, om jag följer dig?
en alldeles egen dikt/fundering i mörkret//Reserv Får man lov att säga ; att det är en av de vackraste kärleksförklaringar jag någonsin läst Och att den, redan då du skickade den, gick rätt in i hjärta och själ Du lovade... är en av de vackraste kärleksdikterna jag någonsin läst. Påminner om Peter LeMarcs bästa texter. Gita
CITAT (Gita @ 28-01-2007, 15:55) CITAT (Evgeni @ 16-06-2006, 22:56) CITAT (Reserv @ 06-12-2005, 08:55) Du lovade
Redan i småbarnsår lekte vi med varann, bara du och jag.
Vi började i skolan, vi gick i samma klass,
vi satt bredvid varandra alla nio år.
Du lovade mig evig vänskap, om jag bara följde dig.
Du ville börja på "Blåvingarna", men inte utan mig,
så vad gjorde jag? jo, jag följde dig,
och alla flickor fnissade när jag satt där,
ensam grabb med en snusnäsduk om min hals.
Vi drog ner till huvudstaden, för du ville testa droger,
några korta sommarveckor senare så konstaterade du att
"det va´inte din grej",
du lovade mig din kärlek, om jag bara följde dig.
Jag följde dig i vått och torrt, vi fanns bara för varann,
ingen annan släpptes in i vår gemenskap, det va´bara du och jag.
Vi startade familjen tidigt, för "barn ska ha unga föräldrar, inga stofiler"
Det va´din vilja och jag följde den.
Vi har gjort allt tillsammans, nu känns det så ensamt.
ligger vaken varje natt, lyssnar efter dina andetag.
Gråten sitter som en stor klump i halsen,
du lovade att jag skulle få gå först, och du skulle följa mig.
Nu sitter jag här, jag vill inget hellre än att följa dig,
men jag är för feg. Du lovade.........du lovade att jag skulle få gå först.
Om du bara hållt löftet så hade jag inte behövt sitta med alla om och varför.
Du lovade, bara jag följde dig, jag följde dig alltid.
Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill inget hellre än att följa dig.
Att återigen få känna dina armar, få krama dig till söms,
höra dig andas bredvid mig.
Lovar du att jag får göra det, om jag följer dig?
en alldeles egen dikt/fundering i mörkret//Reserv Får man lov att säga ; att det är en av de vackraste kärleksförklaringar jag någonsin läst Och att den, redan då du skickade den, gick rätt in i hjärta och själ Du lovade... är en av de vackraste kärleksdikterna jag någonsin läst. Påminner om Peter LeMarcs bästa texter. Gita Ja, den är verkligen jättefin
Hannele
29-01-2007, 10:30
Lycka är att kunna skriva i en gammal tråd utan att någon hoppar på en och klagar.
Naivt optimistisk.
Jag är väl naivt optimistisk
i min prickiga blus
Det är knappt jag hör
tidens taktfasta harklingar
påminnande klapprande steg
Jag breder ut armarna för att hejda fallet
hejdlöst entusiasiskt
omfamnar jag nuet
Dess odödlighets doft
är-
balsam
Jag inbillar mig
en tidlöshet
en tyngdlös trygghet
Jag är väl naivt optimistisk
men jag har lärt mig
att ta varje dag
med en nypa socker.
Solja Krapu
Eken
Det känns så konstigt att tänka
att mitt liv en dag ska ta slut
att den stund jag vandrar på jorden
är en blink, högst en kort minut.
De nätter jag gått med min undran
och dansat den ängsliges vals
betyder för universum
förmodligen inget alls.
Det känns så konstigt att tänka
att mitt liv en dag ska ta slut
till den tysta majoriteten
förpassas jag resolut
Alltför kort är vår stund i livet
men kära, vår kärlek består
våra namn har jag ristat i eken
den lever i minst tusen år.
Lasse Berghagen
KarinWikman
30-01-2007, 22:23
Min favorit poet är Dom Helder Camara, präst från Brasiliens fattigaste hörn, Nordeste. Han har skrivit många härliga dikter, här kommer en av mina favoriter. Herre förbarma dej och se med särskild ömhet till dessa personer som är så väldigt logiska, så väldigt praktiska, så väldigt realistiska att de blir irriterade över att man kan tro på en blå liten häst 
Jag tar risken...
Jag drömde
Jag drömde jag var en liten kerub
som gick därute i sommarskrud.
Jag såg på var blomma vår Fader danat
som om han ej nånsin gjort något annat.
Jag kände en glädje så mäktig och stor
Tänk, jag är en av dem som här på jorden bor.
Vilken glädje, vilken fröjd .
Jag kände mej så otroligt nöjd.
Var finns väl en vackrare värld än den här
en natur som jag håller så hjärtans kär.
Tänk om vi alla kunde vakna
utan att allt det materiella sakna.
Vi vore nöjda med det vi har
vi skulle ej ställa några stora krav.
Min lycka det är att få vara
en liten prick i Guds stora skara
En prick som nöjder går på vår jord
och inte vaktar på andras ord.
Agneta
Från ord till handling
När man sjunger tillsammans om fred på vår jord
ja då finns inga gränser minsann
och då känns det så stort det man vill och man kan
när man hör såna toner och ord.
Men tänk att jag knyter min näve ändå
kanske sen när jag kör i min bil
och vill krig mot min nästa som oförskämt nog
är i vägen för mej i min fil.
När man sjunger så härligt med känsla och glöd
om allt svårt som är fjärran från oss,
ja då känner man varmt för de andra förstås
så nu går man till storms mot all nöd.
Men sen går jag där i mitt vanliga jag
och mitt vanliga liv efteråt
och jag ser eller hör inte närmaste grannens
förtvivlan och ensamma gråt.
När man sjunger om rättvis fördelning och sånt
och att alla ska ha samma chans
ja då känns det hur hjärtat det sväller av kärlek
till folk långt där borta nånstans.
Men plötsligt så är dom så nära inpå
och då kan det ju lätt sitta trångt
att från ord till handling ta steget
som ofta är både besvärligt och långt.
När man sjunger om fred på vår jord
ja då finns inga gränser minsann
och då känns det så stort det man vill och man kan
när man hör såna toner och ord.
Men drömmen om fredens och rättvisans värld
får ej dö fast vår sång klingat ut,
Gud give den fortsätter bo i vårt hjärta
men också blir handling till slut.
Atle Burman - boken "Högt ovanför himmelens stjärnor" 2001
CITAT (amaira @ 17-01-2007, 12:30) Denna dikt fann jag på nätet idag. Den var "min" direkt.--- Jaa det finns många tänkvärda ord, både i den här tråden och i dikter öht. Kul att du fixade fram tråden igen. Gillar Bodil Malmsten - Bodils blogg. Att städa ett skåp ger bättre lycka än att åka till en paradisö. Och skulle man inte bli lycklig över att städa skåpet så har man i alla fall ett städat skåp.- på tal om diskussionerna i en annan tråd. 
KarinWikman
31-01-2007, 15:15
Kärleksdikt. Må solguden göra ditt liv evigt. Jag skriver till dig emedan jag längtar till dig. Giv mig något medelande från dig. Jag är nu i Babel och är ledsen över att ej ha sett dig på länge. Gudarna beskydde dig! Detta är världens äldsta kända dikt. Skriven 2.200 år f. Kr. Den är skriven på en stentavla och avsänt från en man i Babel. Kärleken är evig, det är bara så....... 
KarinWikman
31-01-2007, 19:12
JAG=diktfreak Hjalmar Gullberg är en av mina favoriter och denna dikt betyder mycket för mej. Vi böjer inte knä för någon präst. Vi avger inga trohetslöften just. Så lyder eden vid vår bröllopsfest, Jag älskar dej, så länge jag har lust.
Johan Ludvig Runeberg
Våren flyktar hastigt
Våren flyktar hastigt,
hastigare sommarn,
hösten dröjer länge,
vintern ännu längre.
Snart, i sköna kinder,
skolen i förvissna
och ej knoppas mera."
Gossen svarte åter:
"Än i höstens dagar
gläda vårens minnen,
än i vinterns dagar
räcka sommarns skördar.
Fritt må våren flygta,
fritt må kinden vissna,
låt oss nu blott älska,
låt oss nu blott kyssas
Mera J L Runeberg.... Läsa dikterLyssna på dikter .... välj om du vill höra dem på Svenska el Finska. Att lyssna tycker jag är så rogivande.
Är det någon som känner till denna dikt och vem som skrivit den.
Ställ rosor på de käras bord
medan de ser och känner,
och säg ett glatt och vänligt ord
till alla Dina vänner
Lägg handen i Din käras hand
be att han må förlåta,
de bittra ord Du sa ibland
som fick Din själ att gråta
Räck armen till ett vänligt stöd
när kroppens styrka dalar.
En dag han kanske ligger död
och inte mera talar
Ej honom rosors doft kan nå
ej mer han ser och känner
Hur skönt är ej att tänka då
att Ni var goda vänner.
morellen
05-02-2007, 16:23
CITAT (anna_rispan @ 21-01-2007, 15:08) En morgondröm
Jag sov och jag drömde
Om Ariens land,
där solguden tömde
med givmild hand
kring allt överallt i en lycklig ängd,
som sedan vulkaniskt vart bränd och sprängd,
sitt liv, sina håvors mängd
Jag drömde om aplar i mäktiga hag
kring urskogens väldiga vattendrag
om körsbärsdungar och vinbärssnår
kring floden, som enslig i dälden går,
om vete, som självsått ur jorden stiger
i ödemarksdalen, där allting tiger,
om humle, som klänger och slingrar sig fram
i skogens tystnad från stam till stam.
Gustaf Fröding
(endast de två första styckena)  kanske bäst att inte citera resten ja...
morellen
05-02-2007, 16:29
Den här läste jag på min mammas begravning
Oundvikligen, dag för dag
närmar sig uppbrottet
Jord skall vi alla bli.
Ha det så bra
du som gått före
Hälsa världsaltet från oss.
må vila och frid omsluta dig!
Eeva Kilpi
(skrev ur minnet så jag är osäker på om jag fått det helt rätt)
morellen
15-02-2007, 14:01
hittade min favorit av Wendy Cope...
Bloody men
Bloody men are like bloody buses
You wait for about a year
And as soon as one approaches your stop
Two or three others appear.
You look at them flashing their indicators,
Offering you a ride.
You're trying to read the destinations,
You haven't much time to decide.
If you make a mistake, there is no turning back.
Jump off, and you'll stand there and gaze
While the cars and the taxis and lorries go by
And the minutes, the hours, the days.
anna_rispan
14-03-2007, 08:04
CITAT (morellen @ 05-02-2007, 16:23)   kanske bäst att inte citera resten ja... Nu har jag läst hela dikten igen. En morgondröm. Hela dikten är vacker. Kankse skulle fylla på iallafall. Om någon inte haft chansen att läsa hela??
Detta är en "enklare" version av forumet. För att se forumet med formatering och bilder kan du klicka här.
|
|
 |
|
|
