Vilka krav de har på sig!

Alla är tvugna att göra "karriär" samtidigt som de ska ha det
perfekta hemmet, vara perfekta föräldrar.

Det är ett enda jäktande mellan hemmet, dagis, och jobbet.
De ska vara glada, pedagogiska och lekfulla.

De ska laga mat, tvätta och städa.

När hinner de tillsammans med sina barn "bara vara
människor"?

Det är klart att det inte är så här i alla
familjer, men vad jag ser runt omkring
är det väl ofta för att vara acceptabelt.

Jag skulle inte vilja byta med dem.
Kontentan av det blir att det faktiskt finns saker
som var bättre förr.

Jag håller med dig.

Prova detta scenario då:
Tvåbarns-mamma som lyckat fixa ihop ett schema med bara nätter. Hyfsat betalt och mycket tid för barnen
Idag så sket sig allt, för idag blev hon/jag arbetslös

På måndag blir det Af: som tycker att ja nog är det bra att du jobbar JÄTTEMYCKET som timvikarie, men du måste söka arbete 25 mil hemifrån och flytta med hela familjen för det har vår jävla sosse-regim bestämt att det ska man göra. Bara du söker jobb du inte kan få och bara du mår skit psykiskt
Och det gör jag nu, för jag älskade mitt jobb så jag är på ren svenska skitdeppig
Skit samma om barnens sociala nät rycks upp. Jag får väl ta mig i kragen och le och gå in och säga: ursäkta att jag stör i dittt dataarbete, men jag vet att inte ni kan hjälpa mig med jobb och jag är totalt värdelös och ska gå på alla söka jobb kurser och bla bla bla

Klart att familjen ska gå först, ska då mannen få jobba och kvinnan tigga om pengar tilll sitt som jag faktiskt fått gjort.

Allt var inte bättre förr, möjligtvis socialdemokraterna

Det där försökte dom med en väninna till sambon, det vart AF som fick vika sig, tack och lov för det. Barnens sociala nätverk är viktigast i det sammanhanget, och att tvångsförflytta barnen till en ort där dom inte känner en käft är inte humant. Säg ifrån, protestera, men tig inte om hur du och dina barn känner. En tröstande kram kommer i alla fall från mig, hoppas du hittar nåt nytt inom både rimlig tid och rimligt avstånd

Jag får väl gå in och få den på andra sidan att nästan grina genom att ständigt säga emot, det har vi provat förr. Men då hjälpte jag en jätteung tjej till att få lite självförtroende. Men nu är mitt borta. Tack Reserv du är en fin änniska

Kramar till dig lilla mamma kommer här

oje.. det där lät inte alls kul.
*kram*

Men inte ska väl du och barnen tvingas flytta och maken bli kvar? eller har jag missförstått det hela
Hur som haver så tycker jag inte att du ska känna dig misslyckad... det är samhällets maskineri i stort som det är fel på när det alltsomoftast påstås att det är brist på arbetskraft när hundratusentals går arbetslösa.
Yngsta dottern vår fick "praktikplats" och var överlycklig trots att hon inte får ett öre mer än om hon hade varit hemma. Undras om inte detta med praktikplatser är ett sätt för företagen att få gratis arbetskraft samtidigt som regeringen bättrar på statistiken.
Kram

Har man familj = man/sambo och barn behöver man inte flytta. Den där regeln är till för singlar utan barn. Min tant på Af pratade också om det där med att flytta och hitta jobb någon annanstans och studera osv, men när jag berättade att jag hade man med fast jobb och barn så sa hon att då gäller inte flytta-regeln, utan jag får bo kvar här och söka jobb.

Måste man flytta då? Det funkar ju bra att pendla inom rimliga avstånd kanske 5-7 mil för dagspendling... Det brukar ju ligga några andra städer inom dessa avstånd.... Mer kan de väl knappast begära..

Henrik - en som pendlar (från storstad till byhåla)

Jag lider verkligen med dig och hoppas
att det på nåt sätt löser sig.

Och om det verkligen är som du säger, då
är det nåt som är ännu värre än jag
trodde
Samtidigt var det ju det jag sa, - Att det inte är lätt
att vara småbarnsförälder idag.

Håller tummar och lillfingrar för er

*jättekram till lilla mamma*
Du har gjort vad jag alltid brukar göra när Universum verkar ha gaddat ihop sig mot mig - målat fan på väggen. 'Säkrast att vara förberedd på det värsta, då slipper man bli besviken'....
Problemet är att den tekniken har en tendens att baktända, då man blir deprimerad, orkeslös och ångestfylld istället för vad man behöver bli, nämligen energisk och full av jävlaranamma.
Hur AF funkar är så olika från ort till ort, men flytta behöver du inte då du har barn. jag säger som min 9-åriga son brukar säga (det kanske låter banalt, men guuud va sant det är) "ta're lugnt, hä lööööser se allti."
(det där är nog det enda han säger på dalmål...)

*kram o tusen champagnefärgade rosor*

Pendla, skulle det vara nytt?

Har pendlat ända sedan jag blev färdig, men det dög inte. Då skulle de tvinga mig att pendla ännu längre, fint och snyggt. Alla pengar går till bränsle och kom nu inte och säg att allmäna kommunikationsmedel funkar, inte när man bor på vischan.
Kompisen blev tvingad att söka jobb i Malmö, vi bor i värmland och hon har familj och en liten kille på 7 år. Rättvist värre
Tack alla för allt stöd.

Vet inte vad som gäller om man har barn under 16 år, men mej försökte AF tvinga att veckopendla ( jag har man och villa) när jag var arbetslös för ett år sedan. Tack och lov fick jag ett bra jobb på rimligt pendlingsavstånd.
Birgit Ek

Det kan väl inte vara möjligt att de kan tvinga en att veckopendla vare sig man har omyndiga barn eller inte? Låter ju inte riktigt klokt ju! Då måste man ju skaffa dubbelt boende också, med allt vad det innebär. Tur du hittade ett annat jobb Birgit!

Håller tummarna för att det ska ordna sig till det bästa för dig Anita.

Vad var det som var bättre förr?
Min mor fick städa och tvätta och laga mat - efter jobbet.
Hon hade ingen automatisk tvättmaskin eller tvättstuga eller diskmaskin.
Jag hämtade min lillasyster efter skolan, hon var med mamma på jobbet,
och passade henne, det fanns inte ens dagis,
så jag fick aldrig lära mej sjunga och leka padagogiska lekar på dagis.
Nej, det var inte mycket som var bättre förr.

P.S.
Glömde att säga, att min mor arbetade även på lördagar.
Även på julafton, ifall det inte var söndag.

ja, det gör jag med eftersom jag är inom vården. Men inte sex dagar i veckan jämnt. Tack, hannele du får en alltid att tänka

När jag pratar om förr, pratar jag inte om
när min mamma var småbarnsmor.

Jag pratar om mig själv och jag är född på
50-talet och fick barn i början av 70-talet.
Och jag påstår fortfarande att det var lättare att vara små-
barnsförälder då.

Jag hade möjlihet att välja om jag ville jobba,
studera eller vara hemma.Och den valfriheten
hade jag haft även om jag inte levt ihop med
fadern.
Jag valde efter några år att arbeta deltid. -På
den tiden var det dessutom lätt att få arbete
även för den som inte hade någon högre
utbildning.

Jag påstår fortfarande att jag hade mycket
större valfrihet att kunna vara den jag faktiskt
ville vara.

när mina barn blev lite äldre , valde jag att utbilda
mig till pedagog och det har jag aldrig ångrat.
Men det var JAG som valde utan att ha trycket från
samhället på mig.

Kom inte och säg att samhället inte har för-
ändrats och blivit hårdare.

Är det verkligen inte nån som förstår vad jag menar

Jag kan ju inte ha varit ensam härinne om att ha varit ung
på 70-talet /Evgeni

...men jag tror nog att barn behöver sina föräldrar bättre än de behöver pedagogiska lekar på dagis..
Man kan arbeta länge och hårt men ändå vara där i tanken...barn förr såg sina föräldrar i "den dagliga gärningen" men i dag lever de separata liv och föräldrar är ofta "på väg nån annanstans" och är inte här och nu...
Tror att det är närhet och föräldrarnas närvaro som fattas många barn idag...förskolelärare och barnskötare kan aldrig bli detsamma som mamma och pappa...och Gud hjälpe oss om de skulle bli det..

Jo, jag förstår vad du menar Evgeni. Jag hade mor min hemma under hela min uppväxt och nog fasen kunde jag lära mig sjunga och leka pedagogiska lekar ändå, jag hade juh en mor. Att säga att man inte fick lära sig sånt för att det inte fanns nåt dagis är till att nedvärdera sin mor. Sen så vart det ju lekskola (när man skulle fylla 6 år) som det hette förr, nu heter det förskola, där vart det juh ännu mera pedagogik. Förmodligen så var min mor en s.k. lyxhustru för vi hade tvättmaskin i huset, t.o.m. en diskmaskin en sån där rund en, och far ansåg att det hon gjorde för hemmet och med oss barn var mer än nog ett heltidsarbete. Att farsgubben sen söp till på helgerna och dängde upp hela familjen skulle väl kompensera hennes ledighet från arbete. Men i det stora hela så tycker nog jag också att det va´bättre förr, man behövde inte va´rädd för att släppa blicken från sina barn i en lekpark, nu får man panik om ungarna inte står där man ställde dom för det smyger runt såna mysko personer överallt.

Det där köper jag till 100%.

Jag kan inte ens föreställa mig att inte veta vad barnen
tänker tycker eller hur de "faktiskt mår.
det är ju jag som förälder som har det yttersta ansvaret för mina barn.
Det kan jag ju inte överlämnna åt skola eller dagis./Evgeni

Tack Jag är nog bättre på att prata än
att skriva vad jag menar.


Jag vet inte hur man gör för att citera,
det är kanske skulle underlätta

Mina barn är på förskola/0 klass tis-ons-tors 8,30-13,30/ ti -fre 8-12
Sedan är vi hemma eller så är de hos farmor och farfar som gör detta FRIVILLIGT.

Jag jobbade bara nätter och var då hemma 2 hela veckor av 4.
sov när barnen var på sina skolor men nu är det ju slut med det

Jag är musiker och det är mycket av den varan medan farmor är en pysslare och de gör det där

Skulle bara önska att du hade haft möjligheten
att fortsätta så. Men som jag redan sagt, hoppas jag
verkligen att det löser sig.
Förlora inte hoppet

Men,Evgeni du är ju värmlänning! Det är därför du är så sympatisk!! Las Fageros

Jag är på ett riktigt bottenhumör, vad jag saknar att veta vad som ska hända. Nu ska jag ta allt inom den kommunen för att fylla upp de timmar som jag missar. Precis allt...

Håller inte med, det är inte nervärderande, bara fakta.
Alla mammor hade inte råd att vara hemma, inte då, inte nu.
Alla pappor är inte musikaliska eller tycker sej kunna sjunga.

Vi hade ingen musik hemma, när jag var i förskoleåldern.
Tv fanns i få familjer och radio "störde" trötta föräldrar efter jobbet.
Min första gramamfon fick jag i 13-års åldern, för språkskivor.

Jag är lite avundsjuk på mina egna barn, vilka jag släpade till Öppen Förskola och annat
(jobbade natt). De sjöng och spelade massor, gick till och med i orkesterklasser och musikgymnasium.

Så inte var det bättre förr.

Jag tycker uppriktigt synd om dig Hannele som haft en sån barndom så du inte kan se den mer possitivt. Barndomen ska juh va´den bästa tiden för alla barn, nåt att se tillbaka på med längtan och ljusa minnen. Jag får väl känna mig väldans lyckligt lottad.

Barndomen kan vara ett rent helvete--tyvärr!!!!

Jo visst, det var väl min med, till viss del. En alkoholiserad far som dängde upp familjen i parti och minut, liknade många gånger helvetet. Men jag väljer att se det ljusa i min barndom, ingen blir gladare av att man ältar det som har vart svårt under barndomen. Men däremot så mår man själv så mycket bättre av att kunna fokusera på det positiva och ljusa, det är juh det vi ska föra vidare till våra egna barn.

Jaha--hur stänger man av då???

Inte behöver ett hem vara sämre bara för att föräldrarna inte sjunger och spelar
och inte var allt bättre "förr" men nog fick ändå barnen leva ett mera fritt liv om man jämför med dagens.. åtminstone vad gäller större städer.

Jag har haft privilegiet (inte alla förunnat) att växa upp utan dagis.
I mitt barndomshem fanns sång och spel närvarande i varje dag.. vardag som helg.
Vi sjöng mycket tillsammans alla sjutton... när åskan gick så satt vi i "salen"..
ett par brorsor spelade gitarr och vi andra sjöng.

Likaså har våra barn haft privilegiet att få växa upp och ha mamma hemma.. Sång och spel och lek har hört till varje dags göranden. Det krävs faktiskt inte utbildning till att kunna ge barnen en grund att stå på.. mera då känsla och kärlek.

Inte stänga av, bara fokusera på det som var bra, för allt kan juh inte vart åt helvete heller? Tänka mer possitivt hjälper att fokusera bort det som gör ont, samtidigt som det gör mer ont om man bara tänker negativa tankar om det onda.

Jag har definitivt inga positiva minnen från min barndom--tyvärr!

Förlåt zaaritha... men jag kan inte låta bli att upprepa vad jag skrev i en annan tråd för ett tag sedan.
Man kan välja att försöka bearbeta det som skett och gå vidare .. Eller... välja att vara ett Offer.
Så tycker jag fortfarande.
Ingen annan än du mår dåligt av att inte släppa taget och se och gå framåt. Tyvärr!

Då är det för mig ett under att du är en 55 årig kvinna som verkar fungera relativt bra ändå. Nåt bra och positivt måste det ha funnits, men du vill bara minnas det som va´skit. Vet du att det går åt mer energi till att hata och va´pessimistisk än att vara glad och uppåt, det tär och tröttar och jag tror du skulle behöva nån att prata med. Ta det absolut inte som ett klagomål på dig som person nu, det är inte alls så jag menar, men du verkar inte må nåt bra, och jag skulle så gärna vilja se nåt positivt i ditt liv. Jag är säker på att det finns om du letar långt djupt där inne i dig. Kram på dig, det kan du behöva i massor

Jag har gått i terapi. Men--det finns inget ljust från min barndom...
Nu lägger vi ner detta--fel av mej att ta upp det!

Zaaritha, inte är det nåt fel, mår du inte bra ja då gör du inte det.
I alla fall får det mig att släppa lite av allt mörker som hängde i taket här igår.

Du behöver verkligen inte tycka synd om mej - eller någon annan.
Jag berättar, hur väldigt många barn hade det förr, inget ovanligt alls.

Vii hade fantasi, fick hitta på mycket lekar själva,
när det varken fanns tv eller datorer. Musik som dock fattades i våra liv.
Många kan berätta, hur de i skolan i 1:a klass ställdes framför klassen,
skulle sjunga solo utan ackompanjemang - och efter det var tysta resten av livet..

Är det inte lite så att vi människor har en tendens till att
försköna det som varit. Vi har en tendens till att glömma
vardagens slit (och tur är väl det...).

Det klart att har man varit med om trauman så glömmer
man inte, men jag menar allt som har varit bra.

Jag är inte så gammal men ser redan saker som ändrats
och jag tror på fullaste allvar att det var varmare somrar förr
och absolut mer snö (kommer inte ihåg en enda slaskdag faktiskt...) .

Jag fick sitta i knä på mamma när vi körde bil in till
den lilla affären (nu skulle hon nog, med rätta, bli anmäld till soc...). Cykelhjälmar - existerade inte!
När mamma handlade fick jag sitta utanför och hälsa på folk (favoritsysslan), den mamma som lämnade sin 4-åring utanför nu... .

Jag tror ju att farorna fanns även då,
bilarna var inte alls lika säkra,
asfalten lika hård
och fula gubbar har det alltid funnits.
Så allt har då inte blivit sämre - hurra för bilbarnstolar och cykelhjälmar

Det var bra förr, absolut, men ordet bättre vill jag inte riktigt blanda in.

Hoppas verkligen inte att ni tror att jag
tycker att det var bättre förr.För så är det defenitivt
inte.Jag skrev att det finns/fanns saker som var bättre förr.
Och det blir ju lite skillnad det /Evgeni

Nej man behöver ju absolut inte tycka att allt var bättre förr bara för att man tar upp något som man tycker var det!

Jag tänker så här, att den materiella standarden har ju självklart förbättrats. Det jag dock brukar fundera på det är att nuförtiden är det så många småbarnsföräldrar som tycker att livet inte ska förändras alls när de får barn. De ska fortsätta som förut, de ska festa, resa och jobba samtidigt som de känner kraven att ge sina barn ALLT. Det måste vara aktiviteter och händelser hela tiden och på samma gång ska man förverkliga sig själv också! Bråttom bråttom och det går inte att vänta ett par år tills barnen blivit större och det faktiskt börjar gå att hinna med mer saker.

Vi har ändrat på vårt liv, jag var ute och spelade varenda helg och gick i diverse musikgrejer innan Linus kom. Men festa och härja var aldrig nåt som drog. Om vi inte jobbar, hur ska vi överleva? Aldrig soc och bidrag.

Är det då bättre att ligga och pressa på gym för att allt ska bli som innan graviditet och ingen amning för då för man häng tuttar?



Förr gömdes mycket undan och det kommer nu istället fram. Förr låstes nästan alla psykfall in på de stora menatlsjukhusen, idag bor s.a.s integrerade i samhället.

Det bästa av förr och nu skulle vara bästa medicin.

Bra sagt lilla mamma.
Och du! KLart jag är värmlännig

Ja jag har väl inte skrivit nånstans att just du inte ändrat på ditt liv? Jag skrev att väldigt många tycker att inget ska förändras...de sätter till och med en stolthet i att säga att de lever precis som förut.

Angående träning så går jag på gym 2 ggr i veckan för att inte rygg och axlar ska rasa ihop totalt igen som de gjort efter mina arbetsskador. Ammade min dotter gjorde jag tills hon var 3 år och mina tuttar ser ut precis som förut.

Jag förstod inte riktigt hur du menade med psykfallen, tycker du det är positivt eller negativt att de är integrerade i samhället nu? Visserligen kan man väl säga att de gömdes undan förut men frågan är om de inte hade det bättre när de blev omhändertagna och fick mat och husrum. Nuförtiden ligger de ute på gatorna och värmer sig med droger och hugger ner folk med kniv lite då och då.

Klart att integration är bra, men vissa individer klarar ej av att sköta sig själv, mediciner och social kontakt osv.
Vissa SKA INTE leva i samhället och de ska inte heller skrivas ut från rättspsyk, som ett skydd för sig själv och för samhället

Nej, jag tog det inte så, jag ville bara visa hur allt kan ändras. Visa mammor blir så extremt mycket mammor så en annan får mindervärdeskomplex

Jag ammade mina till 2 resp 2,5 års ålder, och på mig syns det men vad fasen, det är bara gubben som spejar i mörkret ändå

Amning ger inga hängtuttar (en myt) och
på gym går man för att bli stark i ryggen och i kroppen
för att orka med barn och jobb - och inte få värk (som är så vanligt).

Precis mina tankar! Jag tror att det är själva graviditeten och hormonförändringarna som kan ge vissa spår på kroppen, men inte amningen i sig. Och att gå och träna och undvika att bli en SVBK som jag är på god väg att bli är enbart en välgärning mot mitt barn.

SVBK, det jag menade är inte den hälsouppehållande delen av gymliv utan tvånget att bli smal och perfekt.

Hormoner, hormoner alltid dessa eländes hormoner. PMS häxan sitter här vid datorn. Kan faktiskt hålla med er, men bröstvävnaden svullnar ju till vid och av efter att amningen (inte av barnet) är slut. Vissa ärver ju utseeendet tydligen.

Nu ska jag ut och städa i trädgården, det enda som jag tycker är riktigt roligt just nu

Jag förstår vad du menar...det finns många som strävar efter en perfekt kropp, inte bara de som fött barn. DET är ju en sak som bara verkar bli värre och värre, utseendefixeringen vet snart inga gränser

jomen brösten sväller ju upp redan under graviditeten. Att jag klarade mig så pass bra tror jag beror mycket på att jag var smal före graviditeten och blev lika smal efter den. Hade jag lagt på mig mycket fett och fått väldigt mycket större bröst så hade de säkert skrumpnat ihop värre.

Ja det är ett elände med hormoner...själv brukar jag få ett fasansfullt PMS-humör ibland och kan bli rosenrasande bara någon tilltalar mig.
Kram på dig i PMS-dimman!

Snyft- grinar av pms" Ibland kan det bli så fel så man skrattar åt det