Visst finns det en massa krav på föräldrar idag, vare sig det är omgivningens eller deras egna krav men jag undrar också om det var så mycket bättre "förr"? Egentligen är det väl bara "hemmafrugenerationen" som haft mammor som haft tid att bara vara mammor och pappor som haft tid att vara pappor (i den mån pappor intresserade sig för att vara pappor när de kom hem från jobbet)?

Jag var barn på 70-talet och har pratat med min mamma lite om sånt här och som det ser ut för min del är den största skillnaden att den äldre generationen av i dag klagar så ofantligt mycket mer på småbarnsföräldrar än det gjordes förr.

Mamma och hennes systrar upplevde sällan att folk kritiserade hur de tog hand om sina barn, medan det är sånt som jag och mina föräldravänner får höra hela tiden jämt och ständigt. Antingen har man för mycket på dem eller för lite på dem, antingen ska man amma på stört barnet skriker eller så ska man inte amma någonstans där folk kan se en, antingen ska man vara hemma så mycket som möjligt eller så ska man vara ute bland folk och röra på sig så barnen vänker sig vid det, antingen ska man bära barnet hela tiden för att ge det trygghet eller så ska man inte göra det för då blir de bortskämda, antingen ska man amma tills de är tre eller inte längre än ett halvår. Jadi jadi ja...

Man blir alldeles matt. För mig som småbarnsförälder är det den absolut största stressen av allt. Att alla hela tiden ska lägga sig i saker som de inte har att göra med! Skulle jag slippa alla besserwissrar som hela tiden kommer med motsatta oönskade råd skulle stressen minska mycket.

Ni andra som var mammor för 20-30 år sen, lade sig alla i vad ni gjorde hela tiden och kom med sura kommentarer om obetydliga saker?

I mitt fall kan jag gå på stan med sonen en dag och nån kommer fram och känner på hans fötter och säger käckt "oj, oj, jag tror pojken är kall" och en kvart senare kommer nån och muttrar surt "måste folk ha så mycket kläder på sina barn..."

Jag tycker sånt är höjden av ohyfs.

Lade sig mödrar i allt lika mycket då som nu?

lilla mamma - är ditt inlägg en fråga till mig, för i så fall förstår jag inte vad du menar.

En del av släkten hade mycket åsikter om, hur min mor uppfostrade sina barn.

Nej nej nej.
Det var som en sorts spin off på din fråga.

Jag var småbarnsmamma på 60-talet, 70-talet och 80-talet och ändå har jag aldrig någonsin varit med om att folk kommit och "petat" på barnen och påpekat om kalla eller varma fötter mm. Inte heller har andra talat om för mig hur jag ska sköta barnen.
Däremot... om jag frågat om råd eller bett om hjälp så har jag fått det.

Likadant är det med barnbarnen... det är inte jag som är förälder... alltså ska jag inte komma med pekpinnar... skulle aldrig falla mig in att ifrågasätta föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn.
Däremot så hjälper jag till och ger råd när de ber om det.

Apropå om det var bättre förr så kom jag ihåg denna visa.
Klicka på "Melodin i midiformat" och sjung me´

Dagens visa.

Småbarnförälder på 60- och 70- talet och instämmmer fullt och fast med dig, Felix matte

Det är ju så man önskar att det var nu också, att man får råd om man ber om dem, inte titt som tätt, både framställda som "goda råd" och kritik...

Jag stöter titt som tätt på människor som haft ett eller två barn för trettio år sedan och därför har alla svar på hand om hur min son bör skötas och gärna påpekar att jag gör fel för de vet bäst.

Tjaa, dom kunde allt på den tiden också! Min äldsta dotter är född 1970. Hon kan väl ha varit 4-6 månader när en kompis och jag skulle in på ett café och ta en fika innan hennes pendeltåg gick. Dottern låg och sov i vagnen och vi ställde den utanför dörren. Vi satt precis innanför så vi såg om hon vaknade. Helt plötsligt kommer en tant fram och dyker ner i vagnen för att vända på henne för hon tyckte inte barnet skulle sova på magen. (på den tiden var det helt OK att sova på magen) När jag rusade ut fick jag en rejäl utskällning för att det stakcars barnet fick sova på magen för det var såååå obekvämt.......
Anki

Måste säga att jag är smått chockad av vad jag fått höra att ni utsatts för

Hade jag läst detta i "media" så hade jag aldrig trott på berättelserna.

..är säkert en av de där besserwissrarna...fast jag brukar bita mig i tungan för att hålla tyst...MEN spädbarn inpackade i overaller och filtar så fort tempen går under 15 grader eller ännu spädare barn som knappt har en filla på kroppen och ingen mössa när det narblåser i samma temp ..jag kan inte hjälpa det men jag betraktar det som nästanpå barnmisshandel..
Tyvärr ser man många föräldrar som inte har tron på sig själva som kompetenta nog att tänka själva...DET tror jag är det värsta av allt...
Den mänskiga hjärnan kan sköta barn...alldeles av sig själv...utan böcker eller svärmors råd...om man bara vågar tro på sig själv...

Jo jag vet, detta låter väl väldigt motsägelsefullt men jag tror att om man som förälder går mer på basic instinct och inte så mycket tar böckernas råd som "lag" så skulle färre småbarn storkna i filtlager eller dra på sig öroninflammation i narblåsten...

Vet inte vad som skulle vara värre nu än i mitten på 70-talet när jag fick barn. Jag började arbeta heltid när barnen var nio månader, nu är väl föräldrarledigheten dubbelt så lång. Några pappamånader var det inte tal om, min man var tvungen att ta semester för att vara hemma några dagar.
Att man måste förändra sitt liv när man får barn är väl självklart, är man inte beredd att göra det så ska man kanske inte skaffa barn.
Birgit Ek

Jag tänkte lite på det där hur det har förändrat sig från förr till nu hur folk lägger sig i.

Jag har själv barn mellan 5 mån och 8 år och tror att skillnaden kanske kan ligga i att synsättet på än det ena och än det andra faktiskt har förändrats ganska myckt de senaste 30-40 åren, innan var det där med barnuppfostran kanske lite mer statiskt. Då var det mamma eller svärmor som var "experten", nu översköljs vi av diverse experter. Då "skulle" man amma på klocka, barnet ligga på barnsal redan på BB, nu ska man amma fritt och sova tillsammans med bebisen, då skulle man amma i 3 månader (om man lyckades hålla igång mjölken på klockamningen), nu ska man inte ge annat än modersmjölk de första 6,mån o.s.v.

Inte konstigt om äldre människor kommer fram och undrar vad det är för tok man håller på med...

Här håller jag helt med dig. Men tyvärr är det ibland svårt att tro på sig själv när folk ofta kommer fram och påpekar att man gör fel.

Och även om man fortfarande kan behålla tron på sig själv så är det jobbigt att behöva försvara sig hela tiden och förklara varför man agerar som man gör. Kan inte alla andra bara lita på att varje förälder känner sitt eget barn bäst?

Du behöver lära dig säga ifrån , bestämt men vänligt!Lita på dig själv

Usch vad trist att det finns folk som lägger sig i. Du får försöka samla mod och säga ifrån på skarpen och så det viktigaste... Känn att du vet vad som är bäst för just ditt barn.