Här kan du läsa!

Hur länge brukar man få dars med illamåendet då? Och hur tidigt i graviditeten kommer det?

Tack..intressant..

Det var väl en fin frösådd du hade där då ..
GRATTIS

Ville tillägga apråpå "pjuppen", att våran Max hette "pjatten" så länge han var imagen. Inte helt olikt!

Grattis! Hoppas att du mår bättre snart och att allt går bra efter så lång väntan!

GRATTIS! Sååå roligt /Helen

Grattis Magdis, det är såna bilder som får en att förstå uttrycket frögurka jag visste inte ens att dom kunde göra ultraljud och hitta nåt när dom är sådär små, som ett litet frö

Jenny: Det är långt ifrån alla som mår illa, och det finns en del som mår illa i stort sett från dag ett av sina graviditeter. Samma sak gäller hur länge det brukar hålla i sig, några har ett par veckor, andra flera månader. Hoppas att du är en av dom som slipper helt och hållet, vissa påstår att det "går i arv" så dom känner som sina mödrar, kolla med mor din hur hennes graviditet/er va Óch lycka till med dina frögurkeprojekt Jenny!

Nja, det är snarare så att det är de fallen som man hör talas om. På varje par som blir gravida efter adoption går det mångfalt fler som inte blir det.

Ofrivillig barnlöshet beror i 1/3 av fallen på mannen, 1/3 av fallen på kvinnan och för den sista 1/3 vet man inte vad det beror på. Orsaken till barnlöshet är ofta fysisk och beror inte på psykiska spänningar som släpper när man skaffar hund eller adopterar. Det värsta man kan höra är "försök att slappna av och inte tänka på det så fungerar det kanske". I mitt fall så kvittar det hur medvetslöst avslappnad jag än är eftersom min mans spermier inte blir fler för det.

Bara en liten utläggning från Rossi som har tagit det som sitt kall att försöka upplysa i det här ämnet.

Jätte Grattis Till Att Äntligen Lyckas Med Den Största Gåvan Som Finns...Ett Barn...!!!

Äh du har ju många år på dig att få pjuppar.... Här på mitt jobb går det nån smittsam "sladdis-sjuka". Flera stycken runt 40 har fått smått på nytt!

/Stina

Åhhh ett stort GRATTIS till hela familjen. Så spännande det blir att följa. Och vilken lycka för er dotter, minns så när vi berättade för vår dotter att hon skulle bli storasyster. Sen blev hon så besviken när vi kom hem med lillasyster, för att hon inte kunde leka med henne. Men det gick fort över när hon fick hjälpa till att sköta sin syster .

Stort GRATTIS till Pjuppen

Men Rossi, det finns rätt många fall där paren helt enkelt inte är kompatibla med varann, dom försöker i många år och i bitterheten av att inget barn vart till så separerar dom. När dom sen hittar nya partners så dröjer det inte så länge förrän båda paren har fått smått Grymt av naturen att föra ihop två människor som älskar varann för att sen komma till insikt att dom inte passar på alla plan

Angående illamående och ultraljud...

Jag mådde nästan inte illa alls nån av graviditeterna. Bara 1-2 veckor lätt illamående, otroligt skönt att slippa. Sushi var en höjdare, blev beroende när jag väntade stora killen.

Jag har alltid fått göra fler ultraljud. Min första graviditet blev precis så som du beskriver Magdis, väntade i 12 veckor och sen visade det sig att det inte fanns ett levande foster, det hade varit dött sedan ca vecka 6 redan. Så graviditet 2 gjorde jag som du, ett tidigt ultraljud hos gynekolog. Såg en liten böna. Fick blödningar i vecka 14 och gjorde akut ultraljud, men allt var ok. Slutligen ultraljud vecka 18, det vanliga man gör. Sen kom Edvin.
Graviditet 3 förlorade jag så tidigt så jag hann aldrig göra någon kontroll.
Graviditet 4 fick jag ultraljud i vecka 14 eftersom jag haft blödningar några gånger under de första veckorna. Sen vecka 18, slutligen vecka 32 vid misstänkt vattenavgång. Men allt var ok, sen kom Elias.

Stockholms län bor vi i.

Vid första graviditeten började jag må illa ungefär i v. 7 och det höll i sig kanske 4-5 veckor. Men det var inte alls så farligt den gången. Min barnmorska sa att man ofta mår mer illa med andra barnet. Varför kan man ju undra. Jag fick alla symtom mycket tidigare den här gången, redan innan jag testat positivt.

Helt sant. Det finns inga belägg för att det skulle vara lättare att bli gravid om man slappnar av. Jag har också forskat lite i det där och fallen där de INTE blir gravida när de adopterat är ju klart fler än de som blir det. I vårt fall måste det varit ren slump att det blev just nu, det hade säkert kunnat bli för ett år sen efter spolningen men eftersom vi inte försökte så....

Tack så mycket för alla grattis och lyckönskningar! Jag ser fram emot att pjuppen ska bli så stor att h*n hör av sig lite där inifrån och börjar höra vad man säger så att jag kan börja pränta in alla latinska växtnamn!
Ska bli kul när det börjar sparka också så att Caroline kan se den. Hon längtar så mycket tills den ska komma ut! Jag försöker prata mycket med henne om hur det kommer att bli. Första besvikelsen har redan kommit i form av att bebisen inte kommer att följa med henne till dagis. När pjuppen är 1 år har ju storasyster redan börjat skolan. Vi ville ju ha väldigt tätt mellan dem men naturen ville nåt annat. Fast jag fick min första lillebror när jag var 6 år och den andra när jag var 8 och vi hade mycket glädje av varann ändå.

Precis. De tillhör den tredjedelen där man inte hittar något fel. Som du säger - de kanske inte är kompatibla med varandra (fysiskt sett) och då hjälper det inte hur mycket du än slappnar av.

Maken och jag måste trots allt vara väldigt kompatibla eftersom Caroline blev till vid första försöket. Pjuppen blev också en lyckträff, det var nämligen en sån där månad då maken först varit borta på läger, sedan var han o Caroline i stugan en vecka, sen jobbade jag flera nätter. Det blev så att säga bara ett enda tillfälle och då passade Pjuppen på!

Får väl också bara påpeka att varken jag eller min man är bittra eller funderar på separation. Man behöver inte bli en bitter satkärring/satgubbe för att man inte kan få barn.

Jag måste berätta om när jag och en kompis pratade i förra veckan. Jag minns inte exakt vad vi diskuterade men jag sa i alla fall "Bara för att inte jag har barn så har jag ju ändå ett liv." Hon, som är tvåbarnsmamma, svarade: "Ja, du HAR ju ett liv". Hon har det lite jobbigt just nu på hemmaplan men det var en så skön kommentar eftersom den gängse tongången är att om man inte har barn så lever man halvdant ...

Men tror du inte det var att du hade börjat något nytt i och med jobbet och kanske inte hade så mycket "tankar över" för att ev bli gravid?
I och med att du började jobba så gav ni kanske upp, och då passade h*n på!

Vi gav upp för ett år sen. Jag har väldigt svårt att tro att bara för att man inte tänker på att bli gravid så ska det lyckas. Det ska ju i så fall vara om man är så stressad att man inte får nån ägglossning.

Min kropp har strulat så länge och jag har fått cystor på äggstockarna men på sistone har det känts att det varit bra. När de spolade äggledarna fanns det ett motstånd först som sedan släppte, troligen var det igenkläggat efter operationer.

Då får jag hoppas jag slipper då
Vet inte om jag vill fråga mamma... då blir hon nog odräglig och berättar för hela släkten att hon kanske skall bli mormor (fast inget har hänt ännu)
Och jag tror inte jag vill ha den pressen på mej.
Tack för lyckoönskningarna

ska väl inte gaffla i en grattistråd om det heller....
lyft fram en annan tråd om barnlöshet eller annat

jag måde inte illa med något av mina barn....
snarare tvärt om faktiskt....mådde som en prinsessa
hur du kommer att må, märker du när det är dags, och det finns aldeles utmärkta preparat som hindrar och lindrar illamående
lycka till Yenny

GRATTIS !!!

1000 kramar till dig och pjuppen !!!

du får hålla oss uppdaterade med bilder om hur pjuppens "hus" växer

Det måste jag såklart göra! förra gången blev huset inte så stort, vi får väl se om det blir nån skillnad i det nu!

GRATTIS!

Det här med illamåendet: det är inte bara på morgonen jag mår illa utan hela dagen. Jag försöker knapra lite kex men det hjälper inte så mycket. Sen kompliceras det hela litegrann av att jag är glutenintolerant. Det finns visserligen glutenfria skorpor men de är stenhårda så tänderna flyger. Jag ska köpa det iallafall och prova. Jag får köpa hem ett jättelager för det blir nästan alltid så att jag har slut precis när jag som mest behöver.

Apropå namn, jag vill gärna ha förslag på tjejnamn! Jag gillar inte alls de här nya namnen som är så poppis nu, Lova, Nova, Mira, Tindra och allt vad det är. Gärna nåt som harmonierar med Caroline. Julia är ett fint namn tycker jag, men med tanke på vad vi heter i efternamn så skulle det låta alltför spektakulärt.

Caroline och Christine låter väl bra ihop?
Josefine
Cathrine
Ellentin

Och va´kan det va´då? Caesar? Roberts?

nä inte riktigt så.... men det skulle låta som något man tar in och klär på julafton!

Julia Gran?!

Josefine vore ju givet men då är det så att mina bästa kompisar från barndomen är ett syskonpar som heter Karoline och Josefine. När vi döpte dottern till Caroline trodde de flesta att det var efter min gamla kompis men det var faktiskt inte så vi tänkt. Christine är fint...frågan är om det är lite för likt bara. Hade en jobbarkompis med tre döttrar som hette Caroline, Carina och Catrin, i princip kändes det som samma namn alltihop.

Det kommer att bli mycket funderande....
Caroline å andra sidan är säker på att det blir en lillebror och hon hävdar envist att han ska heta Åke!

Huvvet på spiken!

Jag tycker att Jasmine är fint!

Det var fint! Tror tyvärr inte att maken tycker det. Vi verkar få svårt att komma överens den här gången.

Nja, Julia är juh ett fint namn........... men hon kanske får det svårt i skolan i jultider Och blir det en gosse så är juh Julius inget att tänka på heller Lillan tycker att du ska döpa bebisen till Camilla, för att det automatiskt kommer att bli en Millan tror att en av hennes dockor hette så

Min sambo gillade inte heller det när vi skulle ha barn. Han tyckte Nadine. Till slut enades vi om Smilla, som inte alls påminner om varken Jasmine eller Nadine.
Men det blev en pojke och där var vi överens innan vi ens funderade på barn. Både han och jag ville ha en pojke vid namn Max innan vi ens hade träffat varandra, så det var ju lyckat!

sofie då?
det är ett fint namn

Det är faktiskt ett namn som vi haft uppe för diskussion.

Jag har jobbat så jag har inte hängt med i hela tråden. Så med risk för upprepning undrar jag vad ni har för pojknamns förslag? (Magdis alltså, inte alla andras förslag! )

Det vill jag inte avslöja än!

Du gillar tydligen att "hålla oss på halster" (heller hur uttrycket nu lyder...) Först var det i underklädestråden som vi skulle vänta till torsdag... Och nu dettta! Hur länge ska vi vänta denna gång?

tills den 19 november kanske?

Jodå, de har fått hjälp och behandling men det har inte funkat än. De har provat Pergo men det funkade inte, nu är det nån annan medicin som doktorn verkligen tror ska funka. De ska prova det i alla fall till vintern och sen blir det IVF om det inte blivit nåt då. Funkar inte de 2 gratis försöken på IVF så går de vidare till adoption...kan alltså dröja ytterligare några år innan det blir barn.

Men som hon sagt...barn ska hon/de ha, är bara frågan om hur

Namnförslag....mitt favoritnamn är Minna.

Andra vi funderade på om Isak hade varit en tjej: Isabel, Annie, Linnea, Lovisa, Ida & Elin.

Grattis till pjuppen!
Isabella är ett fint namn.