CITAT (Farbror Blå @ 28-04-2006, 16:00)
CITAT (Bettson @ 28-04-2006, 14:58)
CITAT (Rapchic @ 28-04-2006, 14:41)
som sagt jag tycker man ska ta och göra nått prov (eller nått sånt)
innan man skaffar nått slags djur.. det gäller alla....
såklart att man inte ska ha en hund man inte klarar av
innan man skaffar nått slags djur.. det gäller alla....
såklart att man inte ska ha en hund man inte klarar av
Jag tycker man skall göra skillnad på vanlig hund och skyddtränad hund.
Vanlig hund köper man efter ras och vad man vill ha som kompletterar ens egna personliga egenskaper.
För att ha skyddshund (som egentligen är ett vapen) så behäver man nog samma lämlighetstest som för vapen.
Jag känner en kvinna som förmodligen varit våldtagen någon gång under sin ungdom. Nu är hon gift och har två tonårsbarn.
Men rädslan för män sitter i. Hon har skaffat den ena stora hunden efter den andra och fått avliva dessa innan två års ålder för att de blivit farliga.
Hennes hundar har okontrollerat vaktat matte och hon har uppmuntrat dom, i stället för att kontrollera dom.
En gång blev jag så himla arg att jag faktiskt sa till henne när hon berättade om sin nya hunds försvarsvilja, att den uppför sig på det sättet är ingen merit.
Hunden uppfattar hennes rädsla och tolkar den förmodligen som aggresivitet eftersom de känslorna kan ge lika signaler.
Så en person som är verkligt rädd bör inte ha skyddshund. Man bör ordna både rädslan och skyddet på ett annat sätt.
En riktigt skyddstränad hund skulle vara ett mordvapen i hennees händer. Och hennes rädsla är så okontrollerbar att det räcker med att du är man för att riskera att mordvapnet utlöses
En skyddstränad hund är just det, skyddstränad, dvs tränad för beskydd. Även om kvinnan skulle känna sej hotade och ville göra någon illa, så skulle inte hunden vilja det. Den skulle göra det som den var satt att göra, nämligen skydda henne.
Klart att utryggheten kan göra hunden nervös, men samtidigt kan det som sagt vara terapeutiskt bara det att lära sej hantera hunden och vara bestämd och rak. Även en blindhunds menlösa framtoning avskräcker effektivt ifrån angrepp, så hunden hon har behöver på inga sätt vara skrämmande i sej, väldigt stora eller aggressiva, bara trygga.
Och herre jisses farbror blå.
En skyddstränad hund som typ vakter har är så hårt tränad och drillad att gränsen är hårfin mellan att ha kontroll på den och att den blir aggresiv.
Man måste själv vara en otroligt trygg och balanserad person för att hålla den kontrollen på hunden.
Jag känner en polisman som hade sin tjänstehund hemma. Den vistades i tvättstugan med öppen dörr.
Polismannen tar tag i sin fru för lite kärleksgnabb och kittlade henne så hon skrek högt. Hunden kommer som skjuten ur en kanon och hoppar upp och hugger sin förare i armen.
Att bli biten av en stor schäfer utan skyddsarm är ingen uppleverlse man vill göra om.
Hans omedelbara reflex var att försvara sig och klippa till hunden. Men hade han gjort det så hade all utbildning han gett hunden varit förgäves. Den gjorde bara som den var lärd.
Han fick snällt släppa frun, lugna frun stänga in hunden i tvättstugan och uppsöka sjukhus.
NU hade denne polisman tio års erfarenhet som hundförare och ändå kunde det gå så fel.
Skall man ge en otrygg person utan längre erfarenhet ett sådant vapen?
Och framför allt en otrygg person kan trigga hunden till aggresiva signaler. Den kan ha svårt att tolka skillnaden på aggresivitet och rädsla hos föraren.
När man inte kan kontrollera sin egen rädlsa, hur skall man då kunna kontrollera hunden.