Håller med till fullo men blir lite kallsvettig när jag läste ovanstående Har flyttat till villa nu i vintras och ett tidigare slumrande trädgårdsintresse har väckts till liv med full kraft. Har en trädgård med i stort sett gräsmatta och tallar och nu är 4 tallar borta och en kvar. Känns som ingen "träd"gård utan själva träden men tallar ÄR inte varken praktiska eller trevliga, eller hur?!! Hm, ska plantera fruktträd och annat , men det är långt kvar till de blir riktiga träd...

Jag råkar ju gilla skogsträdgårdar, så jag skulle dra mig väldigt innan jag tog ner en tall...

Beror kanske litet på hur många tallar man har? Någon enstaka är fin men det kan bli väldigt torrt under en tall. Inte för att de är särskilt svåra på att suga i sig utan för att tallkronor är väldigt bra på att stoppa och hålla klar regndroppar så att de aldrig når marken.

Skogstomt är väl inte riktigt min grej, men fem tallar och mossig gräsmatta under gör knappt någon skogstomt iallafall :-)

Ingen fara, struntar fullständigt i vad andra tycker. Älskar mitt hus och dom blommor jag har. Lär mig ju hela tiden en massa här på Odla men jag förstår vad ni menar.
Min jobbarkompis sålde sitt hus för ett par månader sedan. Dom hade under tiden dom bott där renoverat själva huset sååååå smakfullt. Ett gammalt hus där dom tagit fram det gamla vackra trägolvet, hittat gammaldags tapeter osv.osv. Och vad gjorde dom nya ägarna??? Jo renoverade köket och vardagsrummet, dom finaste rummen........
Anki

Jag har inga tallar (och vill inga ha), men min granne har cirka 10. Alla vid min gräns. Jag kan inte göra något åt det, utan måste bara gilla läget. Det positiva är att de läar rejält med all sly emellan. Gudrun gick mig spårlöst förbi. Det negativa är att jag har barr och kottar till förb-e på tomten. Den första gräsklipparen — elektrisk — säckade snart ihop.

Men som sagt, jag kan inte göra något åt dem så jag försöker se det positivt. Hade de stått på min tomt hade de nog varit furumöbler vid det här laget.

Å, jag menade absolut inte att du inte får ta ned träd om du anser dig vilja/behöva det! Även träd kan ju faktiskt klassas som "historiespöken" om de får vara kvar BARA för att de har stått där länge.( Är själv inte heller överdrivet förtjust i tallar (i trädgården).... men hade det varit bok-träd hade jag kanske försvarat dem! ) Menade mest att EFTERTANKE fast FÖRE krävs vad gäller träd, för har man väl fällt ett så..... Jaja, ni vet allihop hur det är med det.

Ja tar upp denna tråd igen, eftersom jag inte kan låta bli att framföra en annan sida av saken.
Jag som har köpt hus (aldrig haft tillgång till egen trädgård förut) men köpte huset för den underbara sluttning av vitsippor som det stog på.
Alltid drömt om att ha egen trädgård, och odlat för glatta livet på de små ytor som funnits att tillgå, balkonger, krukor, blomlådor... Helt plötsligt fanns det en hel trädgård! 1200 kvm!!
Det mesta var väldigt förfallet och igenvuxet...De som bott innan oss i huset hade tydligen lagt JÄTTEMYCKET tid på den enligt mäklaren, men nu var det ett dödsbo som sålde huset (frun hade dött 2 år tidigare i cancer) Mannen hade fått sköta trädgården själv, och han hade kört enligt Darwins princip... Låt de starka överleva..
Jag hittade minst 30 döda rosor, kvävda av ogräs eller bara döda genom vanvård... 3 risiga kaprifoler med olika färg på blommorna, olika perenner i tjockvuxna bestånd, gräsmattan har växt in i samtliga rabatter, kvickrot i samtliga rabatter... Två små pytteynkliga roddisar som såg för mjäkiga ut, julrosor planterade uppe i ett skogsparti (har jag nu efter tre år fått att blomma)
De rosor som levde hösten det första året täckte jag med mull och lite löv, vad vet jag hur man sköter rosor? Rosor som jag inte vet namnet på eller hur de ska skötas...De var helt överväxta av ogräs och kvickrot (och är fortfarande eftersom jag inte kan få bort kvickroten)
Sedan att klippa rosorna? De e en hel vetenskap i sig verkar det som...

Trädgården var jätterisig, men jag såg bara vitsipporna och den vilda frodigheten, kärleken e blind..
Jag har funderat SÅ mycket på hur den som planterade allt detta, tänkte.Hur det såg ut när det var som bäst? Hur sköter jag bäst den här växten, är det dags att flytta den här.. etc.. Jag har försökt känna av HENNES plan...
Och jag har försökt bevara det jag har kunnat.

Man skulle egentligen inte bara kräva att köparen av ens trädgård var trädgårdsintresserad. Utan man skulle även ha som regel att som säljare lämna en skötsel instruktion och e förteckning av växterna i trädgården. Ungefär som man får ett tvättråd i varje plagg man köper.

Jag är trädgårdsintresserad! Jag vill bevara!
Men va fasen, alla glossiga trädgårdsmagasin och bildrika böcker kan inte lära mig det jag behöver för just mitt lilla paradis på jorden. Det måste man lära sig av föregående ägare/ägarinna.. Tror jag iallfall..
Tänk om den man köpte huset av erbjöd sig att komma och hjälpa en till och med!? Efter köpet? Peka ut alla växter, kaske föreslå något som måste åtgärdas som inte har hunnits med... Sucka över hur mycket sniglar det finns i år igen..?! Många av mina stora GÅTOR i min trädgård skulle inte finnas om detta var verklighet. Vissa av rosorna kanske skulle få leva kvar, och vissa av plantorna perennerna i rabatterna också... Som det nu är har jag börjat rensa bort det jag inte gillar eller tycker brer ut sig förmycket. Mina egna växter har fått tränga ihop sig i två pallkragar på gräsmattan så länge tills huset är omdränerat och klart vilket mina man hotar med varje vår...
Och då tänker jag - Jaha..Nu åker alla de växter hon planterat bort en gång för alla, alla vackra alliumbollar, den blåa klematisen, de fina höstanemonerna som blommar så fint i augusti...
Jag / Vi kastar bort det någon annan har planterat. DET KÄNNS HEMSKT!
SLÖSERI! SAMVETESKVAL!!!

Om jag bara hade haft en gnutta hjälp hade jag kanske varit mer förstående. Men som det nu är så slänger jag hellre en ros som verkar blomma dåligt eller ser felskött ut och köper en ny som jag själv har valt. Eller så låter jag kanske bli de svårskötta, och ovanliga sorterna...


*suck*

Det är många faktorer att ta hänsyn till när man gör sin kanske största investering i livet genom att köpa en fastighet. Vissa faktorer kan man påverka, andra inte. Med en begränsad ekonomi kan man knappast räkna med att hitta, och ha råd att köpa, den i alla avseenden optimala fastigheten, man får nog räkna med att vissa saker inte är riktigt som man skulle vilja ha det. Läget, området och gannarna är faktorer man inte kan göra något åt, husets storlek och planlösning är knappast heller realistiskt att förändra med mindre än att man har mycket goda ekonomiska resurser. Trädgården är då den faktorn som återstår och som relativt sett är lättast/billigast att ändra.

Så har man begränsad ekonomi och vill bo i hus i Sthlmstrakten och väl kommer så långt att man hittar ett bra hus i ett bra läge till ett pris man klarar av, så kan man knappast ta särskilt stor hänsyn till om man nu skulle ogilla växterna och träden på fastigheten. Och har man väl dragit vinstlotten i budgivningskarusellen och står som ägare till ett eget hus som man med stora ekonomiska uppoffringar ska betala av och underhålla, så känner i alla fall jag att tidigare ägares ansträngningar inte kan få stå i vägen för mina trädgårdsdrömmar - trots att trädgården anses fin av grannarna.

Så därför röjs det för fullt nu i vår trädgård och den kommer att få ett radikalt förändrat utseende, men ingen granne kommer när det är klart att kunna påstå annat än att den nya trädgården också fortsättningsvis kommer att tillhöra de allra mest välskötta i området - om man sedan kommer att gilla våra nya växter och buskar är en helt annan fråga, det handlar ju till syvende och sist om tycke och smak....

När jag någon gång i livet skall flytta till en villa så kommer jag först och främst att prioritera huset, det är ju trotts allt det som är viktigast.

Om trädgården då tex skulle bestå av begonior, tallar, granar och andra saker som jag avskyr så kommer dessa att skänkas bort, säljas eller kastas för jag anser att om man har köpt ett hus med tomt så äger man inte bara huset och tomten utan också rätten att göra vad man vill med tomten.

Kan förstå att det kan känns jobbigt att se en trädgård som man tycker är underbar att förvandlas till en ganska kal och tråkig plats med massor av gräs, men smaken är som baken, delad. Sen så skall ju också en trädgård ge en person inre frid och det skall vara en plats för avkoppling och återhämtning men för vissa kanske det räcker med en gräsmatta och några buskar i hörnen.

Sen så skulle jag också tycka att det skulle kännas för opersonligt att inte göra om trädgården, man vill ju att den skall spegla en själv och inte dem förra ägarna. Med detta så menar jag inte att man måste göra om allt i trädgården om det nu skulle finnas något i den som man gillar.


Sorry om jag låter som värsta moralkärringen nu, det var inte min mening

Jag tycker kanske att några trädgårdar som är av särskilt intresse att bevara för eftervärlden skulle kunna "K-märkas" eller säljas bara till någon som förbinder sig att förvalta det som finns. Jag tänker då på tex Ulla Molins trädgård, Ellen Keys trädgård och liknande.

Men för övrigt? Nej men kom igen allihopa! Trädgård är till för lust och lisa-för alla och envar som äger en trädgård på _sitt_ eget_ sätt! Jag tycker alltid det är trist när man tycker och tänker och gnatar alltför mycket om hur andra gör i sin trädgård. Och kommentarer om hur himla hemskt det är att en ny ägare lägger gräsmatta över rabatterna är väl inget bättre än det vanliga tugget om hur folk borde tex göra äppelmos av fallfrukten istället för att låta den ligga?

De flesta brukar väl, helt sant, hävda att i sin trädgård är man själv kung, där bestämmer bara man själv vad som är vackert och inte. Men det gäller inte åt båda håll, eller? Man själv får tycka så men inte den som köper ens trädgård? Den ska bara ära och vörda det man själv skapat? Vad skulle ni själva tycka om att få köpa ett hus ENBART om ni lovade att inte nalla en milimeter av den perfekt skötta gräsmattan som täcker hela tomten? För ägaren har lagt ner så många timmar av vertikalskärande, gödslande och maskrosjagande att han inte vill se det jobbet bara grävas upp och fyllas av allehanda rufsiga perenner. Inte det? Nej, jag trodde nog det. Låt var och en ha sin mål och mening med sin trädgård.