- Vad tycker du? Är det rätt att dra in familjens bidrag om barnet skolkar?


.......................................................
Skolkar ditt barn ofta? I så fall riskerar hon eller han inte bara att halka efter i skolan. Hela familjens ekonomi kan raseras. Förutom att CSN-bidraget inte betalas ut kan flera andra bidrag dras in. En familj kan förlora flera tusen kronor i månaden om ett av barnen struntar i skolan.

Här kan man läsa hela artikeln:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/stor...,875750,00.html
............................................................

"...Men även bostadsbidrag, underhållsbidrag och flerbarnstillägg kan ryka om ett barn skolkar. Det kan innebära flera tusen kronor mindre i månaden – för familjer som ofta är i stort behov av bidragen.
Kravet för att få även dessa bidrag är nämligen att barnen i familjen bedriver heltidsstudier, rapporterar Svergies Radio Ekot..."

Nej, jag tycker inte det är rätt! Det borde vara viktigare att ta reda på
varför barnet skolkar - än att ödelägga hela familjens ekonomi.

Absolut rätt. Om barnet/ungdomen inte vill gå i skola så bör han/hon sättas i arbete.
Tror att kommunerna måste ordna "praktikplats" efter 100dagar.
Ersättningen är inte så hög men motsvarar kanske förlorade bidrag.

Det kan inte vara bra för någon att bara slappa och kassera in bidrag för detta.

Förhoppningsvis har man tagit reda på orsaken till skolket/gjort flera åtgärder, innan man börjar dra in på det ekonomiska.

Det får man verkligen hoppas!

jag tycker också att det är rätt men tycker också att man ska ta reda på varför barnet skolkar.
handlar det om en mobbningssituation exvis så ska ju inte vare sig barnet eller familjen "straffas".
annars så visst ska det bli konsekvenser av att man inte sköter det man ska. det är upp till oss föräldrar att motivera och lära våra barn hur man gör rätt för sig.

Innan bidrag dras in så görs ordentliga undersökningar och familjen
får chans att agera och rätta till situationen.
Inget händer så där "bara över en natt"

Visst är det så. Och om det är så att kommunen har skyldighet att ordna ungdomspraktik till dem som inte går i gymnasiet av någon orsak så finns det ju ingen anledning att röra familjens ekonomi.

Det är inte alla gånger det utreds nåt alls, bara ett lätt missförstånd kan va´orsak till indraget studiebidrag. Yngste grabben hade överskrivit sig på kurser, så när chemat kom så insåg han att han inte kunde va´på två olika skolor samtidigt, det vart till att prioritera och ta bort den kursen han enbart tatt för att den va´rolig. Straxt därefter får han besked från CSN om att dom dragit in hans studiebidrag p.g.a. avslutade studier Grabben gick ut med nästan toppbetyg och mycket mer poäng än han har nytta för i framtiden, ändå vart han utan studiebidraget sista tiden, och det är lögn i helvete att reda ut vems felet är.

Här fick inte flickorna gå färdigt i grundskolan, för föräldrarna tyckte det var viktigare att de var hemma och passade småsyskon och lagade mat. Då sa rektorn, att det blir 1000 kr i böten, om flickorna inte kommer till skolan.
En stor peng för familjen, men föräldrarna förstod då, att de är viktigt, att även flickorna går i skolan. Så kan det vara.

Inte alltid tyvärr det finns familjer som inte upptäckt att barnet skolkat förrän pengarna uteblivit.

Då har ett stort fel begåtts.

För det första så ska ju skolan kontakta föräldrarna om barnet inte kommer till lektionerna. Sedan utreds det varför och hur mycket barnet skolkat och familjen får chans att rätta till.
Jag har på nära håll (grannfamilj)sett hur hårt skolan och socialen jobbar innan bidraget till sist tas bort, och då har det gått ett par år.

Det är nog främst "barn" mellan 18-20år som är det stora problemet man kan få bostadsbidrag mm. även för dessa elever när de studerar man har ju då fortfarande försörjningsplikt. Och skolan får INTE kontakta föräldrarna när barnen är över 18år ifall de skolkar då är de myndiga, däremot har föräldrarna alltid rätt att kontakta skolan och begära ut närvaron även för vuxna elever för det är offentlig handling.

Förhoppningsvis leder detta till att folk börjar ta mera ansvar.

"Är krubban tom börjar hästen bitas"... är ett välkänt uttryck. Och får föräldrarna inga pengar (svenska folket älskar ju sina bidrag) så tvingas de kolla upp vad deras barn har för sig och ta sitt ansvar.

Inom min it-konsultverksamhet används ekonomi (pengar) som ett väldigt effektivt styrmedel för mångt och mycket. Jag ser flera användningsområden för denna sortens politik

* bistånd till krigsdrabbade länder. Framkommer det bevis att pengarna har används till annat än de tvar avsett för, stryp biståndet/distribuera det på annat sätt. Fortsätt inte skicka pengar till krigsherrars privata krigskassa.


* kriminalitet. De fall där folk har blivit oskyldigt dömda är väldigt få i vårat land. Och många är nog överens om att fängelserna inte gör människor bättre. Men om man använder "ge och ta" metoden så blir nog de flesta interner intresserade av att ta tag i sina liv och skuta upp med all skit de håller på med. Ge dem en morot, och missköter de sig ändå så dubblerar straffet. Alla ska ha en chans!!

* Invandring.. idag är det väldigt mycket snack om att invandrar begår mycket brott... kanske är det sant, kanske inte. Men om jag exempelvis invandrat till danmark eller vad som helst så hade jag inte tvekat skriva på ett avtal för att få komma in där. Avtalet kunde innefatta punkter såsom

- krav på att lära sig svenska (vi kan inte ha femtioelva tolkar i alla institutioner för att de är lata och inte vill lära sig språket)

- blir du dömd för något brott så har du förverkat din rätt att bo i detta land. Självklart skall jag inte återgälda ett lands generositet genom att begå brott i det landet. Finns det nåt mera självklart?? Sköter du dig och tar ansvar för dig själv så kan du få en "bonuspeng"... och eftersom vi människor gillar pengar så hade detta nog lett till att flera sköter sig.

För min egen del så ser jag det självklart att belastar jag ett annat lands ekonomi/samhälle ska jag givetvis göra det jag kan för att belastningen skall bli så minimal som möjligt, och även bidra med min egen kompetens och expertis.

givetvis är dessa funderingar på intet vis färdiga lösningar för någonting... men man kan ju alltid fundera......

/Henrik

Det är viktigt att föräldrarna får information om barnens skolk, men gör de inget åt situationen är det helt rätt att bidrag dras in. Det kan ju inte bara finnas rättigheter utan även skyldigheter.
Birgit Ek

Just det! Och att dra in ett studiebidrag är ingenting som skolan gör själv. Men rapportera måste man. Och försöka med allehanda samtal och konferenser för att försöka hjälpa eleven till rätta.

Vissa föräldrar tillåter inte att deras barn går över på praktik och de vill inte själva heller. De SKA gå i skolan. Men hur kan du som förälder kontrollera det?

Man får ju anmäla, att man inte kommer, så är det även för vuxna,
att de måste avbeställa kurser, man inte kan gå,
för det kostar att ha lärare, om alla bara uteblir tyst..

Det va´inte det att han sket i att gå, det va´juh det som vart fel, han avanmälde kursen och vart utskriven från skolan just för att han avanmälde den. Dåligt samarbete mellan skola och CSN kan ställa till mycket.

Men det är ju inte alltid föräldrarna får den infon, det kan ju hända att man inte vet nåt förrän familjens bostadsbidrag helt plötsligt uteblir. Och då är det ju så lagom dax - speciellt om det dessutom handlar om en ensamstående förälder med låg inkomst = högt bostadsbidrag, flera minderåriga barn = flerbarnstillägg. Läs Åsas inlägg.

Man kan ju faktiskt som förälder se till att man får information om hur det går för barnen i skolan, i alla fall om de är under 18 år. För mej verkar det märkligt om barnen skolkat så mycket att bidragen dras in och att det kommer som en blixt från klar himmel för föräldrarna. Har då dessa föräldrar brytt sig det minsta om hur det går för barnen? Tycker inte det räcker med att säga att man inte fått information, för det kan man faktiskt skaffa sig.
Birgit Ek

dessutom är detta inget nytt .. det har bara börjat praktiseras om det var meningen från början..

...precis som med Fk's hårdare tillämpning av sjukförsäkringen...
Tyvärr bidrar dessa hårdare tillämpningar från olika myndigheter och liknande till att många "oskyldiga", svaga, sjuka, fattiga drabbas.

Det låter lite märkligt tycker jag också, för visst borde väl en förälder hålla sig informerad om vad barnet gör?

Hör inte skolan av sig, så ring själv då?

Ja visst bör föräldrar ha koll på vad kidsen gör, men det blir lixom inte lika enkelt när de kommit upp i gymnasieålder. Man har inte längre samma kontakt mellan skola och förälder. Lärare FÅR dessutom inte lämna ut uppgifter om t.ex. närvaro till förälder för myndigt barn om man ringer och frågar. Men man kan som tidigare sagts begära ut närvarolista (=offentlig handling) om man misstänker att barnet skolkar. Men det är inte alla som vet nåt innan t.ex. bostadsbidraget uteblir en vacker dag...

Att dra in studiebidraget om gymnasiebarnet skolkar x antal timmar är en bestraffning som bara drabbar den skolkande, men att ta familjens bostadsbidrag och eventuella flerbarnstillägg är en helt annan sak - det drabbar oskyldiga.

Är de inte mer intresserade än så vet jag inte om jag orkar tycka synd om de som förlorar sina bidrag. De har liksom dragit det över sig själva.

Vet de inte hur de ska bära sig åt finns det gott om rådgivare på kommunen, jag brukar själv ringa till en mycket trevlig dam som har hand om ekonomiska frågor för att klargöra dittan eller dattan. Jag är övertygad om att det finns fler ställen man kan få information, skolan är ett ganska bra ställe att fråga också kan man tycka.

Men ids man inte så ids man inte.

Jag kan ju som lärare intyga att det mesta skolket beroro på föräldrarnas inställning till skolan.

Intresserade och engagerade föräldrar brukar för det mesta vara en ganska god medicin mot skolk har jag fått för mig. Det brukar också vara en god medicin mot bortglömda läxor och andra orsaker till skolk.

En intresserad och engagerad förälder märker om barnet börjar bli mobbad i skolan, ännu en orsak till skolk, och kan ta tag i saken innan det är för långt gånget.

Men det är ju en prioriteringsfråga också, hur mycket tid anser de sig kunna lägga ner på sådant som rör barnen och hur mycket tid måste jobbet och vännerna ta och hur mycket "egen tid" ska man unna sig, osv.

Jag är inte säker på att alla prioriterar barnen jämt.
(Med alla barnkära människor härinne så blir det väl ett ramaskri nu, men jag pekar inte ut någon enskilt HÄR. Det är ni för engagerade och intelligenta för. Missförstå mig rätt.)

Ja det är helt rätt. Varför skall det ordnas dyra skolplatser om inte eleverna kommer dit.

Det är ju inte småbarn det handlar om utan om gymnasieelever. Att gå i gymnasiet är ju frivilligt och eleven kan dessutom välja ett program som h*n är intresserad av. Varje elev kostar ett ganska stort belopp per år och om eleven bara struntar i att gå eller uppehåller en dyr plats i flera år eftersom h*n går om terminer pga skolk så är väl det inte rätt heller. Någon gång måste man lära sig att ta ansvar. Att ta ansvar för sin skolgång bör ju en 16-19-åring klara av.
Min man jobbar som gymnasielärare och dels får eleven flera varningar innan skolket rapporteras till CSN och dels rör det sig inte om enstaka timmars skolk utan om att utebli från i stort sett hela terminen utan giltig anledning. Problem är att "barn" över 18 år får sina varningar och sin information direkt och får sedan själv bestämma om de vill berätta för sina föräldrar om varningarna. Elever över 18 år är vuxna och trots att föräldrarna fortfaranade är försörjningsansvariga så har läraren ingen rätt att berätta om eleven för föräldern.

Barnbidraget ska inte dras in i första hand om barnet skolkar, efter som barnbidraget inte går barnet utan till föäldrarna för att hjälpa till med försörjning. och andra bidrag ska inte ryka alls enligt min mening. men kan inte föräldrarna få barnet att gå till skolan borde barnbidraget ryka.

När det kommer till studiebidraget (över 16 år) så ska det ryka om eleven inte går till gymnasiet. efter som dom pengarna inte går till föräldrarna utan till eleven(barnet). Gymnasiet ska vara som ett arbete. går man inte till jobbet får man ingen lön. punkt slut!

Ja, dessutom är gymnasiet frivilligt.

Håller med där! Men tycker ändå at föräldern ska informeras om bidraget dras in, även om ungen råkar ha fyllt 18, man har ju ändå försörjningsplikt så länge dom går där.

Alla brev om skolan och bidragen går till den myndiga eleven.

NEJ!!!

Studiebidraget ska betalas ut till ungdomar som studerar. Missköter de skolan ska studiebidraget inte betalas ut,

men ALDRIG att jag accepterar att det ska kunna ta ifrån en behövande familj eventuella andra bidrag.
Det kan finnas så många problem som är orsak till att ungdomen inte går i skolan, t ex depression och liknande. Då ryker studiebidraget, en viss tid kan ungdomen få behålla studiebidraget om man kan visa läkarintyg, men sen är det en deppig tonåring som går hemma och mår dåligt. Inget studiebidrag = fickpengar belastar familjens ekonomi.
Då ska familjen inte dessutom straffas med att t ex få bostadsbidrag indraget!

Men sjukdom, stärkt av läkarintyg, är väl en helt annan sak, det är väl inte skolk. Jag tror inte skolk i allmänhet beror på annat än slappa vuxna/föräldrar som inte vill eller orka ställa krav/bry sig.
Birgit Ek

Du har förstås rätt Birgit.
Jag reagerar bara så starkt på detta eftersom jag upplevt stora problem med två barn i högstadieålder. Då handlade det förstås inte om indraget barnbidrag( det kan man ju inte göra) men hot om vite om vi inte kunde få sönerna att gå i skolan så länge de var skolpliktiga.
Detta är förstås inte riktigt samma sak, men det var en fruktansvärd situation. Tonåringar som mår psykiskt dåligt, vilket man snabbt kommer att göra själv också, och sen ett hot om ekonomiska sanktioner dessutom.

Detta gäller ogiltig frånvaro -inte sjukdom med läkarintyg ...

Ok!det första du säger här , det köper jag rakt av.

Men när du säger att det beror på föräldrarnars
engagemang när det gäller mobbing, .....Då tror jag faktiskt inte att
du vet vad du pratar om.

Det kan till och med vara så att det är de barnen som har de mest
engagerade föräldrar, som är de mest mobbade. På grund av att
de inte klarar av att avslöja sin situation, eftersom de vet hur föräldrarna
skulle reagera

Håller med er bägge... med liite övervikt för Ladyn

"På grund av att
de inte klarar av att avslöja sin situation, eftersom de vet hur föräldrarna
skulle reagera"....

Det är där förälderns engagemang kommer in...nog märker vi väl om barnen mår dåligt... eller hur? även om barnet inte säger något.

Den erfarenheten har iaf jag... dottern sa inget men jag och pappa såg att hon mådde dåligt och vi hörde hennes gråt på kvällar/nätter .

Hade någon av mina föräldrar reagerat hade jag förmodligen sluppit bli mobbad, uppväxt i ett litet samhälle som jag är. Jag orkar inte dra hela den byken just nu, men jag har förstått i efterhand att mina föräldrar mycket väl kunde gjort något åt saken om de vetat. Att de inte visste beror inte på att jag inte ville säga något. De frågade helt enkelt aldrig.

Förstår

Kan så vara, men, i vilket fall som helst så riskerar 'oskyldiga' att komma i kläm. Den mobbade, deprimerade, eller av andra orsaker skolskygge eleven kanske ljuger för sina föräldrar. Barnet kanske inte kommer överens med sina föräldrar, och om då barnet upplever att föräldrarna "spionerar" på det genom att ringa skola och hålla på...det är inte säkert det är en bra lösning. Dra in studiebidraget, visst, men om övriga familjen (kanske med fler barn av yngre variant) ska förlora en massa pengar...det kan ju leda till alla möjliga sorters misär. Hot, våld, vem vet. Eller att den redan deppade eleven känner att det är "mitt fel" att familjen får ännu mer problem...kan ju gå helt åt helvete.

Det är väl självklart att vi som föräldrar märker att våra barn mår
dåligt.

Det märker vi ju på deras sätt att agera.

Men det är inte lika självklart att de ( våra barn ) vill att vi ska se
deras " genanta situation "

Och då spelar det ingen roll hur engagerad du än är. För dom skäms
inför dig över att de inte är accepterade.


Sorry, det här är vad jag arbetade med innan jag blev " sjukpensionerad "
Och det är " himla svårt " att vara " neutral "

Javisst är det svårt... förstår dig sååå väl

Jag är hemskt ledsen för din skull. Men jag har sett och träffat så många
mobbingoffer, vars föräldrar kämpat med " näbbar och klor ", och
inte fått ut någonting för det. Och varför det?!!, Därför att barnet
oftast vägrar att " skvallra ", i sin rädsla för sina förövare


Och då kommer vi osökt till alla fantastiska lärare " som inte ser ett
dugg". Och de är ju ändå på skolan hela dan. Vilket inte föräldrarna
är

Jag förstår precis hur du menar. Jag blev mobbad men dolde det till 100 % eftersom jag inte ville framstå som ett offer. Det var alltför genant.

Man har diskuterat att ändra lagen så att man som förälder ska få information från skolan så länge man har försörjningsplikt. Och det vore väl rimligt egentligen, men den heliga integriteten är det svårt att inte ta hänsyn till, tycks det.

Integriteten är ju ändå inte större än att närvarorapporter, betyg, etc, är offentliga handlingar som vem som helst kan titta i. Finns säkert goda skäl för detta, men, personligen tycker jag att det borde vara sekretess på sådant. Ska 'vem som helst' få veta att man kanske varit frånvarande väldigt mycket?

Ja det tycker jag många som anställer brukar ta reda på om man har varit borta mycket på sitt förra jobb och liknande innan de anställer personer idag så varför ska de inte kunna kontakta gymnasiet när de gäller ungdomar och kolla om de överhuvudtaget var där. Det brukar synas om det är giltig frånvaro eller ej.

När jag pratar med elever som en massa ogiltig frånvaro så brukar jag visa upp en platsannons där det står att ungdomar som söker ska lämna med ett udrag ur sitt närvaroregister, sedan visar jag eleven hur deras rapport ser ut och frågar om de tror att någon skulle anställa dem när de ser utdraget.

Efter vad jag förstått när jag pratat med en del gymnasieelever så tycker de att det är normalt att man är borta i snitt 20-30% de ser inget problem med det och att ha 4-5 sjukperioder i månaden ser de inte heller några problem med. Och ursäkterna till sjukdagarna är ganska fåniga ibland ex. på orsak till sjukskrivning för ungdomar jag hört är ex. jag drack hett te och brände mig på tungan och det gjorde så ont att jag gick och lade mig. Sedan skyller de på läraren när de inte hänger med på lektionerna, att det ofta beror på att de överhuvudtaget inte varit där så ofta tycker de ju inte är deras fel.

Nu tänker jag göra bort mej totalt!
Jag skolkade otroligt mycket på gymnasiet(slutet av 60-talet)..men klarade alla prov med höga poäng!!

Varför skolkade jag jag då:Jo,jag blev så otroligt uttråkad av att vara tvungen att sitta och höra på nån som undervisade i nåt som jag kunde lära mej mycket effektivare själv!

Enda gången jag var i skolan 100% var under en skolstrejk...vi var inte tvugna att vara där då...men vi var ett gäng som organiserade vår egen undervisning...jag lovar att vi låg långt före kursplanen när strejken tog slut!!!!!

Och jag köper inte det argumentet att det skulle drabba nån annan att man skolkar...ingen annan elev blir lidande för att nån uteblir...tvärtom blir det väl mer tid för dom som vill ha lärar hjälp!!!

Och det här att hur man uppför sej i skolan skulle vara nån indikation på hur man är på arbetsmarknaden är för mej ren bullshit!

Jag tror att jag är en av dom mest pliktrogna människorna i arbetslivet..det ska mycket till innan jag sjukskriver mej...jag kommer alltid i tid (bortsett från när SL klappar ihop)!

Och det beror på att på mitt arbete finns det andra människor som är verkligt beroende av att jag finns där och på dom tider som är bestämda..så är det inte i skolan!!

Tänk att jag har blivit en så otroligt välanpassad samhällsmedborgare..trots att jag inte fick studiebidraget indraget för skolkningen.!
Köpte en fantastiskt vacker afghanpäls för dom pengarna!!!