Håller med dig i det att ju bättre familjen fungerar tillsammans ju större chans att skolarbetet fungerar bra.

Nu skulle den här grabben inte åka med sin familj och vi vet faktiskt inget alls om hur den fungerar. Det kan vara illa, att det är en disfunktionell familj och då är det inte förvånande att han får åka med flickvän på semester trots dåliga resultat i skolan.

Det kan också vara så att killen är en arbetsam kille men utan läshuvud, och familjen har alternativa vägar att hjälpa honom till ett arbete? Det kan vara en grabb som "tagit över" hemma, många barn gör ju dessvärre det idag, man blir lite förskräckt över hur mycket en del familjer låter sig styras av halvvuxna barn....det kan vara mycket som ligger bakom och som vi inte känner till. Han kan dessutom vara myndig och därmed bestämmer han själv, han beslutar att åka och mamman försöker rädda situationen ?

Som sagt vi vet inte särskilt mycket egentligen för att bedömma situationen alls.

Nu har inte vår familj rest så mycket utomlands men jag och maken har bägge sommarintensiva arbeten och det hände sällan att vi kunde ta ledigt samtidigt när barnen var lediga.

Oftast var det under barnens terminer detta var möjligt.

Vi har nog också haft sommarintensiva arbeten.

Fast jag skulle nog inte kommit på tanken i alla fall att resa bort under skoltermin.

För mig är det helt enkelt så att när barnen börjar skolan så får man rätta sig efter det. Skolan får gå först helt enkelt.

Och under skolåren som är så viktiga så bestämde vi att vi inte skulle flytta "whatever" så att ungarna inte skulle behöva byta miljö, klasskamrater osv utan de skulle ha bästa möjliga chans.

Likaså hade vi inte så gott ställt att vi kunde resa bort. Men förekom det så fick det bli långweekends och sådana grejor.

SKolan har jag ansett som så ansträngd så att begära något extra för att vi ville resa bort var inte på tapeten. SOm förälder så måste man ju själv hjälpa till med ungarnas skolarbete en hel del.

Man kan också diskutera detta med semestrar för att föräldrarna ska orka.

VI ansåg att den dagen vi skaffade barn så var det ungarnas behov som kom först. Naturligtvis i avtagande grad. Och så har det varit i ungefär tjugo år nu. Det är inget man kan ångra halvvägs. Barnen har inte bett att få bli till utan det är vårt beslut och vårt ansvar. OCh de semestrar vi gjorde var mest till skara sommarland och dylika ställen för att roa barnen.

Vi har av många ansetts som tämligen imbecilla som inte gjorde något för oss själva. Fast jag minns så många gångner när vi satt och tittade på ungarna och var glad ända in i hjärterötterna för att just dom var glada.
Det var semester det.

Och nu känner vi att vi gjort vårt..... så äntligen börjar frihetens klocka klämta även för oss. Kunna resa bort en helg känns som en verklig lyx även om det blir ganska spartanskt.

Men kommen till mogen ålder så ksulle det inte falla mig in att boka en stuga under sportlovsveckorna, det tycker jag kan vara förbehållet de familjer som har barn och som tar tillvara den tid de kan med barnen.

IFall det inte kommer barnbarn i skolåldern förstås......

I det här läget ska han ju helt klart ha avdrag på studiebidraget, om han inte kan styrka sjukdom med läkarintyg, och det lär väl bli svårt för honom.

Jag håller med dig fullständigt i det där med att man som förälder har tagit på sig ett ansvar när barnen kommer till världen och de få åren man har dem hemma är de bara till låns, de åren sveper så fort förbi.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med att ta ledigt under terminen för att åka på semester.
Varför inte använda loven till sånt ?
Verkar ju inte så värst rättvisst att en del först har t.e.x sportlov en vecka och sedan tar ledigt veckan efter för att åka till fjällen Eller tar ledigt två veckor i början på höstterminen för att åka på solsemester när det precis har varit ett långt sommarlov

Visserligen är det ju ingen som har påstått att livet ska vara rättvist

Nu är det ju så att alla föräldrar inte ha möjlighet att ta ledigt under t.ex sportlov och det är ju inte heller rättvist, eller hur?
Nu känner jag mej absolut inte som en en dålig förälder för att vi rest en hel del när barnen varit tvugna att ta ledigt från skolan (i gott samarbete med skolan) tvärtom är vi väl ganska nöjda med att vi har haft möjligheten att ge våra barn kunskaper utöver det skolan har att erbjuda.
Birgit Ek

Bästa Också Ofelia!
Ber om ursäkt om jag sårat dig! Det var inte dig personligen jag reagerade mot - även om jag förstår att det kunde verka så - utan den inställning som kommit fram i många inlägg här - och som också bemötts av många andra - nämligen att det inte är så viktigt med närvaro i gymnasiet.

Själv har jag jätteglad kunnat återvända till skolan efter en lång sjukskrivning p.g.a. en svår sjukdom. Jag älskar att undervisa, jag tycker mycket om mina elever. MEN väldigt snart kommer frustrationen. Så mycket slås sönder p.g.a. frånvaron. Och då inte bara för resor utan för allt mellan himmel och jord. Ofta lättja, lust att sova ut efter en sen TV-kväll - eller vad det nu kan vara.

Det är frivilligt att gå i gymnasiet, men har man börjat så är det inte frivilligt längre. Vi är ålagda att utreda frånvaro och rapportera till CSN.
Det är också väldigt demoraliserande för en klass om vissa är mycket borta. Jag tycker inte att det har med rättvisa att göra. Är det rättvist att alla ska slippa gå i skolan så mycket som möjligt, vad ska vi då ha den till?

Jag håller helt med dig om att skolan som den är utformad nu inte passar alla. Där hoppas jag på att den nya regeringen kan göra något. En tydligare yrkesutbildning med vägen öppen för att de som går där kan välja att skaffa sig högskolebehörighet - frivilligt! -
och inte som nu med tvång.

Tyvärr har jag många dåliga erfarenheter av uppgifter som eleverna haft med sig. Att man har gjort sidorna 26-42 betyder inte att man kan något av vad som står där dessvärre.

Blir också förvånad att läsa vad någon skrev om att beställa resor utan att ha tagit ledigt från jobbet först. Att chefen föreslagit vederbörande att sjukskriva sig! Häpnadsväckande! Är det så sjukskrivningspengarna används, så förstår man ju att tumskruvarna måste dras åt. Och vilka drabbar det?

Känner till ett fall där ett par för ett par månader sedan sjukskrev sig och åkte på en förbokad och i efterhand inte beviljad semester. De fick sparken båda två med omedelbar verkan - efter 25 år på arbetsplatsen! Försäkringsbedrägeri, sas det.

Låt oss lära våra barn och ungdomar att ha respekt för de regler som finns i samhället. Kan man inte åka på sommarlovet så finns det påsklov, sportlov, höstlov, lov kring kristihimmelfärds, jullov m.m. Med god vilja så måste det gå att lösa.

Än en gång Också Ofelia, jag beklagar att det råkade bli just ditt inlägg som jag kopierade, men det var representativt i vissa avseenden för det jag ville bemöta. Du är säkert en klok mor, men just i detta fall har vi olika åsikter.

Men Margareta, är inte mängden kunskap en elev tar till sig viktigare än absolut närvaro. Mina barn hade tydligen turen att gå i en skola där det var resultatet som räknades. Visst gav det lite merjobb för lärarna att planera för uppgifter under en frånvarovecka, men vill man sina elevers bästa så tar man nog det.
Birgit Ek

Fast jag tror nog att det är lite skillnad på för tio till femton år sedan och nu.

Dels var lärartätheten större, klasserna var lugnare, betygssystemet var ett annat och framför allt mängden elever som tog ledigt på annan tid än skol-loven.

Då kanske den var en elelv per termin, nu är det åtskilliga flera som villha ledigt.

Jo, så var det nog.Mina erfarenheter ligger ju 10-15 år tillbaka i tiden. Om dagens skola vet jag egentligen ingenting, mer än att det skrivs i tidningarna att var femte elev går ut grundskolan utan att kunna läsa och skriva.
Birgit Ek

Visst är det kunskaperna som betygsätts - inte närvaron - men det är i de flesta fall inte svårt att se ett samband. Självklart finns det elever som har utmärkta kunskaper utan att delta i en kurs alls. Då bör de göra en särskild prövning och få sitt betyg på det sättet. Man kan skaffa sig kunskaper på så många sätt, och det är inget fel med det. Det handlar bara om att man, för allas skull, får följa spelreglerna - om man väl börjat på gymnasiet och på en viss kurs.

Det är idag oerhört svårt att räcka till för att varje elev ska få det lilla extra varje lektion av läraren. Om du har fler än 30 elever i en klass, och du har 6,7,8 klasser, som du ska undervisa i och betygsätta, kan du räkna ut, hur många minuter du har till förfogande för var och en.
Dessutom har dagens ungdomar ett enormt behov av vuxenkontakt, kanske beroende på att vi föräldrar stressar runt hela tiden, och rasterna går ofta åt till kontakter av olika slag.

Det har hänt otroligt mycket i skolan de sista 15 åren, och det faktum att många kommer från högstadiet med så bristfälliga kunskaper att de måste ha specialundervisning på gymnasiet gör ju inte gymnasielärarnas arbetssituation lättare precis. Men det är en stor tragedi för de här ungdomarna att de inte fått mer stöd redan på låg- och mellanstadiet. Hur kul är det att lära sig läsa när du är 16 år? Många tackar nej. Det är för "skämmigt".

Hej igen!!

Tydligen så var det en "het potatis"... men det är väl bra att vi kan diskutera???

Agneta frågade vad jag tycker/tyckte och eftersom jag fått frågan så:

Tycker kanske att frågan var retorisk, dvs redan besvarad med min fråga och säkert är det många av er som förstått att det är jag som är den elake mentorn som inte gett eleven ledigt.

Om vi levde i den bästa av världar skulle givetvis inte såna här situationer överhuvudtaget uppkomma...men de uppkommer. Precis som vad några av er lärare har beskrivit.

Jag vill dock inflika att DE ALLRA FLESTA eleverna (och föräldrar) sköter sig bra.; Kommer i tid till lektionerna, lyssnar (om inte alltid så oftast) till vad man har att säga, har med sig rätt böcker och penna!! (JO, jag har 17åriga elever som INTE har med sig penna och sudd....) gör sina hemläxor, kommunicerar vid ledighet, etc, etc.

Jag tänker INTE jaga eleven eller försöka "anmäla" honom... DET får föräldern ta på sig... Dock TROR jag att jag har haft smolk i hans bägare... han kan ju inte "skryta" för sina kompisar om sin resa...


Tack för alla svar. Det känns bra att ha er som bollplank ibland. (Att diskutera bland kollegorna känns knappast som "rättvist"... )

björn

Har du bytt yrke Gagmmelnalle?

Nog kan jag vara gaggig!! men Gag-mmelnalle!!!


Nja... är "still in buisness" som mitt gamla yrke (HUR kommer ni ihåg sån't????) men är nu obehörig yrkeslärare. (Och trivs rätt hyfsat totalt) ...

och som sagt...att fråga inom "kåren" blir lite enkelspårigt...därav min fråga till er som "vanliga"...

b

Visst var den väl redan besvarad... ville mest ha bekräftat
att det var du som var "den elake"

Fast... nallar är väl alltid snälla.

Och hur ska han förklara solbrännan?