hejsan

nu firar ni alla jul snart väl

själv sitter jag än hemma . är sjuk själv plus så har morfar trillat ihop när dom var ute och gick . och hjärtat stannade han är ner kyld nu sen ska han in på intensiven men dom tror han överlever . och mamma har jag inte pratat med och jag vet inte hur det är hos mamma om där är städat eller nån mat . sen mammas hundar har väl inte kommit ut heller . men viktigaste är att morfar överlever .

var tvungen och beklaga mig här inne på odla

önskar er andra en riktigt god jul hoppas den blir bra och fridfull och en massa julklappar

Åh så tråkigt. Det blir ingen glad jul för dig.
Hoppas allt ordnar sig och morfar blir frisk.

Du ser - det finns alltid någon som lyssnar på Odla.
Vi åker iväg vid 4-tiden för att fira julafton.

Ta hand om dig Linus - din mamma och morfar behöver dig.

Jag tänker på dig.
Skickar varma kramar genom rymden.

Nej men stackars dig!! Om du hade bott närmare hade jag bjudit hit dig....jag är ju sjuksköterska också och mat har vi så det räcker o blir över. Har du fortfarande ont i magen?

Jag hoppas din morfar blir bättre och att du får en bra jul trots allt elände.

Hoppas att din Morfar kryar på sig.. DET måste ändå vara det viktigaste.

Här är det ingen jul heller... men DET är självvalt så det finns ingen anledning till knorr...

Kalle börjar väl snart på teve...men inte ens den finns här....


men lite glögg och stearinljus när skymningen kryper sig närmare...



en bamsejulkram till dig Linus,


gammelnalle

läget nu
han andas med hjälp av nåt och han ska ligga i djup djup dvala i 3dygn hoppas det går bra

vad snälla ni är blir jätte glad
får försöka göra det bästa va det .

Så tråkigt Linus att det skulle bli så eländigt precis till jul
Jag hoppas att din morfar klarar sig men det blir såklart en orolig helg för er om han först ska ligga i tre dygn innan dom kan göra nåt.
Stackars dig och stackars morfar

Du får försöka göra det bästa av dagen/kvällen i din ensamhet. Det finns massor att se på tv och nån god mat hoppas jag du har hemma.

Du kan åtminstone trösta dig med att du har massor av julaftnar framför dig och dom ska bli trevligare än denna.

God Jul Linus!!!








Nu ska jag iväg med min familj för att fira hos mina föräldrar.

är uppriktigt ledsen för din skull Linus
Att få sin jul förstörd, av inte bara en förkylning, utan också en älskad anhörigs sjukdom.
håller verkligen tummarna för att din morfar blir bra igen.
hoppas att du ändå kan få en trevlig kväll.
Jag önskar dej en verkligt god jul...trots allt.
ha det gott och var rädd om dej

Så tråkigt Linus Håller alla tummar och tår för din morfar ... har du din mormor hos dig så ni kan trösta varandra, hoppas innerligt det ... En varm julekram sänder jag dej ....

Tråkigt att höra
Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig tyvärr.
Hoppas morfar kryar på sig.

God fortsättning

Så tråkigt med din morfar. Håller tummar och hoppas
att allt går bra.
Kramar till dig

Jag håller tummarna för din morfar med, och för dig också att du snart blir frisk och kan ta hand om din morfar.

Du skall se, det ordnar sig........


Elisabeth

Jag hoppas det går bra för din morfar Linus, jag håller tummarna jag med.

Krya på dej du med och *kram*

Tänker på dej Linus och hoppas både din morfar och du kryar på er snart

Julkram skickar jag

Ush! Hoppas det blir bra med morfar nu... alltid jobbigt när sånt händer men ännu jobbigare just juletid för det är förknippat med så mycket mys...
Kram på dig!

Hoppas din morfar klarar sig Linus. Sköt om dig och ha en så god fortsättning det går.

Åh....en trevligare jul kunde du nog fått.
Hoppas din morfar blir bättre och att du kryar på dig.

*Kram*

Det var ingen trevlig jul för din del Linus!
Krya på dej, och hoppas din morfar repar sej också.
Kram från mej också!

Jag hoppas allt är bra både med morfar och med dig.
Tänker på dig. Kramar !!!

tack så mycket för er omtanke och allt det värmer


han är ner kyld nu men han andas själv och allt funkar av sig själv bara att han ligger i djup djup dvala . det som är saken är att den tiden hjärtat stannade så fick kanske inte hjärnan tillräckligt med syre och hjärnan kan ha blivit skada . men överlever gör han .

vid sextiden så åkte vi upp till mamma och morfars fru . så jag åmormor å hennes man åkte ditt där så det blev lite julfirande ändå fast stämningen inte var på topp .

tack igen ni är underbara personer här

Så tråkigt Linus -Tänker på dej !
K

Tänker på dej Linus och hoppas både att din morfar blir bra igen och att du kryar på dig snart Hoppas ni har många fina jular framför er när nu denna inte blev så värst lyckad.

Kram på dig.

håller också alla tummar och tår, för att det ska sluta lyckligt för er.
tänker på dej Linus

Usch då jag vet hur det är, mina gamla släktingar har varit dåliga till och från de senaste 3 åren. Hoppas att allt går bra och din morfar blir bättre. Sjukvården brukar kunna behandla det mesta med framgång men det är just ovissheten som är jobbig innan man vet hur det ska gå. Vi får hoppas på att ni får positiva besked snart

Hoppas att allt ordnar sig till det bästa för er. Tänker på dig Linus!

Hej Flaxss
Är allt väl i dag ?

han har inte vaknat än och stänger dom va vissa maskiner så fungerar inte kroppen helt . så mamma och hans fru är inne på sjukhuset i dag och mormor sa att han är död om det inte händer nåt mirakel .

men har redan ställt in mig själv på att han kanske dör
så jag är inte jätte lässen heller men det är ju tråkigt för mamma och hans fru .
jag har kanske inte insett tillfullo så på begravningen så blir man kanske lässen

Tänker på dig/er....

Tråkigt för er alla
Hur gammal är din morfar?

det är maskinen som pumpar runt bloden stänger dom va den så är där inget som pumpar runt . så det är väl mirakel som kan hända .

Anita jag är jätte dålig på ålder vet knappt mina föräldrars .
men runt 65 kanske

sänder dig många tröstekramar!

Åh Linus så tråkigt.
Tänker på dig och skickar tröstekramar.

Åh..men..........65 är ju ingen ålder.
Så tråkigt.
*Många, många tröstekramar*

Så tråkigt! Sänder tröstkramar.

Jag tänker på er...

Så är det... det är svårt att förstå och acceptera att en nära bara försvinner
och inte längre finns hos oss.
Du är inte ensam om att inte förstå det till fullo...
här väntar vi på tecken från svåger/bror att han är närvarande. Han fick sin femte stroke igår och ligger nu i dvala.. ingen vet om han varken ser eller hör något
och han är bara (62) två år äldre än mig.

usch vad kusligt när det händer sånt när man ändå inte är så gammal .
hoppas allt går bra

dom var på sjukhuset i dag skulle morfar vakna upp har han redna fått såna stora skador på hjärnan så det funkar inte att leva eller hur man ska säga . kroppen lever med hjälp av en maskin men hjärnan är förstörd . han andas själv och allt annat och sover kan man säga och en maskin som pumpar runt blodet och en skadad hjärna .så det blir någ begravning

hoppas allt går bra för din del säger jag igen

Då kanske ni (du) får tänka som så.. att det är bäst för morfar att han slipper lida
och får komma till ro.

Så tråkigt när såpass unga människor inte får leva färdigt sina liv.
Med färdigt menar jag att om dom än klarar sig så är ju inte chansen till ett rikt och givande liv så stor efter en sådan händelse.
Styrke- och tröstekramar till er båda, Linus och Agneta

usch tänker på dig...det är jobbigt att gå i väntans tider,jag brukar känna att man är som i dvala när saker händer och att man "släpper" och kan känna sorgen efter"på"begravningen......
när min mormor dog så kände jag att det var tungt men ändå en lättnad för hon fick en så stor stroke att hon hade inte varit (mormor)längre så för hennes del var jag glad att hon bara fanns kvar i en vecka...

men Linus tröste kramar från mig med
och Agneta tänker på dig med...det verkar som att det bara går utför med tanke på hur ofta han haft stroke så jag hoppas att det ska gå bra (om du förstår mig rätt) det är ju så otroligt jobbigt att ha nära och kära som blir vårdpaket hoppas att det inte går illa för er...

tröste kramar från mig till er

Det ligger mycket i det du skriver Malin. Så kände jag oxå när min mormor gick bort i höstas. Vi kunde inte säga att det kom som en chock eller att vi blev överrumplade av det för hon hade haft cancer i flera år så vi var inställda på att det skulle ske. Med tiden accepterar man den tanken och försöker fungera som normalt för att vardagen ska fungera. Men sedan känns det ändå tungt efter begravningen för då känns det så definitivt, då inser man att någon verkligen har gått bort och är borta för alltid. Men det är klart att jag hade mer än ett år på mig att inse var det var på väg... .

Jag förstår om det blir jobbigt för dig Linus eftersom det kom så plötsligt. Hoppas att det löser sig för er och du orkar ta dig igenom vad utgången än blir.

Flaxss tänker på dig.

Och ja Malin, det är så sant - flera år är inte så ovanligt - det finns massor av kärlek att få och ge under den tiden också men visst är det tungt ... Mest är det svårt att veta hur mycket den berörda lider.

Och flaxss, du kan gärna fråga din mormor om din morfars ålder. Tror intresset kan värma. Och så är det ju din mammas far. Svåra saker.

I eftermiddag ska jag på begravning Linus.
Det är iofs en betydligt äldre människa som har gått bort.

Vi bodde grannar tidigare, och en gång för sex år sedan så var det jag som hittade henne efter en stroke.
Hon kvicknade till en stund och tog mig i handen.
Hon bad mig att låta henne dö och att jag inte skulle ringa efter ambulans.

Givetvis kan man inte göra så, i alla fall skulle jag aldrig klara av det.
Hon tillfrisknade aldrig efter stroken, och i sex år har hon legat i sin säng och väntat på att få dö.
Det känns nästan fridfullt att hon äntligen har fått ro.

Kanske kan ni också tänka på det sättet, om din morfar avlider.
Det kanske inte skulle bli något "liv" för honom i ordets rätta bemärkelse?

Skickar styrkekramar till er Linus och Angeta.

Även jag sänder styrkekramar till både Linus och Agneta.

Det är svårt att tänka tanken att det är bättre för den anhörige om det får bli ett slut om ändå livet inte längre blir som det varit.

Jag har själv upplevt det på nära håll. Min man var 39 år när han fick en svår hjärnblödning som slog ut stora delar av hjärnan och om han överlevt så hade det varit som ett vårdpaket resten av livet. Nu fick han somna in och det är jag och barnen tacksamma för numera.

När det hände ville vi naturligtvis inte annat än att han "bara" skulle överleva, men det var ju lite av en skyddsmekaniskm hos oss, vi behövde ju honom tyckte vi. Jag var 36 år och våra fyra barn var mellan 9 - 18 år. När den värsta sorgen rusat genom oss så insåg vi att det var bäst för oss alla att det gick som det gick, låter kanske känslokallt, men man måste också se livet med dess verkliga ögon.
En människa som levt sitt liv full av fart och fläkt och så som bara över en natt bli ett vårdpaket och kanske måst leva så i många år eftersom han var "mitt i livet" när det hände. Visst han hade säkert inte varit medveten själv om det men vi som var kvar hade varit medvetna om det varenda dag och det hade inte varit lätt för särskilt barnen att deras pappa varit en "levande död".

Nu har snart 20 år gått sedan den svåra dagen i vårt liv och idag hälsar barnbarnen som ju aldrig träffat morfar/farfar på honom på kyrkogården. De går dit med sina små blombuketter och teckningar pratar lite med honom och när de går tittar de upp mot himlen och vinkar till honom. Det är så naturligt för dem att morfar/farfar är med bland oss fast han inte är det kroppsligt.

Det blev så tyst efter ditt inlägg Björken. Men vad säger man.

Min mor drabbades av hjärnblödning. Halvförlamad men med talförmåga och mer eller mindre klart medveten under tre år. Tungt. Men även en hel del bitterhet som smälte bort mellan oss alla. Alldeles alldeles omöjligt att säga vad som är rätt/fel/bra/dåligt. Vet bara att jag själv skulle skulle vilja försvinna fort. Lätt att säga då frisk kanske.

Sen vet man ju inte vad olika inlägg egentligen menar med "vårdpaket" (även om aldrig styggt menat!). Alla på äldreboende?

Din man var så ung. Mitt hjärta blöder. Säkert många många andras också. Så rätt med barnbarnen. Kram Eva

När min pappa dog - ganska hastigt på min tjugoårsdag - sa en av mina farbröder, en enkel man med själv ett till synes tungt liv bakom sig : "Vi ska inte missunna honom." Fast han sa det på dialekt.

Jag har tänkt mycket på det uttalandet, och det har fått stor betydelse för mig att tänka så!

Tänker på alla er som har det svårt idag.

Tråkigt med din morfar!

Sänder några tröstekramar Har nyss gått igenom sorg själv och det är inte lätt men det blir bättre med tiden

Tråkigt nog så kommer han aldrig igen.
Ingen vet om han ens hör eller ser efterom han inte reagerar alls
på tilltal. Han är i sin egen värld...
orolig... i sitt gamla yrke ser det ut som.
Måste ha ständig vak pga oron.
Tragiskt är det att från en stund till nästa... vara borta fastän inte död.

Det är som med din morfar... hjärnan är så svårt skadad.

hemskt när det blir så

jag vet att inte nån kram skrivet av ord hjälper dig .
men tusen kramar från mig