Jag är nog inte beroende då i ren fysisk bemärkelse eftersom jag inte mår dåligt av att INTE dricka kaffe. Däremot är det ju ett slags vaneberoende. Jag startar dagen med en mugg kaffe och den muggen ser jag verkligen fram emot och skulle sakna om jag inte fick (utom under graviditeten)
Men sen brukar det inte bli så mycket mer än den enda muggen. Det är bara om vi får besök som jag dricker flera koppar. Ibland tar vi en cappuccino efter maten och i den är det ju inte så mycket kaffe (men starkt!) och mycket mjölk. Det är ett av livets njutningsämnen.

Nej räknar mig inte som allvarligt beroende av något annat än mänsklig värme och närhet.

Kaffe är gott tycker jag , liksom mjölk, macka och pålägg , och kan jag styra över mina frukostvanor så blir det en sådan frukost därför att det tycker jag är godast. Kaffe är väl en ganska ofarlig drog egentligen , allting är ju relativt.

Men iaf jag , och antagligen många många fler , är verkligen beroende av näring och får vi inte det så dör vi helt enkelt. Och inte blir vi trevliga om vi avstår för då får vi huvudvärk mm. Kan det i så fall vara ett farligare beroende? Prova att inte ge dina växter vatten och/eller näring får du se.

Hängde bara upp mig på det som jag uppfattade som allvaret i att vara kaffeberoende.

No hard feelings hoppas jag , jag tål skoj!

Man kan förstora och förminska alla problem och även icke-problem. Jag hittade lite mer info på det ofta utmärkta Wikipedia. Läs och lär, jag har skummat igenom och hittar inget att anmärka på.

Det lät ju utmärkt! Samtidigt är koffeinets medicinska effekter rätt praktiska. För mig som astmatiker är det bra att kaffe är lätt vidgande för luftrören. Kaffet borde kanske flyttas till affärens hälsokost avdelning?

Jag tål också skoj.

Redigt knorrekaffe alltså... dricker så sällan kaffe som sagt men kan lukta skillnad på knorrekaffe och nylagat kaffe... Milsvid skillnad.

Ciczi

Koffeinist, nicotinist, mat-ist, naturist och odlaist.............ja, vilken drogist man är